Är det någon slags kris i Växjöbostäder?

Insändare

När ett bolag anser sig behöva sju procent hyreshöjning i ett läge när inflation och lönehöjningar håller sig runt två procent, och räntorna dessutom är rekordlåga, undrar man ju om de ser något framtida hot som vi andra inte ser. De underhållskostnader som behandlas nedan verkar inte vara ett sådant stort hot. Det kanske finns något annat?

Skulle vilja kommentera Anders Bengtssons (C), styrelseordförande Växjöbostäder, och Catharina Winbergs (M), styrelseordförande VKAB, debattartikel den 30 oktober.

De skriver:

”Allvill-lagen är väldigt strikt när det gäller värdeöverföringar och vi behöver även ta hänsyn till EU:s konkurrenslagstiftning. Det gör att vi inte kan subventionera varken hyror eller underhåll i allmännyttan.”

Såvitt jag vet har man inte heller gjort det i Växjö.

Det verkar finnas en skröna som har hållits vid liv av vissa partier, det vill säga att det skulle ha lämnats bidrag från kommunen till bostadsbolagen. Under de år jag kan överblicka (ungefär 1980 till 2006) lämnades inte en krona från kommunkassan till bostadsbolagen. Skulle inte tro att den blågröna majoriteten därefter heller lämnat några bidrag till bolagen.

I verkligheten är det precis tvärt om. Det överförs många miljoner från bolagen till kommunkassan. Utdelningar på insatt aktiekapital är en liten andel av detta. Borgensavgifter på lån ger betydlig mer. Dessutom verkar det på senare år tillkommit tillfälliga överföringar med stora belopp, så i den riktningen är väl värdeöverföringar tillåtna.

Men frågan är om det är etiskt och moraliskt.

Sedan kan man fråga sig om Växjöbostäders resultat de senaste åren verkligen inte räcker till ett ökat underhåll.

Under åren 2013-2017 var resultatet totalt 1 miljard 490 miljoner kronor (resultat efter finansiella poster).

Om man är snäll och tar bort utförsäljningsinkomster blir resultatet säkert minst 500 miljoner under dessa år. Egentligen är det inte rätt att räkna bort det eftersom huvudargumentet för försäljningen utåt mot hyresgäster och allmänhet var att få in pengar till underhåll.

I debattartikeln skriver Catharina Winberg (M) och Anders Bengtsson (C): ”De senaste fyra åren innebär det drygt 120 miljoner ”missat” underhåll som verkligen hade behövts i vårt bestånd ”

Om man hade ökat underhållet med 120 miljoner hade man fortfarande haft 380 miljoner i vinst. Dessutom hade man fått tillbaka en del av underhållskostnaderna i minskad skatt. Vad är problemet?

Och då har man ändå kvar pengarna från utförsäljningen. Alla pengar är väl inte överförda till kommunkassan?

Arne Persson, Växjö