Halvtidsvila
Onsdag 07 jul 2010, 22:47
Så fick han rätt igen, vår käre bläckfisk.
Spanien–Holland i drömfinal. Oavsett vem som vinner är det bara att glädjas och göra tummen upp åt det faktum att den tekniska roliga fotbollen vunnit rättvist och klart över den destruktiva. Jag kommer att minnas detta VM som ett modernt Jesusmästerskap: först dog det, sedan uppstod det på nytt, med löfte om att komma åter.
Med dessa halvheliga ord går jag själv till halvtidsvila för säsongen.
Ledighet i samband med nedkomst följt av några veckors väl intajmad semester gör att jag inte har för avsikt att återvända till jobbet förrän tidigast onsdagen den 18 augusti.
Tills dess inga nya inlägg här. Däremot kan ni som vanligt följa mig på Twitter.
Måndag 14 maj 2012, 13:30
Öster ligger utan att imponera etta i superettan med bara två borttappade poäng (som i själva verket var en sjukt skön poäng, erövrad uppe i Bibelbältet).
Jag var, är och kommer fortsatt att vara övertygad om att det blir allsvenskt spel i Myresjöhus Arena till våren.
Serieupplägget är som alltid generöst där 2+1 lag går upp, vilket ofta brukar innebära att lag som verkligen vill någonstans och satsar för att gå upp också går upp, åtminstone om de får ett par seriösa försök på sig.
Redan i fjol fanns chansen, men det är framför allt i år Roar Hansens ledarskap i en Östertrupp som fått växa vidare ska synliggöras i form av ett avancemang.
Det är här arenastadsfaktorn kommer in. Precis som när Växjö Lakers kvalade sig upp, vägg i vägg med ett blivande hockeytempel för en kvarts miljard. Känslan av att snart få chansen att lira i en splitter ny arena, inför en engagerad storpublik tror jag är en känsla vars betydelse man inte kan bortse ifrån. Det kan finnas en fotbollsframtid i den här staden och Österspelarna kan vara med och skriva ett kommatecken, en stavelse, en mening eller kanske ett helt kapitel i klubbens historiebok. Jag tror att det lockar. Är helt övertygad om att det lockar. Ett arenabygge är en 100-tonsmorot för alla inblandade, men även spelarna.
På samma sätt tror jag att Växjö Vipers känner inför tillblivelsen av världens största (konkurrensen är väl inte mördande, men ändå…) innebandycenter, Fortnox Arena. Nu känns det som att Vipers lagt pusselbit för pusselbit på plats i det som bör vara mer än gott nog för att vinna allsvenskan nästa säsong. Stommen stannar och stärks dessutom med spetskompetens både bakåt och framåt. Det borde räcka långt. Varför inte hela vägen, med arenastadsfaktorn som tungan på serievågen?
Torsdag 10 maj 2012, 13:02
Först av allt vill jag säga det här:
Jag skulle blivit topp tunnor skogstokig och rosenrasande om jag varit AIK-supporter och fått kännedom om att mitt lags bästa poängplockare ville lämna klubben trots ett år kvar på kontraktet.
Jag skulle initialt hemfalla åt mina lägsta drifter och kanske skriva några mindre genomtänkta tirader i mitt twitterflöde och i min blogg.
När den mentala krutröken lagt sig skulle jag däremot – trots mitt förvrängda supportersynfält – inse att min klubb sitter på trumfkortet och kan vända detta hotande nederlag till en triumf.
Om sedan prislappen fem miljoner kronor skulle nå mina öron skulle jag hoppat så högt och skrikit så ljudligt att jag fått både träningsvärk och stämbandsproblem.
Fem millar för Robert Rosén.
Det är vad AIK får.
På ett bräde.
Rakt av.
Förhandlat och klart.
Så vad är problemet?
Vissa (läs: 08-baserade Gnagetsupportrar, twittrare och skribenter) verkar anse att det Växjö gjort är det fulaste en svensk klubb någonsin gjort sig skyldig till.
Som sagt: jag förstår den primära reaktionen och besvikelsen, men nu – när Växjö gjort en svindyr affär man faktiskt kan ha en del att förlora på – kan jag inte greppa den vrede som fortfarande riktas mot Växjö.
När Anders Gozzi dessutom – som första levande människa med titeln sportchef – går ut och offentliggör en summa innan bläcket formellt sitter på papperet: väntade sig då AIK-anhängarna att Växjölägret skulle stå och göra vågen?
AIK hade redan från början kunnat skita i att ens sätta sig vid förhandlingsbordet. Man kunde haft ett tufft kvartsamtal med Rosén, förklarat för honom att det är på Hovet hans hemmaarena är även till hösten och letat upp en ny Gynge till honom.
Det gjorde inte AIK.
Man ställde krav: fem millar.
Man fick fem millar.
Vad är egentligen problemet? Vad är det som gör den här affären till den enligt många smutsigaste i svensk hockey?
Har Växjö gått bakom ryggen på AIK och erbjudit Rosén ett jobb? Har Rosén fått en intensiv hemlängtan? Vill hans flickvän av privata skäl söka sig hemåt? Finns det andra omständigheter och anledningar?
Dessa frågor är betydligt svårare att svara på.
Fakta: I det här fallet satt Robert Rosén på ett kontrakt som löper till nästa vår.
Jag undrar: När AIK, mitt under brinnande elitseriespel 2011, värvade Rosén från Modo – var det ett etiskt agerande av herr Gozzi?
När AIK nu, långt före Västerås sista match, gjorde klart med Broc Little – var Gnaget då i sin fulla rätt att åsidosätta alla regler?
Det här är bara två exempel på vad AIK gör i det tysta och som alla andra elitserielag också gör i det tysta. Att krypa i säng med ännu kontraktsbundna spelare har blivit kutym i hockeysverige. Varför rasar inte supportrar och mediafolk mot detta fördärvliga otyg? Granskning, någon?
Är det värre att mellan två säsonger gå till sin arbetsgivare och säga att man vill flytta (för FEM MILJONER SVENSKA KRONOR) eller är det värre att i smyg skriva kontrakt med någon som precis gått in i säsongens viktigaste skede?
Fundera på det, kära vänner, innan hyckleriet orsakar en pressetisk tsunamivarning.
Tisdag 07 feb 2012, 20:36
Efter moget övervägande, där hemsituationen avgjort saken, har jag valt att ta ut ledighet under februari, mars och april.
Vi syns i maj.
Onsdag 25 jan 2012, 23:04
Grattis, Magnus Arvidsson!
En Stanley Cup-bok är på väg hem till dig.
• • •
Charlotte Kalla vann SM. Från Radiosporten meddelas att hon därmed säkrat sin kandidatur till 2012 års Jerringpris.
• • •
Could you please, for the record, state your name?
• • •
Twitter is the shit.
Ni som inte är med: ni har ingen aning om vad ni missar och hur mycket snabb gratisinfo som går er förbi.
Regga er här vetja.
Och följ mig här.
• • •
Tänk om (S) varit en hockey/fotbollsklubb. Resultaten uteblir, laget rasar i tabellen, tränaren kickas och sen vet ingen någonting om vem tränarens efterträdare blir eller hur denne ska utses. Ingen verkar vilja stoppa blödningen och klubbens olika falanger käbblar internt medan förlust läggs till förlust. Hur kan en organisation vara så otidsenlig och mossig? Det är obegripligt.
• • •
Botwin.
• • •
Bara långtidsskadorna på Iggulden, Johan Andersson och Urbas på Växjös frånvarolista nu. Något säger mig att återkomsten av spelare inte omedelbart blir en succé.
• • •
B-o-t-w-i-n.
Onsdag 25 jan 2012, 21:38
Nej, försök inte.
Jag har täckning för rubriken till krönikan. Troja är på väg att göra sin bästa enskilda säsong på väldigt länge. Klarar man en playoffplats slår man inte bara Hockeysverige med häpnad utan överträffar även sina egna högt uppsatta mål med enorm marginal.
Jag vågar påstå följande: om – jag säger om – Troja hamnar topp 7 i hockeyallsvenskan efter omgång 52 har klubben svarat för sin bästa säsong i modern tid (från mitten av 1980-talet och framåt).
Lika oroväckande som läget såg ut för ett år sedan – då både Jerry Andersson och laget svarade för varsin svag säsong – lika hoppfullt och betryggande ser det ut nu.
Jerry har överträffat sig själv med gigantvärvningar som Koenig, Pavlin, Åslin, Amnér och Gustafsson i förstavågen och nu även spelare som Berglund, Edman och Vas, som visat att de vinner i längden.
Dessutom frångick Jerry och Troja på ett mycket bra sätt den rätt tröttsamma traditionen med gamla griniga tränargubbar i båset med medelmåttig coachningsförmåga.
Patrik Ross har nämligen visat sig vara en perfekt man för uppdraget. Hans svada och entusiasm har varit för Troja vad oasen är för den törstande ökenvandraren. Ross snackar en förbannad massa skit hela tiden (underligt vore det annars, så mycket som han pratar) men han säger även massor av bra saker och det är otvivelaktigt så att han kan väldigt mycket om ishockey.
Jag var tveksam inför säsongen med en rookietränare och ett purungt lag utan kända profiler. När jag nu ser ett gnuggande och ilsket skridskoåkande Troja som dessutom gruppanpassat sitt spel förstår jag varför den lilla rödvita hästen spelat in 57 poäng på 40 matcher och redan kan anse sig vara klar för allsvenskt spel nästa säsong.
Hockey är färskvara och om ett år kan Ross vara historia och Troja ett saktfärdigt och hjälplöst bottenlag – men just här och just nu upplever man ett riktigt "stäm" i klubben, dock utan att publiken verkar fatta det.
Och jag upprepar: Går Troja till playoff har man gjort sin bästa säsong någonsin.
Jag hör er genast invända:
• Men 1985 då?
• Men de nio raka kvalserierna på 90-talet då?
• Men 2009 då?
Tillåt mig replikera: Troja har varit riktigt nära elitserien vid tre tillfällen: 1985, 1993 och 1997. Vid samtliga tillfällen var det med en enorm ekonomisk skuldbörda i ryggsäcken. Vad Troja i själva verket gjorde på den tiden var att gå till banken och beviljas stålar som man sedan värvade storstjärnor för.
Bara gasa.
Aldrig bromsa.
