Karriär i Piafs fotspår

Älmhult Artikeln publicerades

Det var i fasters lägenhet i Älmhult hon fick upp ögonen för den lilla människan med den stora rösten.

När Ida Andersson kliver upp på scenen med sina Édith Piaf-tolkningar växer hon själv några tum.

Under senaste framträdandet på hemmaplan, i Aktivitetshuset i Älmhult i mars, ackompanjerades Ida Andersson av pianisten Lars Hägglund.
Foto: Per Ohlsson
Under senaste framträdandet på hemmaplan, i Aktivitetshuset i Älmhult i mars, ackompanjerades Ida Andersson av pianisten Lars Hägglund.

Tre systrar Andersson formades i Häradsbäck. I en miljö fylld av musik och artistiska utspel.

Storasyster Lina har ni kanske sett som sökande tv-präst i Tro, hopp och kärlek, lillasyster Frida flyttade till Australien för tio år sedan och blev kvar. Mellansyrran Ida Andersson valde musiken – inspirerad av en skandalomsusad sparvunge (La Môme Piaf) utbildade hon sig så småningom till kantor.

– Jag var tonåring och satt och spelade LP-skivor i fasters lägenhet i Älmhult när jag fick höra Édith Piaf. Jag kunde inte förstå orden men jag fastnade för hennes fantastiska röst.

Men hennes musik är väl rätt textbaserad, eller hur?

– Jo, men också väldigt poetisk och inlevelsefull. Jag hörde Padam... Padam... och andra sånger och blev nyfiken. Jag ville sätta mig in i hennes liv och läste en biografi. Édith Piaf växte ju upp i fattigdom och var nära att dö som barn, samtidigt hade hon en stor tilltro till sin egen förmåga och talang. Hennes erfarenheter speglas i musiken. Där finns styrkan och sårbarheten, både stor lycka och bottenlös sorg. En sorts dualism som gjorde mig fascinerad och lärde mig acceptera alla delar i mig, i oss. Vi ska inte vara så snara att döma och även dåliga beslut kan leda till något bra.

Hur var den tidiga uppväxten i Häradsbäck?

– Man kan väl säga att lokalrevyerna var min skola. Jag var bara åtta år när jag fick kliva upp på scenen med mamma och de andra som spelade hemma i Häradsbäck. Det var så inkluderande och min syster Lina och jag fick till och med hjälpa till att skriva texter. När jag var 13 var jag med inne i Älmhult i revyn där. Sedan var vi med i barn- och ungdomskörerna i kyrkan också. Det var jättehärligt – stor frihet och en avslappnad och trygg miljö ute på landet.

Sedan?

– Jag gick på högstadiet på Linnéskolan och samhällshumanistiska programmet på Haganäs och det var där, under gymnasietiden, som tankarna på att jobba dök upp. Jag har läst lite socialantropologi också men jag fastnade för kantorsutbildningen, som trots allt bara var två och ett halvt år.

Så, när tog du med dig Édith upp på scenen?

– När jag tog kantorsexamen i Oskarshamn gjorde jag en liten extragrej med bland annat Padam... Padam... Så fick min kompis från utbildningen jobb i Mariestad och när de skulle ha någon typ av skördefest och kulturnatt så frågade hon om vi inte kunde göra ett Édith Piaf-nummer. Jag tackade ja utan att riktigt veta vad det innebar, och det visade sig att det bar rakt in på stadsteaterns stora scen. Sedan har jag lagt in mellansnack och byggt ut efter hand. I sommar har jag hållit på i tio år och det har gett ringar på vattnet.

Vad har du annars på repertoaren?

– Jag är med i acapellatrion Now&Then. Vi är tre tjejer som sjunger lite renässansinspirerat. Ja, så jobbar jag heltid inom Svenska kyrkan – tidigare som kantor i Nödinge norr om Göteborg men nu sedan en tid organist i Mölndal.

Men hur började ditt intresse för Indien?

– Jag åkte till dit första gången 2000 som 19-årig backpacker för att träffa min brevvän sedan många år, Navayjoti Pegu. Han pluggade i norra Dehli och bodde i ett litet studentrum där och det var på alla sätt ett stort steg och ett äventyr. Ja, vi var ju unga och tappade kontakten när jag åkt därifrån, men med Facebook hittade vi varandra igen. Och 2009, när jag var kantor och mitt dåvarande vikariat precis gått ut, så åkte jag tillbaka för att satsa på musiken. Jag kom i kontakt med instrument som tabla och indisk vassflöjt. Navayjoti hade blivit etablerad inom reklambranschen men vi satte ihop ett band och spelade tillsammans med influenser från indisk och nordisk folkmusik och amerikansk blues. Det var faktiskt min blivande man, Ronjoy, som ordnade första konserten åt oss. Han jobbade som fotograf på en tidning och hade kontakter i nöjesbranschen.

...och så blev ni ett par?

– Ja, nu bor vi i Göteborg, men vi åker till Indien ett par gånger om året. Ronjoy kommer från Assam i de nordöstra delarna. Det är rätt starka band till västerlandet där uppe i norr, med rockmusik och annan kultur och mer jämställt på alla sätt. Det gör också att man i andra delar av Indien ofta ser ner på folk från provinsen. För, ja du vet, det existerar ju en del rasism.

Vilka är dina inspirationskällor förutom Piaf?

– Jag lyssnar på klassisk musik och vi går på Göteborgsoperan ibland... och på jazzklubb. Och för inte så länge sedan var jag på en Nick Cave-konsert.

Några andra intressen vid sidan av musiken?

– Jag har återupptagit ridningen, som jag också höll på med hemma i Häradsbäck. Sedan fastnade Ronjoy och jag för vågsurfing när vi var och hälsade på min syster i Australien. Nu försöker vi smita iväg till Varberg när tid och väder tillåter.

Och hur ser framtiden ut?

– Jag vet inte, men det lockar lite med en mer teoretisk inriktning. Att vidareutbilda mig inom musikvetenskap och kanske forska. Vi får se.

Uppskattadd röst. Ida Andersson uppträdde nyligen i Aktivitetshuset i Älmhult inför många bekanta ansikten.
Uppskattadd röst. Ida Andersson uppträdde nyligen i Aktivitetshuset i Älmhult inför många bekanta ansikten.
Vokalgruppen Now&Then består av Mari Åkerblom, Katia Guterstam och Ida Andersson.
Foto: Privat
Vokalgruppen Now&Then består av Mari Åkerblom, Katia Guterstam och Ida Andersson.

KORT OM

Ida Andersson

Ålder: 37.

Bor: Kortedala, uppvuxen i Torbjörnahult, Häradsbäck.

Familj: Maken Ronjoy Gogoi.

Gör: Organist och frilansartist med bland annat Édith Piaf-program på repertoaren.

Visa mer...