Alla måste få komma till tals om bergtäkten

En politiker är som en scenkonstnär; det gäller att göra en bra föreställning så att publiken får valuta för sin investering.

I fallet med bergtäkten i Engaholm undrar jag vilken slags scenkonstnär som har föreställning. Denna som nu ges, har inte fått särskilt många applåder.

När egot hos en politiker blir viktigare än interaktionen med sina medborgare, då riskerar hen hela sin trovärdighet.

Och vad är då framgång i exemplet med Engaholm? Är det att bergtäkten som spänner över ett 20-tal år med alla dess nyanser, som ska ge arbetstillfällen, ett nytt landskap med sjö och många nya hus, eller är framgången att lyssna in sina medborgare och söka alternativa vägar för expansion?

Hur är det möjligt att ett så stort ingrepp i naturen, med alla dess följder och som dessutom sträcker sig utanför kommungränsen, inte har föranlett mer eftertanke hos politikerna i Alvesta innan de sänder iväg ett gillande.

Hur kan det vara möjligt att Växjö kommun inte ens blev tillfrågade om bergtäktens vara eller inte vara? Det kan inte vara någon överraskning att den inkräktar på Gemlas befolkning, infrastruktur och miljö. Det ska tas upp 300 000 ton sten per år och 45 transporter ska köras därifrån dagligen.

När egot styr, då händer det mycket i en människa. Moroten är så oändligt lockande där den sitter framför haren. Framgång, expansion, lönsamhet, arbetstillfällen, nybyggnation och större, rikare, ord som vi umgås med dagligen som är berörda. Ord som gör att vi pratar med varandra och försöker förstå hur något sådant här kan hända i modern tid.

Alla tycker dock inte att bergtäkten är av ondo, förutom Ribacke som är positiv, hoppas människor kanske att de ska få jobb... Swerock glädjer sig och Koskull expanderar. Några kanske funderar på en ny cykelväg, men vem vill cykla i stendamm?

Alla förstår att spannet mellan den som vill och inte vill är gigantiskt. Men vi som sitter i denna rävsax, måste finna oss i ett beslut och skapa ett nytt förhållningssätt till platsen som engagerat, varit föremål för känslomässig investering och ekonomisk satsning. För oss ställer sig tillvaron på kant. Det var inte detta vi investerade i.

Att vara politiker handlar om att ta hand om sina medborgare över levande tid. Människor som gjort investeringar och satsat på boende vill inte att deras boplats ska bli infekterad av stendamm och stora lastbilar som gör att samhällsbilden förändras radikalt.

Många väljer att bo på landet på grund av tystnaden och när de då får veta att det hädanefter är slut med friden, då är det lätt att känna vanmakt och hopplöshet.

Husen som ligger efter vägen kommer att minska i värde, kanske till och med bli osäljbara, det är en realitet som politikerna måste ha diskuterat och valt att förbise.

En fråga, varför tar inte Alvesta kommun fullt ansvar för transporterna? Det ska gå 45 tunga fordon från bergtäkten, varför inte ta all trafik genom Alvesta? Då slipper ju Ribacke konflikten med Växjö kommun.

Att satsa på framtiden, är att satsa på nuet, det går hand i hand. Det går inte att tro att människor bara finner sig tillrätta utan att det hörs. Vi är många som nu sett hur en politisk process går till och det är en förfärande sanning.

Som en del säger, ”vi finner oss snart tillrätta”, ”det är ingen idé”, men det är precis vad historien visat under alla tider. När den lilla människan solidariserar sig med varandra, så händer det positiva saker. Vi måste tro på demokratins kraft att förändra, göra om och göra rätt.

Det är en märklig sanning att det kostar 250 kronor och krävs polistillstånd för att gå ett antal människor efter vägen i protest mot bergtäktens förfarande, men ingenting att låta 30 fordon passera i en närliggande kommun.

Så kom till den gemensamma manifestationen den 20 september och gå med oss från Engaholm till Alvesta klockan 14.00, eller för dem som inte kan gå, klockan 15.00 vid Alvesta kommunhus!

Ulla Lundegård, Gemlabo