Vår tids lägereld – varje fredag

Också den äldste sonen har som rutin att bänka sig framför tv:n på fredagskvällen och titta på SVT i realtid, gärna tillsammans med vänner. Även när han pluggat och bott utomlands har han hållit fast vid sin vana att vika fredagskvällen åt På spåret. Det blev ett sätt att hålla kontakten med hemlandet - och kanske att hantera eventuell hemlängtan.

Någon gång kan det hända att vi ser programmet tillsammans hela familjen. Men även om vi är utspridda på olika håll kan vi ibland ha kontakt under programmet och hålla varandra underrättade om våra svar och poäng.

På spåret är ett av få, kanske det enda, som mina barn som är i 25-årsåldern följer på tablå-tv. I övrigt är det play- och streamingtjänster som gäller.

På spåret har blivit lite mer än ett program, något att samlas kring, oavsett ålder och plats. Som en nutida lägereld ungefär. Det gör programmet ganska unikt, inte minst med tanke på att det hängt med i så många år.

Det är helt klart något med frågesporter och quiz som tycks tilltala och sporra svenskarna.

Fredagens program var inget undantag. På plats i första klass fanns Parisa Amiri och Gunnar Wetterberg, som trots att de var nykomlingar, kändes ganska trygga och bekväma. De mötte Marianne Ahrne och Anders Ankan Johansson, som hunnit bli ganska varma i kläderna, men som fick finna sig i att bli besegrade.

Nykomlingarna hade bra koll på det mesta och när Ahrne Anka drog bort sig hjälpte det inte att Ankan ofta och intensivt bytte frisyr eller att de briljerade med både sousafonen och i musikfrågan - nu har de tävlat färdigt den här säsongen.

Hur det gick i den interna familjekampen återstår att se. Det får helgens samtal med sönerna utvisa, men mitt stalltips är att de vann. Frågorna i På spåret är alls inte lätta.