Julklapp utan facit

Tisdag 27 dec 2011, 17:56

Det är ju bara jul en gång om året. Det blir bara Öster någon gång om året på våra Inblickssidor. Så jag tänkte tänja på vår pappersexklusivitet för inblicksmaterialet, och helt enkelt slänga ut fredagstidningstexten om Hanna Berkesi.
Många undrar hur det här ska gå, går det att vända försäljningstrenden? Svaret är förstås att ingen vet, att det är precis som med alla inför-säsongen-texter: det finns inget facit. Hur rätt allt än låter.
Här är i alla fall en 10 000 tecken pappers-och-blogg-exklusiv Östertext (som ju är skriven för att även icke-fotbollsnördar ska kunna läsa den).
Nu tillbaka till julfotbollen, till Elm-undrande (mycket osäkra Uniteduppgifter hittills) och att göra en tumme upp för Adam Johanssons Sounders-val (kul liga, bra fotbollsstad, hemska tröjor).

Planen var att plugga och arbeta som aupair. I stället fick Hanna Berkesi hand om en 81-åring med skakig ekonomi.
Nu ska hon hjälpa Östers IF framåt. Genom att hitta tillbaka.

I prisskåpet bakom henne står fyra små kopior av von Rosens pokal. Bevis på fornstora dar, på en kvartett SM-guld mellan 1968 och -81. Så sent som 2009 spelade dock Öster i Sveriges tredje högsta serie, mot lag som Lindome och Torslanda.
Ovanpå glasskåpet står ett modellfartyg. Besökaren får göra sina egna associationer. Öster – en klubb med vind i seglen? Eller ett sjunkande skepp, frånseglat av idrotts-Växjös nya flaggskepp Lakers (som hittills håller sig flytande i ishockeyns elitserie)?
Hanna Berkesi har inte tid att grubbla. Hon vet varför hon sitter på Östers kansli. Det är hon som ska vända på skutan.

• • •

Egentligen var 2011 ett ganska lyckat år för Östers Idrottsförening. Herrlaget slutade fyra i superettan, med en efterlängtat småländsk stomme. Publiksnittet hamnade på hyfsade 2 637 (”bara” 163 åskådare under budget). Damerna kom trea i söderettan. Och samtidigt som nya lag byggdes – lag som så småningom ska upp i allsvenskan – började ett ännu viktigare bygge. Myresjöhus Arena ska stå klar i augusti 2012. Helt nya möjligheter. Helt nya krav.
På en klubb som redan har problem. För 2011 var också ett väldigt misslyckat Österår. Ekonomiskt. I oktober berättade Smålandsposten att föreningen skulle gå tre miljoner kronor back. Enligt ordförande Claes Lövgren berodde det inte på minskade marknadsintäkter. De har legat på sju, åtta miljoner kronor 2011 – precis som 2010. Men när kostnaderna ökade, ökade även kraven på säljsidan. I november beslutade Österledningen att säga upp de marknadsansvariga, Tommy Nilsson och Tommy Berggren (båda har avböjt att kommentera avskedet).
– Vi kände att med den nya arenan var vi tvungna att ha en helt annan organisation, säger Claes Lövgren.
En organisation som Lars Håkansson och Fredrick Göthberg föreslagit. Båda har ett förflutet i Växjö Lakers. Nu fick deras företag icmedia.se AB uppdraget att sälja Öster. En extern marknadsavdelning är en ovanlig lösning för en svensk idrottsklubb. Claes Lövgren tror att den är helt rätt:
– Det kändes spännande och samtidigt tryggt. Skulle det inte funka säger man bara upp avtalet och hittar någon annan lösning. Det finns givetvis en möjlighet att bryta avtalet under året om någon av parterna inte är nöjda. Men i min värld borde det här samarbetet löpa under många år framåt.
Icmedia.se gav uppdraget att sälja Öster till Hanna Berkesi. Vem? undrade många fotbollsintresserade. Hon hade aldrig gjort något avtryck på fotbollsplanen, bara två träningar som nioåring. De Österintresserade googlade kanske Hanna Berkesis namn, hittade en 20-årings blogg. Som handlade om allt från shopping till modelljobb till morotskakor. Och om Östers IF. Hennes nya heltidsuppdrag.

• • •

En av de första dagarna i december håller Öster medlemsmöte. Den genomsnittlige besökaren är en medelålders man. Hanna Berkesi sticker ut, där hon sitter längst fram med klubbledningen och sina chefer Lars Håkansson och Fredrick Göthberg. Den nye klubbchefen Peo Jönsson kan inte vara där. Veckan därpå ska en ny arenachef, Oskar Wijk, presenteras.
Claes Lövgren inleder medlemsmötet med att berätta om förändringarna på marknadssidan:
– De närmsta tre åren måste vi dubbla försäljningen ett antal gånger för att kunna vara ett elitlag i Sverige. Ska vi vara ett elitlag i Europa bör den tredubblas ett antal gånger. Vi måste upp på elitnivå även här.
Styrelseledamoten Sven Johannesson fortsätter, bekräftar de tre minusmiljonerna. Han följs av den nya marknadssidan. Frälsarna. Fredrick Göthberg förklarar att sponsring är ett förlegat begrepp, nu gäller samarbete mellan klubb och företag. Öster behöver många samarbetspartner, inför 2012 finns bara ett 70-tal gällande avtal. När den nya grafiska profilen – som utarbetas tillsammans med reklambyrån Giv Akt – är klar börjar det riktiga säljarbetet. Någon gång efter årsskiftet.
– Vi måste jobba med ett extremt fotarbete, säger Fredrick Göthberg.
Hanna Berkesi säger:
– Vi ser ett behov av att koppla nya värden till varumärket, att boosta upp det igen.
Hon berättar om marknadsundersökningen som precis har genomförts.
– Det positiva är att vi är ett lokalt, jordnära varumärke. Vi har varit bra, tycker marknaden, och vi borde kunna komma igen.
– Det negativa är att marknaden ändå uppfattar oss som att vi inte har varit vinnare på ett tag. Vi har inga stjärnor, det är ingen upplevelse att gå på fotboll, det är tråkigt. Det är vad marknaden har sagt. Men – det ska vi givetvis vända. Det är inte bara idrott, publik och sponsorer som ska skapa intresse och engagemang. Östers IF ska utstråla det också.

• • •

Några dagar senare, i Hanna Berkesis nya arbetsrum (egentligen är det Östers sammanträdesrum), frågar jag om hon alltid har varit en säljare.
– Ja, det är nog medfött.
Pappa Tommi är vd för ett IT-företag, mamma Jeanette lärare. Dottern har alltid tyckt om att stå på scen. Att stå inför folk. Som när hon var 14 och sjöng på talangjakten i Ljungby. Som när hennes presentation i Stockholm gav henne titeln Sveriges bästa Ung Företagsamhet-säljare 2009. Som när hon frilansar som modell.
Efter studenten i juni 2010 stannade hon kvar på Procivitas gymnasieskola, för att som projektledare jobba med marknadsföringen. I somras åkte hon till USA. Främst för att deltidsplugga kriminalpsykologi på prestige-universitetet Harvard. Samtidigt tänkte hon jobba som aupair. Men det varade bara i två månader.
– Jag hamnade tyvärr i en familj som utgav sig för att vara något som de inte var.
På sin blogg beskriver hon ingående intrycken från USA, och kampen för upprättelse från företaget som ordnat jobbet (”jag tycker inte om att när folk inte står upp för det som hänt”). Samtidigt kom Hanna hem till ett nytt jobb. På icmedia.se.
– Jag känner folk som har jobbat med Hanna, och hade fått berättat för mig vad hon kunde, säger Lars Håkansson.
Han tvekade inte att ge jobbet till en 20-åring.
– Min erfarenhet är att yngre människor är hungrigare, och kan betydligt mer än de själva och andra tror. Det där sitter nog mest i folks huvuden. Ungdomlig entusiasm är något fantastiskt bra. Jag fick själv mitt första chefsjobb när jag var 23 år.
– Sedan är ju inte Hanna ensam. Fredrick och jag finns med, plus att Öster har anställt en klubbchef. Det måste till ett teamwork.

Hanna Berkesi visste att många skulle undra.
– Det är klart att det har varit en uppgång i hur många som läser bloggen. ”Varför ska hon göra det här?” Men för de flesta tar det två minuter, sedan har de förtroende för mig, säger hon.
– Visst, snacket går på stan om att de plockar in en blond tjej. Men ju mer man pratar, desto bättre är det. Det blir ett intresse. Så det ser jag bara som positivt.
Det är inte jobbigt?
– Nä.
På bloggen fortsätter hon att skriva om det mesta i sitt liv.
– Jag väljer själv att vara mer offentlig än jag behöver. Jag ser det som en bra möjlighet att marknadsföra både mig själv och Öster. Jag har alltid varit ganska strategisk i mitt tänkande. Just bloggen började som en jag-är-i-USA-och-mamma-och-pappa-vill-veta-vad-jag-gör-blogg, sedan märkte jag att det fanns ett intresse och fortsatte. Nu märker jag att inläggen om Öster läses mer än de andra. Man levererar det som marknaden vill ha.
– Tjejer kan läsa att jag jobbar med det här, men att jag fortfarande är tjej och tycker om killar och kläder. Jag tror att jag kan bli en intressant förebild, för att locka fler tjejer.
För i fotbollskorridorerna dominerar fortfarande männen. Österkansliet är inget undantag.
– Det är till min fördel, om jag gör det till min fördel. Tyvärr är det så hemskt att det ställs lägre krav på tjejer i dag. Därför har jag större chans än en kille att överraska och imponera, säger Hanna Berkesi.