Elitlicensen fanns inte och det var under en tid då landets näst högsta serie höll en fladdrigt låg nivå där lag som Mörrum, Västervik och Tranås kunde fixa nytt kontrakt med lätthet.
Så: nej, historien från 80- och 90-talen är inte större än det som nu håller på att hända.
Inte heller 2009 års skrällsäsong då Troja som nykomling nådde playoff skulle slå ut ett playoffavancemang 2012.
Varför?
Jo, allsvenskan i all ära men 2008/2009 års upplaga bestod av 16 lag jämfört med dagens 14. Bland de 16 fanns lag som Huddinge, Mariestad och Nybro – tre riktiga slagpåsar som inte hörde hemma på den allsvenska nivån. Mot dessa lag tog Troja i princip full pott vilket la grunden till playoffplatsen. När allsvenskan bantades till 14 lag bantade man även bort chansen till billiga gratispoäng.
Dagens hockeyallsvenska är en renodlat professionell liga där spelarna i varje lag är yrkesmän. Så var det inte så sent som för tre år sedan.
Skulle Troja nu – med sin lilleputbudget – hamna på plats 16-19 bland hockeyklubbarna i Sverige vågar jag påstå att man slutfört sin bästa säsong genom tiderna, sett till förutsättningar och konkurrens.
Tisdag 17 jan 2012, 21:41
Efter åtta långa veckor är jag tillbaka i tjänst.
För att bespara er långrandiga berättelser från en tid som kretsat kring rutiner, rutiner och rutiner säger jag bara detta:
• Läget är bra.
• Lilly mår utmärkt.
• Sömn är överskattat.
• • •
Min bok Svenskarna som vunnit Stanley Cup hade precis släppts när min ofrivilliga vabbning inleddes. Det är med stor glädje jag tagit emot information från förlaget om att boken säljer klart över mina vildaste fantasier.
Stort tack alla ni som köpt och läst boken och extra tack till er som kommenterat den. Supertack till er som givit boken fina recensioner: ni gör mig jätteglad, jättenöjd och jättestolt.
Eftersom vi så chockartat och brådstörtat blev föräldrar igen hann jag aldrig dela ut någon bok till er trogna trevliga bloggläsare. Det tänker jag givetvis göra nu.
Ett exemplar av boken väntar på någon av er. Allt du behöver göra är att skicka ett mejl till daniel.enestubbe@smp.se och skriva varför just du vill ha boken.
• • •
Som skribent brukar jag se paralleller mellan mig själv och en pianist, där MacBookens tangentbord är mitt musikinstrument. Precis som pianisten behöver träna sina ackord varje dag har jag ett behov av att varje dag knattra ner text på tangentbordet.
De åtta veckor som gått har gett mig exakt noll (0) sekunder över till att knattra (föregående blogginlägg skrevs under sondmatningar nattetid).
Svar ja, jag är sjukt skrivsugen.
• • •
Flipp och flopp i hockeyns tre ligatrappsteg 2012:
Flipp
Växjö.
Bof…f'låt Karlskoga.
Mariestad.
Flopp
Linköping.
Malmö.
Karlskrona.
• • •
Så fint av Idrottsgalans jury att åtminstone NOMINERA vårt lands största idrottsutövare alla tider alla kategorier till årets manlige idrottare.
Men det är klart: en sjunde Norristrofé som 41-åring räckte förstås inte för att konkurrera ut en sådan global superstjärna som Marcus Hellner.
Sorry Lidström. Bara att skärpa till dig och spela bättre – så kanske du till och med blir nominerad till det fiiiiiiiiina Jerringpriset.
Skämskudde alla som mobbar bort hockeyn från rättmätiga utmärkelser.
• • •
Apropå flopp går numera ofta sportsliga misslyckanden och kass ekonomi hand i hand. I såväl Timrå, Borås som Skövde – för att ta tre nya ligatrappsteg – är framtiden otrygg, oviss och förmodat beckmörk.
Alltför många klubbar gamblar och petar in för mycket icke existerande pengar i spelarbudgetarna samtidigt som de gör glädjekalkyler över publiksnitt och sponsorintäkter.
En sorglig utveckling.
• • •
Sådärja.
Nu har jag varit lite bitsk och negativt kritisk också.
Precis som det ska vara.
Välkommen till bloggens sjunde kalenderår!
Lilly Enestubbe.
Onsdag 14 dec 2011, 03:05
Det är mungiporna jag tittar på.
Det är där jag brukar upptäcka det.
Upptäcka när någon vill väl och istället för att tala om hur illa det är friserar sanningen till det bättre, det något mer hoppfulla.
Det är ingen lögndetektor, mer ett sätt att upptäcka någon som är mån om att handskas klokt med sanningen och inte oroa sin omgivning i onödan.
Det är dessa mungipor på vår läkare som gör att jag redan tidigt på morgonen förstår att något är på väg att gå fruktansvärt fel. När vi träffat henne tidigare under hösten har hennes mungipor varit neutrala, linjelösa, befriade från signaler. Nu pekar de liksom neråt – som en brant backe – efter varje avslutad mening.
Det är något med moderkakan, får vi veta. Något med moderkakan som har försatt bebisen i en större fara är vad doktorn vågar berätta för oss annat än med mungiporna.
När hon sedan (fortfarande välmenande och mungipemaskerat) ber oss att förbereda oss för ett akut kejsarsnitt börjar jag förstå att vår efterlängtade dotter kanske aldrig kommer att se dagens ljus tillräckligt länge. En extremt svårinställd diabetes hos modern har hoppat upp och ner som en cikusartist på en studsmatta sedan maj/juni. Det i kombination med graviditet har fått följden att insulintoleransen närmast försvunnit, vilket ger ständigt låga känningar som i sin tur startar en kedja av händelser som leder till att moderkakan utarmas långt i förtid. Långsamt går det upp för oss att marginalerna är små. Att det handlar om sekunder, minuter. I bästa fall timmar. Knappast dagar.
När vår dotter tio minuter i tolv den 25 november – fem veckor för tidigt – säger hej till världen skriker hon som alla nyförlösta barn gör. Allt verkar till en början normalt men det visar sig snart att hennes blodsocker är obefintligt.
Siffrorna 0,0 i mätardisplayen kommer jag aldrig att glömma; de kommer för alltid att bränna i mina ögon. Inte ens efter ett snabbt inkopplat glukosdropp ändras siffrorna. 0,0. Jag känner paniken sprida sig men kan inget göra. Här någonstans och några timmar framåt har jag svårt att redogöra för vad som händer. Klart är dock att Lillans blodsocker slutligen börjar stiga. 0,8 är de sista siffror jag minns.
Här börjar livet på avdelning 10 på Centrallasarettet i Växjö – arbetsplatsen för de hjältar som varje dag räddar livet på för tidigt födda bebisar. För en gångs skull håller jag helt med Mona Sahlin: Det kan vara häftigt att betala skatt ibland.
Ömheten, servicen, hoppfullheten, tålamodet, inlevelsen, empatin – det är speciellt utvalda människor som hamnar på avdelning 10. Extremt yrkesskickliga människor som lyckas kombinera skickligheten med medmänsklighet och värme – något som i vår utsatta situation är det som får oss att överleva mentalt. Att se sin nyfödda dotter ha lika många slangar och sladdar genom kroppen som baksidan av en 80-tals Hitachistereo är en obeskrivligt plågsam syn. Du kan inte göra något. Inte hjälpa till med något. Bara se på när andra försöka upprätthålla den klassiska statusen "allvarligt men stabilt" på ditt barn.
Det är här någonstans du inser att livet är så mycket större än huset, bilen och jobbet. Här du inser att Igguldens formsvacka och Kallios drällande vid offensiv blålinje är ganska banala och meningslösa saker jämfört med den tryckande ångest det innebär att frukta för att ditt barns liv ska ryckas ifrån dig.
Att med samma mungipe-logik försöka analysera de fyra fem första läkarbeskeden (från tre olika läkare) är också fruktansvärt jobbigt och tärande för psyket.
På det här sättet – helt i händerna på andra människor – följer vi vårt barns utveckling steg för steg. En efter en plockas slangarna bort. Blodsockerkontrollerna sker glesare. Till slut verkar den största faran – den för hennes liv – vara över, men hon är svag. Mycket svag. Efter en vecka på neonatalavdelningen har vi fått och accepterat ett fantastiskt erbjudande: hemsjukvård.
Hemsjukvård innebär att barnet är i sina föräldrars vård, i hemmiljö. Varje måndag, onsdag och fredag besöks familjen i hemmet av personal från lasarettet som väger, mäter och kontrollerar.
Det är här du inser att tiden på sjukhuset visserligen var oviss, men samtidigt en tid då det fanns andra som utförde jobbet åt dig medan du sov. Som matade. Som värmde mjölk. Som gjorde kontroller.
De är borta nu.
Nu står ni två nyblivna föräldrar ensamma med tusen uppgifter framför er och en sömnkonto som varje natt länsas på stora delar av saldot. Du ska mata bebisen genom en sond från näsan och ner i magsäcken. Bara att få till en exakt 37-gradig mjölk kräver både sin man och en hel del träning innan det sitter. Var tredje eller fjärde timme, dygnet runt, ska barnet sondmatas – en procedur som tar cirka en timme. Det ska dessutom vägas före och efter varje amning för att vi ska kunna se och veta exakt hur många milliliter hon snuttat i sig av egen kraft innan vi blandar sondmjölken (som i sin tur måste pumpas fram – även det ett jobbigt företag).
Du inser snabbt att du är lyckligt lottad om du hinner sova längre än till klockan 05.00 (inklusive uppehåll för en timmes nattmatning), att det är lyx att hinna borsta tänderna före 11.00 och en skräll om du hinner ta en dusch eller göra ett klädbyte före sänggåendet vid klockan 23.00.
Livet petar dig helt enkelt rakt i ögat och tvingar dig att vara vaken trots att varje muskel, varje fiber, varje hormon och cell i din kropp skriker att den vill vila, sova, återhämta sig. Det går inte. Ett litet nyfött liv och ett annat, 17 månader gammalt, ser till att du håller igång från sekund ett till sekund dagens sista.
