Tårtan är klar. Efter två kvällar och morgons hårt arbete. Den blev både döbakt och marängig men det får va helt enkelt. Om någon märker något över huvudtaget så kommer jag bara säga att det ska vara så men det är ganska väl gömt under grädde, jordgubbssylt och vaniljkräm.
Jag ska försöka komma ihåg att ta kort på den ikväll innan vi sätter i tårtspaden.
Om det inte regnar imorgon bitti eller är allt för mulet så är planen att stiga upp klockan fem, packa kaffetermosen och en macka och sen köra och hämta en jobbarkompis. Därefter bär det av till Bondi och Sculpture by the Sea utställningen som löper längs klipporna mellan Bondi och Tamarama.
Där tänkte jag ta lite kort om vädret tillåter och sen kanske en frukost någonstans. Allt det här föstås om jag hittar till min jobbarkompis hur från fösta början klart. Bara det kommer att bli en prövning för turen dit involverar både Anzac och Harbour Bridge och i alla fall den sistnämnda har hur många filer som helst att hålla reda på. Oftast så hamnar jag i Crows Nest utan att ens veta hur. Det är lika spännande varje gång.
Men ikväll blir det födelsedagskalas först med middag på puben och sen som sagt tårta hemma hos oss. Jag kommer nog att få ta mig en middagslur imorgon.
Det börjar bli dags för mig att avrunda den här bloggen. Inläggen har sinat på sistonne som ni märkt och bloggen har gått från att vara ett utlopp för mina upplevelser till ett dåligt samvete... Så jag har bestämt mig för att ge upp min plats i the world wide web och ta en paus från bloggeriet. Min Flickr sida finns kvar så gå gärna in där om ni vill titta på mina bilder.
Tack till alla som varit inne och läst och som har haft tålamod att vänta på mina spridda inlägg.
Det är lite verkstad med min blogg nuförtiden. Det har bara inte varit särskilt mycket att skriva om på sistonne plus att jag har haft en himla massa annat att dona med.
Men nu är det snart jul och jag har faktiskt bakat lite lussebullar och med diverse receptmodifieringar från mamma så blev de ganska bra.
Ett säkert jultecken är att en del av husen i grannskapet har förvandlats till kopior av Familjen Griswalds julehus i Ett Päron till farsa fast med fler färger och blinkande tomtar, renar och andra figurer som jag inte ens visste hade med julen att göra. Jag tror att den oskrivna regeln är att så länge det blinkar och lyser så klarar de kriterierna för julljus. Uppblåsbara tomtar har jag sett också och på jobbet står en uppblåsbar julgran. Inget av ovan har fått mig i någon vidare julstämning. Vi skulle kanske skaffa en gran ändå.
Den senaste veckan har ett nytt smeknamn dykt upp.
Hans.
Jag trodde verkligen inte att det skulle hålla mer än en dag men en vecka senare;
Hans.
Och var kommer det ifrån kan man undra. Det gjorde i alla fall jag.
Hans Christian Andersen fick jag till självklart svar. Det spelar ingen roll att han för det första var en karl, för det andra dansk och för det tredje inte stavar efternamnet som jag. Det är tydligen nära nog. Men jag har bestämt mig för att inte göra uppror, jag har insett att det inte hjälper utan snarare uppmuntrar till fler skandinaviska smeknamn. Eller Schweiziska då. Innan Hans fick jag leva med Swiss ett bra tag.
Om en månad är väl julen nästan över kan man väl till och med säga. Särskilt här, där julen verkar försvinna innan den ens börjat. Men det är ok. Det är för varmt för att komma i julstämning ändå.
Men för att komma igång lite grand ändå så letade upp jag upp Kalle Ankas jul på Youtube idag. Jag hittade ett litet portpurri av det bästa minsann så i de 6 minuter det varade kände jag mig riktigt julig.
Fast jag måste ändå påpeka att det här med en timmas Kalle Anka och hans vänner blir märkligare för varje gång jag förklarar för utomstående om våra svenska jultraditioner. Men hur märklig traditionen än är så är det inte jul förns man sitter där bänkad framför tvn med familjen, en kopp kaffe och i familjen Anderssons fall, en mandelmussla med grädde och sylt.