• • •

Pressen på icmedia.se är stor.
– De behöver dra in tre, fyra miljoner kronor mer än tidigare, säger Claes Lövgren.
Det vill säga runt tolv miljoner kronor under 2012 (2010 hade superettanklubbarna i snitt 6,2 miljoner kronor i reklam- och sponsorintäkter). Claes Lövgren säger att det var ett nödvändigt beslut att förändra marknadssidan. Samtidigt är han självkritisk.
– Vi i styrelsen hade nog kunnat göra mycket mer. Vi, och många andra, trodde att bara vi kom tillbaka till superettan skulle det lösa sig. Det var väl inte så enkelt.
Frågan är hur den nya organisationen ska lyckas där den gamla bet i gräset.
– Vi vill hitta tillbaka, säger Hanna Berkesi.
Öster ska vara samma lokala (och regionala) angelägenhet som under glansdagarna. Spela en attraktiv fotboll. Mönstra många egna talanger. Av säsongen 2011 att döma är man redan en liten bit på vägen. Hanna Berkesi poängterar att inte heller på marknadssidan var allt fel tidigare.

– Vi har ett starkt varumärke, vi har tradition, vi har många med Österhjärta. Vi vill få tillbaka glädjen i att komma och titta på Öster. Få den där känslan av att inte vilja missa det. Att företag ser en stor vinning i att vara med.
Men är inte Växjöpubliken rätt svårflörtad?
– Nej, i Vida Arena är det ju fullt. Det handlar om att skapa ett forum där många intresserade kan träffas. Självklart ska man komma för fotbollen, men det också så mycket runt omkring. Där tror jag inte att vi i Växjö är mer kräsna. Det är en mänsklig grundinställning – vi vill vara där det händer. Och på Öster ska det hända.
Även för företagen.
– De pengar företagen investerar i plats och exponering på arenan, kan man få igen i nya affärer. Vi är måna om att hjälpa till att förmedla kontakterna. Sedan måste vi se till varje företag, därför låser vi oss inte vid att ha till exempel sex eller åtta abonnemang i ett guldabonnemang. Visma behöver fler biljetter än Sven Arnes Bygg. Men båda kan ha nytta av att vara med i vårt nätverk.
Är Växjö Lakers en svår konkurrent?
– Visst finns det en begränsad summa pengar på marknaden. Men jag tror ändå inte att man ser Lakers som en konkurrent. Det är många företag som i dag inte syns i Vida Arena. Och det finns de som har råd att synas på båda arenorna. Men vi måste själva utstråla att det inte är någon konkurrens. Vi är två olika sporter, men vi representerar båda Växjö. Som Växjöbo vet du vilka lag du ska hålla på, det ska inte vara något snack. Du ska inte behöva välja mellan Öster och Lakers. Det är inte samma bransch. Det skulle vara som att du behövde välja mellan att gilla Lady Gaga och … George Bush.

• • •

Pressen på Hanna Berkesi är stor.
Tvivlar hon någon gång på sig själv?
– Nej, det tjänar jag inget på. Jag har så pass stor tillit till mina chefer, de som har satt mig på den här positionen. Och till mig själv, till min förmåga att klara av det. Men man ska vara ödmjuk. Det är ett stort uppdrag. Vi kommer inte att vända allting över en natt. Men vi kommer att vända det.
Du är helt övertygad om det?
– Ja. Den dagen jag börjar tvivla kan jag gå hem i stället.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

En rödblå tråd, trådlöst och helt avklätt

Måndag 19 dec 2011, 15:14

Öster fortsätter att satsa ungt och spännande. Och billigt, förmodligen. Om den här truppen startar säsongen 2012 blir det utan någon som helst favoritstämpel. Men med en tanke. Med bredd. Det ger credd.

• • •

Det var inte mycket till VM-final i går, vi var nog många som tröttnade, någon tyckte det var tragiskt att se statusen på den brasilianska fotbollen och drömde sig tillbaka till 60-tals-Santos.
Så här:
• Större lag än Santos har blivit löjligt utrullade av Barcelona.
• Santos är ur slag, efter en högproduktiv vår.
• Brasiliansk – och sydamerikansk – klubbfotboll har ungefär samma problem (plus några till) som vi i Sverige: det är för jämnt. Det är en ny mästare varje år (i bland två). Trupperna är för tunna, ska du satsa på kontinenten hamnar du lätt efter på hemmaplan. Och då blir det inget utlandsäventyr nästa år. Gör du en bra säsong börjar europeiska klubbar rycka i spelarna så fort slutsignalen gått. Det blir svårt att bygga något på sikt.
Sedan är det förstås också så att hur hajpad Neymar (och några lagkamrater) än är, ska de fortfarande visa det på de största scenerna. Det glimtades rejält under sommarens Copa America, men det är klart att det krävs en Europa-anpassningsperiod när flytten blir av. Om den nu blir det. I så fall sätter jag min peng på Real Madrid. Neymars tuppkam är för hög för Barcelona. Bokstavligt och bildligt.

• • •
Och där borta i öster är Kim Jong-Il borta (mer borta?). En av tidernas stora fotbollstänkare. Som allt annat Jong-Il-relaterat är det svårt att veta som verkligen har sagts och gjorts, men historien säger att när Nordkorea överraskande nått VM 2010 förklarade förbundskaptenen Kim Jong-Hun föga överraskande att en annan Kim Jong låg bakom. Inte nog med att han delgav sin visdom inför matcherna – även under spelets gång la den store ledaren upp taktiken. Som förmedlades via telefon. Och då pratar vi inte någon fergusonsk bakelitlur, utan förbundskapten Kim berättade om en mobiltelefon "osynlig för det mänskliga ögat". Vem som hade hittat på den? Inte var det IT-avdelningen.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

I Roalds spår, i väntan på Roar

Tisdag 13 dec 2011, 19:04

I morse kom ett TT-telegram, som berättade att den norska expeditionen till Sydpolen avbrutits (det var inte så överraskande, fotbollslandslaget tog sig inte ens till Polen/Ukraina...). Deltagarna ska dock ändå finnas med på 100-årsjubileet av Roald Amundsens prestation.
– Efter sex veckors sanslöst slit är det en oviktig detalj att vi flygs in de sista åtta milen, säger Jan-Gunnar Winther från Norsk Polarinstitutt.
Och det är väl ungefär så det känns här också. Att man önskar sig lite norsk assistans. Att man önskar att någon från framtiden, från april 2012 (eller kanske ännu hellre september 2012), kunde landa med en businessclass-inredd tidsmaskin och fråga om man ville ha skjuts i Northug-fart. Till våren. Till nästa säsong. Låta en fuska lite. Så man slapp grådasket och Antarktis-kylan och hundvädret. Jag har redan fått nog. En Clásico eller Chelski–City i stugvärmen är alltid trevligt, men inget slår trots allt att frysa fingrarna av sig på svensk pressläktare.
Nu finns det i alla fall ett spelprogram att spekulera kring. Titta ut datum. En premiär mot ett pankt ex-Panos. Två darriga (?) ex-allsvenskar hemma tidigt. En 67-tribute-avslutning mot Brage på Vallen? En Myresjöhus-invigning mot Thern- och stjärnlösa Värnamo? En nervig avslutning mot Bajen (som tar ett kul, men djärvt, grepp med "Groggen" Berhalter)?
En Östertrupp är på väg att växa fram, det sajnas rejält med fåvards. Så många att det blir 4–4–2? (Som var spelsystemet Roar Han Sen sa sig föredra redan i fjol) Fast hur placerar du då ut de tre innermittfältskuggarna? Velic på en kant låter riktigt kantigt.
Vi får se. Går du in på Fotbollförbundets hemsida är i alla fall 2011 års tabell utbytt. Nu är Öster sist igen. Precis som det ska vara. Så här års.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Rödknäpp om rödnäsans näsknäpp

Fredag 09 dec 2011, 16:17

Du vet att något galet har hänt när Harry Redknapp är vettigast.
Jag har inte orkat närmare analysera den svarta onsdagen – det mesta har väl ändå redan sagts. Men. City fick de Europaproblem jag anat att de skulle få – minns det korta Europa League-äventyret i våras. Uniteds uttåg såg jag däremot aldrig komma. Hörde inga signaler. Hur urspårad hösten än varit.
Anledningen till att rödjävlarna – trots de senaste somrarnas blygsamma affärer (allt är relativt) – ändå kunnat hänga med i den absoluta Europatoppen kommer från Liverpool, från Croxteth. Laget är helt enkelt extremt beroende av Wayne Rooney, och är inte han i form (och nej, det är han inte just nu) blir det ofta Basel-uselt framåt. Speciellt när alla andra anfallsvapen är skadade. Ungefär samma sak gäller Nemanja-aj-aj Vidic bakåt. SAF har hyllats hela hösten, men hans sommar framstår med vinterns kranka blekhet som mindre lyckad. Han har bevisligen valt fel målvakt många gånger tidigare, och någon ny kreativitet på mittfältet skapade han aldrig. Förhoppningsvis blir bottenappet i Basel en nödvändig näsbränna för rödnäsan.

