Baksidan

Dino Viscovi: …Så doftade Älmhult för fyrtio år sedan!

Baksidan
Foto:

Lukter har en speciell status i våra hjärnor. De är svåra att minnas, säger hjärnforskarna. Fast de gånger vi åter får dem i näsborrarna, brukar hågkomsterna å andra sidan flöda fram.

Artikeln publicerades 19 april 2017.

Lukter är dessutom knepigare att lagra och distribuera än annan information. Heliga Birgittas brev kan lätt googlas upp, liksom foton på Selma Lagerlöf eller Sven Jerrings radioröst. Hur det luktade vid Gustav III:s hov eller i en småländsk drängstuga vet vi bara indirekt och mindre exakt.

Ibland försöker jag återkalla 40 år gamla Älmhultsdofter. Det första som slår mig är morgnar med västligt vind, när röken från sulfatfabriken i Delary drog in. Som bekant luktar sulfat inte mat, utan påminner mer om det som matsmältningssystemet omvandlat maten till. Men på något sätt var lukten ändå behaglig, kanske som ett konkret uttryck för arbete och framsteg!

Lindbergs bageri på Knutsgatan spred en himmelsk doft över byn. En kostnadseffektiv marknadsföring, och så kraftfull att jag ännu 2017 drömmer om Lindbergs limpa och mjölk.

Skolmatsalar brukar ha en speciell arom även långt efter de tagits ur bruk. Blohméskolans var något i särklass. Lokalerna var nedgångna och svårstädade. I 1970-talets bespisningar bjöds ofta på en mindre välsmakande industrikost. Trots det var eleverna tvungna att äta upp till sista smulan. Jag undrar om inte matsalens unkna och samtidigt fräna odör kan förklaras av alla gamla potatisar, all pressad skinka och mandelfisk som petats in bakom element och i andra håligheter.

Älmekulla luktade nyklippt gräs och krita, dessutom Generalsnus och syntetisk mynta av det svårdoserade universallinimentet Massol. I Haganässkolans entré mötte besökare en intressant blandning av klor och tobak. Gamla Systembolaget, som ännu förvarade tomglas i butiken, bjöd på en säregen bouquet av alla slattar, accentuerad av de Älmhultsprofiler som på daglig basis konsumerade utvalda delar av sortimentet.

Så här års tänker jag förstås på haven av vitsippor i Haganäsparken; vårens eller världens ljuvligaste doft.

Undantagsvis kan lukter ändå lagras och distribueras. Kompisen Micke fick förtroendet att ensam stanna hemma när familjen åkte på semester. Detta firades på vederbörligt grabbvis, men ledde till att han en natt råkade kasta upp på hallgolvet. Alkohol försämrar inte alltid kreativiteten, däremot omdömet. Micke åtgärdade resolut olyckan med dammsugare som sedan lika resolut kastades i städskåp.

Vid städningen två veckor senare fick familjen ett påtagligt belägg för att lukt visst kan bevaras och dessutom tämligen systematiskt spridas med luften i en svensk 1970-talsvilla.