Och jag planerar att fira nästa jul precis så, i Ryssby. Med mandelmussla och Kalle.
Idag är det så lite som 20 grader i Sydney. Det duggar litergand och himlen är alldeles grå. Det är en väldans skillnad från söndagens 41 grader.
Jag sitter på jobbet och väntar på att få ge tryckeriet tummen upp för en tidning som jag har jobbat på i några dagar. Om bara den där sista annonsen kunde komma in.
I helgen fick jag en släng av åldersnojja förresten. Det var när en tjugofyraårig tjej kom fram till mig och Brett och lite snärtigt sa "Hi Kids" som jag tänkte att; nä du, nu börjar jag blir gammal.
Jag tror aldrig jag varit så nära att smälta bort som idag. Topptemperaturen för dagen ligger på 41 och jag har inte gjort måna knop. Jag har knappt varit utomhus utan har istället riggat våra två golvfläktar som gått non-stop hela dagen. Morris känner likadant och har legat på en och samma plats hela dagen och sovit. Klokt. Brett och ett par kompisar drog till stranden men jag tackade nej. Bara tanken på att sitta i en bil i en halvtimma utan ac är ganska motbjudande.
Mina små plantor utanför dörren kämpar i värmen och när det svalnat litegrand får jag nog gå ut och ge dem lite vatten. Jag är nu inne på min tredje jordgubbsplanta, de andra två har kolavippat en efter en, så håll tummarna för att den här klarar sig lite bättre. Min tomatplanta går det bättre för. Fyra små tomater har dykt upp! Hej och hå! Det är nog det första jag lyckats odla sedan barnsben...
Allvarligt talat, jag får nog gå och ta mig en kalldusch. Det här håller inte. När man sitte stilla, framför en fläkt och fortfarande svettas då är det inte roligt längre...
Den här dagen slutade med ett riktigt åskväder. Så jag drog fram kameran när jag kom hem och försökte fånga en eller två blixtar. Det är lättare sagt än gjort kan jag säga och det krävs en hel del tålamod. Av cirka 50 bilder blev tre så där och en ok.
I helgen fick vi besök av Emma och hennes pojkvän, som bor i Adelaide sen en tid tillbaka, och Emmas familj som flög in hela vägen från Smålands djupa skogar. Vi räknade ut att det är förmodligen nästan tio år sedan vi träffades sist, Emmas familj och jag. Och vem kunde tro då, för nästan tio år sedan, att nästa gång vi kommer att träffas så skulle det bli det här i Chiswick, Sydney. Livet blir då för märkligt ibland.
Det var en klar och fin kväll och vi grillade, spelade biljard och pratade en himla massa skit. Precis som det ska vara. En riktig toppen kväll.
I fredags var jag på årets första julfest på Museum of Contemporary Art med finfin utsikt över både Operahuset och Harbour Bridge. Men jag måste säga att det är svårt att komma i julstämning utan julmusik, juldekorationer och utan snö och kyla klart. Men det var trevligt ändå.
Nu väntar en ganska lugn vecka på jobbet och lite extra jobb på ett nyhetsbrev som jag tagit åt mig vid sidan av. Förhoppningsvis får jag tag på lite kardborreband till mina mörkrumsgardiner så att jag kan prova på att framkalla ett par kort!
Idag var jag upp med tuppen. Klockan fem vaknade jag, en helt kvart innan klockan ringde. Jag tittade ut genom fönstret och konstaterade att det inte regnade och att himlen faktiskt så ganska klar ut. Solen var precis på väg att kika fram vid horisonten så jag masade mig ur sängen och gav mig av för att hämta upp jobbarkompisen och sen tuta vidare till Sculpture by the sea. Vid halv sju var vi i Tamarama och promenaden längs havet till Bondi började. Hela vägen kantades av skulpturer av alla möjliga slag.
En av mina favoriter var lekstugan som var helt gjord av leksaker! Både barn och vuxna trängdes i den lilla stugan och då och då hittade någon en inbyggd leksak med ljudeffekter. Mycket initiativrikt.