Och då är vi osökt inne på Tottenham-Redknapp. Till Sky Sports säger han:
– Jag måste vara ärlig, jag vet inte hur du går från Champions League till Europa League. Gör du verkligen det? Om du blir utslagen är du väl ute. Om du går in i en tävling och blir besegrad, då är du ute ur den. Hur kan du då komma in i en annan tävling? Om vi åker ur FA-cupen kommer vi tillbaka in ligacupens semifinaler eller någonting. Det är otroligt. Jag förstår bara inte det.
Inte jag heller. Men jag förstår förstås att det handlar om de där papperslapparna Redknapp brukar ha en fäbless för. Det gör det alls inte rätt att City och United spelar sextondelsfinal framåt februari. Det är en sak att lag som missar i Champions League-kvalet får spela i Europa League – kvalar du inte in i till division 1 får du spela i tvåan, typ. Men när du redan gjort ett gruppspel? Det sänker bara Europaligans trovärdighet. Och den behöver all trovärdighet, all värdighet den kan få. Den behöver inte de redan besegrade. Även om de kommer från Manchester.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

 Lars-Göran RydqvistMFF? Nja... Får jag spela centralt?
(Thern Senior och Junior på Södracupen i december 2002.)

Värnamo calling

Onsdag 07 dec 2011, 15:38

Kommer tillbaka från Värendsvallen och möts av beskedet att Värnamosonen Thern Junior skrivit på för Malmö FF (enligt HD). Gudarna måste ha blivit tokiga. Jesper Jansson har nog inte blivit det, en talangfull men ojämn 19-åring som kräver en plats på Sveriges bästa innermittfält klarar han sig nog utan (du måste leverera mer, oavsett vad du heter). Frågan är hur det påverkar förhandlingarna om Thern Seniors flytt? Fördel Växjö nu? Eller kommer MFF in i bilden?
Hursomhelst, jag ville mest få en anledning att lyfta upp bilden ovan.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Plus i minusgraderna

Tisdag 06 dec 2011, 09:33

På allmän (nåja) begäran masade sig Fotbollsbloggen ut ur vinteridet – just som det faktiskt börjat snöa. Ett ide där den tänkt gömma sig så länge termometern visade minussiffror. I stället hamnade jag på Östers medlemsmöte. Minus där också.

Mest talades det dock plus. Plus en tjusig arena, byggd av litauisk betong, kinesiska stolar och med skånskt gräs (gräset blir alltid grönare på andra sidan länsgränsen). Plus en ny marknadsavdelning (mer om den så småningom). Plus en klubbchef (som inte hade tid att komma). Plus nya biljettpriser. Plus flera intressanta träninsmatcher (88 dagar kvar till den 3 mars nu…). Plus lösa (?) planer på att hotta upp Tipshallen (som tydligen inte heter så längre). Plus framtidstro.
Men hur många gånger klubbledningen än påpekade att herrlaget var bland de 20 bästa i Sverige 2011 fanns de tre minusmiljonerna lik förbannat kvar. Hur stort förtroendekapitalet än är för den livliga ledningen visar det egna kapitalet lik förbannat 1,25 miljoner minus. Det är illa alla år. Det är speciellt ovälkommet inför ett år när pressen på spelare och ledare redan var skrämmande stor. Nu ställs ännu högre krav på att laget verkligen tillhör superettantoppen när Myresjöhus Arena öppnar i sommar, på att publiken kommer, på att marknadsavdelningen levererar. Nästa vinter måste minus ha blivit plus. Öster har hopp om att lösa ekvationen. Men, som Claes Lövgren sa i mars "det avgörs ju tyvärr på planen".

Där fortsätter Öster att gå försiktigt fram. De tre Mr X-nammen som läckt ut nu är alla intressanta, om aningen oerfarna. Enligt Kuno rycks det inte i befintliga spelare, en extra mittback ska däremot säkra situationen till 2013, när kontraktsituationen där bak bli lurigare. Det blir en budgetsatsning även 2012. Med 2011 i minnet verkar det vettigt. Samtidigt som sådant kan ändras på några superettanomgångar. Kuno förkunnade under sitt anförande "vi är inte chanslösa nästa år". Båda fötterna på jorden. Och huvudet högt. Även i vinterkylan, i väntan på ett väldigt spännade fotbollsår, i väntan på en vår som bara blir en enda lång väntan på sommaren när det ska smälla. Och Öster inte har tid med någon baksmälla. Men vi väntar med oron.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

2011, 2012

Måndag 07 nov 2011, 17:04

Det finns inga titlar kvar att vinna för Helsingborg, så den svenska fotbollssäsongen är definitivt slut. Snart dags för Fotbollsgala. Guldbollen är redan avhandlad av mig, vinnare i övriga kategorier finns det många förslag på. Som vanligt blir det lite märkligt när allsvenska spelare mixas med de ute i Europa. Som i den första kategorin – årets målvakt. Pär Hansson gjorde en guldsäsong i allsvenskan – men slår han ut Isakssons imponerande landslagsinsatser? Bäst hade varit separata klasser kan tyckas. Fast med tanke på kvaliteten som brukar hållas är det kanske bäst om galan inte falsksjunger för länge.
Hursomhelst, mina vinnare:

• Årets målvakt: Andreas Isaksson (bör inte få Guldbollen, bör vinna något).
• Årets back: Olof Mellberg (se ovan).
• Årets mittfältare: Kim Källström (se ovan gånger två).
• Årets forward: Johan Elmander (se.., ja, ni fattar).
• Årets allsvenske spelare: Pär Hansson (i extremt hård konkurrens med lagkamraten May Mahlangu).
• Årets nykomling: Alexander Milosevic (väldigt stabil AIK-debutant).
• Årets tränare: Conny Karlsson (även om hans roll förblir omdiskuterad).

Om damvinnarna skulle jag väldigt gärna vilja uttala mig lika tvärsäkert, men jag har helt enkelt sett alldeles för lite av allsvenskan i år. Konstateras kan väl att Charlotte Rohlin var bäste back i VM, att Lisa Dahlkvist var detsamma på mittfältet och att Lotta Schelin var i en klass för sig bland anfallarna. Och att Sofia Jakobsson borde ligga bra till för årets genombrott. Precis som Martin Sjögren i tränarklassen. Och förstås, Diamantbollen till Schelin.

• • •

Nu är 9 513 långt ifrån en katastrofsiffra historiskt sett, men visst borde en cupfinal (där hemmalaget precis blivit svenska mästare) locka mer? Typ 25 032 (siffran när Ålesund 2–1-slog Brann i söndagens norska final). Förbundet har testat 111 olika lösningar, men fortfarande inte fastnat för fasta (i övrigt tomma) speldagar. Hela vägen. Helst med en final på, säg, sensommaren.

• • •

När Hammarby dansade på kvalstreckslinan fick kvällstidningarna det till att division 1 var nära. I slutändan klarade sig Bajen – och superettans 13:e och 14:e lag överlevde ödesmatcherna utan några större bekymmer. Inte många trodde på IFK Värnamo inför elitdebuten, men det blev ju ett fint slutfacit på Finnvedsvallen. Kanske en knepigare andra, Victor Claesson-lös säsong, dock.
Och på tal om superettan 2012: Trelleborgs FF satsar nytt och vilt med Alf Westerberg. Å andra sidan sa jag något liknande när Helsingborg anställde Conny Karlsson vintern 2009.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

I Öster-riket

Onsdag 02 nov 2011, 16:22

Champions League-kvällen i går peakade tidigt, med Z:s kamp mot traktorerna från Borisov. Sedan blev det inte så spännande, andra raka Messi-hattricket undantaget.
Hetare i kväll – i München, i Manchester (usch) och i Lyon. Och kanske i Neulengbach.
Där nere i Niederösterreich, tre mil väster om Wien, spelar svenska mästarna LdB FC Malmö åttondelsfinal i UEFA Women's Champions League. Och även i Österrike är Öster-inslagen i centrum. Avgående succétränaren Martin Sjögren nominerades till årets damtränare till måndagens fotbollsgala (det var ungefär lika sensationellt som Erik Hamréns landslagstrupp). Frida Nordin är också nomierad – till årets mål, alla kategorier, för den här baljan (bortse från reklamen). Nu vickar hon som vänsterback. Med Emma Wilhelmsson innanför sig. En Emma som hade det lite svårt i våras, men är tillbaka nu och blir kvar.

• • •

För övrigt: ni känner kanske ingen sympati, men kvällens viktiga (faktiskt) Unitedmatch är förvisad till någon Viasat Extra-kanal. Medan City huserar i Viasat Sport. Ett tidens tecken?

• • •

Ett stort krya-på-dig till Fantonio Cassano förstås. För x antal år sedan kallade jag honom "Italiens störste talang sedan da Vinci", sedan blev det väl mindre kärleksfullt när han bråkade sig bort från Sampdoria (som hamnade i Serie B, där de blå nu faktiskt är på kvalplats efter 2–0 på Crotone). Men som sagt, bli bättre. Det gäller för övrig "Good old bent Harry" Redknapp också.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Samma gamla vanliga guld

Tisdag 01 nov 2011, 13:20

Det är Guldbollssäsong, samtidigt som vi lite halvengagerat diskuterar vem som varit minst dålig i Sverige i år släppte France Football och Fifa sin 23-manna-lista över kandidaterna till världsbollen.
Diskusionerna går ungefär likadant. De är vad de är, individuella priser förblir vad de är i en lagidrott. Bland annat attans kul.

