Bridgeblandning med par i Ruther

Älmhult Artikeln publicerades

Ruther dam kollar schemat på anslagstavlan. Herr Ruther, i rutig skjorta dagen till ära, bedyrar sin passion för ett avancerat kortspel. Eva Hjärtström berättar att hon gick en kurs när hon var gravid och fastnade i bridgeträsket – det var i Linköping för 61 år sedan.

Bodil och Sven Ruther är ett rutinerat par. Men de spelar inte tillsammans så värst ofta. Bodil kollar vem som är kvällens spelledare. Själv ska hon slå sig ihop med Inger Svensson. Maken har bestämt bridgedejt med Berit Byström.
Foto: Per Ohlsson
Bodil och Sven Ruther är ett rutinerat par. Men de spelar inte tillsammans så värst ofta. Bodil kollar vem som är kvällens spelledare. Själv ska hon slå sig ihop med Inger Svensson. Maken har bestämt bridgedejt med Berit Byström.
Hjärter, spader, ruter och ett litet klöver.
Hjärter, spader, ruter och ett litet klöver.

Det är en intensiv period just nu. För korthajarna i Älmhults Bridgeklubb. Helgens individuella klubbmästerskap följdes upp av traditionell partävlingar på måndag kväll och ny partävling torsdag precis efter lunch. Vi kastar oss in i spelhålan under eftermiddagsexcessen, som börjar i rätt generöst vinterljus och slutar när skymningen har dragit sin slöja över lokalen på Sommarvägen.

Sven Ruther kan förresten titulera sig klubbmästare efter söndagens hjärngympa. Han förklarar tjusningen med bridge. Men han börjar med hur det började. Om begynnelsen en gång i tiden i ungdomens Diö.

– Jag hamnade i det här som 15-åring. Klubben hette Såganäs och jag gick dit med en kompis. Jag lärde mig rätt snabbt och gillade spänningen och att det var ett så pass intelligent spel, med många varianter. På den tiden höll man på överallt. I dag är det annorlunda. Sedan de la ner i Grimslöv är Växjö närmast norrut. I de andra väderstrecken får man åka till Osby, Ryd och Traryd för att hitta bridgeklubbar.

Hustrun Bodil hoppade på långt senare.

– Jo, det är väl 10-15 år sedan nu. Jag var nyfiken och ville veta vad det var som engagerade så, och så fastnade jag själv direkt, förklarar hon.

I dag ska Sven Ruther bilda par med Berit Byström, en av entusiasterna som åkt från Vislanda och som tidigare spelat i Grimslöv.

– När det blev för lite folk i Grimslöv och klubben försvann så var vi några som började här i Älmhult, men ännu fler sökte sig till Växjö. Vi är fyra damer från Vislanda och sju spelare totalt från Grimslöv här i dag. Sven och jag har pratat om att spela ihop rätt länge och nu ska det bli av, säger Berit Byström.

– Faktum är att det var inom orienteringen vi först träffades och lärde känna varandra. Både Sven och jag och Berit och hennes man Vaste är orienterare – vi i OK Elme och de i OK Virdarna, påminner Bodil Ruther.

– Jag själv höll uppe i 20 år när jag hade mycket annat att göra, men sedan började jag igen. Det är bra att skifta partner, tycker jag. Vi som hållit på ett tag måste blanda upp oss med de som inte varit med så länge. Man gör förresten fel hela tiden, och lär sig, fortsätter Berit Byström.

Många har svårt att släppa de olika ronderna, hur korten har spelats och hur korten borde ha spelats. Alla resultat programmeras numera in direkt och det är bara att åka hem och slå på datorn och analysera dagens agerande i minsta detalj.

– Jag har lite svårare att somna om jag varit iväg och spelat sent på kvällen. Man ligger kanske och grubblar på något utspel. Men jag tror det är bra för minnet det här, fast det är otäckt hur vissa vet precis var korten sitter, säger Inger Svensson.

Hennes parkamrat för dagen, Bodil Ruther, nickar instämmande:

– Ja, det är rätt bra att gå igenom spelen i lugn och ro. Det är en vana att hålla reda på korten – alla 52 kan bli för mycket men jag försöker åtminstone ha koll på trumfen.

