Fräna frågor om Linnéuniversitetet

Debatt Artikeln publicerades

I november valdes Dino Viscovi till ordförande i Linnéuniversitetets Sulf-förening. Sulf står för Sveriges universitetslärare och forskare. I den egenskapen riktar han nu kritiska frågor till Dan Brändström, ordförande i Linnéuniversitetets styrelse, dess rektor Peter Aronsson, liksom universitetsdirektör Per Brolin.

Dino Viscovi vill ha svar på en rad frågor om Linnéuniversitetets framtid.
Foto: Lena Gunnarsson
Dino Viscovi vill ha svar på en rad frågor om Linnéuniversitetets framtid.

Sulf-föreningen vid Linnéuniversitetet har tillsynes en ganska blygsam roll, eftersom Saco sköter det tyngre fackliga arbetet och deltar i universitetsstyrelsens sammanträden.

Men Sulf har ändå angelägna uppgifter, bland annat som opinionsbildare och försvarare av universitetets kärnvärden och kärnverksamhet. Och just idag är det särskilt angeläget att göra detta genom att skicka frågor till Linnéuniversitetets styrelse – som sammanträder i Växjö den 5 december – att exempelvis behandla under punkten ”Övriga frågor”.

Den första frågan går till universitetsstyrelsens ordförande, Dan Brändström, med anledning av de kraftigt ökade lokalkostnader som bygget av Universitetskajen i Kalmar medför. Lågt räknat kommer årskostnaden att öka med 65 miljoner. En höjning med 30 procent! I Sveriges Television den 27 september hävdade Dan Brändström att detta inte var någon överraskning för honom. ”Vi har naturligtvis följt kostnadsutvecklingen mycket noggrant”, förklarade han. Det vore mot den bakgrunden klädsamt om Dan Brändström besvarade frågan i vilken mån han på ett tydligt och kontinuerligt sätt informerat övriga styrelseledamöter om detta.

Den andra frågan går till rektor Peter Aronsson. 65 miljoner är mycket pengar och dessvärre säger erfarenheten att det kanske inte stannar där. För Peter Aronsson vore det därför lämpligt att förklara varifrån pengarna ska tas. 65 miljoner motsvarar nämligen mer än var nionde lektor, eller var fjärde till var tredje professor – eller två tredjedelar av doktoranderna. Som det nu ser ut avser Peter Aronsson att minska resurserna i grundutbildning och forskning, det vill säga i kärnverksamheten. Vilka konsekvens- och riskanalyser har rektor gjort av ett sådant förfarande? Hur kommer nedrustningen att påverka lärosätets möjligheter att rekrytera studenter och forskare? Vad kan den innebära för utbildningskvaliteten och redan hotade examensrätter? Har Peter Aronsson övervägt andra alternativ – till exempel en effektivare administration?

Det är först när vi vet vad saker verkligen kostar som prioriteringar är möjliga. Märkligt nog lämnar Linnéuniversitetet endast vaga uppgifter om priset för administration. Möjligen görs någon form av överslagsberäkningar ur ett funktionsperspektiv (som innebär att man räknar lönekostnader för anställda administratörer). Men det adekvata räknesättet är som bekant ett processperspektiv – där kostnader för alla personalkategoriers administrativa arbete ingår liksom de administrativa systemens. Alltså, vad är administrationens verkliga pris och vilka möjligheter till effektiviseringar finns? Att klargöra detta är den tredje frågan som med fördel ställs till universitetsdirektör Per Brolin.

Läget för Linnéuniversitetet är allvarligt. Jag hoppas att frågorna kommer att behandlas utförligt – och att Brändström, Aronsson och Brolin inför styrelse som medarbetare och allmänhet kan avge lika precisa som sannfärdiga svar.

Dino Viscovi, ordförande, SULF, Linnéuniversitetet