I Sverige har Z vunnit fem av de sex senaste guldbollarna, men inte haft något större år.
Visserligen en aningen överraskande Serie A-seger med Milan, men det var framförallt under hösten 2010 den gyllene glänste.
Visserligen ledde lagkaptenen Sverige till EM, men förutom junimålen mot Finland var det ibrahimovicska landslagsåret inte mycket att hänga i julgranen.
"Problemet"? Att Zlatan Ibrahimovic ändå är Sveriges bäste spelare. Han saknar konkurrens. Att den PSV-ifrågasatte Andreas Isaksson gjorde några kanonlandskamper i höst, eller att Lyon-okej Kim Källström gjorde detsamma räcker inte riktigt. Borde inte räcka. I Sverige kanske det gör så i alla fall, kanske har juryn helt enkelt tröttnat på Zlatan. Det är kanske okej någonstans med lite ombyte, men då bör vi vara medvetna om att det handlar om just det.

I stora vida världen börjar det bli samma problem. Leo Messi springer och springer, stannar aldrig, börjar precis som sitt Barcelona löpa risk att bli älskas ihjäl. Men han (och de) är ju bäst. År efter år efter år. 2011 trillade Loppans Argentina bort från Copa América redan i kvarten. Men Messi vann Champions och La Liga och La skytteliga. Det går inte att ge guldbollen till någon annan (variationen skulle kommit ifjol, när någon av Xaxi eller Iniesta borde belönats). Här är det knappast någon annan som vågar försöka. Och då spelar det knappast någon roll vilka andra 22 namn som var med bland de 23. Namn som David Silva och Manuel Neuer och May Mahlangu saknas, Wesley Sneijder är kompensations-med för att han var bra 2010. Att Zlatan inte är med reagerar få utanför Sverige på. Ändå är vildsvinsjägaren förstås den ende svensk som ens går att diskutera. Det säger samtidigt mycket om vår guldboll.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Svårt, svårare, superettan

Onsdag 26 okt 2011, 09:39

Öster slutar fyra, men lyckas gå tre miljoner back. Sägs det. Det visar återigen att det sportsliga och ekonomiska inte alltid går hand i hand. Och att det är svårt att få en svensk fotbollsklubb att gå runt. Speciellt i superettan.
Förbundets sammanställning för 2010 visade att de 16 klubbarna sammanlagt gick minus 19,3 miljoner kronor. Då stod i och för sig konkursande Örgryte för 17,7 miljoner av den summan… Tittar du på resultatsammanställningen för 2010 noterar du även att Östers förväntade-2011-resultat varit tredje sämst då – bara Öis och Ängelholm (-4,3 miljoner) var värre i fjol.
Det är helt enkelt inte bra. Årets Östervärvningar har lyckats sportsligt, men frågan är förstås vad en sådan som Johan Persson kostat? (Dock: bara en fantasilön skulle få mig att ifrågasätta den affären.) Däremot släpptes Olivier Karekezi iväg utan ordentlig ersättning. Publikbudgeten hölls inte. 2 633 var ändå bättre än jag trott, men att det inte blev 2 800 överraskade knappast någon utanför Österstyrelsen. Och om marknadssidan hörs inte mycket muntert.
2012 blir ett märkligt år för Öster. Det kommer att krävas mycket, mycket "finurlighet". Ny arena – men inte förrän till sommaren. Den måste säljas in direkt – men intäkterna kommer inte förrän till ni-vet-när. Myresjöhuset måste fyllas (avgående ordföranden tänkte sig ett publiksnitt på 5–6 000) – och då måste Öster vara med i toppen. På riktigt. Då måste Öster satsa vidare, förstärka lite här och där. Samtidigt som alltså ekonomin ska saneras. Vilket även potentiella Krafth-Karlsson-köpare mycket väl vet.
Det ska inte målas fan på arenaväggar som ännu inte är byggda. Men den nya arenan ställer väldigt, väldigt höga krav på Öster. Samtidigt som den är helt nödvändig. Fotboll är inte lätt. Speciellt inte i superettan. Inte om du vill någon annanstans.

• • •

Jörgen Lennartsson poppar allt oftare upp som tänkbar Elfsborg-ersättare efter Magnus Haglund. Spontant låter det som en lyckad kombination. Och ett tufft jobb. Det är inte lätt i allsvenskan heller. Inte om du vill vinna någonting. Om du vill vidare ut i Europa.

• • •

Svennis är på tapeten igen, står utan jobb igen. Vi kan skaka på huvudet, tycka han behandlas hårt, har det svårt. Samtidigt – han har aldrig dragit sig för att chansa, för att välja de vilda storsatsningarna, klubben (eller landslaget för den delen) där pengarna varit större än kunskaperna. I Lazio lyckades det, i England gick det helt okej, i City också. Men inte mer. Och så fortsatte det, och när tålamodet är stort som Svennis engelska ordföråd går det så här. Han överlever.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Måndagen är mörk, månen är blå och stjärnorna blågula

Måndag 24 okt 2011, 17:12

En ny vecka, tack gode gud. I och för sig en (redan bortslarvad?) pokal överlämnad. Men i Manchester kör Mario "Why always me?" Balotelli omkring i sin Bentley och highfivar fans. Jag förstår honom. Helst skulle jag vilja skylla på det där röda kortet, på anfallsviljan, på otur. Säga "ja, ja, det är tidigt än". Det är bara det att jag inte riktigt tror på det själv. City är for real nu, sanslöst starkt framåt. 1–6 förklarar inte ens Sir Alex bort hur som helst. Han försökte inte ens efteråt i går. Vete fåglarna om han ens försökte förändra tillräckligt i går. Kaos bakåt. Knas framåt. Solen har gått ned över Old Trafford, över Stretford End i väster. Men månen är blå.
Och när solen åter går upp i Öster i april finns det, som redan ältats om och om igen, en hel del bra att bygga på. Speciellt i en superetta som nu tappar (i sammanhanget) resursstarka Åtvid och Sundsvall, och fylls på med ett frågeteckensfyllt Trelleborg och ett Halmstad i brant utförsbacke. Samtidigt är det precis som Chefen skriver i dagens blad – det är livsfarligt att tro att det ska gå av sig själv nu. Det går kanske inte alls. Å andra sidan, jag är bevisligen en usel tippare – här var det rätt i början och slutet, men inte alls där emellan.

• • •

I några veckor har jag haft The Football Pantheon's lista över tidernas 100 bästa fotbollsspelare liggande på skrivbordet. Det började med att jag skrev om Z:s 30-årsdag, och där lanserade teorin att han var Sveriges bäste någonsin. Jag hade tänkt bygga ut det resonemanget i ett blogginlägg, men det kom annat emellan. I förra veckan dök FP:s lista plötsligt upp på sportbladet.se. Dessutom skulle Gunnar Nordahl ha fyllt 90 i onsdags. Så jag tog tag i det igen. Och kom fram till att det var ett stort jobb. Som gjorde sig bättre i typ en Fokus-text framöver. Så funderandet fortsätter. Förslag på bäst-någonsin-lista?

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Klart, krav, kval och kinkig Kimkopia

Tisdag 18 okt 2011, 11:35

Det var en sådan där svensk måndagskväll du både älskar och hatar (men mest älskar). Mörkt, dimmigt, svinkallt. Liv och död i superettan. Vi i Växjö kunde dra upp elementet och luta oss tillbaka i soffan, se bollen fara hit och dit och hit igen i Sundsvall, se Åtvids återkomst till allsvenskan. Stort grattis till dem, det var välförtjänt, ÅFF förtjänar en plats i 16-lagsallsvenskan.

Men då är vi också inne på diskussionen om antal lag i högstaserien igen. Om hur vi vill att vår allsvenska ska se ut. Stort eller litet? Öppet eller exklusivt? Europainriktat eller inhemskt?
Jag har skrivit det förr, jag tror på en tolvlagsserie (och tolv lag i näst högsta serien). Det skulle ge en större dynamik, en bättre skiktning, en vassare topp. Samtidigt som allsvenskan skulle (riskera) att förlora ett Åtvid, ett Syrianska. Eller ett Öster.
Till och med vår ledarsida skriver om fotboll i dag, om de upptrissade arenakraven. Det är ingen tvekan om att de är tuffa. Jag har svårt att se att det kommer att finnas 32 elitklubbar som klarar dem. Antingen får då kraven sänkas – och det vore väldigt synd, och väldigt förödande för den svenska fotbollens Europa-anpassning. Eller så får man acceptera att det kostar att leka med de stora. Att det inte är för alla.

Åter till själva fotbollen. Hammarby är och förblir Hammarby. En Södersvängig match slutade med segerdans. För att man har chansen att klara sig kvar. Nu återstår bara den lilla, lilla detaljen att reda ut sista omgången också…
Men visst, det ser ljusare ut på Söder. Och mörkare för J-Södra. Som mycket väl kan vara på väg mot sitt tredje klara-sig-kvar-kval på fyra år. Det blir helt enkelt aldrig särskilt mycket av fotbollsstaden Jönköping. Bara fantasilösa långbollslag. Det håller inte i längden. Något är ruttet där uppe på berget.
Annars? Hela Halland hamnar i superettan 2012. Halmstad, Falkenberg – och Varbergs Bois. Den grönsvarta division 1-nykomlingen säkrade söderettanseriesegern mot Sylvia i lördags, och firades av några hundratal på torget vid hemkomsten, vid midnatt.

