Växjö fortsätter i täten för M:s politikutveckling
Integrationen är en ödesfråga i vår tid. Växjö har tagit täten för nödvändiga lokala reformer, och driver på för de nationella förändringarna vi ser krävs för att lyckas. Rätten till skattefinansierad tolk kan inte vara obegränsad, barn med utländsk bakgrund behöver få rätt stöd redan i förskolan och vi ska vara tydliga med skyldigheterna i det svenska samhällskontraktet från första dagen.
I Ulf Kristerssons tal under Almedalsveckan nämnde han Årets svensk Hamid Zafar. Som sommarvärd i Sveriges Radio (den 8/7) berättade Zafar själv om erfarenheterna och reflektionerna han har samlat på sig från att han anlände till Sverige från Afghanistan. Hans resa är ett bevis på att Sverige är möjligheternas land för den som anstränger sig och vill bli en del av det samhälle som kan vara vårt gemensamma; alltid av egen kraft, påtagligt ofta med andras hjälp. I Sverige är vi individualister tillsammans.
Hamid Zafars berättelse vittnar också om brister som hindrar integration. Hur boendesegregation och närhetsprincip kan förvärra segregationen, hur vi behöver förstärka introduktionen till Sverige för nyanlända och kanske mest av allt: om de låga förväntningarnas rasism. Hur utrikesfödda strukturellt möter lägre förväntningar, och därför ges sämre förutsättningar.
Växjö vidtar en rad åtgärder för att fler ska göra ett informerat skolval, ser över skolområdena för att minska segregationen och förstärker utbildningsnämnden för att varje skola ska vara en bra skola. Ett mottagningscenter som lär av erfarenheterna från mottagningscentret Landningsbanan och samlar befintliga resurser på ett kraftfullt sätt ska underlätta när regeringen nu bestämt att invandringen till Sverige ska öka med lägre försörjningskrav för anhöriginvandringen.
Växjölöftet är motsatsen till de låga förväntningarnas rasism. Det är de höga förväntningarnas samhällskontrakt. I ett samhälle som det svenska, där rättigheterna är bland de mest omfattande i världen, behöver skyldigheterna som åläggs var och en i samhället – oavsett bakgrund – vara lika långtgående. Alla som kan arbeta, ska arbeta. Bara så får vi råd med ett samhälle där välfärden är trygg och tillgänglig för alla, där det lönar sig att anstränga sig och där föräldrars utanförskap inte blir stenar i barnens ryggsäck. Att ställa krav är att bry sig, och Växjö ställer höga och lika krav på alla.
Vi fortsätter att vara ett lok för reformer som behövs i hela landet. Moderaterna har nu anslutit sig till att begränsa skattefinansieringen av tolktjänster. Tolk kommer fortfarande behövas, men att införa någon slags egenavgift såsom redan finns i exempelvis Danmark kan stärka drivkrafterna för att lära sig svenska. Tillsammans med språkförskola, mer svenska i grundskolan, obligatorisk SFI med kunskapskrav och svenskkrav för medborgarskap kan integrationen förbättras betydligt.
Språket är vägen in i det svenska samhället. Det är ofta nyckeln till arbetsmarknaden för vuxna och nyckeln till skolan för barn. Varken samhället eller arbetsgivare kan dock ägna sig åt ouppnåeligt språksnobberi. Krav på perfekt svenska för den som har invandrat är överskattat. Men begriplig svenska är definitivt underskattat.
En debatt om svenska värderingar börjar bli en lika självklar del av svensk sommar som plötsliga väderomslag, mygg och midsommarstång. Vi vill bygga ett samhälle där var och en får vara sig själv och gör rätt för sig. Där var och en ska arbeta och bidra, men får gifta sig med eller tro på vem de vill (eller ingen alls). Där vi gemensamt respekterar varandra och vänder på varje skattekrona. Vi lovar att fortsätta ta svåra beslut när det krävs, sätta kommunens bästa framför partibeteckning och vara tillgängliga för era frågor, funderingar och förslag. För oss gäller ett löfte främst: Växjö först.
Anna Tenje (M), kommunstyrelsens ordförande
Oliver Rosengren (M), kommunalråd