Det här är elfte natten. Lilly – som bebisen troligen kommer att heta – gör framsteg, men kan fortfarande bara tillgodogöra sig 1/4 av maten på det gamla hederliga sugande sättet. Därför krävs att båda föräldrarna fortsätter att samarbeta dygnet runt tills läget är så bra att bebisen kan skrivas ut (hon är fortfarande inskriven på avdelning 10 trots att hon vårdas i hemmiljö) och jag kan ändra min status från "vabbare" till skribent, krönikör och bloggare igen.
När det sker vet jag inte, men jag har svårt att tro att jag kommer att göra något ytterligare arbetspass på Smålandsposten under 2011. Klockan är 02.41 natten mot onsdag när jag skriver dessa rader.
Jag vill passa på att tacka för alla blommor, alla hållna tummar, alla fina och uppmuntrande ord. Jag vill tacka alla er som bett böner för Lillys skull. Tack alla för er omtanke.
PS. Min pysventil i denna mycket ansträngande situation är som vanligt Twitter, där jag privattjafsar ut alla möjliga och omöjliga tankar. Jag är av den åsikten att allvarliga saker bäst fördrivs med hjälp av humor. Följ mig gärna där.
Onsdag 23 nov 2011, 16:59
Konstigt att ni på smp hela tiden måste klaga på växjö lakers är det inte spelare så är det styrelse eller något annat.Varför inte bara njuta av att dem är i elitserien o gör det riktigt bra för tillfället o inte måla upp ett senario där lagen bakom helt plötsligt ska bli bättre för att man förstärker med lite pensionärer eller spelare som inte duger i andra lag.När det gäller Iggulden så tycker jag han jobba o försöker hela tiden,men i era ögon måste man ju göra mål i varje match för att vara bra.Det lossnar nog snart igen för honom tror jag för det är en riktigt ödmjuk o bra lagspelare. Jag tror Evertsson o styrelsen ser till så vi har ett slagkraftigt lag om det börjar gå snett.Så mitt budskap är njut av att lakers o lakejerna har satt växjö på hockey kartan,inget varar för evigt men njut nu så blir det nog ytterligare ett lyckligt slut i lakers sagan.
En kommentar på smp.se i anslutning till min chef Dan Magnussons krönika efter Djurgårdsmatchen.
Kommentaren i sig är en typiskt exempel på klassisk naivitet och enögdhet. En kommentar som i princip alltid går ut på att himlen är blå, att problem minsann inte existerar och att media bara letar skit och vinklar storyn negativt i överkant.
Kommentaren är, kort sagt, en av många ganska dumdryga inlägg som egentligen inte borde analyseras ytterligare. Jag gör ett undantag denna gång. Anledningen är att inlägget i skrivande stund fått 20 "gillningar" på Disqus.
Alltså: 20 personer har valt att trycka på Gilla-knappen. Det kan knappast röra sig om Taif- eller Trojafans, som rimligen inte ens läst krönikan, än mindre skulle ha något syfte att gilla den. Det kan knappast heller handla om de Lakerssupportrar som annars brukar synas och höras mest. Det skulle förvåna mig, eftersom jag vet att denna typ av mångårigt trogna supportrar umgås med exakt samma kritik i sin egen argumentation på bloggar och forum som Dan gjort i sin krönika.
Min tvåstegsanalys
1) Användaren Micke_J som skrivit kommentaren har gjort sitt allra första inlägg på smp.se. Det verkar som om han skrivit mer eller mindre i affekt och framstår som både enögd och nyfrälst. Han ser Vida Arena som kyrkan där han blir hänryckt en eller två gånger i veckan. Fler kickar behövs inte för Micke_J, eftersom ingenting som görs i Växjö Lakers namn någonsin är eller kommer att vara fel. Ingen spelare kan drabbas av en formsvacka hur illa siffrorna än ser ut. Glaset är alltid halvfullt, aldrig halvtomt.
2) De 20 gillningarna har gjorts av andra likasinnade hardcore-medgångssupportrar: folk som på allvar tycker att alla (fans, media, bloggare, twittrare, FB:are) bara ska sitta och vara glada, nöjda och överlyckliga över att Växjö fått ett elitlag i ishockey. Allt som skrivs måste vara av det positiva slaget. Ingen kritik får förekomma som kan störa dessa nyfrälstas totalupplevelse av att leva i nuet.
Min slutsats
Läsarkommentaren i sig är harmlöst okunnig. Dock: det faktum att den gillas av så pass många som 20 personer gör den direkt farlig för Växjö Lakers. Finns det så många lokalpatriotiska nyfrälsta åskådare i Vida Arena är jag personligen livrädd för vad som kan hända i ett perspektiv som sträcker sig något längre än fram till nästa match. Problem kommer. Det vet vi. Frågan är hur de hanteras. I en värld där välgrundad kritik anses som något fult eller "typiskt Smp/media" och där läsare kräver töntig hejaklacksjournalistik kan konsekvenserna bli förödande.
Jag vill avsluta med att citera Växjö Lakers sportchef Henrik Evertsson:
Vissa säger att man inte ska vara rädd för att förlora. Jag säger precis tvärtom: det är rädsla som är den starkaste känslan, det är den som får dig att göra allt för att inte bli rädd igen. Att gå runt och vilja någonting kan vilken dagdrömmare som helst göra. Oavsett vad folk säger tror jag att de största vinnarna är de som är räddast för att förlora. Att se möjligheterna – skitsnack. Se farorna istället – och undvik dem.
Tisdag 22 nov 2011, 12:17
För sisådär 20 år sedan, i samband med att jag genomgick mina avslutande utbildningssteg till tennistränare, läste jag en inspirerande bok.
Författaren var amerikansk, jag har redan glömt hans namn.
Det väsentliga i hans coachbudskap var tipsen på hur man besegrar en spelare som redan befinner sig i toppform.
Jag minns inte allt han skrev, men jag minns en kärnfull taktisk fras, ett coolt idiomatiskt amerikansk-engelskt uttryck som när det översattes till svenska lät så här:
Om han är en vinnare är jag en hinnare.
Underförstått: det spelar ingen roll att du möter en spelare i toppform. Du själv kan vara ännu bättre. Om motståndaren slår en forehanddrive ner i krysset kan du ändå genom snabbhet, förberedelse och genom att läsa spelet bli hinnaren som besegrar vinnaren.
Den här bilden får mig att tänka på Hardy Nilsson.
Hårde Harby.
Motvillige Hardy.
Ifrågasatte Hardy.
Hardy Nilsson gillar inte media men om media var en tennisplan hade Hardy varit en förbannat bra tennisspelare. Hardy är en vinnare på den mediala centrecourten. Han har en enorm slagrepertoar som ofta resulterar i dödande slag från baslinjen. Hur pressad han än är vid nät lyckas Hardy ändå krångla sig ur läget och hitta ett passerslag av Federerskt snitt.
Hardys förintande bra kommentarer har blivit många genom åren. När gubben lockar fram journalisterna till nät kommer kommentarerna som den hemska supertoppade lobben tillbaka över den oförberedda mediakåren. Media springer i fällan gång på gång och jag har alltid förundrats över att Hardy Nilssons slag/kommentarer sällan eller aldrig returneras. Han tycks alltid få sista ordet, vilket säger mer om hur dålig taktik journalisterna använder sig av än om Hardys slagteknik.
Varför låta Hardy vara vinnaren när media självt ibland kan vara hinnaren?
Två färska exempel:
1.
Wikegård och Rönnquist sågar Hardy högljutt i tv-studion.
Hardy vinner senare matchen genom kommentaren:
– Vad ska jag säga… det finns en anledning att de sitter i en studio och jag står i ett spelarbås.
2.
Mikael Renberg kräver Hardys avgång.
Hardy vinner matchen genom kommentaren:
– Så vitt jag vet har jag inte sett honom på en tränarkurs en gång
Båda gångerna får Hardy stå oemotsagd. Varför? Är folk rädda för Hardy Nilsson? Ja, säkert. Han är redan i utgångsläget en tuff man, som dessutom sägs hata media. Det är inte mer än mänskligt att frukta en människa som Hardy.
Men om man vill besegra honom eller åtminstone ge honom en tuff utmaning – vad gör man då?
Svaret i de två ovanstående fallen är busenkelt. Nederlaget hade med några enkla motfrågor och lite tur kunnat bytas i game- , set- och matchseger.
I exempel 1 hade reportern kunnat fråga:
– Vilken är anledningen till att de står i en tv-studio, tycker du?
I händelse av nytt bryskt svar, ställ bara den härliga motfrågan Varför? alternativt Hur menar du då? och du tvingar honom att springa upp bollen och kanske stressa honom till misstag. I varje fall har du försäkrat dig om att inte förlora duellen på ett förnedrande sätt utan på ett sätt där du gjort allt du kan.
I exempel 2 hade man kunnat använda samma enkla taktik: först en cross ner i hörnet genom frågan:
– Hardy, måste man ha deltagit på tränarkurser för att kunna kräva tränares avgång?
Därefter hade man lugnt kunnat stå kvar i volleyläge och inväntat en eventuell kontring. Därefter hade man kunnat lägga en tuff stoppboll genom samma genialiskt enkla Varför då?
Dessa enkla frågor skulle även kunna få väloljade teflontränare som Leffe Strömberg att svettas under presskonferenserna istället för att spela dum, vända allt emot media och flytta fokus på sin egen roll som ytterst ansvarig för ett underpresterande lag.
Slutsats: Mer tennis i hockeyn.
Tror du på Loch Ness-odjuret, tomtar, poltergeistar och andra olösliga gåtor? Eller är detta det slutliga beviset för att allt går att bevisa?
Tisdag 22 nov 2011, 09:32
Ni vet hur det är. Fallet är löst, bekymren över. Huvudpersonen i filmen ler i godan ro och njuter av livet – överlycklig av att vara kvitt sitt helvete.
Sedan: *DRAMATISKT LJUD*
Därefter dyker den fule skurken upp igen.
Storyn vrids ytterligare 360 grader och vållar nytt obehag.
Med sina iakttagelser sätter Christian från Ljungby ett nytt tyskt språkligt ljus över Knallegåtan.
Han skriver i mejl:
Hej,
Jag har lyssnat otaliga gånger och jag tror att den går så här:
Knallen i Dackehallen
Sisun och Alt eis hei
Kommer från Tingsryd!
Grön Vita Tingsryd.
Vårt segerrika sköna TAIF!
alternativt:
Knallen i Dackehallen
Sisun och Alt eis dais
Kommer från Tingsryd!