• • •

I allsvenskan är det redan avgjort, i Norge inte riktigt ännu. Molde leder nu med åtta poäng, efter att bland annat ha slagit tvåan Tromsö nyligen.
När Troms fylkes fotbollsstolthet fortsatte jakten på Solskjaer & Co gjorde man det ännu en gång med Robin Malmkvist i mål. Han har karriären igenom haft svårt att övertyga på riktigt allvar, har ständigt känts aningen för tunn. Nu spelar han (ibland) för Norges näst bästa lag. Det för ändå respekt med sig.
Mot Sarpsborg 08 gjorde TIL två mål, Malmkvist släppte inte något förbi sig. Trots det finns han inte med bland de fem spelare supporterklubben nominerat till "Årets isbjörn".

• • •

När alla andra sålt av, vikit ned sig eller helt enkelt trillat ur gör Boca Juniors en jätte(vår)säsong i Argentina. Sex poängs ledning i Aperturan. Även om det bara blev 0–0 natten mot måndag, mot River Plats banemän Belgrano. Buenos Aires svar på Kim Källström var sådär nöjd med Bombonera-bollarna. Hur uppumpad var han själv?

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Tillbakalutat med Teever

Torsdag 13 okt 2011, 17:55

Vi kan luta oss tillbaka och titta på EM-playoffet i november (och England–Sverige).På returmötet Bosnien–Portugal (ska inte bosnierna få en fast plats som nära-nära-nära-lag borde man nog utnyttja ett svagare Portugal här). På Tjeckien–Montenegro (här är väl nästan 625 000-invånar-landet favoriter, det hade varit kul att höra Oj, svijetla majska zoro spelas nästa sommar).

Och på Kroatien–Turkiet. EM 2008 all over again. Vi var många som trodde att Slaven Bilics Kroatien skulle gå hela vägen, i alla fall till finalen, den gången. Det stupade på ett överdrivet målfirande, på felfokuseringen på slutet av den helmärkliga kvarten mot Turkiet. Och vi var många som trodde på Turkiet efter den turneringen, speciellt som man sajnade Guus Hiddink, som tog Ryssland till semifinal i just det EM:et. I Sydafrika-VM saknades båda. Det blåser om Bilic och Hiddink. En av dem landar i Polen eller Ukraina.

I kvalet till EM 1996 förlorade Estland samtliga tio matcher. Så gav landet oss Ingemar Teever. Nu är esterna två matcher från EM-slutspel. Det är väl å andra sidan så nära de kommer, mot Traps Irland.
I stället för att älta den här matchen kan vi väl ägna allas vår favorit-est en tanke. Hans SC Pfullendorf har en riktig Öster-anno-2007-säsong, och ligger sist i Regionalliga Süd (tyska fjärdedivisionen). Två mål på nio matcher har Teever gjort för fjolårsnian.

Tipset hursomhelst: Bosnien, Montenegro, Kroatien och Irland får följa med oss österuuut.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Festförberedelser

Onsdag 12 okt 2011, 09:18

I ett TT-telegram från dagen som skulle bli den underbara kvällen 11 oktober 2011 berättades att Zlatan Ibrahimovic i snitt nämns 90 gånger om dagen i svensk media.
I går kväll var han i Milano (inte av fri vilja). Sverige var i EM. Och i fokus var Zlatan Ibrahimovic.

Det viftades med mer statistik före matchen – nio segrar utan Z. Det blev en tionde. Det blev en klassisk svensk ligg-rätt-och-spring-spring-spring-vinst. Det blen en eminent Elmander-match, det blev den känsligaste av Källström-frisparkar, det blev en frustande försvarsinsats och en magnifik målvaktsinsats av Isaksson.
Och så fort domare Cakir blåst av kom det, förutsägbart som en oktober-regn i Växjö: vad ska vi med Zlatan till?
Först: han var inte bra mot Finland. Han var inte sämst, det var ändå på hans skottretur som Martin Olsson gjorde 2–0. Men vi har höga krav på honom, han levde inte upp till dem. Han gjorde en loj insats, hade han varit någon annan är det fullt möjligt att hattige Hamrén kastat upp honom på läktaren (lex Chip). Hamrén gjorde i stället fenomenet från Cronmans väg till lagkapten. Det kunde diskuteras, Zlatan Ibrahimovic har aldrig framstått som den store ledaren. I Finland funkade det inte alls. Och när ett Englandsromantiserande fotbolls-Sverige gjort kaptensfrågan central går det inte att byta tillbaka till Mellberg eller Svensson utan en enorm prestigeförlust (och de brukar inte Zlatan ta jättebra).
Det är åtta månader till EM, förhoppningsvis hittar Zlatan Ibrahimovic lusten igen. Hittar formen. För Erik Hamrén gäller det att hitta en perfekt roll för honom. Nu är det väl fel dag att hacka på Ola Toivonen, men kanske är det på hans Hollandsplats som Italienstjärnan ska in. Låt Elmander löpa vidare längst fram, låt honom pressa vidare. Låt Zlatan ta ett steg tillbaka. Och låt oss inte glömma målen mot Ungern. Målet mot Italien. Målet mot Grekland. Och så mycket annat.

Och låt oss inte glömma att vi glömmer så fort. När Lars Lagerbäck på sjätte försöket för första gången misslyckades i ett kval skrek vi på förändring. Vi fick det. Erik Hamrén svepte in med sitt 4–2–3–1 och sin halsduk, men stod avklädd i Amsterdam i fjol. Han har fortsatt att förändra och förändra, men i går var vi väl tillbaka ungefär där vi började (mot ett halvintresserat Holland).
Det kändes rätt tryggt. Det kändes som att han hittat rätt uppställning: Östra Torps överjävligaste längst bak, en duglig försvarsuppställning (om bara Olsson kan hålla balansen), ett innermittfält där Anders Svensson visar att han aldrig blir gammal och Kim Källström har gått framåt något oerhört, kanter där "Rory" Elm fortfarande kan komma med mycket bättre och Seb Larsson krigar, samt en central-offensiv som redan avhandlats.

Nu blir det Polen eller Ukraina eller både och. Nu blir det en åttamånadersångest – inga otäcka skador, inga bänkningar. Nu blir det fest igen, efter fyra års uppehåll. Nu lär Z spränga hundravallen. Hoppas han gör det på planen.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Sjumilakliv kvar

Tisdag 11 okt 2011, 09:22

Först Finland.
Så Skåne.
Helgen gav två besvikelser. Och ändå inte. Finland–Sverige var svenskt elände på så väldigt många sätt – och gav tre livsviktiga poäng. Ängelholm–Öster gav tre mål i baken och absolut inget mer. Men där går det ändå att titta framåt. Går att glömma den här märkligt usla insatsen, och börja fundera på 2012. Om (och det är nog ett ordentligt om) alla önskade blir kvar, och Kuno kammar hem en kantspringare, och anfallsalternativen blir aningen fler, och Öster kan bli lite mer hemtamt borta, och… Och då kan (och det är ett ordentligt kan) det gå riktigt bra. Om kraven inte blir för stora. Det ser i alla fall ljust ut när det blir mörkare.

Landslaget kan däremot stå inför en riktigt svår vinter. Hösten har gett tre raka bleka insatser. Seger i stället för sista-minuten-torsk i Budapest hade gjort kvalfinalen mot Holland mindre ångestfylld. Nu måste vi ta poäng mot vicevärldsmästarna för att ens ha chansen att slippa ett ovisst november-playoff.
Det är vicevärldsmästare utan generalerna Sneijder och Robben, men anfallslinjen kan innehålla van Persie, van der Vaart, Kuyt och Huntelaar. Vi har en fyrbackslinje som stod upp okej när Finland tilläts forsa igenom mittfältet i Helsingfors. Men vi har också en mittfältare på vänsterbacken (och på mitten är han grym, på backen har han mycket kvar att bevisa) och en bänkad Celticback i mitten.
Erik Hamrén pratar och pratar och pratar om inställning och attityd och "shining" och Nalle Puh, men ju mer han pratat, desto sämre har det blivit. Och då var det inte jättebra från början, ända sedan han tog över har Hamrén-Sverige varit mycket snack och lite verkstad. I höst har det bara blivit virrigare, stirrigare, segare. Nu krävs klassisk Lagerbäck-disciplin. Och inställning. Och lite tur. Och den märklige Andreas Isaksson. Han som har så svårt med bollen vid fötterna, som har så svårt att övertyga i klubblagen (jag minns hur man sommaren -07 hyllade Edman och Källström i Rennes, men skakade på huvudet åt Isaksson), men som räddade oss från en fruktansvärd Finlands-förlust. Det var ingen som skrev några essäer om hans 30-årsdag förra måndagen, men i kväll kan Isak bli den störste hjälten.

