Baksidan

Tina K Persson: Nu skenar fantasins apostlahästar

Baksidan

Fantasins apostlahästar drar iväg. Det är grönt gräs nu under hovarna, det slår gnistor om stjärnhimlen där Venus blickar ner på jorden och vill skönhet.

Att bara sitta ner nu, sitta och ta in: borde inte det vara den största av lyxen? Resa med alla sinnen och i fantasin. Resa med rödhaken, flugsnapparen, taltrasten, en gnistrande kermitgrön bagge på gångstigen, en fet larv som lurar under sten… Fjärilar i mängder av nyanser dansar i luften, bina vaknar äntligen efter långdragen kyla.

Jag vill dra mig undan, dra mig bort från konsumtion, total studenthysteri eller vanemässigt slösurfande och bara låta dem dra iväg. Fantasins apostlahästar, alltså. Härliga springare som får sin frihet genom ljuset, våren, värmen, allt liv som bara sjuder och vill fram. Vill ut och uppåt.

Solen är livgivaren som kastar sitt glitter över vattnet som driver fram i bäckarna. Vattnet, det vi tar så för givet. I min fantasi skriver jag om annonser för privatpooler och plastpooler som på något sätt känns onödiga. Det låga vattenståndet i våra sjöar skulle temporärt stiga om fler badade i dem i stället! Mina annonser är gratis och ingen behöver köpa något heller.

För ett tag byter jag ut ordet konsumera mot kontemplera! Min skönaste längtan nu: Bara sitta, bara glo. Vända blicken bort från ut, börja resa mot rymder utan slut, resa längst i världen från en stol, skina som en sol, tina själens frost, arbeta på din inre kompost. Bort med frosten, inga måsten. Vem är du och vem är jag, i fantasins och medvetandets stora hav?

Fantasins apostlahästar skenar vilt nu, de har varken bett eller träns eller tyglar. Jag låter dem springa som de vill, rasta av sig ordentligt för att sedan försöka uppnå den där absoluta tystnaden. Den stora tystnaden, som bär alla ljud utan att själv höras. Så skönt för tystnaden om vi blir lite mera tysta, så att tystnaden får vila någon gång!

När fantasins apostlahästar kommer tillbaka hör jag allt igen, ser inom mig bilder som tankarna får fäste i. Hästarna vattnas genom lugnet som tystnaden skapar. Åter hörs fåglarna, som redan hunnit få små ungar, hör och ser allt, men tydligare nu.

Allt vibrerar av ljus, allt som finns och växer och lever, från minsta grässtrå till största eken, som tar det lugnt i sina sexhundra årsringar. Blickar ner från sina knotiga grenar och kanske pekar ut en bra väg att gå.