Grön Vita Tingsryd.
Vårt segerrika sköna TAIF!
Nu är ju inte jag någon tyskspråkig naturbegåvning men det finns säkert
någon nybliven bordershop resenär som kan vara behjälplig.
Med hjälp av ultranyttiga googles språkverktyg lyckas jag få det till något i stil med, "gamla heta is" och för alt. 2 "gamla is podiet".
Vad taif har för kopplingar till Tyskland vid denna tidpunkten har jag ingen aning om men, efter lite efterforskningar tror jag Jarl Freijs orkester använt Tyska låtar och gjort om till hejaramsor vid andra tillfällen. Ex från den fantastiska skivan "Sverige är fantastiskt : ishockey-supportersånger / med Jarl Freijs allsångskör och orkester"
10. Heja Frölunda!
Originaltitel Der kreuzfidele Kupferschmied
Personer Peter, Carl (kompositör)
Ben Hur (textförfattare)
Sammanfattning Idrottslag: Västra Frölunda IF
11. Hej Timrå röd-vit-blå!
Originaltitel Anchors aweigh
Personer Zimmermann, Charles A. (kompositör)
Ben Hur (textförfattare)
Sammanfattning Idrottslag: Timrå IK
PS.
Jag ser fram emot att läsa din bok.
Mvh
Christian
Ljungby
Mina slutsatser just nu:
Christian kommer med oerhört skarpa påståenden. Efter att ha lyssnat ytterligare några gånger tycker jag mig höra klart och tydligt att Jarl Freij sjunger följande:
Alt (lucka) eis
Alt betyder gammal, eis betyder is, men vilket ord finns gömt i mitten?
Beid, beit, bei?
Där ligger kanske svaret på gåtan.
Tisdag 22 nov 2011, 09:12
Så makalöst bra.
Så enastående vackert.
Sidney Crosbys comeback efter elva månader i djupt själsligt hockeymörker skänker hopp om frälsning till NHL på precis samma sätt som Mario Lemieux gjorde efter cancer-time-outen 1994/1995 och precis som Peter Forsberg gjorde i slutspelet 2002 efter sin grundserie-time-out.
Tack, Sid.
Nu hoppas vi igen.
Att ligan vaknar.
Att Ovetjkin vaknar.
Att Zäta och några till vaknar.
Söndag 20 nov 2011, 15:47
Så ser boken ut.
Boken som jag haft som sidoprojekt under det senaste halvåret är nu äntligen ute: Svenskarna som vunnit Stanley Cup.
Jag har försökt göra 28 respektfullt välskrivna och långa porträtt på de blågula giganter som gått hela den långa vägen fram till hockeyns heliga graal.
Tillsammans med legendarerna Stefan Persson och Anders Kallur – de första européerna som fick lägga händerna på Lord Stanleys buckla – satt jag i TV4:s Nyhetsmorgon och snackade om boken i fredags. Om ni inte var uppe så tidigt men vill se hur det såg ut: klicka här.
Per Johansson har också skrivit ett antal snygga rader om mitt projekt här.
I morgon måndag med start klockan 10.00 ska jag prata vidare – då i SR Kronoberg i programmet Västergatan och dess programledare, NHL-nörden Jocke Wallgren. Ser fram emot det!
Ut och köp boken nu – ni kommer att gilla den!
Hittas med fördel på Bokia.
Tisdag 15 nov 2011, 18:35
Jag antar att ni känner till de fem högtstående civilisationerna som regerat världen genom historien?
Grekland.
Babylon.
Medo-Persien.
Rom.
Älmhult.
Det är från den femte civilisationen som den kanske definitiva lösningen på Knallen-gåtan kommer. Håkan heter mannen som inte bara bor i Ikeaimperiets och den svenska civilisationens vagga Älmhult. Han har även med en nörds intensitet toklyssnat på Knallen i Dackehallen och därefter brutalt förkastat Gröna Brigadens teori om strofen sisun och Alfa-Geist.
Håkan skriver:
Alfa geist tror jag inte ett dugg på.
Jag har lyssnat minst 100 ggr och är övertygad om att man sjunger Sisun och allt high life……….
Dåligt rim men det finns det fler av i denna underbara visa
Allt high life.
Han kan ha rätt.
Knallekoden kan vara löst.
Jarl Freijs orkester (så heter de tydligen, inte Jan Freijs) kan vila i frid.
Fast precis som Jason Vorhees aldrig dör hur många gånger han än drunknar eller får huvudet avhugget har jag en känsla av att sista kapitlet av Mysteriet med den otydliga strofen ännu inte är skrivet.
Måndag 14 nov 2011, 17:08
Balotelli?
Löjligt.
Gomez?
Bah!
Vasilj?
Lägg av.
Precis som det bara finns ett riktigt AIK finns det bara en nu levande människa som förtjänar att kallas Super-Mario. Jag pratar givetvis om Mario Lemieux, som dessutom var samtida med Super Mario Bros – Nintendospelet som gav upphov till namnet in the first place.
Alla som hävdar någonting annat i frågan är per definition copycats och lika halsstarrigt fantasi- och kulturlöst som Skellefteå AIK:s mest inbitna "Vi är det riktiga AIK"-falang.
Slut på meddelandet.
Måndag 14 nov 2011, 16:18
Jag väntade mig att brigadgeneralerna skulle skynda till undsättning lika snabbt som Richard Mueller skrinnar in i anfallszon.
Så blev det.
Knall-mysteriet kan ha nått så långt att vi med lite tur skulle kunna kalla fallet avslutat. Allt tack vare kulturbärarna i Gröna Brigaden som gjort research, sms:at och mejlat avgörande tips och förslag.
Vice brigadgeneral Robin Hiltunen kom med vad som kan vara den slutliga lösningen:
T-A-I-F - du sköna
Gänget med go!
Du stronga Vita Gröna
Högst ska du nå.
Knallen i Dackehallen
Sisun och Alfa Geist
Kommer från Tingsryd!
Grön Vita Tingsryd.
Vårt segerrika sköna TAIF!
T-A-I-F är laget,
vårt gentlegäng,
som aldrig tappar taget
och tar poäng!
Stilen och lagprofilen,
värd mer än gods och peng!
Häng med i ropen
och höj på stopen
för vårat stronga hockeygäng.
lalalalalalala....
Stilen och lagprofilen,
värd mer än gods och peng!
Häng med i ropen
och höj på stopen
för vårat stronga hockeygäng.
Han avslutade mejlet med:
Inte 100% säker på om detta stämmer exakt. Men jag hoppas de ger dig en klarare bild av låten. Ser väl rätt rimligt ut i alla fall va?
Gåtan i det här exempel är alltså:
Sisun och alfageist.
Jag undrade därför om vicegeneralen visste vad alfageist betyder, varpå han svarade:
"Alfa geist" kan beskrivas som en riktig jävla framåtanda/glöd eller vad man ska säga.
Som sagt. Vi kanske är där. Knallegåtan har kanske fått sin lösning.
Lyssna själv och avgör.
Själv tycker jag att det är lurt och flummigt fortfarande. Jag är inte helt övertygad.
Problemet är att vokalisten i Jan Freijs orkester (troligen JF själv) låter som om han inmundigat några deciliter av en dryck i en flaska med ett skepp på just när han sjunger just dessa strofer.
Fredag 11 nov 2011, 09:08
Jag behöver hjälp. Av er.
Här är en länk till Tingsryds kampsångsklassiker Knallen i Dackehallen.
Själv blir jag inte klok på delar av texten. Är det någon därute som vet hur hela texten går, speciellt raderna efter det att "Knallen i Dackehallen" för första gången sjungs?
Skriv gärna i kommentarfältet eller mejla.
• • •
Malmö floppar vidare.
Jag skulle betala en slant för att vara en fluga inne i kansliets allra heligaste innandömen ute på Hyllie i dag.
• • •
Redan nu vill jag göra reklam för tisdagens Smp Live-avsnitt som förhoppningsvis blir den perfekta uppladdningen inför Växjö Lakers–Frölunda. Bland annat kommer sportchefen Henrik Evertsson till studion för att snacka om spelarmarknaden och om hur man bygger ett lag. Inte missa! Klockan 15.00 börjar vi.
• • •
Måste bara – om någon mot förmodan missat den – än en gång puffa för insändarnas insändare. Denna vandrande skrivna skröna halkade in på Östra Smålands insändarsida på ett bananskal i förrgår.
Tänk vad folk måste ha snackat kring frukost- och fikabord.
Varning för extrem humor.
Torsdag 10 nov 2011, 15:34
Är du så ung att du tror att Lasse Falk är en fågelart?
Är du gammal men nyligen hockeyfrälst?
Eller är du bara sådär lite lagom halvintresserad av hockey och har svårt att förstå vissa termer?
Nedan följer den ultimata guiden som på ett enkelt sätt förklarar vad vi hockeynördar menar när vi kritiserar den så kallade styrspelshockeyn.
Här är guiden.
Fotnot: Det är inte Sundsvall Hockey som medverkar i klippet.
Onsdag 09 nov 2011, 21:34
1. HV 71.
Även efter HV:s usla inledning sa jag att vårens SM-guld kommer att gå till Jönköping (det kan den vid tillfället ilsket superpessimistiske Nettis intyga). Historien har visat att saknaden efter en omkommen före detta lagkamrat eller tränare kan ge den extra motivation som krävs för att nå längst i ett slutspel. Jag tror (och hoppas också, för Stefan Liv) att kapten Davidsson leder styrkorna fram till Raoul Le Mats pokal. Dessutom: HV 71 imponerar på alla sätt och vis och spelar den roligaste hockeyn i serien. Mest av allt gläds jag med Uffe Dahlén, som upplever revansch efter mardrömmen i Göteborg.
2. Skellefteå.
Att tappa fjolårets bästa back, fjolårets vassaste kedja och fjolårets mest lovande talang ersätter man väl på ett ögonblick? Knappast. Visst finns det en saknad efter Lindströmlinan, Rundblad och Larsson – men Västerbottens stolthet har klarat övergången sensationellt bra. Trevlige Anders Forsberg är dessutom värd alla sympatier för sitt sätt att leda laget. Bara en sak fattas Skellefteå: att de alla inser att det bara finns ett AIK i Sverige och att det inte ligger i Skellefteå.
