Glöm inte bort den existentiella folkhälsan

Debatt Artikeln publicerades
Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift.
Foto: Martina Wärenfeldt
Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift.

Folkhälsomyndigheten behöver få regeringens uppdrag att främja den existentiella folkhälsan, vid sidan av det goda arbete som redan sker kring hälsans fysiska och psykiska dimensioner. Det offentliga Sverige behöver erkänna att ett gott och framgångsrikt folkhälsoarbete också har existentiella aspekter, skriver Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift.

Jag är gift med en läkare. Vid köksbordet efter jobbet berättade hon en dag om en kollega som uppgivet hade frågat: ”Varför är vården existentiellt tondöv?” Det kollegan menade var att de existentiella frågorna lever bland patienter och vårdtagare, men att personalen inte alltid är tillräckligt rustad för att möta dem. Skavet från livsfrågorna tolkas som kroppsliga åkommor, sociala problem eller psykiska besvär. Jag är inte är rätt person att avgöra om bilden är sann. Men det kanske ligger något i påståendet? "På golvet” inom svensk sjukvård talas det allt oftare om existentiell hälsa som en kompletterande dimension av hälsobegreppet. Allt fler ser att människor som fysiskt och psykiskt är friska ändå inte mår bra. Det är något som fattas dem. En existentiell tomhetskänsla kan infinna sig mitt i en annars välfungerande vardag.

Inom Region Jönköpings län pågår ett existentiellt folkhälsoarbete sedan 2014. Arbetet är unikt i Sverige. Målsättningen är att alla medarbetare ska kunna ge ett grundläggande stöd vid existentiella kriser. Flera konkreta insatser riktade mot patienter, inom till exempel psykiatrin, har genomförts. Erfarenheterna är positiva. Intresset från andra regioner är stort.

Efter beslut i riksdagen är målsättningen för det nationella folkhälsoarbetet att de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation. Det är en ambitiös målsättning och Folkhälsomyndigheten arbetar för att målet ska nås. Myndigheten utvecklar och stödjer samhällets arbete med att främja hälsa, förebygga ohälsa och skydda mot hälsohot. Men nationellt är det tyst om hälsans existentiella dimension. En sökning på ”psykisk hälsa” leder till över 560 träffar på Folkhälsomyndighetens hemsida. En motsvarande sökning på ”existentiell hälsa” leder till en enda träff. Det är som om den existentiella dimensionen av hälsobegreppet inte existerar. De goda erfarenheterna från Region Jönköpings län har ännu inte påverkat det nationella arbetet.

Jag menar att Folkhälsomyndigheten behöver få regeringens uppdrag att främja den existentiella folkhälsan, vid sidan av det goda arbete som redan sker kring hälsans fysiska och psykiska dimensioner. Att den existentiella hälsan är svårare att greppa får inte betyda att den nedprioriteras, snarare tvärtom. Fler människor behöver få uppleva hopp, harmoni, helhet, meningsfullhet, förundran, andlig kontakt och gemenskap i sina liv. Detta är inte mina ord utan en arbetsgrupp inom WHO som exemplifierar vad god existentiell hälsa är. Det övergripande syftet för en satsning på den existentiella hälsan är att minska människors lidande, sjukfrånvaro och behov av vård. En av Folkhälsomyndigheten stödd satsning på existentiell hälsa i fler regioner än i Jönköpings län skulle förmodligen visa sig vara lönsam, både ekonomiskt och för folkhälsan.

Häromdagen mötte jag socialminister Lena Hallengren i ett samtal om existentiell hälsa. Civilsamhället är betydelsefullt för en positiv utveckling av folkhälsan. Regioner, föreningsliv, församlingar och folkhälsomyndighet behöver arbeta tillsammans. Genom att erbjuda människor ett sammanhang för livets stora frågor vill kyrkor och trossamfund bidra. Existentiell hälsa handlar inte i sig om religiös tro men i till exempel Svenska kyrkan finns erfarenhet av och sammanhang för de livsnära samtalen. Här finns rummen, riterna och relationerna. Religiös praxis är långt ifrån det enda sättet att främja en god existentiell hälsa, men för vissa kan det vara rätt väg. Enligt riksdagen är det hela samhällets ansvar att folkhälsan förbättras.

Svenska kyrkan vill bidra. Men det offentliga Sverige behöver erkänna att ett gott och framgångsrikt folkhälsoarbete också har existentiella aspekter.

Fredrik Modéus, biskop Växjö stift