Barn och ung

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren: Eld

Barn och ung

Onda demoner och en hägrande apokalyps är vad de motvilliga tonårshäxorna i den 635 sidor tjocka romanen Eld har att kämpa emot. Från början var de sex, de utvalda som invigdes på ”Den helgade platsen i den blodröda månens sken”. Nu, när Rebecka fallit från skolans tak, är de bara fem kvar, och de får det allt svettigare.

Eld är den andra delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens trilogi om bruksorten Engelsfors i Bergslagen. Att den inledande Cirkeln blivit en enorm succé har väl knappast undgått någon. Hittills har boken sålts i över 100 000 exemplar, blivit nominerad till Augustpriset, lovats översättningar till 21 länder och resulterat i en påbörjad filminspelning. Filmprojektet avbröts dock tvärt tidigare i år, då författarna inte ansåg sig kunna stötta filmbolagets utveckling av romanen.

När Eld tar sin början ska tjejerna börja tvåan på gymnasiet. De är fortfarande lika olika, men kämpar med förståelse, respekt och tillit - och inte minst det livsnödvändiga samarbetet. Att den cirkel de själva utgör är svaret på världens fortlevnad har de fått lära sig att acceptera.

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren säger sig nu efter separat skrivna kapitel, intensivt mailande och korsvis korrigerande verkligen ha hittat sitt gemensamma språk. Deras Eld är mycket riktigt också en noggrant konstruerad historia där ondskan gäckar, nuet hemsöks av det förflutna, döda pekar ut vägen för de levande, och det magiska Rådet avgör spelreglerna. Samtidigt kämpar tjejerna igenkännande med föräldrarelationer, myndighetsbyråkrati och kärlekstrubbel. De ställs också inför ett nytt hot. Hela omgivningen låses nämligen i sektliknande bojor av gruppen Positiva Engelsfors som förintar allt kritiskt tänkande.

Just portionerna av motgångar, både vardagliga och magiska, gör tonåringarnas liv och goda kamp gripande och på något sätt trovärdig. Men det finns skavanker i det storstilade häxkoket. De karaktärer som var blekare i Cirkeln träder visserligen fram starkare i Eld, men det finns emellanåt något platt i de häftigt framåtdrivande beskrivningarna som gör att de sticker till som torra scenanvisningar mellan de eldiga dialogerna och dundrande händelserna.

Att Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har en klar och omstörtande plan för sin trilogi råder det dock ingen tvekan om. Engelsforsdramat är laddat och fascinerande. Mycket av det som tonade bort under gåtfulla former i Cirkeln spetsas också till i Elds hetta. I det magiska paketet är det helheten snarare än delarna som glänser, och när den tredje boken Nyckeln släpps nästa år lär trilogin avslutas med sällsam kraft.

JONNA FRIES