3. Frölunda.
Årets överraskning enligt många. Håller inte jag med om. Det kunde omöjligen bli sämre än under de senaste åren. Bättre har det blivit – framför allt inledde Frölunda som seriens raketer – men till att börja med är det efter 55 omgångar vi räknar och summerar. Vi kan däremot konstatera att förutsättningarna för Frölunda att återta sin SM-guldkandidatur är bättre än på länge och att målvaktstränaren Micce Andreasson verkar veta hur man lyckas.
4. Brynäs.
Fjärdeplatsen i sig är inte imponerande. Det är däremot den fräna härliga spelstilen som detta Brynäs har visat prov på. För fansen gäller det att njuta så länge det varar – snart sticker en hel legion över/tillbaka till Nordamerika och lär lämna gigantiska tomrum efter sig. Det trevligaste med årets Brynäs – förutom powerplayshowerna – är att Tommy Jonsson inte fegat som tränare. Har är inte bara en förvaltare utan har även valt den svårare rollen som utvecklare. Nu kan Brynäs för första gången sedan, ja när, ta sikte på ett slutspel med gulddrömmar.
5. Luleå.
Tänker gå stenhårt för guldet i år vilket nya mottot "Nu gör vi det igen" antyder. Eller gör man det igen och åker ut innan det roliga börjar. Norrbottningarna imponerar inte alls på samma sätt som vid den här tiden i fjol och elaka tungor talar om vantrivsel bland ett stort antal spelare. Det känns som att Rönnqvist och Bulan har svårare att sälja in sin budskap den här säsongen. Oavsett: Luleås laguppställning är aptitlig och när laget får igång sitt snurr har man få om ens några övermän.
6. Linköping.
Jag tror inte att någon i Östergötland med ett uns av LHC-sympatier kan sätta godkänt-stämpel på det som hittills presterats. Mange är strålande som vanligt, Jämtin elak och Arlbrandt en livsfara för vilken målvakt som helst men det kändes som om något viktigt försvann när Calle Söderberg gick sönder. Kan han när han nu gör comeback återskapa den magi han skänkte serien i dess linda? Och när ska Säcken sluta att se ut som den mysfarbror han aldrig mått bra av att se ut som. Ryt till! Bli förbannad! Ogilla läget! Den här klubben är inte ute efter någon töntig andraplats.
7. Färjestad.
Björnen sover, björnen sover... Den gamla barnvisan passar alldeles ypperligt in på Sveriges ledande ishockeyklubb. En formidabelt usel serieinledning som töntigt nog till och med jämfördes med Väsbys (måste vara historiens sämsta journalistiska vinkling) följdes av att supportrarna rullade ut giljotinen på isen för att kapa björnhuvudet. Men man ska inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten, som ordspråket lyder. Plötsligt stod en gammal lärd man i ett rum och predikade inspiration medan en gammal spelarlegendar åter tog plats i båset. Sedan vaknade björnen – och kan mycket väl äta upp allt omkring sig.
8. Växjö.
Ställde upp en armada med fler nordamerikanska jaktfartyg än någon annan klubb gjort genom elitseriehistorien. Det svenska inslaget begränsades till ett fåtal bogserbåtar och resten optimistjollar. Strategin har ändå hittills visat sig vara mycket lyckad. De utländska kanonjärerna har dragit till sjöss och med sällsynt precision såväl som utsökt skottglädje har man sänkt motståndare efter motståndare alltmedan kommendörkapten Karlsson stått på övre däck och visat fingret åt kustbevakningen. Något SM-guld blir det inte, men delar av laget har visat sig vara Iggulden värda.
9. Djurgården.
Mångas guldfavorit under uppsnacksträffen i Stockholm i början av september. Själv gnällde jag högljutt över att tjurige Hardy Nilsson hade så taskig känsla för media och underhållning att han till och med vägrade att lämna ett guldtips. Så här i efterhand förstår jag varför. Hardy måste ha varit så fyllt av oro och farhågor över sitt eget lag att han inte ens reflekterade över motståndet. Djurgården är så här långt den stora floppen i elitserien. Vad som hänt med den grymt underhållande totalhockey som fick 08-publiken att återupptäcka ishockeyn för två säsonger sedan är gåtan Dif skyndsamt måste lösa. Kvar finns ett underpresterande lag som måste vakna.
10. AIK.
Trendkänsligheten i Sveriges huvudstad är extrem och de krav folk ställer på underhållningen är enorma. Detta gäller speciellt Allmänna Idrottsklubben vars fanskara ligger betydligt närmare tifot på Råsunda än bland de (alltför) glest befolkade läktarna på gamla slitna Hovet. Publiksiffrorna och de ökade skandalösa snutkostnaderna har redan tvingat Gnaget till så desperata åtgärder som att sälja Linus Videll för några ryska silverpengar. Läget ser ut att kunna bli lika allvarligt som för två år sedan då man också lyfte blickarna österut. Viktor Fasth är fortfarande nästan en femma i betyg. Men bara det faktum att han gått ner sig en enda procent gör att poängen minskar. Så viktig är han.
11. Modo.
Att Ulf Samuelsson skulle få en tuff uppgift i sitt första jobb som ansvarig headcoach visste vi alla. Att Modos gamla plantskola sedan länge är nerlagd visste vi också. Att Markus Näslund och Peter Forsberg var två av världens bästa spelare under sin tid som aktiva visste vi också, liksom att de förmodligen inte på bara ett år skulle hinna bli två av världens bästa lagbyggare. Vi visste också att spelare som Mika Hannula aldrig stannar en hel säsong i samma klubb och vi kunde också ana att spelarmaterialet framåt inte direkt skulle skrämma slag på motståndarna ens i powerplay. Kort sagt: av det vi sett av Modo hittills är det faktiskt inte mycket som överraskar.
12. Timrå.
Se Modo, höll jag på att säga. Modo har dock en sak som Timrå saknar: pengar. Redan före seriestart stod det klart att medelpadingarnas kassa var seriens minst välfyllda. Med ett på papperet redan svagt lag har tränaren Perra Johnsson inte lyckats få grabbarna att överprestera och sportchefen Stefan Lindqvist har redan under förnedrande former lagts som offerlamm på altaret. Fram till förra säsongen var Timrå ett notoriskt och vilt kämpande slutspelslag. Den tiden är definitivt förbi. I våras klarade man med yttersta ansträngning att undvika kvalserien. Den lyxen lär man inte kunna unna sig i år.
Onsdag 09 nov 2011, 18:51
Det är inte i november det avgörs.
Det är i mars och april.
Ändå måste vi än en gång ta en titt på klubben som haft en svårslagen förmåga att lyckas med att misslyckas.
Malmö Redhawks.
Sedan guldet 1994, när Näslund, Helminen, Svehla och de andra rökte segercigarr, har följande hänt Malmö:
Utslagna i semifinal: 95, 99, 01.
Utslagna i kvartsfinal: 96, 97, 00, 02.
Missade slutspel: 98, 03.
Säkrat elitkontrakt i kvalserien: 04, 06.
Missat elitkontrakt i kvalserien: 05, 07, 08.
Utslagna i allsvenskt playoff: 10.
Missat playoff i allsvenskan: 09, 11.
Sedan SM-guldet 1994 finns inte en enda riktigt stor framgång registrerad för en klubb med Percy Nilssons visioner och målsättningar.
Byggmästare Nilsson har pumpat in miljoner efter miljoner, avverkat den ena tränaren, sportchefen och vd:n efter den andre. Ingenting har hjälpt och tålamodet har inte varit vare sig Malmös eller Percys starka sida.
Fråga 1: Är det konstigt att Malmö Redhawks publik inte vallfärdat till Stadion och Arenan de senaste åren?
Trots konkurshot, spelarflykt, allmänt kaos och läckage till pressen byggs Malmö Arena. En lokalt präglad satsning genomförs lagom till säsongen 2010/2011. Det luktar fräschör om hela bygget som ska ledas av den givne kaptenen Jesper Mattsson.
Malmö ser ut att ha allt.
Utom en sak: en tränare. Redan före första nedsläpp döms Robert Ohlsson ut av en enad expertis. Farhågorna besannas. Det som skulle bli Malmös återkomst som elitserieutmanare slutar i (ännu) ett präktigt dunderfiasko.
Fråga 2: Hur tänkte Malmö i sin tränartillsättning? Hur TÄNKTE man? Tänkte NÅGON över huvud taget?
Efter en ny ekonomiskt hårt ansträngd säsong kliver affärsmannen Hugo Stenbeck in och tar över Percys stafettpinne. Organisationen storstädas och 70 miljoner över tre år ska regna in på rödhökskontot. Rätta mig om jag har fel, men det känns som att Stenbeck krävde en satsning modell NHL med en fixstjärna att bygga laget kring. En fixstjärna som blir Linus Klasen. Klubben verkar också leta efter en klubb att efterlikna och valet faller på...Södertälje. Alltså: klubben som, mer än någonsin, med ljus och lykta letar efter ett hållbart framgångsrecept faller för Södertälje Sportklubb – klubben som är närmast synonym med ständiga motgångar och vars storhetstid är ännu mer avlägsen än Malmös.
Fråga 3: Hur tänkte ni här? Har någon i Malmös organisation besvarat den frågan grundligt?
När Wayne Gretzky tog ut sitt OS-lag till Salt Lake City 2002 bemötte han alla kritiska frågor kring varför en viss spelare inte tagits ut med en motfråga:
– Vad har han vunnit?
The Great One hävdade med envishet att ett spelar-cv med framgångar var den bästa grunden och givna förutsättningen för att skapa nya framgångar.
Samma fråga borde ställas efter varje Malmöspelare i rostern: Vad har han vunnit?
Svaret: Nästan ingen i Malmö har vunnit någonting. Undantagen är i princip bara Alexander Barta med ett avlägset DEL-guld och nämnde Jesper Mattsson med sina SM-guld. Om jag varit Malmösupporter hade det inte gjort ont i mig om det funnits ett par, tre fler vinnarskallar i laget.
Sista frågan: Har Malmö vad som krävs för att inte bara gå till kvalserien utan även sluta etta eller tvåa där?
Som sagt: i mars och/eller april kommer svaret.
Tills dess kommer ingen att glömma Sundsvalls besök i Malmö Arena den 6 november 2011.