Någon annan säger att även om det är på skoj så kan han ligga sömnlös över ett ”självmål”.

Torsdagens spelledare heter Birgitta Olsson. Det är hon som räknar in deltagarna, ser till så att det blir jämna par och att ensamvargarna, de som kommer hit utan att ha bestämt med någon speciell partner, får någon att kampera ihop med. Hon delar ut kort till singeltrion Gunnar Persson, Bo Johnsson och John Murdin, så att de kan para ihop sig med någon som har motsvarande nummer.

– Det finns en reserv varje gång enligt ett rullande schema. Blir vi ojämnt antal så måste ju någon stå över. Men det brukar ordna sig, vi kan oftast kunna ringa in folk så att ingen ska behöva åka hem utan att ha spelat.

Även i dag löser det sig, och torsdagens partävling kan i faktiska termer summeras på följande sätt: 7 bord, 13 par, 1 blindpar och 24 brickor. Eftersom varje bricka tar cirka sju minuter blir det spel ungefär fram till halv femtiden.

Två dagar i veckan samlas bridgegänget på Sommarvägen – utom just på sommaren. Då nöjer de sig med en gång i veckan. Fast vissa spelar ännu mer, som seriespel, distriktsmästerskap och kval till SM.

Eftermiddagsträffarna lockar av förklarliga skäl mest pensionärer.

– Jag började redan 1956, när jag skulle ha barn. Då hoppade jag på en nybörjarkurs i Linköping, och här sitter jag fortfarande, säger Eva Hjärtström och fyrar av ett leende mellan två spader.

På måndagskvällarna brukar det vara lite lägre medelålder, men det är generellt lite si och så med återväxten.

– Det fanns fler klubbar förr, men frågan är om det verkligen fanns fler spelare, säger klubbens ordförande Evert Samuelsson.

– Det är i alla fall svårt att locka ungdomar, konstaterar Berit Byström.

– De håller ju mest på och leker med sina mobiler, säger Sven Ruther.

– Jag har försökt övertala min egen son men han sitter hellre vid datorn och löser sina problem. Och visst, jag har själv testat bridge på data, men jag tycker det är stelt. Det är inte alls samma sak som att komma hit och träffa folk, säger Evert Samuelsson.

Sedan berättar ordföranden att klubben gjort sina tappra rekryteringsförsök.

– Vi har varit ute på högstadiet och gymnasiet och visat upp oss, men det är svårt. Däremot brukar det komma lite nytt folk när vi har nybörjarkurser och till hösten är det dags igen. Då tar vi fram kortsorteringsmaskinerna och förbundets utbildningsmaterial och kör. Efter sisådär 15 till 20 gånger brukar deltagarna kunna hoppa med här.

En sak är ändå bättre i dag. Sven Ruther minns forntidens dimridåer med fasa:

– Det var inte klokt hur kläderna luktade efter en bridgekväll förr. Då satt alla och rökte medan de spelade. Till och med jag.

Eva Hjärtström och Birgitta Olsson är fokuserade på dagens uppgift.
Foto: Per Ohlsson
Eva Hjärtström och Birgitta Olsson är fokuserade på dagens uppgift.
Gott om klöver...
Foto: Per Ohlsson
Gott om klöver...

Fakta

Så gick det i dag

Älmhults Bridgeklubbs partävling just den här januaritorsdagen samlade 13 par och följande kom över medel som var 120 poäng.

1) Birgitta Olsson/Rune Karlsson 165

2) Sven Ruther/Berit Byström 155

3) Krister Karlsson/Janne Grimeke 143

4) Margareta Bengtsson/Stig-Arne Bengtsson 129

5) Ingrid Gereborg/Eva Hjärtström 128

6) Eddie Andreasson/Conny Jonsson 123.

Visa mer...
Bridgeblandning på bord 1.
Foto: Per Ohlsson
Bridgeblandning på bord 1.
Här mötas alla väderstreck.
Foto: Per Ohlsson
Här mötas alla väderstreck.