Mer konsumtion gör oss inte lyckligare

Insändare Artikeln publicerades
STOCKHOLM 20080405 Person med flera kassar i händerna gåendes på Sergels torg i Stockholm.Foto Bertil Ericson / SCANPIX kod 10000
Foto: Bertil Ericson / TT
STOCKHOLM 20080405 Person med flera kassar i händerna gåendes på Sergels torg i Stockholm.Foto Bertil Ericson / SCANPIX kod 10000

Homo consumens. Så benämner sociologen Zygmunt Bauman människan i ett konsumtionssamhälle. Konsumenter är vi dock allihop. Vi konsumerar varor i vardagen och förbrukar resurser genom att leva. Konsumism är däremot när konsumtionen får en central roll i våra liv. Då är det själva konsumtionen som ger tillvaron mening.

I konsumtionssamhället strävar vi ständigt efter att förnya vårt jag genom att skaffa nya prylar och nya utseenden. Nya varor måste skaffas så fort de kommer ut, vilket samtidigt förpassar de ”gamla” till soptippen.

I samband med ett ständigt införskaffande, upplevs hela tiden nya kickar. Dessa hastiga lyckoinitieringar varvas med tristess, varför den varaktiga lyckan tycks vara utom räckhåll. Därigenom krävs ständigt nya kickar för att glömma otillfredsställelsen.

Detta leder till att människan i ett konsumtionssamhälle hoppas på att hitta sin nya identitet i samband med ett nytt införskaffande. Omedelbara njutningar via ögonblicklig konsumtion – genom exempelvis näthandel – är en vanlig utväg.

Men snabbt övergår det upplevda lyckoruset när ett ännu hungrigare begär väcks som vill konsumera mer, och dessutom uppmuntras att göra så genom en marknad som främst livnär sig på övermåttlig konsumtion.

För konsumtionssamhället – liksom för BNP– är det önskvärt att vi som individer aldrig känner oss tillfredsställda. Vi bör helst från det att vi vaknar tills vi går och lägger oss, söka njutningar genom inköp och masskonsumtion och så försöka mätta våra omättbara begär. Begären ska ligga åtminstone ett steg före tillfredsställelsen.

Vad riskerar vi då, om vi väljer att inte följa nya trender och avstår att ”hänga med i utvecklingen”?

Bauman belyser i boken Konsumtionsliv att det inte är lätt att stå emot konsumtionssamhället; man riskerar att bli utestängd och utan det sociala erkännande som en masskonsumerande livsstil många gånger sägs garantera.

Vad är nytt på sociala medier som inte är just nytt? Deltar man inte i konsumtionsloppet är man helt enkelt inte tillräckligt med i samtiden.

Detta leder till en situation där både de som masskonsumerar och de som står utanför känner sig olyckliga. De första för att de måste avlösa kickarna i ett outhärdligt tempo; de senare för att de inte är en del av spektaklet.

Konsumtionssamhället har en viktig länk till arbetet. Roland Paulsen visar i sin bok Arbetssamhället hur lönearbetet är själva motorn i konsumtionssamhället. Det att många jobb saknar mening och innehåll är oväsentligt; vad som räknas är att medborgarna ska göra något – vad som helst – för att tjäna en peng och sedan kunna konsumera.

När vi sedan säger att vi idag har det bättre än förr, åsyftas en ökad förmåga att konsumera. Men att vi på vägen mot vår lön har haft tråkigt och att vi i samband med vår masskonsumtion inte finner den varaktiga lyckan och meningen med tillvaron, förbises ofta.

Paulsen illustrerar detta ypperligt i kommentarerna på Hans Roslings slutsatser, där saken ställs på sin spets; vi är inte lyckligare för att vi kan konsumera mera. Snarare tvärtom.

Ante Filip Tepic, fil master i statsvetenskap