Då blir det kryss, då får vi sätta oss och räkna, då får vi se vilka andra som tagit silver i kval-Europa. Någon som är sugen på Englandsspöket Montenegro? Förloraren i Frankrike–Bosnien-bataljen? Serbien? Vi är fortfarande långt från ett Disneyslut.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Uppåt, nedåt, vänster, höger

Torsdag 06 okt 2011, 00:35

Uppmaningen var tydlig.
– Gör ett stabilt mittenlag av det här.
Roar Han Sen gjorde inte det.
Han gjorde något mer.
Öster har nu blivit så pass presentabelt att man kan ta med tjejen till Värendsvallen. Hon konstaterade att hemmalaget hade samma färger som ett visst annat lag. Och att det började bra.
– Han nummer 18 kan skjuta bra, påpekade jag när Johan Persson laddade.
Jag hade för en gångs skull rätt.
Sedan dog det av, J-Södra hotade på fasta, Öster somnade, väckarklockan ringde alldeles för högt. Öster vaknade. En aningen billig (?) straff och så var det riktigt kul igen.
– Han nummer 15 är bra, sa sällskapet och pekade på Bojent.
Hon hade rätt som vanligt (men jag tyckte ändå Persson var viktigast). Kevin Amunekes kapacitet var däremot en positiv överraskning. Precis som Freddy Söderberg (saknad) en ofta ratad spelare som verkar vara på rätt spår igen (tack vare Roar-Kalles fingertoppskänsla). En match gör ingen höst, men tänk honom med en hel vinter i benen. En Borg-ersättare till slut.
Öster gjorde ingen jättematch, levde lite farligt på slutet. Men kvaldrömmen lever faktiskt. Det är inget mittenlag. Men det är väldigt stabilt.

• • •

Finland på fredag, tulipanerna på tisdag. Ödesdagar, ändå känns det som att fotbolls-Sverige har aningen svårt att hetsa upp sig. I Helsingfors ska det inte gå att tappa poäng, men med Ungern och San Marino i minnet vaknar tvivlen. Och det krävs antagligen poäng mot Holland också, för att bli bästa tvåa. I så fall krävs att Martin Olsson blir högerback över en natt. Och att Z kommer ur 30-årskrisen.

• • •

Eftersom det varit kliniskt rent från fotboll i kväll avslutar vi med lite mer derby. Med lite gnäll på ett sanslöst gnälligt och tjafsigt J-Södra (som domar-Bojan fullständigt misslyckades med att stävja). För säkerhets skull hittar jag en länk på East Fronts (bra fart i tisdags, konstaterade vi på öppna läktaren) forum, till Södrasajten.se. Mer gnäll. Att hacka på Värendsvallen är förutsägbart men förståeligt. Att gnälla på att pressrummet ligger långt borta är bara märkligt. Södrafolket borde dessutom vara vant att kryssa runt i de nedre regionerna.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Ojämnt fenomen fyller jämnt

Måndag 03 okt 2011, 10:30

Guldkoman har varit långvarig, så vad fylla bloggen med?
Varför inte texten som tog rätt mycket tid förra veckan. Egentligen bara för pappret (i lördagstidningen), men det är ju trots altt den stora dagen just i dag. Så en Zlatan-essä även på webben (nu med rubriken jag egentligen ville ha).

• • •

Egentligen hade det räckt med hans egna ord.
– Jag är 192 centimeter lång, väger 93 kilo och gillar att spela fotboll.
Zlatan Ibrahimovic hade precis skrivit på för Juventus 2004, och sammanfattade sig själv för italiensk media i Turin. Sju år senare är han, enligt egen utsago, uppe i 100 pannor. Han blir bara större. På måndag fyller han 30 år. Jag ger mig på en ny sammanfattning. Av fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic. Av fenomenet Zlatan.

• • •

Presskonferens 2001. Ett annat klubbyte. De holländska journalisterna var nyfikna på vilken spelartyp Ajax nyförvärv egentligen var?
– Teknisk.
– Men du är väldigt stor?
– Ja, men jag har tekniska fötter.
Fotbollsvärlden skulle lära känna en speciell spelare. En unik kombination av teknik, längd, styrka, smidighet och attityd. Många har slitit sitt hår. Av hänförelse. I förtvivlan.
Inte ens mannen bakom världens bästa Barcelona, Josep Guardiola, förstod hur Zlatan Ibrahimovic skulle användas. Inte heller i gulblått har han hittat helt rätt, trots 28 mål på 71 landskamper (debut mot Färöarna i Växjö tipshall 2001).

Detta skrivet om en spelare som har vunnit sin inhemska liga åtta (!) säsonger i rad. Som sammanlagt kostat 1,3 miljarder kronor – och en Samuel Eto’o – i övergångssummor. Som vunnit den svenska Guldbollen fem av de sex senaste åren. Som ofta rankats bland världens tio bästa. Som saknar en Champions League-titel eller stor landslagsframgång, men som antagligen redan bör placeras främst bland tidernas svenska fotbollsspelare.
Först försöker jag snabbt stolpa upp karriären här. Från inhoppet mot Halmstad BK den allsvenska hösten 1999, till den högklassiska Milan-comebacken i onsdags. Men det blir för långt. För mastigt. Jag nöjer mig med ett mål.
18 juni 2004. 85:e minuten av EM-matchen mot Italien. Sverige ligger under med 0–1, har långa stunder blivit utspelat. Läget är desperat. En långboll, en hörna. Olof Mellberg försöker för­gäves nå bollen, Fredrik Ljungberg vräker på med en cykelspark. Missar. Men så kommer Zlatan Ibrahimovic flygande, som en superhjälte. Når bollen omänskligt högt. Med klacken! I en perfekt båge svävar bollen över italienarna. ”Det är inte möjligt, det är inte möjligt,” stönar radiokommentatorn Lasse Granqvist. Vi instämmer.

Fram till dess hade 23-åringen varit ett ifrågasatt fenomen. Nu var det helt tydligt för varje sansad bedömare (de andra fortsatte gnälla) att Zlatan Ibrahimovic var på riktigt. Att hans fötter inte bara kunde stila. De kunde rädda Sverige också.
Svensk fotboll stöptes tidigt i någon slags lutheransk-brittisk modell. Fotboll skulle vara hårt arbete, rättning i ledet, inga krusiduller, ännu hårdare arbete. Det passade svenskarna bra. Det gick bra. Ibland. Annars hade vi mycket att skylla på; vädret, att vi inte var så många. Ingen kunde begära mer. Mer än hårt arbete.
Zlatan Ibrahimovic var något annat. Han hade nog inte tittat så mycket på Tipsextra, föredrog italienska Inter och idolen Ronaldo (brassen som kallades O Fenômeno). Zlatan Ibrahimovic bad inte om ursäkt. Han dribblade. Han viftade. Han tog inte alltid hemåtjobbet. Han spelade inte ”svensk” fotboll. Han spelade ju som dom. Dom andra. Eller, det gjorde han snart inte heller. Ofta hängde inte ens dom andra med. Inte ens italienarna.

• • •

I november 2000, i Sydsvenskan, berättade 19-årige Zlatan Ibrahimovic om sin barndoms Rosengård.
– Många tror att jag har haft en svår uppväxt, men så är det inte. Det är säkert likadant på andra ställen i stan.
I september 2011 hoppar jag av tåget i Malmö, och fortsätter med buss nummer fem. Mot gården. Mot ännu ett hus. För fem år sedan stod jag utanför Wayne Rooneys barndomshem i Liverpool-stadsdelen Croxteth. Englands bäste växte upp i ett riktigt, riktigt ruffigt område. Samma vår skrev Sunday Times om VM-motståndaren Sverige. Om vår superstjärnas uppväxt ”in the ghetto”. Ghetto? Det blir så lätt överdrivet.
Jag hittar snabbt till Cronmans väg 5. Ett helt vanligt, lite slitet hyreshus. I en av lägenheterna bodde den unge Zlatan Ibrahimovic med mamma Julka. Här nere på gården, på grusplanen, spelade han fotboll tills det blev för mörkt. På de trånga utrymmena växte de tekniska fötterna.
2007 var han tillbaka, för att inviga Zlatan Court. Den som han själv bekostat, den som ersatt hans gamla grusplan. Den här onsdagsförmiddagen ligger planen öde, strålkastarna är släckta. Jag känner på det sköna plastunderlaget, tittar på hans avgjutna 45:or i marken. Två små, små killar kommer rultande. Den äldre av dem kutar ut på planen och börjar sparka på en plastboll. Lillebror försöker hänga med, men går i backen. Farmor/mormor reser honom upp. Storebror kickar vidare. Zlatan Ibrahimovics investering gav utdelning den här dagen också.

Enligt Malmö stads hemsida bor 111 olika nationaliteter i Rosengård (siffrorna är från 2009). Zlatan Ibrahimovic representerade två av dem – Julka är från Kroatien, pappa Sefik från Bosnien. Sonen föddes på Malmö allmänna sjukhus. Det hjälpte inte. I Sverige är du invandrare lik förbannat.
Hemsidan fortsätter att berätta att rörligheten är stor, in och ut från Rosengård. Jag tar bussen tillbaka, tänker byta till 35:an vid Centralen. Men den kör iväg framför näsan på mig. Det är en halv evighet till nästa. De som bor i Fridhem behöver kanske inte ta bussen så ofta.
Det var där, nere vid stranden, Zlatan Ibrahimovic köpte Malmös dyraste hus, för 30 miljoner. Skrönorna i Malmö säger att han körde förbi en dag, fick syn på huset, ringde på och köpte det direkt. Historien är väl (väl?) inte sann. Men följer Zlatan-mallen.
Han slog igenom som en kaxig tonåring. Så växte han upp, brändes, slöt sig. Nu verkar han ha mognat, har blivit familjefar. När han väl pratar är det mycket blaha blaha, de vanliga fotbollsspelare-i-världstoppen-klyschorna. Men Zlatan är fortfarande Zlatan (utan efternamn). Skadad? Varför inte dra på älgjakt i privatplan?