Söndag 06 nov 2011, 15:28
Om bröderna Karlsson kan man säga mycket, men speciellt lika är de inte.
Storebrorsan Jens är den retlige, den "fule" av bröderna. Han är den vars spel inte belönats lika rikligt med talang som sin yngre bror, men däremot med massor av utvisningsminuter.
Sebastian är tvåvägscentern som visserligen inte är någon superstar i elitserien men som sedan Röglesäsongen 2008/2009 kan räknas som etablerad på landets högsta nivå.
Samtidigt som Sebastian krigat om guldet med Linköping har Jens kuskat runt företrädesvis med landets i dag största krisklubb Borås HC men även i Danmark samt gjort några korta gästspel i Frölunda. I Jens Karlssons spår har följt höga utvisningsminuter, avstängningar och glåpord från spelare och ledare (minns bara Janne Karlssons bryt efter Jens fulchecking på Josh Soares i vintras).
Ändå blev Sebastian Karlsson i går Sveriges svar på Todd Bertuzzi – med vilket jag menar att han för alltid (eller åtminstone då och då) i media felaktigt kommer att benämnas "råskinnet", "busen" eller "värstingen".
Precis som den i övrigt tufft men sjyst spelande Bertuzzi blev föremål för en hel hockeyvärlds hat när han i mars 2004 kastade sig över Steve Moore i en hämndaktion för överfallet på Markus Näslund gjorde sig Sebastian Karlsson i går sig skyldig till den första riktigt oförsvarbara och livsfarliga huvudtacklingen elitserien sett den här säsongen.
Bertilsson, Madsen och Hyvönen var bara en warmup i jämförelse med den ohyggliga hit Karlsson fick in på sin tidigare lagkamrat Magnus Kahnberg på Scandinaviums is.
Det var givetvis inte meningen.
Det var givetvis inte av ondo Karlsson proppade Kahnberg. Titta bara på hans utvisningsstatistik: den ligger på runt halvminuten per match under de tre senaste säsongerna.
Men precis som Bertuzzi bröt nacken på Moore (vilket i och för sig troligen berodde mer på att Moore fick Bertuzzi + två andra spelares kroppstyngder över sitt huvud) kommer Sebastian Karlssons huvudtackling att bli en milstolpe när det gäller disciplinära åtgärder i svensk hockey.
Den här dagen har jag fruktat länge. Dagen då Det Verkligt Hemska händer därute. Nu har det hänt. Och jag tackar änglar och högre makter för att Kahnberg verkar vara så pass okej att hans fortsatta karriär inte är i fara.
Jag är inte förvånad över att den här dagen till slut kom – lika lite förvånad som över att Vancouver till sist hämnades Näslund.
Däremot är jag förvånad över namnet på förövaren – precis som jag var i fallet Bertuzzi.
Tisdag 01 nov 2011, 17:42
Jag hoppas att ni har läst min krönika kring videomåldomare. Annars gör det och kom gärna med reflektioner.
Jag skulle vilja ta tillfället i akt att berömma Hockeyallsvenskan som är ett verkligt föredöme när det gäller öppenhet. Man har inte bara, som enda liga, beslutat att offentliggöra filmer från omdiskuterade målsituationer. Dessutom har man med handling visat att det ligger allvar bakom orden. När det blev skarpt läge efter matchen Tingsryd-Borås var man blixtsnabba med att fixa fram filmen. I går ringde jag, efter påstötningar från Tingsrydssupportrar, upp ligachefen Sonny Lundwall. Efter mindre än en halvtimme hade han sprendat iväg ett mejl med videofilen till mig.
När det gäller öppenhet och tillmötesgående är Hockeyallsvenskan ett föredöme som förbundsbyråkraterna och Hockeyligan i allt väsentligt bör ta efter.
Att det sedan mest skämtats om långa konverteringstider (på grund av ett uttalande vd:n Stefan Bengtsson gjorde i en av mina artiklar) har flyttat fokus en aning från själva kärnfrågan. Faktum är att filformatet är extremt knepigt att handskas med. Vi försökte under en halv dag få Morafilmen att fungera i inbäddat format på smp.se utan resultat. Det slutade med att vi fick videofilma filmen med egen kamera och sedan göra en ny fil av den.
Måndag 31 okt 2011, 18:30
Pratade med Janne Karlsson tidigare inför tisdagens match mot Brynäs i Läkerol Arena. Det var liksom en omöjlighet att inte beröra lördagens långfingret i Cloetta Center.
Du har varit i medialt centrum sedan i lördags efter ditt visade finger. Hur känner du inför det?
– Barnsligt.
Barnsligt – av media eller av dig?
– Av mig. Det jag gjorde var jättebarnsligt. Jag kan egentligen inte förklara bort det på annat sätt än att jag var frustrerad och att sånt kan hända i stridens hetta. Jag står för vad jag gjort och ber om ursäkt om någon blivit illa berörd.
Om det ökade trycket från media sa Janne Karlsson:
– Snart får man dra ner persiennerna hemma. Vi är snart där då vi måste det. Men vi får skylla oss själva. Om det inte passar oss får vi väl byta jobb och syssla med någonting annat.
Om domarparet Thomas Anderssons och Mikael Holms insats i matchen LHC-VLH:
– Väldigt bra domare. Vi pratade efteråt och gick igenom vissa sekvenser i matchen. De var lätta att prata med och inte på något sätt arroganta. Då kan man släppa matchen väldigt snabbt och gå vidare.
Om varför han blir så "het" inför vissa avgörande domslut, speciellt målsituationer:
– Jag ältar det här för att jag vet att jag har rätt och kommer inte att ge mig förrän någonting görs åt saken. Ett enda mål kan visa sig vara otroligt viktigt på den här nivån. Det kan handla om en slutspelsplats eller om att slippa en kvalserieplats. Det är inte bara mitt jobb som står på spel utan kanske en hel klubbs existens. Eller i alla fall ett helt kanslis jobb. Det är konstigt att media bränner så mycket energi på det som hände i Karlstad och Linköping jämfört med hur det är när regelrätta mål blir felaktigt bortdömda.
Måndag 31 okt 2011, 15:24
– You fuckin' gypsy!
Så ska Färjestads Martin Sevc ha skrikit till HV 71:s Daniel Rahimi.
Din jävla zigenare.
Det är förstås fullkomligt förkastligt att ta sådana ord i sin mun. All form av rasism är av ondo och vi bör sträva efter att utrota så mycket av den vi kan. Självklart ska Sevc bestraffas och självklart kommer han att få ett kännbart straff.
Att som kvällspressen däremot svinga till med rubriker som skriker SEVC RISKERAR FÄNGELSESTRAFF är inte bara vilseledande utan rent lögnaktigt (det finns hundratals prejudikat som raderar ut straffskalans ytterlighet just här).
Min poäng är att pressläktarna är placerade alldeles för långt från isen för att vi ska ha en aning om vad som verkligen sägs därute. Det är ytterst få kommentarer som når till murvel-öronen och utmynnar i artiklar. Sevcs utfall mot den genomtrevlige och empatiske Rahimi (som utanför isen nästan ber om ursäkt för att han finns till) är varken det första eller värsta någon hockeyspelare sagt till en annan på en hockeyrink.
Faktum är att det fortfarande sägs helt sjuka ögonbrynshöjande saker på hockeyarenor. Saker som om de gick i tryck skulle orsaka ramaskri och leda till debatter i tv och radio. Jag vet många äckliga och rent vidriga verbala haranger som delats ut under årens lopp. Det enligt min egen uppfattning värsta någon någonsin sagt till en annan spelare på en svensk hockeyrink utspelade sig under fjolårssäsongen i en elithockeymatch. En spelare i hemmalaget skriker då följande till en motståndare:
– Om du filmar en gång till, din jävel, ska jag våldta din dotter!
Ja, ni läser rätt. Så löd orden. Vittnena är många. Den drabbade spelarens dotter är, som ni säkert räknat ut, mycket ung. Hon är inte ens fem år fyllda. Hur kan man vräka ur sig en sån sak?
Ibland förstår man inte.
Vad som hände sen?
Svinets lagkamrater tar avstånd från honom. Den drabbades lagkamrater får hålla fast honom för att han inte rent instinktivt ska gå lös på svinet.
Ibland kan man inte sjunka lägre.
Svinet sjönk till botten den gången – och han spelar föga förvånande inte kvar i den aktuella klubben i dag.
Tisdag 18 okt 2011, 18:03
Visst var Jan Hrdina den förste spelaren som till fullo förstorade Jantesvenskarnas ögon och fyllde deras hjärtan av missunnsamhet?
Året var 2006 när tjeckens lön på 460 papp i månaden orsakade en epidemi av tappade hakor modell Disneyfilm.
HV 71 var ondskans axelmakt och de negativa kommentarerna om dessa bortkastade cash var oräkneliga.
Sedan var det Linköping med Weinis och Mårtensson.
Därefter har det varit Johan Davidsson.
Det gnälls ofta om för höga löner i elitserien.
Det gnälls i krönikörsspalter.
Det gnälls i supporterkretsar.
Det gnälls till och med i sann grön-avund-anda från diverse sportchefer och andra ledare (tänk: vreden mot Linus Klasen och Malmö).
Apropå HV 71 och Hrdina/Davidsson är det en poäng i sammanhanget att de – nästan ensamma – betalade tillbaka med ett SM-guld två år senare (och i Davidssons fall ytterligare ett). Alltså var deras anställningar en god investering i Jönköping.
Varför gnälls det så mycket på hockeylöner?
Varför väcks krav på lönetak i en liga som ändå inte kan konkurrera med världens två bästa?
Vad idrottsutövare i individuella sporter tjänar tycks inte direkt reta upp folk. Att en halvtaskig golfspelare som sällan eller aldrig vinner något kan kamma hem tio millar per år reflekteras det inte över.
En hockeyspelare i elitserien däremot får inte tjäna hur mycket pengar som helst. En klubb får inte spendera hur mycket pengar den vill på spelare.
Senaste exemplet är Jonas Holös som Henrik Evertsson i rollen som spelbordets just nu rikaste sportchef kammade hem efter att Micke Sundlöv fått lägga ner korten och hoppa ner från stolen.
Jag gissar att norrmannen får väldigt bra betalt i Växjö. Jag gissar att han får en månadskaka nånstans kring 300 papp eller mer för besväret.
Vad är problemet?
