Vad blir bättre av att peka ut en syndabock?

Debatt Artikeln publicerades

Smålandsposten berättade den 28 augusti att sjukvårdsdirektör Per-Henrik Nilsson akut sparkas som chef. Det är symbolpolitik. Allt upprepas!

Bengt Järhult skriver om länets sjukvård med anledningen av Region Kronobergs beslut att entlediga sjukvårdsdirektör Per-Henrik Nilsson.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Bengt Järhult skriver om länets sjukvård med anledningen av Region Kronobergs beslut att entlediga sjukvårdsdirektör Per-Henrik Nilsson.

År 2013 lät den moderatledda alliansen landstingsdirektör Börje Lindqvist gå. Man hade själv rekrytera honom och lät honom plocka ut 4,1 miljoner i avgångsvederlag på skattebetalarnas bekostnad. Ingenting blev bättre, underskotten på sjukhusen fortsatte och Susanne Frank (M) höjde skatten flera gånger. Inte heller det hjälpte. Heder åt Nilsson som utan fallskärm går tillbaka till sitt läkarjobb.

Nu står Region Kronoberg inför ett sjukhusbygge och i en katastrofal ekonomisk situation. Men det är knappast en enskild tjänstemans fel. Regiondirektör Martin Myrskog säger i Smålandsposten att ansvaret ”ligger generellt i chefsorganisationen”. Vad blir då bättre av att göra en person till syndabock, dessutom en av få som har medicinsk kompetens i ledningen, och leva i chefslöst tillstånd 6-9 månader innan en ny direktör är på plats?

I själva verket är orsaken till läget avsaknaden av kloka politiska beslut. Det gäller även under föregående S-ledda styre. I decennier har man låtit ekonomistyrning, marknadstänkande och ledningsfilosofin New Public Management breda ut sig. Medan vården svältfötts har byråkratin exploderat. På sina håll i Sverige har man börjat inse detta, till exempel i räddningsaktionen för havererade Karolinska (NKS), där massor av mellanchefer försvinner, och i Örebro där 100 miljoner bantas på administrationen.

I Kronoberg behövs en reorganisering av bassjukvården, i första hand primärvården, och att professionen på och utanför sjukhus ges ansvar och befogenheter att sköta verksamheten. Inte minst läkarkåren behöver väckas ur sin desillusionerade törnrosasömn och ta ett gemensamt ansvar för utvecklingen utifrån medicinsk etik. Det gäller till exempel digitaliseringen, där industriintressen och en insiktslös övertro bland beslutsfattare, riskerar förlama vården.

Om hörnet ligger så kallade standardiserade vårdplaner, som prövats på cancerområdet utan övertygande resultat, och som nu ska spridas till en mängd andra sjukdomsområden. Det blir utredningspaket istället för individanpassad utredning och behandling. Systemet är inte evidensbaserat (vetenskapligt bevisat av värde), men helt säkert kommer det orsaka en kostnadsexplosion och förvärra Kronobergs ekonomiska moras.

Regionen med direktör Myrskog i spetsen har tagit myrsteg mot en förbättrad bassjukvård med planer på någon procents ökning av resurserna till vårdcentralerna. Det räcker inte på långa vägar. Nära hälften av de fasta distriktsläkartjänsterna har under senare år varit vakanta i Kronoberg och tjänstetvolymen behöver nästan fördubblas om Kronoberg ska kunna förverkliga den så kallade Borgholmsmodellen. Den har visat att kroniskt sjuka kan få vård i hemmet vid Hemsjukhuset och slipper ligga på lasarett vid till exempel hjärtsvikt. Då behövs knappast sjukhusvård - och den diagnosen genererar nästan flest vårddagar på en medicinklinik.

Sådan vård på hemmaplan, som sparar pengar, kräver en ny sjukvårdspolitik och inte symboliska tjänstemannaoffer. En stor studie i Blekinge visar att har man samma läkare på hemorten med god kontinuitet blir besöken på dyra akutmottagningar bara hälften så stora som för de med dålig kontinuitet. Utan fasta läkare på vårdcentralerna i Kronoberg blir det ingen kontinuitet.

Det är inte bara avsaknaden av klok sjukvårdspolitik, som orsakar kostnadskrisen, utan att beslut som tagits är illa genomtänkta. Centraliseringen av vård sker nu utifrån en dåligt underbyggd statlig utredning. Kronobergs Läns Läkarförening protesterade i Smålandsposten den 12 juni 2018. Centraliseringen riskerar att rycka undan grunden för en god akutsjukvård i Växjö och Ljungby och är ofta orsak till förlängda väntetider. Och som följd blir kostnaderna för utomlänsvård skyhöga, en viktig del i kronobergssjukhusens ständiga underskott.

Bengt Järhult, distriktsläkare, Ryd