Efter promenaden till Bondi käkade vi frukost på ett fik som under hela det året som jag bodde i Bondi var fullsmockat. Det visar sig att klockan åtta en lördagmorgon är den idealiska tidpunkten om man vill ha ett eget bord.
Sen var det dags att gå tillbaka till Tamarama och kolla på skulpturerna en sista gång för att sen köra hem min partner in crime för dagen och sen pysa tillbaka till Chiswick. Jag ska tillägga att jag körde lite fel en gång men kom förvånansvärt snabbt på rätt väg igen! Det kanske är så att mitt lokalsinne funkar bäst när jag halvsover bakom ratten.
Nåväl, nu är jag trött och ska nog ta mig en power-nap på soffan.
*Tyvärr så funkar inte bildfunktionen på bloggen för tillfället men jag lägger upp bilder så fort det är up and running igen*
Tårtan är klar. Efter två kvällar och morgons hårt arbete. Den blev både döbakt och marängig men det får va helt enkelt. Om någon märker något över huvudtaget så kommer jag bara säga att det ska vara så men det är ganska väl gömt under grädde, jordgubbssylt och vaniljkräm.
Jag ska försöka komma ihåg att ta kort på den ikväll innan vi sätter i tårtspaden.
Om det inte regnar imorgon bitti eller är allt för mulet så är planen att stiga upp klockan fem, packa kaffetermosen och en macka och sen köra och hämta en jobbarkompis. Därefter bär det av till Bondi och Sculpture by the Sea utställningen som löper längs klipporna mellan Bondi och Tamarama.
Där tänkte jag ta lite kort om vädret tillåter och sen kanske en frukost någonstans. Allt det här föstås om jag hittar till min jobbarkompis hur från fösta början klart. Bara det kommer att bli en prövning för turen dit involverar både Anzac och Harbour Bridge och i alla fall den sistnämnda har hur många filer som helst att hålla reda på. Oftast så hamnar jag i Crows Nest utan att ens veta hur. Det är lika spännande varje gång.
Men ikväll blir det födelsedagskalas först med middag på puben och sen som sagt tårta hemma hos oss. Jag kommer nog att få ta mig en middagslur imorgon.
För att forsätta väderrapporteringen så kan jag avslöja att idag har det varit mulet, regnigt och omkring 20 grader. Mycket behagligare. Det är ganska otroligt egentligen att det kan skilja så många grader på två dagar.
Det är förresten Bretts födelsedag nästa vecka så vi tänkte fira det i helgen och jag ska baka jordgubbstårta. Jag har inte ätit riktig jordgubbstårta med grädde och vaniljkräm på hur länge som helst. Så nu gäller det att damma av sina bakkunskaper och se till att inte få en dödbakt tårtbotten med marängöverdrag.
Jag tror eventuellt att Bretts familj kan bli lite chockade över mängden fyllningar och grejer. Jag har nämligen upptäckt att tårtor här, eller cakes, är typ som chokladkaka utan tillbehör, oftast lite halvtorra. Men här ska det bli kalorier och fyllningar i överflöd. Om det inte blir dödbakt tårtbotten då...
Klockan är tjugo över nio och det är fortfarande varmt. 31 grader står det på mätaren och jag håller på att smälta bort. Det blir inte mycket sova i natt det vill jag lova. Pust.
Jag har precis varit ute på lunch. Det är 36.8 grader ute. Det är jäkligt varmt. Vinden är varm och skuggan är varm och det finns ingenstans att ta vägen.
Det är bush fire weather säger de som vet. Varma vindar och torr luft.
Aldrig har det kännts så bra att gå in på kontoret och känna luftkonditioneringens kyla. Hoppas temperaturen sjunker lite innan jag går till färjan ikväll...
Idag är det Melbourne Cup förresten. Då står hela världen stilla och allt som inte har med hästkapplöpning att göra verkar helt ointressant. Överallt hör jag folk prata om vilka hästar de satsat på och vilka som blivit strukna, formkurvor och jockeys.
