Markberedning – en stor katastrof

Insändare Artikeln publicerades

Under mer än ett halvt sekel har skogsägare fått inpräntat i sig nyttan– ja till och med ”nödvändigheten av” – att alltid utföra en markberedning före plantering av skogsplantor.

Inte minst Södras skogsrådgivare bär detta budskap från stuga till stuga så snart nyplantering av skog ska ske. Men det finns många skäl till att ifrågasätta denna markberedning. Jag undrar:

1. Stämmer verkligen det att enorma maskiner måste demolera vår skogsmiljö för att skapa ”nödvändig” tillväxtförutsättning. Hur uppstod i så fall skogen ursprungligen?

2. Vad händer med skogens undervegetation? Svampmycelier, blåbärsris och alla olika former av mossor som utvecklats sedan mer än tusen år tillbaka i tiden. Att massakrera denna naturliga markbetingelse - är det en ny insikt om vad som avses med hållbart skogsbruk?

3. Markberedning frigör en mängd metaller som legat bundna i marken och som därmed släpps ut i grundvatten och våra vattendrag. Varför betalar vi för att få detta gjort?

4. Att vandra i en skog, plocka svamp och bär på en mark som har markberetts är uteslutet. Dels för att där inte växer något men dessutom är marken oframkomlig för skogsflanörer.

5. Varje markberedning frigör stora mängder koldioxider som under åren fångats in i marken och frisläpps i den allt mer stressade och av koldioxider övermättade atmosfären. Vilken miljöpolicy stöttar detta?

Okej, jag inser den omedelbara tidsbesparing som markberedning skapar för plantering men som skogsägare – är det tid och pengar som ursäktar att vi våldtar våra skogsmarker med markberedning?

Vi skogsägare måste nog vara så ärliga och erkänna att det många gånger är det kortsiktiga lönsamhetstänkandet som gör att vi accepterar att slita sönder 1000-årig mark för att spara några kronor i planteringskostnad. Stolta kan vi inte vara när vi omvandlar en levande skogmiljö till att likna ett övningsfält för granateld. Kanske självnöjda när vi får en leveransspecifikation från Södra? Men stolta? Nej.

Men så kommer ju penningen in. När vi inser att om vi kan göra våld på naturen så hamnar några fler mynt ner i vår plånbok. Vi struntar fullständigt i de negativa effekter som vårt val av skogsvård leder till så länge det fyller på plånboksfacket.

Samtidigt skriker vi högt till våra politiker att vi skogsägare är ett ansvarstagande ägarkollektiv och definitivt inte behöver några pekpinnar om hur vi ska sköta den mark som många gånger slumpen tilldelat oss. Men – är det skogsmiljön eller plånboken som vi vill ansvara över?

M Lindstam

Foto: Fredrik Sandberg/TT