Här har vi en klubb med en vakant plats vikt åt en PP-back i bra ålder. Om man dessutom får en högerfattning och ett tvåårsavtal på köpet – vad säger att ett bättre läge dyker upp före den 31 januari 2012?
Växjö värvade Holös av tre skäl: man behövde, ville och kunde. Man tyckte liksom inte bara det var ballt att blåsa Sundlöv av pokerbordet.
Den här typen av lönediskussioner lockar också fram de gamla forumtrollen ur sina grottor. Morgontrötta och med munnen full av illaluktande dynga kommer de dragandes med de gamla troll-invektiven:
– Köpelag!
– Bara utlänningar!
– Inga egna produkter!
Jag har i min naivitet trott att dessa diskussioner hörde till historien. Att gnället om egna produkter, artistare och lönebudgetar för länge sedan begravts.
Så är det inte. Det är inte bara på nätet forumtrollen finns. När jag beträder hockeymark och pratar med annars fullt normala människor dröjer det inte länge förrän de drar upp dessa gamla trådar på nytt och beklagar sig över att Mr X och Mr Y tjänar så mycket och att Klubben A lägger si och klubben B lägger så mycket pengar på spelarlöner.
Ärligt talat: Varför bryr ni er?
För att inte tala om snacket om utlänningar, de oftast sköna lirare som berikat elitserien sedan dess tillblivelse. Efter att Växjös utländska dyra spelare blivit en succé gnälls det nu över att det är för många invandrare i elitserien.
Att ordet "köpelag" egentligen inte existerar förklarade Hockeysveriges lika bespottade som fantastiske Robert Pettersson nyligen när han konstaterade att det inte finns en enda köpt spelare i svensk hockey. Man köper nämligen inte spelare i Sverige, man värvar. Om trollen ska hålla sig ajour bör de i så fall byta ord till Värvningslag. Och i så fall: vilket lag är inte ett värvningslag?
Även när det gäller utländska spelare sätter Pettersson huvudet på spiken i sin bloggpost Växjö är ett föredöme. Argumentera gärna mot hans teser det troll som kan. Eller svara åtminstone på frågan: Vilket tror du är svenska klubbars syfte med att värva utländska spelare?
Det roligaste är att det i själva verket är forumtrollen själva som delvis bekostar de höga spelarlönerna. Så fort ett troll exempelvis lämnar in en oddskupong, köper Sportbladet eller tar in en natt på Scandic går en liten del av det de lägger ut till att värva killar som Jonas Holös.
För varifrån kommer sponsorcashen egentligen? Jo, från de som köper sponsorernas produkter och tjänster. Det är liksom inte skattepengar Evertsson värvar spelare för.
Kretsloppet är detsamma när ett korkat troll återvänder till en sajt han hatar för att skriva dynga och därmed ökar trafiken och ekonomin på sajten. Det roar mig något oerhört.
Fredag 14 okt 2011, 23:01
Fick just den här länken från Trojas match mot Mora. Kolla in vilken ofattbar domartavla som föregår Moras 0–1-mål. En av de klaraste offsider jag över huvud taget sett. Delade man bara upp lag och körde utan domare i Sunnerbohov i kväll som man gjorde hemmavid som barn? Eller vad? Kolla här.
Fredag 14 okt 2011, 19:41
Hade ett långt samtal med Janne Karlsson nyss inför Timråmatchen. Vi kom in på vad som måste förbättras för att Växjö ska kunna höja sig ett litet snäpp.
Förutom det pågående sökandet efter balans mellan gas och broms (ska backarna kliva på och pincha eller åka baklänges och avvakta?) pratade vi om en livsviktig detalj för framgång i ishockey.
Vem ska utföra det mest utsatta skitjobbet? Med andra ord: vem ska stå framför motståndarnas målvakt och täcka, störa och ta stryk av motståndarbackarna?
Ingen har hittills tagit på sig rollen som garbage player, men nu blir det annorlunda. Janne Karlsson har en plan.
– Den som står där måste stå mitt i linjen och skymma hela synfältet för målvakten och tvinga honom att välja sida. Där har vi oerhört mycket att hämta.
Vem ska göra jobbet och varför har det inte fungerat tidigare?
– Jag tar på mig att det inte fungerat eftersom jag inte varit speciellt tydlig med att understryka vikten av att ha en gubbe framför mål. Men från och med nu kommer vi att ha Liam ståendes precis i linjen. Han ska upp i ansiktet på målvakten.
Fredag 14 okt 2011, 16:12
Under 17 år som sportreporter hinner man höra tillräckligt mycket för att lära sig att förstå flytande tränarsvenska. Sedan minst tio år antecknar jag inte ens de värsta klyschorna som sägs och jag skulle ännu mindre få för mig att citera vissa sönderslitna uttryck i de texter jag producerar.
På samma sätt kan det tränade örat uppfatta allsköns undanflykter och taskiga bortförklaringar efter förluster. Något av det värsta jag vet är exempelvis tränare som efter att hans lag haft ett förkrossande spelövertag men förlorat drar till med något i stil med:
– Vi borde ha haft minst 3–0 redan efter första.
Detta sägs ofta och slentrianmässigt och alltid i ren frustration. I nio fall av tio är dessa ord en kass bortförklaring. I nio fall av tio tycker jag att dylika uttalanden är en skymf mot motståndarmålvakten, som inte sällan gjort fantastiska räddningar och varit den definitiva anledningen till förlusten. Kommentaren används dessutom flitigt för att skyla över det faktum att tränarens egna utespelare har en alldeles för låg skicklighetsnivå i avsluten. Att göra mål är nämligen en konst på samma sätt som att rädda puckar från att gå i mål. Det är aldrig så enkelt att man bara ska "ha minst 3–0 efter första".
Därför var det intressant att se men framför allt höra kommentarerna efter Viktor Fasth återbesök i Växjö. Han var äckligt tät, skar av varje vinkel, släppte medvetet returer när han hade råd att göra det och limmade pucken varje gång han var tvungen till det. Skitsamma hur stort tryck och hur många målchanser Växjö Lakers hade: Fasth var alldeles för bra.
Med en annan målvakt (tänk Stefan Ridderwall eller Johan Gustafsson) som utfört exakt samma stormatch som Fasth tror jag att många tränare hade kunnat hävda att hans lag "skulle haft 3–0 efter första" bara av den anledningen att dessa målvakter står lägre på skalan än andra.
Viktor Fasths gestalt gör att ingen tränare i elitserien skulle våga skymfa honom och förringa hans insats på samma sätt. Det säger allt om hans status.
För övrigt: Efter artiklarna om de stora målvaktsskydden har Viktor Fasth gjort en Zlatan. Han bojkottar tidningen på obestämd tid.
Onsdag 12 okt 2011, 17:49
Elitserien är 10–11 omgångar gammal och allsvenskan 8–9. Dags för en lokal analys av länets tre bästa hockeylag.
Växjö Lakers
Sjundeplats i serien efter ett snitt på 1,5 poäng/match. Ett snitt som om poängen trillar in i ungefär samma takt gör att Lakers landar någonstans mellan 75 och 85 poäng.
Det skulle betyda dramatik och ovisshet i spelet kring de båda strecken.
Sett under de fem senaste åren har det krävts 76, 75, 76, 75 och 78 poäng för att knipa slutspelsbiljett nummer åtta.
Det har å andra sidan krävts 72, 64, 68, 67 och 74 poäng för att vara helt säker på att undvika den hemska elfteplatsen.
Efter fem mållösa perioder och säkert en del vässade krönikörspennor vände det redan i period tre uppe i Coop Arena. Där började växandet in i den nya kostymen (premiären mot Frölunda kan mest avskrivas som examinationsfrossa).
Växjö har ett av tidernas mest framtunga elitserielag där bara två enheter producerar och de två andra fått inrikta sig på att i bästa fall lira 0–0. Givetvis ohållbart i längden. På sikt måste någon av de andra enheterna visa att den kan vara den offensiva tungan på vågen.
Förutom de flippande värvade utlänningarna (inklusive den inspirerande lugne Gerber i målet) är det de debuterande backarna som imponerar mest i Växjö. Nils Andersson, Björn Karlsson, Johan Jonsson och Jeremias Augustin kan med stolthet i rösten tala om sig själv som elitseriespelare.
Janne Karlssons och Fredrik Hellgrens koncept med skridskostarka och hårt arbetande centrar gärna i telepatiskt samspel med högerforwards är vägvinnande även i elitserien.
Omdöme: Växjö Lakers är lika bra som väntat.
Prognos: Växjö Lakers växer ytterligare.
Laget behöver: Sprida målproduktionen till fler enheter och på sikt värva en ny offensiv back.
Tingsryd
Allt skulle bli bättre. Mardrömmen skulle vara över. Tingsryd gjorde i våras som Kungen och vände blad. Vad klubben då inte hade en aning om var att det på nästa blad skulle finnas en story, så nackhårsresande fruktansvärd att man tappade all kontroll över situationen.
Tingsryds AIF är ett praktfiasko så här långt. Sedan hockeyallsvenskans tillkomst 2005 finns det inget lag som inlett serien så uselt som Sundsvall med två poäng och Tingsryd med endast en.
Medan jag inte tycker det minsta synd om lånelaget Sundsvall med de närmast sörjande på Gärdehovs läktare tycker jag uppriktigt synd om det dryga tvåtusental som betalar 140 kronor eller mer för att gå till nydöpta Nelson för att titta på en hockey som hittills inte visat sig vara värd allsvensk status. Jag tycker synd om de sponsorer som tillsammans pyntat in en spelarlönekaka minst lika stor som den Henrik Evertsson i fjol använde till att ställa ett blivande elitserielag på isen. Tingsryd tycks vara på jakt efter hockeyns nollpunkt och förutom en del frejdiga inhopp och prestationer från egna unga spelare skymtar det INGA gröna skott någonstans. Nej, det räcker inte att spela en halvhygglig period per match. Man måste göra tre riktigt hyggliga perioder för att vara säker på poäng.
Jag hoppas att jag har helt fel, jag hoppas att Tingsryd redan denna kväll bevisar det genom att köra över ett decimerat Almtuna så det ryker och jag hoppas att Jocke Fagervall äntligen kan skaffa sig och laget något som kan kallas för arbetsro.