Hästkapplöpningen har pågått hela helgen i Melbourne men idag är självaste höjdpunkten. Idag är självaste Melbourne Cup Day. Det är röd dag i Victoria till och med vilket säger ganska mycket. Idag går det lopp som alla väntar på. Det lopp som alla, gambler eller inte, satsar pengar på. Själva loppet pågår i två minuter ungefär och sen är det över. Eller ja. Loppet är över men kalaset det fortsätter. Så jag behöver väl knappt säga att det kommer att bli en lugn dag på jobbet eftersom de flesta väljer kalaset framför att komma tillbaka till kontoret. De flesta kommer inte tillbaka imorgon heller för den delen. Det blir med andra ord mycket tid över att rulla tummarna för min del.
Idag har jag två linnen på mig vilket resulterar i att lappen på det yttersta linnet halkar ut hela tiden och hänger fullt synlig för alla att se att det kommer från Cotton On. Oftast så upptäcks det med viss irritation inte föns vid slutet av dagen då lappen har flängt runt i flera timmar redan.
Men idag på färjan stötte jag på en hjälpsam dam. Jag stod i kön och väntade på att gå av båten då hon försiktigt knackade mig på axeln och upplyste mig om att lappen hängde ut. Ingen fara fortsatte hon medan hon fixade till den så att den inte syntes mer. Vilken stjärna. För i ärlighetens namn, hur många gånger ser vi inte personer vars lappar hänger ut och man vill bara säga till fast man gör det inte.
Nästa gång jag ser en lapp hänga ut så ska jag nog säga till.
Det börjar närma sig nästa vinterolympiad. Eller ja. Med 104 dagar kvar så tycker i alla fall Foxtel (pay-tv) att det är dags att ladda upp med expertkommentatorer som Steven Bradbury. Killen som vid OS 2002 helt otippat vann 1,000m short track och därmed Australiens allra första Vinter OS guld.
Ibland är det bra att ha ett andra land att hålla på när det går dåligt för Sverige. Som i fotbolls VM till exempel då Australien var ett av de första länderna att gå vidare medan Sverige inte nådde riktigt ända fram. Men nu kan jag med gott samvete hålla på Australien istället.
Men i Vinter OS gäller det att Sverige gör bra ifrån sig för om det här (se youtube video) är allt jag har att falla tillbaka på om det skiter sig för Svedala, då har jag inte mycket att hoppas på...
För ungefär tio år sen bad jag min mormor att sticka en kofta till mig. Jag valde ut garn och ett mönster och gav mormor lite önskemål om några små modifieringar. Sen åkte jag till Israel.
När jag kom tillbaka, lagom till jul, så var den klar och på julafton låg den fint inslagen under julgranen. Julklapparna delades ut och koftan den var helt perfekt. Vinröd, lång och med virkade snören istället för knappar. Precis som jag ville ha det.
Sen dess har min vinröda kofta följt med överallt. Norge, London, Eksjö, Israel och nu sitter jag här i Sydney med samma kofta. Katten Morris gillar att leka med snörena som hänger och slänger, Brett brukar knycka den när det är kyligt och jag brukar titta på den och önska att jag kunde sticka lika jämnt och fint som mormor kunde.
Den är lite sliten, lite uttänjd och lite hängig men det gör ingenting. Jag kan köpa hur många koftor som helst från H&M och General Pants men den här, den är min absoluta favorit.
Igår tog Brett och jag en tur till marknaden i Rozelle. Jag hittade en massa fynd. Som en röd gammal termos med Holiday skrivet på, billiga örter och jordgubbsplantor. Och på väg ut från marknadsområdet hittade vi ett par tavlor med fina terasser som man hittar lite här och var i Sydney. De fick vi för ringa $5. Sen hittade jag en gammal symaskin för $50 men då fick jag stoppa mig själv och tänka efter om jag verkligen behöver en eller om jag klarar mig med Bretts mammas gammal maskin. Det får nog vänta lite.
För ett tag sedan såg jag en poster på stan. Robert Wells, Sweden's biggest entertainer, löd den.
Idag när jag kom hem från jobbet och skulle äta middag så började jag den obligatoriska genomgången av alla kanaler för att se om där kunde vara något att hänga i granen. På Ovation hör jag plötsligt någon prata svenska. Jo. Det är Robert Wells, Sweden's biggest entertainer, som dykt upp i rutan. Det visade sig vara nån Rhapsody konsert från Dalhalla.
