Tillsammans bygger vi hållbara städer

Debatt Artikeln publicerades

”Det vi behöver göra nu är inget mindre än den största omställningen någonsin! Och den kan inte ske om vi inte tillsammans inser vad som behövs och att vi gemensamt går från ord till handling”, skriver Magnus P. Wåhlin (MP).

I Europas städer måste radikala grepp till för att klara klimatkrisen, anser Magnus P. Wåhlin (MP).
Foto: Filip Sjöfors
I Europas städer måste radikala grepp till för att klara klimatkrisen, anser Magnus P. Wåhlin (MP).

När Milano bestämmer sig för att plantera 25 000 träd per år för att minska temperaturen i staden med två grader och binda koldioxid och partiklar i luften, är det då att bara se som en kostnad eller en självklarhet för att möta framtiden?

Vi står inför väldigt snabba och omvälvande förändringar nu och de kommande åren. I Europas städer måste radikala grepp till för att klara klimatkrisen och goda levnadsbetingelser för människor, djur och växter. Växjö står inför samma utmaning. I en växande stad där fler och fler vill bo behöver vi nu modiga och kloka investeringar för framtiden.

Detta är svårt då ingen av oss vet hur framtiden kommer att se ut. Vi måste nu fundera över hur vi vill att framtiden ska se ut, för det är vi som lever här nu som bestämmer det. Vilka nya bilder av framtiden behöver vi? Hur kommer vi fram till ett annat sätt att se världen på?

Klimatkrisen som vi befinner oss mitt i är ett symptom på misslyckande. Det är ett misslyckande av politiken, vårt ekonomiska system och på vårt sätt att planera städer där människor bor. Det finns en tydlig klyfta mellan de stora risker vi står inför och vår förmåga att hantera dem med de verktyg vi har idag. Klimatkrisen är inte bara en i raden av frågor vi behöver hantera, den är en fråga om liv och död.

Hur skapar vi förändringsförmåga? Hur får vi oss människor att inse att komplexa utmaningar inte löses med enskilda åtgärder? Vi behöver en portfölj av förändringar för att anta utmaningarna och vi behöver förstå den enorma hastighet som förändringarna måste komma i. Vi behöver som civilisation göra ett rejält hopp och det kräver systematiska förändringar nu. Hur klarar demokratin hastigheten av förändringen som måste ske? Hur får vi legitimitet i de förändringarna så att vi politiker vågar ta de avgörande besluten, i samråd med alla invånare?

För att lyckas behöver vi grundläggande förändringar i vårt sätt att tänka: ekonomi, uppföljning, regler, lagar, normer, hur vi alltid gjort och våga oss på ett nytt sätt att ta oss an våra uppgifter.

Bland annat handlar det om att på allvar räkna med ekosystemtjänsterna, alltså hur vi arbetar med och investerar i de hållbara system som finns runt omkring oss så att vi kan fortsätta leva goda liv.

En del forskare menar att det behövs 30 procent av befolkningen som ”förändringsagenter” för att vi ska få med oss resten. Vi lägger för mycket fokus på de som inte vill ha förändringar och vi behöver arbeta med individer av god vilja för att få med oss alla på förändringsresan.

Jag tror på framtiden och på det goda livet, men det kommer att se helt annorlunda ut jämfört med idag. Hur går vi från att se investeringar mot klimatkrisen som en kostnad och istället som den rimliga, strategiska ekonomiskt hållbara vägen vi måste gå? Jag tror att vi som kommun måste synliggöra problem, visa siffror, så att alla kan se och förstå, det behövs en ny gemensam kunskap och insikt om vad som krävs av oss.

Det vi behöver göra nu är inget mindre än den största omställningen någonsin! Och den kan inte ske om vi inte tillsammans inser vad som behövs och att vi gemensamt går från ord till handling. Vi behöver nu vara rörliga, agila och snabbare än tidigare. Det betyder också att vi måste våga göra fel, ändra om och göra rätt. Ingenting sker om ingenting görs. Nu är det tid att våga det stora hopp som våra kommande generationer kräver av oss.

Magnus P. Wåhlin (MP)