Konsten att samsas om vattendragen

Debatt

Högsby, Mönsterås, Nybro och Uppvidinge. Alla våra fyra kommuner har både stora och små vattendrag och sjöar. Från Alsterån, Mörrumsån och Emån till Badebodaån, Ljungbyån och Trändeån. Vattnet, vattendragen och vattenfrågorna är viktiga för oss.

”Vi ser med oro på den polarisering av de olika vattenintressena som pågår idag och tillämpningen av EU:s vattendirektiv”, skriver Ingrid Hugosson (C), Anders Johansson (C), Christina Davidsson (C) och Stihna Johansson Evertsson (C).
Foto: Per Sandeback
”Vi ser med oro på den polarisering av de olika vattenintressena som pågår idag och tillämpningen av EU:s vattendirektiv”, skriver Ingrid Hugosson (C), Anders Johansson (C), Christina Davidsson (C) och Stihna Johansson Evertsson (C).

Vattnet i vattendrag och sjöar spelar en stor roll i vår tillvaro och vårt samhälle. Många olika intressen måste kunna samsas och ta hänsyn till varandra. Vattenförsörjning i form av dricksvatten till djur och människor samt processvatten till industrin är viktiga samhällsfunktioner. Samma vatten ska användas till rekreation som bad, fiske och friluftsliv.

Vattendrag och vattensamlingar är oerhört viktiga miljöer för den biologiska mångfalden och landskapsmiljön. Vi måste även ta hänsyn till elproduktionen i vattendragen med sin förnyelsebara och klimatneutrala elproduktion och de ofta månghundraåriga kulturmiljöer som bildats runt dammarna.

De flesta dammarna har funnits i hundratals år. De byggdes när man började utnyttja vattenkraften till kvarnar, sågar, stampar, hammare eller pappersbruk. Från mitten av 1800-talet utvecklades dessa verksamheter till de första industrierna. Från början av 1900-talet började de kraftverk att byggas, som elektrifierade våra bygder.

En stor del av våra samhällen har vuxit fram runt användningen av vattenkraften. I Alsterån till exempel gäller det nio av de tio samhällena utmed ån. Natur och kultur utmed vattendragen har i stora drag sett ut som de gör i dag i hundratals år.

De senaste årens torka har dessutom lärt oss betydelsen av att behålla vattnet i sjöar, våtmarker och dammar som en resurs under torra somrar. Nederbörden som faller under regn och snörika perioder måste bromsas på sin väg mot havet.

Sedan årsskiftet finns en ny lagstiftning på plats som ska balansera miljöintresset för den vandrande fisken med andra intressen som nämnts ovan. Den politiska viljan är tydlig – den småskaliga vattenkraften behövs. Trots det ser vi hur vattenmyndigheterna arbetar på i gamla hjulspår utan att ta hänsyn till de undantag som den politiska viljan så tydligt pekat ut i den nya lagstiftningen. Det är inget annat än trots och något regeringen måste agera kraftfullt mot.

Myndigheterna måste få nya uppdrag i linje med den nya lagstiftningen och EU-regler ska inte överutnyttjas för att driva egna agendor mot riksdagens vilja.

Vi ser med oro på den polarisering av de olika vattenintressena som pågår idag och tillämpningen av EU:s vattendirektiv. Vi befarar att för många gamla dammar kommer att rivas ut med en ödeläggelse av värdefulla natur- och kulturmiljöer som följd.

Vi upprepar återigen vår absoluta övertygelse om att alla intressen måste kunna samsas i våra vattendrag. Berörda myndigheter såsom: Vattenmyndigheten i södra Östersjöns vattendistrikt samt Havs- och vattenmyndigheten, har ett särskilt ansvar för att de olika intressena balanseras mot varandra på ett rimligt sätt.

Ingrid Hugosson (C), gruppledare Uppvidinge, Anders Johansson (C), kommunalråd Mönsterås, Christina Davidsson (C), kommunalråd Nybro, Stihna Johansson Evertsson (C), kommunalråd Högsby