IST Lärande rimmar illa med Skolverkets råd

Replik ,

Det är svårt att dra andra slutsatser än att IST Lärande rimmar mycket illa med Skolverkets allmänna råd, skriver gymnasieläraren Hanna Magnusson.

Debatten om IST Lärande går vidare.
Foto: Hossein Salmanzadeh / TT
Debatten om IST Lärande går vidare.

För några veckor sedan svarade förvaltningschef Camilla Holmqvist och verksamhetschef Anders Elingfors i vaga ordalag på bland annat min debattartikel om IST lärande. När jag läste svaret kom jag osökt att tänka på Tegnérs berömda ord om att ”det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” och ”Hvad du ej klart kan säga vet du ej”.

Vi är sedan många år tillbaka vana vid att i skoldebatten läsa om vilket problem de dåliga lärarna är i dagens skola. Sällan diskuteras dock de ansvarigas kunskap om den verksamhet de leder och hur deras beslut påverkar resultatet i verksamheten. I veckan publicerade Skolverket allmänna råd om betyg och betygssättning. Dessa utgör en mycket intressant läsning, inte minst i förhållande till IST Lärande. Det är svårt att dra andra slutsatser än att IST Lärande rimmar mycket illa med Skolverkets allmänna råd.

I de allmänna råden kan man läsa om hur kunskapskraven bör användas och hur undervisningen bör läggas upp i förhållande till centralt innehåll och kunskapskrav. Man kan även läsa om hur dokumentation av elevernas kunskaper bör gå till.

Om förhållandet mellan planeringen av undervisningen och kunskapskraven kan man läsa följande: ”Om undervisningen planeras, genomförs och följs upp enbart utifrån kunskapskraven riskerar fokus att flyttas från innehållet i undervisningen till hur eleverna kan visa sitt kunnande”. Fokus hamnar alltså på examination och inte på inlärning av ett visst ämnesinnehåll. I IST Lärande finns kunskapskraven överallt och i allt.

Om användning av kunskapskraven står det bland annat: ”Det är inte ändamålsenligt att utforma en bedömningssituation och göra en analys av elevernas kunnande enbart med stöd av kunskapskraven.”

Skolverket menar att återkopplingen till eleverna måste bestå av ”mer specifik information än den som kunskapskravens övergripande formuleringar kan ge.”

Detta går stick i stäv med IST Lärande, där bedömningarna utgår från icke nedbrutna kunskapskrav. Att inom ramen för IST bryta ner kunskapskraven för enskilda uppgifter skulle innebära ett extremt merarbete för varje enskild lärare.

Vidare kan man läsa om att det endast är ”vid betygssättningen som läraren måste värdera kvaliteten på elevernas kunnande i förhållande till kunskapskraven”.

Läraren kan dock använda kunskapskraven vid andra tillfällen ”för att sammanfatta och dokumentera det kunnande som eleverna har visat”. Kunskapskraven bör med andra ord användas summativt och inte formativt.

Skolverket verkar heller inte anse att lärares arbetstid ska slukas av omfattande dokumentation i stället för förberedelser av undervisningen. Skolverket skriver: ”Läraren avgör vilken dokumentation som behövs för att stödja elevernas kunskapsutveckling” och ”Det finns inga krav på att läraren ska dokumentera alla kunskaper vid både formella och informella bedömningssituationer. Det finns inte heller några bestämmelser om hur dokumentationen ska utformas.”

Självklart måste man som lärare trots allt dokumentera resultat för att säkerställa ett korrekt betygsunderlag. Då är det dock skönt att veta att Skolverket anser att ”Ändamålsenlig dokumentation är sådan som lärarna enligt sin professionella bedömning anser att de behöver för att kunna stödja elevernas kunskapsutveckling.”

Jag kan konstatera att mycket av det jag skrev om i min debattartikel om IST Lärande bekräftas av Skolverket och jag vågar påstå att det mesta av det som sägs i de allmänna råden för några år sedan var självklarheter för alla som var verksamma inom skolan. Dessvärre har svensk skola dränerats på kunskap på alla nivåer och mest problematiskt blir det när de som har makten i sina händer inte förstår den verksamhet de fattar beslut om.

Hanna Magnusson, lärare vid Växjö Katedralskola