Outhärdlig arbetsmiljö för fritidspersonal

Debatt Artikeln publicerades

Arbetsmiljön för fritidspersonal är outhärdligt för alltför många. Hur många fler ska stupa på arbetet innan det händer något? Den frågan ställer fritidspedagogen Carola Bengtsson.

Carola Bengtsson skriver om arbetsmiljön en fritidspedagog kan uppleva.
Foto: FREDRIK SANDBERG / TT
Carola Bengtsson skriver om arbetsmiljön en fritidspedagog kan uppleva.

Jag är fritidspedagog och tog min examen 1999 på Linnéuniversitetet, Växjö. Under de år jag varit verksam i yrket har jag oundvikligen uppmärksammat och erfarit konsekvenserna av de besparingar som lett till en delvis, och även helt fullständigt usel kvalitet på många av våra fritidshem.

Jag är långt ifrån ensam. Jag har låtit kolleger runt om i landet ta del av denna text och, som ni kommer att märka, fått en del godkännande och medhåll om dess innehåll.

Som fritidspedagog/lärare har vi styrdokument att följa, något som flertalet av oss varit stolta över! Vårt yrke skulle få ett slags erkännande och vara en del av elevernas hela skoldag.

Genom en väl genomtänkt verksamhet var tanken att vi skulle komplettera skolan och samtidigt vara en god grogrund för elevernas sociala utveckling.

Verkligheten är brutal. Jag låter er få exempel på hur hög belastningen i många fritidshem är:

En avdelning består av 45-50 närvarande elever fram till åtminstone mellanmålet, cirka 14:15. Det handlar om cirka två timmars mycket intensivt arbete, där ambitiösa fritidspedagoger/lärare försöker ge dagen ett pedagogiskt och tillfredsställande innehåll för så många elever som möjligt.

Det händer hela tiden saker; elever som slår sig, längtar efter mamma, är arga, behöver hjälp på toa, springer undan etcetera. Det dyker upp vårdnadshavare som vill växla några ord, vi slits mellan alldeles för många situationer och det kostar otroligt mycket energi och går ut över arbetsglädjen att inte räcka till.

Två fritidspersonal och en elevresurs (med huvudansvar för en eller två enskilda elever som kräver 100 procent av personen ifråga), så ser bemanningen ut. När jag berättar detta för gemene man har de svårt att tro mig. Tänk er själva: 30 sexåringar och 15 sjuåringar! Du ska erbjuda dem en bra verksamhet baserad på deras behov.

Hur är det tänkt att fungera?

Vad är det som ligger till grund för dessa gigantiska elevgrupper på fritidshem? Det är inte okej i vare sig förskoleklass eller övriga elevklasser.

Det absolut viktigaste är våra elever, därav anledningen att jag tog upp det i första hand. Det är dem vi sviker, vi låter dem vara osynliga. Jag kan uppleva att jag arbetar med en slags robotpedagogik, där de som rättar sig in i ledet, helst utan att uttrycka tankar och känslor är duktiga elever. Med den visionen skulle det säkert fungera med stora elevgrupper, men, till vilket pris? Och med vilken slags människosyn?

Nåväl, nu kommer jag till vår arbetsmiljö som fritidspersonal. Outhärdligt för alltför många. Under de senaste åren har så många fantastiska kollegor och duktiga pedagoger slutat så jag har definitivt tappat räkningen. Det är så sorgligt och ett slöseri utan dess like. Jag mår illa när jag ser unga människor gå sönder mitt framför ögonen på grund av katastrofal arbetsmiljö. Pressen och stressen är så stor att många tvingas medicinera för att klara trycket (så även jag).

En fågel viskade i mitt öra om kommittédirektiv från Utbildningsdepartementet: ”Stärkt kvalitet och likvärdighet i fritidshem och pedagogisk omsorg” (Dir. 2018:102).

Märkt av mina erfarenheter undrar jag och många med mig, hur det går? Vad görs egentligen?

Hur många fler ska stupa på arbetet innan det händer något? Hur många elever ska behöva utsättas för denna förnedrande verksamhet som tyvärr bedrivs i många fritidshem innan det händer något?

Slutligen, till föräldrar och vårdnadshavare;

• Prioritera era barn och minska deras långa skoldagar.

• Låt det materiella få stå tillbaka några år och se till att umgås och ta hand om och se och bekräfta och älska era barn. De behöver er mest av allt. Vi kan aldrig ersätta er.

Carola Bengtsson, fritidspedagog