Jag tittade på det under hela middagen. Pinsamt. Men man får göra sånt när man bor utomlands. Allt svenskt är ok, hur cheesy det än må vara. Så är det.
Jag kom just hem från jobbet och på golvet ligger en ödlesvans. Det är alltid lite jobbigt att hitta ödlesvansar på golvet för man kan aldrig vara riktigt säker på var den andra delen, själva ödlan, ligger och lurar. Det lär jag väl märka antar jag. Jag hittade en död, halvtorr ödla senast igår under soffan när jag dammsugade. Jag önskar att Morris kunde lära sig att plocka upp ödlan när han lekt klart med den och kasta ut den. Men det är väl för mycket begärt av en katt antar jag.
Jag fick en lite trevligare överraskning när jag kom också för den delen. Mitt medlemskort till Australian Centre for Photography och deras senaste tidning. The portrait issue. Ett alldeles nytt nummer av Frankie ligger här på golvet också! Det blir till att sätta igång en stor balja te och bläddra i tidningar hela kvällen tror jag.
Idag har jag varit och lyssnat på Jens Lekman. Han spelade ute i trädgården bakom ett litet hus i Five Dock. De 45 personer som svarat först på Jens email fick sitt och en kompis namn på gästlistan och snälla Anna som var en av de 45 tog med mig.
Gladast var jag som alltid gnäller på att det aldrig händer något i Chiswick med omnejd när det visade sig att spelningen skulle hållas i just Five Dock som är grannförorten.
Strax efter klockan två kom vi dit och solen den sken hela eftermiddagen. Det bjöds på grillad korv med bröd och falafel rulle som föräldrarna till killen som anordnat kalaset hade fixat till. Himla snällt. Först spelade killen från Crayon Fields några truddelutter men det var mest lite så sömnigt. Men sen, strax efter klockan fem kom Jens ut på scen, (eller ut i köket då), och spelade och jag behöver kanske inte säga att jag att tycker att han är himla bra. Vilken bra dag det blev.
Att sitta i någons trädgård mitt på dagen och lyssna på Jens Lekman skulle kunna vara den bästa grejen någonsin.
Idag fick jag permanent uppehållstillstånd i Australien. Hej och hå! Papperna kom med registrerad post från immigrationsverket där det stod klart och tydligt att Caroline Andersson has been granted permanent residency.
Det blev lite chokladtårta på jobbet dagen till ära och många tips om Aussie slang som jag nu måste börja slänga mig med. Jag tror inte att jag kommer att göra det men det är ju trevligt ändå att ha permanent uppehållstillstånd.
När jag var hemma i augusti fick jag tips om att lyssna på P3s Mammas Nya Kille. Nu kan jag ju inte lyssna på vanlig sändningstid utan jag får använda P3s "lyssna igen" funktion och idag om jag inte är helt ute och seglar så finns där ett nytt program i arkivet.
I'm hooked! Och det finns inget bättre än att sitta på jobbet och lyssna på lite p3. Nackdelen är väl att jag inte riktigt kan dela med mig av det roliga. Svenska dialekter är nog roligt mest för svenskar.
Fram till nu hade jag liksom glömt bort p3s webbradio litegrand men nu håller jag som bäst på att gå igenom alla andra program som p3 dokumentär till exempel. Jag gillar.
Vi spelade lite cricket i söndags i väntan på rugbyfinalen. Jag är kass på cricket. Det är inte alls som brännboll... Inte för att jag någonsin var särskilt bra på brännboll men ändå.
Jag tror att den enda träff jag fick in på bollen tog den upp på taket, bakom skorstenen. Då blev det till att hämta fram stegen... Att kasta bollen är inte heller särskilt enkelt. Den ska studsas någonstans precis framför den som ska slå bollen. Det är lättare sagt än gjort och mest flög den lite här och var.
Ja ja. Det var ganska roligt i alla fall. Sen blev det lite grillning under regngrå himmel och därefter rugby. Melbourne vann förresten.
Vet dom? Vet dom verkligen att jag är svensk och inte från Schweiz?