Det har skrivits böcker, teaterpjäser, uppsatser, sånger och mängder av klagosånger (ofta i kommentarsfälten på nätet) om honom. Zlatan Ibrahimovic är 2011 års Björn Borg eller Ingemar Stenmark.
Och så mycket mer.
Malmösocieteten, grannarna i Fridhem, skryter om att de minsann också blivit hembjudna till jättevillan. När Milan kom övernattade folk utanför Stadion för att få biljett. Typiskt nog blev hyllningarna under själva matchen i augusti lite blyga, vi har inte riktigt lärt oss sånt i Sverige. Ändå räckte det att titta på barnen för att förstå.
Medan jag väntar på tåget läser jag en Metro-intervju med förbundskapten Erik Hamrén. Ungefär en fjärdel av texten handlar om lagkaptenen. Hamrén har satt upp ett mål. Erkänner att det kanske inte är realistiskt, men säger med ett skratt:
– Zlatan säger ju att jag har lovat honom en medalj.

• • •

Jag försöker prata med någon på Linnéuniversitetet om Zlatan Ibrahimovics betydelse. Om hans roll som förebild. Ingen har något direkt att säga. Det har däremot Jevgenij Kouznetsov. Den sovjetiske ex-landslagsmannen har arbetat som fotbollstränare de senaste tio åren. I dag ansvarar han för Östers tipselit-pojkar.
– Jag tycker att ungdomarna kopierar Zlatan alldeles för tidigt. Han är lite kaxig och det sprider sig bland ungdomarna. De tror att det löser sig med kroppsspråk, att du blir världsstjärna så.
Hur är det rent spelmässigt – har han inspirerat till en mer teknisk fotboll?
– Jag ser dagligen ungdomar som försöker klacka, lobba och dribbla. Men jag försöker lära ut de enkla momenten, grundtekniken som de ännu inte klarar av.
Men han måste betyda något positivt?
– Ja, han visar att det finns möjlighet att gå hela vägen. Med lite tur, och med hårt arbete. Även om han var kaxig jobbade Zlatan stenhårt på varje träning. Det ska man inte glömma, säger ”Schenka”.

Och vi ska inte glömma att fenomenet Zlatan är människan Zlatan Ibrahimovic. En fantastisk fotbollsspelare. Men bara en människa. Han gör också sina fel, har dåliga hårdagar, dåliga sidor, surar, kör fast, skjuter utanför. Zlatan Ibrahimovic är ingen stålman trots allt, löser inte alla problem. Varken på eller utanför planen. Även om vi gärna tror det.
För bäst som jag skriver kommer nyheten. Zlatan Ibrahimovic ska släppa en självbiografi. ”Bokhandeln i Sverige är på nedgång, men de hoppas få ett lyft med Zlatans självbiografi,” analyserar Aftonbladet.
Spökskrivaren David Lagerkranz säger till Resumé:
– Det är en väldigt bra berättelse, inte bara om Zlatan utan även om Sverige. En resa från ghettot till fotbollens absoluta toppskikt.
Vi är tillbaka i ghettot. ”Ibra” är tillbaka i Turin, där Milan möter Juventus i morgon. Sedan 30-årsdagen. Stort och lite oroväckande – pensionen rycker närmare. Ett grattis hur som helst, till någon som knappast hetsar upp sig. Som Zlatan Ibrahimovic sa till Aftonbladet för tio år sedan:
– Det var stort att fylla 20. Men det var lika stort att fylla 19.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Kontinuitet, Conny och kassa kalas

Måndag 26 sep 2011, 01:20

Var börjar man?
Var slutar det?
Det har varit en överjäkligt lång jobbdag och -kväll, och nu när den är slut är det dags att försöka samla ihop till en sista ansträngning. Någon slags analys.
Men det blir mest egna minnen. Stirrande på bilderna från guldfesten, med ett fånigt leende. Ett försök att förstå.

Så här är det: jag växte upp tre mil utanför Malmö, diggade Martin Dahlin och Jonas Thern men fastnade aldrig för Malmö FF. I stället fick jag syn på Helsingborgs IF i en division 2-tabell. 1988 måste det ha varit. Då var jag fast. Det blev en rolig resa.
1998 skulle vi vara framme första gången. Guldläge inför avslutningsomgången, borta mot Häcken som redan sågats av. Okej, Peter Wibrån var inte med, men det skulle ju gå ändå. Jag pluggade i USA på den tiden, hade varit och köpt en flaska väldigt billigt bubbel och steg upp klockan mitt-i-natten en söndagsmorgon för att följa den allsvenska upplösningen på en seg modemlina. Det gick åt skogen. Bubblet fick blandas ut med apelsinjuice helgen därpå.
1999 var det dags igen. Den här gången struntade jag i att följa avslutningsmatchen mot Blåvitt. Åkte till Las Vegas istället, och spelade black jack bredvid en karaktär som kallade sig Big Daddy och var misstänkt lik Sir Bobby Robson. Kom hem på söndagkvällen, helt ovetande. Då hade Helsingborg varit svenska mästare i ett dygn.

Sedan kom Champions League, sedan kom avgrunden, sedan kom Kungen hem, sedan kom inte så mycket mer. Förrän Conny Karlsson dök upp.
Vi skakade på huvudet. Två år tidigare hade han ju varit aktuell för Öster – i division 1. Väldigt aktuell, till och med. I Helsingborg var oskarshamnaren en nödlösning.
En iskall premiär 2010 gav en sensen seger mot Brommapojkarna, för ett Henrik Larsson-löst HIF. Det fortsatte så. Och så en novembersöndag satt jag vid ett restaurangbord i paradiset (även känt som Praia da Pipa), i Brasilien. Med några få timmars sömn i kroppen, med Atlanten några meter bort, med festen runt hörnet, medan en cd sambatolkninar av Rolling Stones-hits gick på repeat. Jag tryckte uppdatera, uppdatera på iphonen. Det gick åt skogen, Helsingborg höll inte hela vägen, Malmö tog guldet.

Redan före säsongen 2011 försvann Marcus Lantz och Joel Ekstrand. Sportchefen från Braås, Jesper Jansson, var lugn. Helsingborg trummade på, spelade inte alltid bra men vann. Sedan fortsatte folk att försvinna. Jesper Jansson var lugn. Helsingborg ledde allsvenskan.
Ironiskt nog var nyckeln till segrarna kontinuitet. Det kan betyda mer än att envist hålla fast vid vissa spelare. Det handlar om att behålla en idé, att sakta utveckla den. Och om att ha seriens bästa målvakt (att Pär Hansson är kvar visar hur orättvist målvaktens liv kan vara) och innermittfält (Jabusläktingen May Mahlangu har stundtals varit fantastisk).
Alla motståndare vek ned sig. Malmö fick en reaktion på guldet, AIK var tvunget att sälja Bangurorna och Elfsborg… Elfsborg trivs bra hemma på plastgräset, håller sig helst där och berättar gärna att man egentligen är bäst. Är lite för fina i kanten för att ta i, för att smutsa ned sig på naturgräset utanför Borås. Då slutar det med frustration, titeltorka, ett embarmligt Europa League-fiasko (man kom aldrig ens till Europa, bara till Norge), rasismanklagelser och armbågar. Det var inte vackert.

Och det var inte enligt planen. Det skulle ju inte gå att säkra guldet redan den här helgen. Jag skulle ju jobba, skulle ju redigera. Först verkade det inte bli något guld, sedan blev det det. Jag hann titta lite snabbt, sedan var det tillbaka till datorn. Det blev inget guldfirande den här gången, inte den här dagen. Det är så det ska vara.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Aten, Kalmar, London, Tromsö

Fredag 23 sep 2011, 19:35

Äh, vi kör några gamla kronobergskompisar till. En round-up, en nyhetssammanfattning. Ursäkta eventuell mossa...

• I öster, i Kalmar, har Emin Nouri haft en upp-och-ned-säsong på högerbacken. I lördags var i alla fall Hollands häftigaste klubb – Nijmegen Eendracht Combinatie – på plats i Pippipalatset. För att studera sin tidigare testspelare?
– Det är inget jag kan spekulera om, jag vet inget om det. Mitt kontrakt med Kalmar FF går ut och jag har haft ett snack med de om framtiden. Jag och min agent försöker bestämma oss hur vi ska göra, det handlar ju både om det sportsliga och hur avtalet ser ut, sa Nouri till Östran.

• I norr, i Norge är det också ligaspurt. Det är Robin Malmkvist mot Ole Gunnar Solskjaer mot Rade Prica. Typ.
Alvestamålvakten ratades ju i Halmstad av Clotet, och rullades bort till gamla Svensson-fästet Tromsö. Någonstans långt där uppe i norr. Även i Tippeliga-tabellen har TIL fått en mycket nordlig placering. Med sju matcher kvar är de rödvita tvåa, sex poäng bakom ett Molde (en match mer spelad) där frälsaren från Barcelona gör succé första säsongen som A-lagstränare.
Mr Malmkvist har stått i skuggan av (förre Halmstadmålisen) Marcus Sahlman, fått spela sporadiskt. I ligan har det blivit tre matcher från start och två inhopp. Facit: fem insläppta. I Europa League stod han tre matcher. Facit: Fem insläppta.
Nu är Robin tillbaka på bänken, där han tröttnat.
– Jag har fått besked om att Marcus Sahlman är förstavalet här och då vill jag inte vara kvar i TIL, sa han till tromso.no för två veckor sedan.
Och i stället? HBK?
– Ska jag var helt ärlig försöker jag faktiskt att komma ifrån klubben, eftersom de med största sannolikhet åker ur.
Däremot verkar han pigg på att bli kvar i Drillo-land.
– Men jag vet inte precis om jag är ett stort namn i Norge.
I övrigt i Tippeligan: Jesper Janssons försök till trots är Rade Prica kvar i Rosenborg. Där han gör ännu en dundersäsong. 14 mål på 20 matcher, delad skytteligaledning. RBK är numera trea, just tre poäng bakom Tromsö. Pricas kontrakt sträcker sig även över 2012.
Och nere i Oslo, i ett ekonomiskt utsatt Stabaek, kämpar Jörgen Lennartsson på. Åtta just nu, i en jämn tabell.

