Annons

Vart tog ”alla människors lika värde” vägen?

Hösten 2015 kom en stor flyktingvåg till Sverige. Vi minns alla bilder på människor som kämpat för att ta sig hit på långa farliga vägar från bland annat Syrien och Afghanistan. Vi minns fasansfulla bilder på människor som inte klarat den svåra vandringen eller den farliga färden över Medelhavet i överfulla gummibåtar. Både vi vanliga människor och våra politiker förfasades. Vi var många som berördes starkt, flera öppnade både våra hem och våra hjärtan för människor som flytt, politikerna använde sig av det nu nästan bortglömda ordet solidaritet.
Insändare • Publicerad 15 juli 2019
Detta är en insändare i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
"Vi i Sverige har haft tur som är födda här, vi har dragit en vinstlott och vi bör alla göra gott för någon som inte haft samma tur", skriver Ulrika Schön.
"Vi i Sverige har haft tur som är födda här, vi har dragit en vinstlott och vi bör alla göra gott för någon som inte haft samma tur", skriver Ulrika Schön.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det blev svårt för Sverige att ta hand om alla på ett bra sätt. Väntetiden för att få asylskäl prövade tog lång tid. Det spelar ingen roll hur starka asylskälen var, det blev ofta avslag ändå. Den tillfälliga asyllagen som gjorde det svårt att få både permanent och även tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige som gällde till 2019 är nu förlängd till 2021.

Många av de som kom 2015 var ensamkommande barn. En del hann få sitt ärende bedömt innan den tillfälliga lagen trädde i kraft, kunde få det bedömt på ett rättssäkert sätt och fick uppehållstillstånd. Men många fick vänta länge, ofta uppemot två år, på att få sitt ärende prövat. Det har inneburit att de fått avslag trots att de har starka asylskäl.

Annons

De som kom 2015 är djupt rotade i Sverige. De har lärt sig svenska, de har svenska vänner och en del av dem har dessutom svenska familjer som har engagerat sig praktiskt, känslomässigt och ekonomiskt. En del av dessa ungdomar har tillfälliga uppehållstillstånd enligt den nya gymnasielagen, men lagen ställer stora krav på ungdomarna om de ska få stanna. Långt ifrån alla kommer att klara att leva upp till kraven.

Det rimliga för dessa ungdomar, som sedan 2015 ofta har passerat 18-årsdagen och nu räknas som vuxna, skulle vara att ges amnesti eftersom de ofta har starka asylskäl. Afghanistan är ett av världens farligaste länder och de har mycket svårt att klara sig där efter lång tid i väst, utan familj eller nätverk. De var barn när de kom och är oftast väl integrerade här. De talar bra svenska och många av dem har börjat etablera sig på arbetsmarknaden genom sommarjobb. En del har fått egna familjer här, där de har föräldrar och syskon.

En amnesti är också det enda rimliga därför att de helt enkelt behövs i Sverige. Vår befolkning blir äldre och vi behöver ungdomar som kan jobba i bland annat vård och omsorg. Om politikerna tänker ekonomiskt så är det fel att skicka ut dem nu när de är etablerade här och Sverige behöver dem.

Vad har hänt i Sverige sedan 2015 när det var självklart att hjälpa en människa i nöd? Liksom i resten av Europa har här blåst kraftiga högervindar, rasismen frodas och SD:s partiledare står i tv på bästa sändningstid och säger att invandrare inte får jobb för att de inte passar in här. Åsikter som för några år sedan kändes omöjliga har blivit rumsrena.

Människors lika värde är självklart. Ingen människa är värd mer än någon annan. Vi i Sverige har haft tur som är födda här, vi har dragit en vinstlott och vi bör alla göra gott för någon som inte haft samma tur. Till våra politiker vädjar jag: ge amnesti åt dessa ungdomar som numera är djupt rotade i Sverige. Svälj prestigen. Det handlar inte om att vi ska ta hand om alla världens flyktingar, det handlar om att Sverige ska ta ansvar för denna grupp ungdomar som har levt här så länge, som har väntat på att få börja sina liv på riktigt. Kära politiker och medmänniskor, gör om, gör rätt!

Ulrika Schön, mamma till fyra varav en är ensamkommande från Afghanistan

Annons
Annons
Annons
Annons