Myndigheterna hotar våra vatten
Myndigheterna nöjer sig inte med att kraftverksägarna ordnar fiskvägar och minimitappning i naturfårorna utan vill riva ut för att återställa det ursprungliga naturtillståndet, hur det kan ha sett ut för 1000 år sedan när de första dammarna byggdes.
Att riva ut dammarna skulle innebära dramatiska försämringar för en rad aktörer: alla som bor i närheten av sjöar och vattendrag, jord- och skogsbruk, kraftverk, industrier, kommuner. EU:s vattendirektiv och den svenska vattenförvaltningsförordningen listar runt tio intressen av att använda vattnet: rekreation som bad, båt och fiske, vattenförsörjning, bevattning, kraftproduktion, skydd mot översvämning och torrläggning, markdränering, miljön i stort som inkluderar kulturmiljö, landskapsbild, klimatet med flera. Även den nya 27 § i förordningen om vattenverksamhet med mera räknar upp en lång rad samhällsintressen.
Konkret innebär utrivna dammar sänkt vattennivå i sjöar och vattendrag, lägre vattenflöden under sommaren, att mindre vatten hålls kvar i landskapet, torrlagda badplatser, sämre möjligheter att vara ute med båt, bekymmer för vatten- och reningsverk, större risk för översvämning, att månghundraåriga kulturmiljöer och landskapsbilder försvinner, ökade klimatutsläpp genom att vattenkraft ersätts av kolkraft i våra grannländer. Att riva ut de mindre kraftverken skulle försämra elförsörjningen, särskilt i södra Sverige och under vinterns höglasttid: lägre energiproduktion, lägre effekttillgång, sämre nätstabilitet.
I juni 2018 fattade riksdagen ett beslut som innebär att både vattenmiljö och vattenkraft ska värnas och utvecklas; sju av åtta partier stod bakom. Vid årsskiftet beslöt regeringen om förändringar i de ovan nämnda två förordningarna. Det stora bekymret så långt är att inget av alla de andra intressena av att använda vattnet finns med; dock nämns kulturmiljön kort.
”Det är när bollen nu gått över till myndigheterna som de verkligt stora bekymren kommit.”
Det är när bollen nu gått över till myndigheterna som de verkligt stora bekymren kommit. Deras arbete med att omsätta de politiska avsikterna och besluten i praktiken är en ren och skär obstruktion (försiktigt uttryckt). Viktigast just nu är det "Förslag till nationell plan för omprövning av vattenkraft" (NAP), som Havs- och vattenmyndigheten, Energimyndigheten och Svenska kraftnät presenterade i maj. Förslaget gör det möjligt för länsstyrelser och vattenmyndigheter, att i de kommande omprövningarna driva krav på utrivning av dammar och kraftverk och andra långtgående åtgärder som i realiteten också hotar dammar och kraftverk. Detta drabbar inte bara vattenkraften utan alla de samhällsviktiga intressen som nämnts ovan. Den politiskt satta gränsen för produktionsminskningar på 1,5 TWh bryr man sig inte om utan överskrider flera gånger om.
Inte undra på att länsstyrelserna i Kalmar och Kronoberg liksom vattenmyndigheten i södra Östersjön är positiva till NAP-förslaget. Det skulle ju ge dem i stort sett fria händer att kräva utrivning av dammar och kraftverk. Enda hoppet skulle stå till att mark- och miljödomstolarna kan tolka och tillämpa EU- och svensk rätt mer i linje med avsikterna bakom och vad som står i författningarna.
NAP-en innebär att med början 2021 fram till 2040 ska alla kraftverk (och regleringsdammar) i domstol få sina driftvillkor och miljöåtgärder omprövade. Det börjar alltså bli bråttom att samla sig till motstånd mot myndigheternas utrivningsplaner. Enligt NAP-förslaget ska damm- och kraftverksägare i Alsterån lämna in ansökningar om nya miljötillstånd senast 1 juni 2021. För Emån gäller 2026, Mörrumsån 2022 - 23 medan Helge Å, Ljungbyån och Lyckebyån är aktuella först in på 2030-talet.
I domstolsprövningarna ska inte bara vattenmiljö och vattenkraft avvägas utan även alla andra intressen beaktas. Det är därför hög tid för varje kommun, LRF:s lokalavdelningar och kommungrupper, industrier, fiskevårdsområden, samhällsföreningar m fl att sätta sig in i vad myndigheternas tal om "långtgående åtgärder" skulle medföra för de intressen man är satt att bevaka. För kommunerna gäller det att få med fritid, kultur, samhällsbyggnad med mera.
Ett mål att sträva mot är att få till stånd en samverkan mellan alla slags verksamhetsutövare utmed ett vattendrag och helst också få till en samverkan med den berörda länsstyrelsen. Detta är också syftet med ett av de två pilotprojekt som Vattenkraftens Miljöfond driver i Alsterån i samarbete med vattenkraftens föreningar. Är länsstyrelserna beredda att skrota sina utrivningsambitioner och i stället samverka med alla andra intressenter?
Magnus Edvinsson, ordförande Alsteråns Kraftverksförening
Thomas Sandberg, ordförande Svensk Vattenkraftförening
Håkan Lundgren, ordförande LRF Sydost
