Det är dags för en jämlik skola i Växjö

Debatt Artikeln publicerades

Det är uppenbart att skolan behöver mer resurser. Våra barn och elever har inte tid med långdragna och sega processer, deras framtid är beroende av saker som sker nu. Det skriver Björn Kleinhenz (V) och Maria Garmer (V).

Björn Kleinhenz (V) och Maria Garmer (V) skriver om skolan i Växjö kommun.
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
Björn Kleinhenz (V) och Maria Garmer (V) skriver om skolan i Växjö kommun.

Den 28 oktober antog utbildningsnämnden i Växjö kommun sin internbudget för 2020. Läget är kärvt, det behöver sparas i samtliga av kommunens förvaltningar liksom i ett stort antal andra kommuner.

I många svenska kommuner har politiker höjt skattesatsen för att täcka sviktande skatteintäkter. I det budgetförslag som V och S lade fram i juni föreslog vi en återställning av skatten till nivån innan alliansens sänkning på 38 öre, detta för att slippa skära för mycket i vår gemensamma välfärd.

De blågrönas budget gick igenom och vi kan redan se resultat i form av flyttade konsthallar, grönyteskötsel på entreprenad, avslutad verksamhet med terapihundar samt förslag till nedläggning av psykiatriteam.

Nya siffror från Skolverket visar att elever med föräldrar utan eftergymnasial utbildning halkar efter ytterligare, likadant är det med elever som varit kort tid i Sverige. Glappen ökar, Växjös skolor blir mindre jämlika istället för tvärtom. Även bland de som arbetar inom förvaltningen märks oro.

För några veckor sedan genomfördes Skolmarschen runtom i Sverige, så också i Växjö. Lärare, fritidspedagoger, skolledare och förskolepedagoger var ute och demonstrerade. De har alla fått nog och orkar inte springa snabbare längre. Om inte personalen orkar, hur ska då barnen och eleverna orka?

Hur vänder vi denna trend? Två saker hade kunnat göras annorlunda i internbudgetarbetet för att hjälpa till att vända skutan anser vi i Vänsterpartiet.

Den extra elevpengen för nyanlända elever borde inte ha slopats. Den gjorde det möjligt för en elev som varit i Sverige kort tid att få extra stöd för att komma in i skolarbetet och således få goda förutsättningar att lyckas bättre senare i livet. Att inte fortsätta med denna extra satsning tycker vi är fel väg att gå. Den extra elevpengen borde ha värnats i budgeten, inte tagits bort.

Vänsterpartiets yrkande om en ökad socioekonomisk resursfördelning borde ha bifallits. Enkelt uttryckt handlar det om att ta en liten del av hela förvaltningens budget för att sedan fördela ut på de skolenheter som bäst behöver det utifrån ett socioekonomiskt index. Ett tillskott som kan göra stor skillnad på den enskilda skolan.

Alla barn är individer med olika förutsättningar och detta måste vi vara lyhörda inför när vi bygger vår skolorganisation. Vänsterpartiet är tydliga med att vi vill skapa förutsättningar för en likvärdig skola.

För vissa skolenheter skulle Vänsterpartiets förslag vara extra viktiga, resurser krävs för att lyfta de elever som halkar efter och vända trender. Det handlar såklart om att höja resultaten, men lika mycket om att stärka elevernas självförtroende och skapa en stolthet över både den egna prestationen och skolan de går på.

”Skollag och läroplan slår fast att utbildningen inom varje skolform och inom fritidshemmet ska vara likvärdig. Den ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen.”

Så står det i en inledande text i blågrönas internbudget för utbildningsnämnden. Frågan är hur långt det får lov att gå innan man vågar erkänna att man inte når sina mål? Statistiken för i år visar att endast 70 procent av kommunens gymnasieelever når examen inom tre år. Av eleverna i årskurs 9 är det bara 75 procent som når kunskapskraven i samtliga ämnen. Detta är ett genomsnitt, på vissa skolor är siffran ännu lägre.

Det är alltså uppenbart att skolan behöver mer resurser. Vi förstår att vi har en borglig budgetram att förhålla oss till, men var går egentligen gränsen för hur mycket man kan skära i en verksamhet och fortsätta ställa krav på höjda prestationer? Våra barn och elever har inte tid med långdragna och sega processer, deras framtid är beroende av saker som sker nu.

Björn Kleinhenz (V), ledamot utbildningsnämnden i Växjö kommun, Maria Garmer (V), ledamot kommunstyrelsen i Växjö kommun