Elise Lindqvist berättade om sitt livsöde

Alvesta Artikeln publicerades

Elise Lindqvist är pigg, glad och stolt. I finklänning och stövletter berättar hon om sitt liv. Ett liv som varit kantat av tragik.
- Ingen har bett mig om förlåtelse. Men jag bryr mig inte. Jag har förlåtit, säger hon.

Livet har inte varit någon dans på rosor för 78-åriga Elise Lindqvist. Just nu känner hon sig som 20 år säger hon och det beror på att livet började om för tjugo år sedan. Det var då hon kom till det kristna behandlingshem som medverkade till att hon blev frälst och kunde göra slut med sitt gamla liv.
– Jag har fått ett liv som jag aldrig kunde drömma om, säger hon.
Elise Lindqvist far land och rike runt för att berätta om sitt liv och om sitt engagemang och volontärarbete i S:ta Clara kyrkas vänner och Sankta Clara kyrka i Stockholm. Sedan många år är hon en av dem frivilliga som befinner sig på det ökända prostitutionsstråket på Malmskillnadsgatan i Stockholm på fredagskvällarna för att hjälpa de utsatta kvinnorna. Teamet har med sig smörgåsar och kaffe och försöker sprida värme och medmänsklighet.
– Det vi vill är att inge hopp till tjejerna, säger hon enkelt.
För det går att förändra. Det vet Elise Lindqvist om någon. Hennes livshistoria är av den sorten som man inte vill tro är sann. Men det är den. Och Elise berättar. I förra veckan för skolelever i Blekinge, hon talar på företag, i socialnämnder, på konfirmationsläger och hon har även varit i riksdagen.
Pappan var den enda som visade kärlek, mamman kunde det inte. Vid fem års ålder blev Elise utsatt för sexuella övergrepp första gången.
– Jag var hos en familj dit jag fick komma och äta ibland när det inte var någon hemma. Mannen våldförde sig på mig medan kvinnan tittade på. Efteråt fick jag godis av kvinnan som sa att hon skulle döda mig om jag berättade. Hur skulle jag kunna berätta det för pappa?
Föräldrarna skiljer sig och kort därefter dör pappan, Elises enda trygghet. Mamman träffar en man som dricker. En man som bland annat stänger in Elise i en garderob för att hon är så ful.
– En gång riktade han ett hagelgevär mot mig och jag bad om att bli skjuten. Men han var så full att han hade glömt att lägga patroner i bössan. Jag var elva år och ville inte vara med längre.
Elise börjar med självskadebeteende, det tar bort den andra smärtan. De sexuella övergreppen fortsätter under hela barndomen, av män som ser till att utnyttja henne.
– Till slut stängde jag av och lät mig utnyttjas. Det var ingen idé att skrika, säger hon.
Vid fjorton års ålder sticker hon hemifrån, hon hamnar på ett kafé där hon får börja arbeta.
–?Jag kunde vara till något annat än sex. Det var stort för mig. De tyckte om mig.
Men några år senare hamnar hon i klorna hos en kvinna som från början är snäll mot henne, någon som Elise ser upp till, men som sedan tvingar henne att sälja sig. Det visar sig vara en bordellmamma.
–?Hon tog pengarna, men jag insåg plötsligt att min kropp var värd pengar. Det var nytt för mig. Jag var sexton år när jag började prostituera mig.
Under en period var Elise hemlös, men fick hjälp, och arbetade bland annat som barnpiga och med städning. Men hon drogs till våldsbenägna killar och i tjugoårsåldern började det fullständigt gå utför. Hennes stora kärlek bidrog till att hon åkte in och ut på sjukhus, lappades ihop och gavs tabletter.
– För att döva mig drack jag brännvin också. Jag hade ont i min själ. Tre gånger försökte jag förkorta mitt liv. Men det var inte meningen, jag skulle ut och jobba med det jag gör idag, eller hur, utbrister Elise med ett stort leende.
En dag satte Elises syster ner foten och såg till så att hon kom till ett kristet behandlingshem. Det var i maj 1994, Elise var arg på alla, i synnerhet män.
– De kallade mig igelkotten, för jag svor och var arg på alla! Sådan har jag varit, så nu vet ni det, säger Elise med glimten i ögat.
Personalen fångade upp Elise och det var då hennes nya tid tog sin början. Hon började med bibelstudier och lärde sig att vårda sitt språk. Hon lärde sig att förlåta och gå vidare, även om det var mycket, mycket svårt.
– Jag började se bilder på det jag har gått igenom. Efterhand förlät jag. Jag duschades inuti, det rann av mig. Jag började tycka om min kropp. Nu känner jag mig fri, skuld och skam har försvunnit. Och jag älskar att kramas!
En gång riktade han ett hagelgevär mot mig och jag bad om att bli skjuten. Men han var så full att han hade glömt att lägga patroner i bössan. Jag var elva år och ville inte vara med längre.