Jag sitter på jobbet och fick precis ett mail från en kollega med ett youtubeklipp med Roger Federer och någonting i ämnesraden om att jag har en rolig landsman.
Idag är det dags för den stora finalen i rugbyn. Yes.
Dagen till ära så kommer lite folk över och regn och rusk till trots så tänkte vi grilla. Nödlösning är att stå i garaget och grilla. För grilla, det gör man. Det ska bli korv, rissoles som är nån slags köttbulle eller nåt (det blir första gången jag provar idag), aubergin, haloumi, sallad, potatissallad, lök ska grillas ihop med ett stänk öl och sen ska det på lite potatisskivor också. Mums. Det är nästan värt ett par timmar med fotboll för all den maten.
Jag har precis avslutat mitt första Skypesamtal någonsin!
Mamma och jag har nu skajpat i nästan en timma. Vi fick till och med igång våra webbkameror så att vi kunde vinka på varandra. Jag fick dessutom en liten skymt av hundarna och mamma fick se katten Morris.
Vi är kanske lite sent ute med Skype men jisses. Det här är ju hur. Bra. Som. Helst.
Jag kunde till och med visa min blåa tå för mamma och fick all den sympati jag behöver. Yes.
Nu ska jag gå och göra mig en kopp te. Vilken bra dag.
Daniel Enestubbe, 39 år, sportreporter och krönikör.
Jag tycker om att tycka.
Jag tycker till om allmänt i allmänhet och om sport i synnerhet.
Vissa tycker det jag tycker är lysande medan andra tycker det jag tycker är fetuselt.
Det tycker jag är bra.
En blogg om fotboll (faktiskt). Från Öster till väster, från Champinjonligan till de svenska fotbollsåkrarna.
Vid tangentbordet finns Per Johansson, specialreporter och sportredigerare på Smålandsposten. Blev aldrig särskilt ordinarie i Torna Hällestads P76-lag i början av 90-talet, men fick i alla fall en fast plats i Smp:s laguppställning 2007. Trivs både på Värendsvallen och på La Bombonera i Buenos Aires, och försöker se fotbollen som något mer än bara ett spel. Samtidigt som den ju är just det.
Finns även på Twitter.
Den egna karriären i Vislanda IF tog slut när sju spelare skulle bli elva. Något proffs blev jag aldrig men fotbollen följer jag med stort intresse ändå. Jag heter Daniel Rydström, 29 år, sport- och Älmhultsreporter på Smålandsposten. I denna blogg följer ni vad som händer på Torparängen, Älmekulla och Hultavallen. Häng med till vår sida på Facebook. Klicka på länken, klicka på "gilla" och du får lokala fotbollsnyheter på din sida.
Jag heter Marie, jobbar här på Smålandsposten. Men jag är även mamma. Tvåbarnsmamma numera. Vem kunde tro det? Leiah kom den 17 februari 2007 och den 27 maj 2010 föddes hennes lillasyster. Jag började blogga hösten 2006 och det här handlar om föräldraskap. Vardagen och livet i smått och stort med barn helt enkelt.
Östers Mario Vasilj har spelat med klubben i sju år och har aldrig upplevt en sådan positiv säsongsstart som nu. Fem segrar på sex matcher innebär serieledning i superettan. Mittbacken gästade SMP-live inför torsdagens match mot Brommapojkarna. Se sändningen, där ni även möter Österdamernas Marie Bengtsson och Sanna Svensson, i repris.
I Smålandsposten i dag: Växjö • Elever från Ingelstadgymnasiet går mot en ljus framtid • Personligt: Ingvar har skrivit Södras historia • Älmhult • Hästar och ryttare trotsade vädergudarna • Lessebo • 130 tappra cyklister trampade runt Rottnen • Uppvidinge • Både äldre och unga trivdes i Lenhovda • Tingsryd • Utegalleri fyllt av ömhet och kärlek • Inblick • Högre murar som affärsidé
Klicka på länken nedan för att skicka in ett referat från föreningsmötet till oss. Vi är intresserade av att få del av dessa möten och en del av texterna kommer vi publicera i tidningen.
LÄS MER
