S är inte rädda att ta till skarpare verktyg

Debatt Artikeln publicerades

Det ökande antalet granbarkborrar ställer till med enorma skador i granskogen i stora delar av Sverige. Jag är djupt oroad över den rådande situationen och hur den kommer att utvecklas i den torkstressade skogen efter den ovanligt torra sommaren 2018. Det skriver Monica Haider (S).

Bedöms det att ännu skarpare vapen krävs i arbetet för att förhindra spridning av borren från skyddad till brukad skog, är vi socialdemokrater inte främmande för att lägga nya förslag. Det menar Monica Haider (S).
Foto: URBAN NILSSON
Bedöms det att ännu skarpare vapen krävs i arbetet för att förhindra spridning av borren från skyddad till brukad skog, är vi socialdemokrater inte främmande för att lägga nya förslag. Det menar Monica Haider (S).

Bedömningen är att var tredje skogsägare i Sverige kan bli berörd redan i år och många skogsägare arbetar febrilt med att ta ut angripna träd ur den brukade skogen. Regeringen har tillfört mer resurser för att stödja arbetet, men räcker det? Situationen bedöms fortgå under många år och kommer få stora ekonomiska konsekvenser för en av Sveriges viktigaste basnäringar.

I en tid då vårt samhälle snabbt måste ställa om till bioekonomi för att klara klimatutmaningen, när vi är helt beroende av ett effektivt skogsbruk som klarar att öka uttaget ur skogen samtidigt som biologisk mångfald och höga naturvärden bevaras, är det med sorg jag ser att regeringens höga målsättningar motverkas av granbarkborrens angrepp. I förlängningen kan omställningen till bioekonomi riskeras och arbetstillfällen knutna till skogsindustrin påverkas negativt, liksom naturvärden i skyddade områden som domineras av gran.

Enligt skogsvårdslagen är det markägarens ansvar att vidta åtgärder för att förhindra spridning av granbarkborre. Den markägare som känner sin skog kan göra mycket för att förhindra ytterligare spridning. Skyldigheten gäller dock inte i skyddade områden, till exempel naturreservat.

I formellt skyddad skog finns bestämmelser som styr vilka åtgärder som får göras. Ofta är dessa områden frikopplade från kraven enligt 29§ Skogsvårdslagen om bekämpning av insektshärjning. Vi behöver dessa områden, bland annat för bevarande av biologisk mångfald, men det gör också att granbarkborren kan frodas och sprida sig även till den brukade skogen. Det kan upplevas som ett hån av kringliggande skogsägare, som gör vad de kan för att minska angreppen i sin brukade skog. Det blir ett sisyfosarbete, eftersom det hela tiden kommer nya borrar från de skyddade områdena.

Det är mycket välkommet att den socialdemokratiskt ledda regeringen i höstbudgeten aviserar ännu mer resurser i kampen mot granbarkborren. Regeringen, i samarbete med C och L, kommer tillföra 30 miljoner kronor under 2020, 2021 och 2022 för att hantera skogsskador och bekämpa angrepp av granbarkborre, utöver de pengar som regeringen redan tillfört Skogsstyrelsen för ändamålet i år. Samtidigt höjs anslaget för naturvårdsarbetet för åtgärder i värdefull natur med 400 miljoner kronor. Det är pengar som exempelvis ska gå till skötsel och förvaltning av naturreservat och nationalparker, artbevarande och restaurering av skyddade områden. Det är mycket bra.

Mot bakgrund av den svåra skadebild som finns i delar av landet är det viktigt att alla inblandade parter samverkar och gör sitt yttersta för att begränsa utbrotten. Det gäller såväl privata skogsägare som ansvariga myndigheter. På längre sikt behöver vi frångå den utbredda monokulturen och i större utsträckning överväga blandad skog.

Jag förutsätter att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket samverkar över sina ansvarsgränser för ett effektivt bekämpningsarbete. Bedömer de att ännu skarpare vapen krävs i arbetet för att förhindra spridning av borren från skyddad till brukad skog, är vi socialdemokrater inte främmande för att lägga nya förslag. Vi måste göra det som krävs för att säkerställa ett än mer effektivt skogsbruk för att klara omställningen till bioekonomi och en hållbar framtid.

Monica Haider (S), riksdagsledamot i Näringsutskottet