Något slutspel är bara att glömma för Tingsryds AIF (även om jag gärna äter upp den krossade profetian med en stor pommes i februari). Man kommer att få slåss för sin heder och sin allsvenska status med alla till buds stående medel.
Omdöme: Tingsryd är mycket sämre än väntat.
Prognos: Det blir bättre, men skadan kommer bara att läkas (kontrakt utan kval) om Borås visar sig vara lika usla som de visat inledningsvis.
Laget behöver: Allt – men framför allt lugn och ro.
Troja
En ny ung bredkäftad tränare. Ett nytt ungt lag. En försiktig satsning framåt med en halvmille extra i en ändå tunn budget.
Stjärnor? Inga.
Förhoppningar? Klena.
Resultatet? Till en början huvudlöst och dumt och kölhalat i premiären av Västerås. Därefter stillastående, dumt, överkört av Oskarshamn – och utdömt.
Men Troja är Troja. Ur till synes linje- och ansvarslöst spel har hemmaborgen blivit samma trygga plats som säkrade playoffspel våren 2009. Och med delfacit i hand visade det sig att det inte var vilket Västerås som helst man knockades emot i premiären utan seriens hittills bästa lag.
Troja har blivit den lightversion av fjolårets Rögle jag trodde laget skulle bli: obekvämt, gnuggande och med formkurvor som går upp och ner (det skulle inte förvåna om det blir en mammutförlust i Närke i kväll). Dessutom har klubben äntligen lagt ner lite extra slantar på en säker förstamålvakt och dessutom tjatat sig till en eminent backup av Fredrik Stillman.
Tolv poäng och häng på playofflagen är bevis i sig. Historien har gång på gång visat att Troja aldrig kan räknas bort.
Omdöme: Troja är något bättre än väntat.
Prognos: Klarar enkelt nytt kontrakt men når inte playoff.
Laget behöver: Undvika långa förlustsviter.
Onsdag 28 sep 2011, 19:08
I större golftävlingar brukar man kalla lördagen för Moving Day. Det är då slowstarters lägger i en högre växel och unga adrenalinstinna juniorer börjar tappa stinget.
Kort sagt: det är på lördagen fältet brukar spricka upp.
Hockeyn har ingen officiell moving day men det känns ändå lite som att vi gått in i en ny fas på säsongen där serierna hunnit så pass långt att spelare börjar skeppas iväg antingen på lån eller permanent.
Dagens mest desperata – och det som signalerar "moving day" – är tveklöst Färjestads obegripliga värvning av Hannes Hyvönen, mannen som för alltid kommer att sätta jaget före laget. Knappast vad Familjen behöver i det utsatta läge den befinner sig och knappast den person Czarnecki kan luta sig mot annat än extremt kortsiktigt.
I Göteborg verkar ett farväl av Dragan Umicevic vara i det närmaste oundvikligt och ytterst få (ingen?) fattade väl egentligen varför klubben skrev kontrakt med honom in the first place.
Calle Söderbergs klippta navelsträng och mognande resa in i en tillvaro med betydligt bättre omgivning och högre krav har fungerat så bra att Hemlin nu redan förlänger i tre år med skåningen.
Tingsryds fiaskoamerikaner håller på att ersättas av dels Santorelli dels även högst troligt av en annan kanadick som jag med lite tur snart kan gräva fram namnet på.
På lånemarknaden permanentas som väntat Mitja Robar i Oskarshamn där jag tror att han hör hemma. I och med det dras Macke Johansson tillbaka till Växjö där även Daniel Åhsberg återvänt.
Hårdsatsande Örebro gav Jon Palmebjörk silkessnöret och genast startade en spekulationsvåg där bland andra Tingsryd och Björklöven nämndes som tänkbara nya adresser. Umeåklubben vann den kampen (tro mig, det var verkligen en fajt mellan Taif och Löven tidigare i dag) och ritade ett treårskontrakt med forwarden som nu återbördas till Västerbotten. Taif fortsätter dock att med ljus och lykta leta nya forwards, men även backar.
Det mest spännande just nu sker dock över Atlanten där snart står klart vilka spelare som klarat cutten i de olika camperna. För Växjös vidkommande är det extra intressant att se om det blir något kontrakt för Anton Strålman i New Jersey.
Oddsen har dock höjts eftersom Strålman verkar ha gjort ett starkt intryck på gudfadern Lou Lamoriello och hans undersåtar.
Det börjar hända saker.
Kul.
Tisdag 20 sep 2011, 08:52
Det här är verkligen den mest osannolika sammansättningen av upptänkliga misstag som kan göras av en tidningsredaktion på vägen till en första klassens anka: den dubbeltydiga rubriken får ytterligare en dimension av sex-fräckhet när den sätts samman med bilden.
Ooops, någonstans i Sörmland finns en redigerare som inte mår så bra just nu, en skribent som får hatmejl (trots att han eller hon knappast satt rubriken) och en pingistjej som förmodligen kommer att ta en time-out.
Här kan ni läsa om och titta på pinsamheternas pinsamhet.
• • •
Efter Jerry Anderssons entusiastiska inträde kräver jag: Henrik Evertsson och Anders Gustavsson på Twitter – nu!
• • •
Apropå Twitter: IKO:s tränare Fredrik Söderström är en av de första tränarna att ta sig ut på twitterbanan.
Vi två hade en konversation på Twitter i går, som löd så här:
FS: En av hockeyns vackraste sidor är dess förmåga till förändring. Varje dag är ett nytt äventyr, nya människor och möten. Spännande.
Jag (svarar honom): Anar jag en poet där någonstans bland taktiktavlor och krismöten? ;)
FS (svarar tillbaka): I den lilla låtsasvärld vi lever i kan lite variation, fantasi och eftertänksamhet vara nödvändigt.
Här kan ni följa honom.
• • •
NEWSFLASH: Ola Lindholm var INTE en av de 30 som greps för ringa narkotikabrott i samband med gårdagens derby.
• • •
Ska bli intressant att se vad de nya spelarna innebär för Tingsryd respektive Troja.
Om Fagervall programmerar Macke Johansson att stanna hemma och inte göra ett enda misstag kommer han att stanna hemma utan att göra ett enda misstag. Det blir nog bäst för Taifs del om han används på det sättet.
Som den konnässör inom lettisk hockey jag är kan jag bara säga: Raimonds Vilkoits blir en obetalbar succé i Troja. Nämenallvarligt: Oskarshamn-Troja i morgon blir ett bra test – både för letten och Mitja Robar.
Daniel Enestubbe
Daniel Enestubbe, 39 år, sportreporter och krönikör.
Jag tycker om att tycka.
Jag tycker till om allmänt i allmänhet och om sport i synnerhet.
Vissa tycker det jag tycker är lysande medan andra tycker det jag tycker är fetuselt.
Det tycker jag är bra.
daniel.enestubbe@smp.se
Telefon: 0470-770 664
Fotbollsbloggen
En blogg om fotboll (faktiskt). Från Öster till väster, från Champinjonligan till de svenska fotbollsåkrarna.
Vid tangentbordet finns Per Johansson, specialreporter och sportredigerare på Smålandsposten. Blev aldrig särskilt ordinarie i Torna Hällestads P76-lag i början av 90-talet, men fick i alla fall en fast plats i Smp:s laguppställning 2007. Trivs både på Värendsvallen och på La Bombonera i Buenos Aires, och försöker se fotbollen som något mer än bara ett spel. Samtidigt som den ju är just det.
Finns även på Twitter.
per.johansson@smp.se
Lokalfotbollsbloggen
Den egna karriären i Vislanda IF tog slut när sju spelare skulle bli elva. Något proffs blev jag aldrig men fotbollen följer jag med stort intresse ändå. Jag heter Daniel Rydström, 29 år, sport- och Älmhultsreporter på Smålandsposten. I denna blogg följer ni vad som händer på Torparängen, Älmekulla och Hultavallen. Häng med till vår sida på Facebook. Klicka på länken, klicka på "gilla" och du får lokala fotbollsnyheter på din sida.
daniel.rydstrom@smp.se
Telefon: 0476-487 51
Mammabloggen
Jag heter Marie, jobbar här på Smålandsposten. Men jag är även mamma. Tvåbarnsmamma numera. Vem kunde tro det? Leiah kom den 17 februari 2007 och den 27 maj 2010 föddes hennes lillasyster. Jag började blogga hösten 2006 och det här handlar om föräldraskap. Vardagen och livet i smått och stort med barn helt enkelt.
marie.magnusson@smp.se
Telefon: 0472-473 40
Moas blogg
Hej jag heter Moa, är 16 år går numer på katedralskolan i Växjö. Jag bloggar om livet i Bråt och studierna i Växjö och så allt där mellan så klart.
huvudnyheter just nu
SMP-live med Mario Vasilj
[Uppdaterad i dag 11:44]
Östers Mario Vasilj har spelat med klubben i sju år och har aldrig upplevt en sådan positiv säsongsstart som nu. Fem segrar på sex matcher innebär serieledning i superettan. Mittbacken gästade SMP-live inför torsdagens match mot Brommapojkarna. Se sändningen, där ni även möter Österdamernas Marie Bengtsson och Sanna Svensson, i repris.
Tvättmaskin orsakade brand
[Uppdaterad i går 06:28]
I en villa i Bolmaryd Ekebacken, Annerstad, Ljungby, började det att brinna i en tvättmaskin. Räddningstjänsten fick rycka ut och göra en insats vid 21.30-tiden på måndagskvällen.
Inbrott på köpcentrum
[Uppdaterad i går 06:28]
En glasruta krossades och inbrottstjuvar kom in i en lokal på Gränsbygdens köpcentrum i Markaryd natten till tisdagen. Än än så länge vet man inte om tjuvarna fick med sig något stöldgods.
Inbrott på Ikea
[Uppdaterad 2012-05-14]
Innan midnatt fick Kronobergspolisen rycka ut till Ikea i Älmhult. En kontorbyggnad hade fått ett krossat fönster och inbrott där en bärbar dator saknas. I nuläget finns ingen person gripen för brottet.
Metallstöld på Ahls Mekaniska
[Uppdaterad 2012-05-14]
Larmet på Ahls Mekaniska i Lammhult kom strax innan midnatt och när polisen kom till platsen sågs tre män köra från platsen. Bilen kunde lite senare stoppas och männen kunde gripas för stöld av metallföremål.
LÄS MER