• I söder, i Grekland, har det varit aningen rörigt på senare tid. På och utanför planen. Skönt då med lite rödblå stabilitet. I Panionios har Markus Jonsson gjort 270 minuter i de tre första ligaomgångarna. Inga straffar hittills.

• I väster, i Eng-er-land, skulle ju en intressant karriär krönas i höst. Efter allt mittbacksslit skulle Kaspars Gorkss debutera i Premier League, för sitt Queen's Park Rangers. Skulle. För när QPR kom igång var letten på bänken. När transferfönstret slog igen hade Londonlaget värvat Anton Ferdinand. Och Gorkssen hade försvunnit iväg, tillbaka till The Championship. Till mittenlaget Reading.
– Kaspars har tjänat klubben otroligt väl, och hjälpte oss att gå upp i Premier League. Jag är glad över att han gått till en bra klubb som Reading, sa Neil Warnock till klubbens hemsida.
Säsongen 2011/12 blir Gorkss sjätte raka i nästhögstaserien. Han får vänta vidare på kröningen. Det blir knappast med The Royals.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

New York Minute

Torsdag 22 sep 2011, 18:55

Samtidigt i New York (egentligen New Jersey). Hasse Backe riskerar, efter en inledande Red Bull-pigg säsong i New York, nu att få bita i det sura äpplet. De röda tjurarna var grundseriens bästa lag i fjol, nu är de en poäng från slutspel (och då går ändå tio av 18 lag dit). Fem omgångar återstår. Av Major League Soccer 2011. Och antagligen av Rafael Marquez MLS-karriär.
Den mexikanske mittbacksveteranen är ligans tredje bäst betalde spelare. Och den mest kritiserade just nu. På grund av sin kritik.
Marquez har inte varit någon större hit i år, har missat många matcher på grund av landslagsuppdrag (MLS vägrar tjurskalligt att ta uppehåll för sådana obetydligheter). Och som sagt, inte glänst när han väl spelat.
I onsdags ballade det ur fullständigt. Hemmapubliken buade, Marquez gjorde "handrörelser" tillbaka, Red Bulls torskade mot Seattle Sounders (1–3) och efteråt sa han (genom tolk):
– Jag fokuserar på att prestera på den högsta nivån. Det betyder inte att hela backlinjen kan prestera på samma nivå, så det är ett problem. Jag tycker att detta är en lagsport, och tyvärr är inte jag och mina lagkamrater på samma nivå.
Charmigt.
Samtidigt var boss Backe inne på samma spår.
– Två fruktansvärda, individuella misstag förändrade matchen, sa han enligt mlssoccer.com – och skyllde förlusten på Marquez mittbackskollega Tim Ream och mittfältaren Teemu Tainio.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Something happened

Tisdag 20 sep 2011, 09:39

Det har hänt något varje gång.
Varje gång du kommer upp till Värend Valley-området nuförtiden har det hänt något. En ny hockeyarena, en elitseriepremiär. Och en Myresjöhus Arena som börjar resa sig mot skyn. En himmel som var vackert rödblå runt sju i går kväll. Men medan solen dalade i lagom tempo sjönk Öster alldeles för snabbt. Ljungskile spelade väldigt oljungskiliskt, passade och pressade. Gabriel Altemark-Vanneryr hade vingar, stressade fram 0–1 efter sju minuter. Det såg mörkt ut.
Men så hände något. Igen. Öster tog sig i kragen, kom igång, kom upp i banan. Framförallt genom ett fint kantspel (Bojent och Stefan Karlsson gjorde båda årets match), och ett defensivt mittfält som inte många i serien slår.
Jag – och många andra – har haft våra reservationer angående Alexander Henningsson. Frustrerande ojämn, alltid lite tunn? I går var han en gigant. 1–1 var vackert som en sommarkväll, 2–1 var ett sådant mål som ger lag hösthopp. Även Denis Velic jobbade sig in i matchen. Det skapades.
Men det skrapads också hål på tryggheten. GAV fortsatte att ge allt, Österförsvaret sjabblade. 2–2. Och just när vi börjat undra varför Roar Han Sen alltid måste vara så sen med bytena, varför han väntat 80-talet minuter med att byta ut en provocerande blek Borg, varför en frustande MBZ aldrig fick springa in – då dök Alexander den store upp igen och fick upp knuten. Hittade säsongens kanske störste, Freddy Söderberg. Som hittade säsongens kanske största debattämne, Velic. Som kyligt rullade in 3–2. Svar på tal.

Och vi som försökt behålla den nyktra blicken, som lett lite överseende när de största optimisterna pratade topp tre, vi började undra: varför inte? Öster verkar kunna göra precis vad som helst. Kontraktet är klart – efter omgång 25, vi ska komma ihåg vilken prestation det är – och hoppet lever.
När du studerat restprogrammet lite mer sobert verkar det ändå blir för svårt. Öster ska ta in sex poäng på ett stabilt Sundsvall, dessutom finns Degerförs däremellan. Visst, Giffarna ska möta både Ängelholm och Åtvidaberg. Men det ska Öster också. Det krävs en Mark Cavendish-spurt – och att någon vurpar rejält – för att det ska bli kval. Bara att trampa på. Superettan 2011 är en fascinerande resa.
Till sommaren 2012 ska Myresjöhuset vara färdig. Då kräver klubbledningens kalkyler att Öster krigar i toppen. Roar Han Sen snickrade ihop ett slagkraftigt lag snabbare än vi trott. Nu finns något att bygga vidare på (bara fundamenten får stå orörda). Nu ser det ljust ut. Oavsett vad som har hänt när vi cyklar hemåt efter de sista höstmatcherna.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Positivt, negativt

Fredag 16 sep 2011, 18:08

Att allsvenskan inte riktigt håller internationellt rent spelmässigt visste vi redan. Vet det ännu bättre i dag. Däremot börjar spelschemat hålla engelskt jultempo. I alla fall för Sveriges Europarepresentant. Som å andra sidan kunde undvikit kaoset genom att ordnat några ordentliga kameror.
Och debatten om läktarvåldet och supporterkulturen fortsätter. Jag har varit inne på det tidigare, det finns anledning till självrannsakan på båda sidor stängslen. Positiv Läktarkultur skickade ut ett mejl häromdagen, där man bland annat tar avstånd från:

Oproportionerliga rubriker och allmän hetsjakt i media som rapporterar oproportionerligt och sensationellt om de relativt få problem som finns runt fotbollen.

Jag säger inte att det inte finns överdrivna, hårdvinklade, sensationslystna artiklar och inslag – både här och där. Samtidigt har man inte riktigt förstått medias uppgift om du reagerar på att en avbruten allsvensk match slås upp stort. Det måste väl vara en jättenyhet att en match i Sveriges högsta serie inte kan spelas färdigt? Det är när det inte är en stor nyhet, när inte ens kvällstidningarna hajar till – som det började bli när MFF–Djurgården bröts i juli – som vi är illa ute. När regelbrotten blir vardag.

• • •

Rotade i arkivet av någon annan anledning, och hittade namnet Marcus Andreasson. Mittbacken från Kosta som spelade i Öster 1997–98, och sedan varit i Kalmar FF, Bristol Rovers (plus en lånemånad i West Ham med Frank Lampard), Bryne och Molde. Numera finns han tydligen i Lierse. 1997 års belgiska mästare har börjat säsongen sisådär (fyra kryss, två förluster på sex omgångar), och för Marcus har det varit ännu värre. Hans hälsena opererades i augusti, och enligt Lierses hemsida lär han vara borta någon vecka till.

• • •

Söndagen blir historisk. För första gången sänder amerikansk gratis-tv engelsk fotboll. Fast lite amerikansk (och rysk). Det är Fox, som ska sända både Manchester United–Chelsea och NFL-fotboll under förmiddagen. Det bästa av två världar.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Igelkotten och ballongen

Onsdag 14 sep 2011, 08:50

Milan snor med sig en poäng i slutminuterna, och det är förstås otroligt oväntat. Milan kan fortfarande spela försvar, Pato kan springa. Många verkar se det som en Italiens revansch, en återupprättelse för en skamfilad serie. Ett bevis för att en uppblåst Barcelona-ballong går att spräcka.
Sanningen är inte riktigt lika drastisk. Även Barcelona går på sina plumpar (fast två på fyra dagar är ovanligt, det är det). Speciellt i Championsgruppspelet, där som sagt mycket redan är avgjort vid lottningen. Det här var en nyttig näsbränna (och en påminnelse att Mascherano och Busquets kanske inte ska mittbacka samtidigt). Inte mer. Då var det viktigare för Milan. Samtidigt som matchbilden också var ett bevis för hur långt det har gått, när Milan – grande Milan, sjufaldiga Europamästare, Grenoli och van Bastens och Baresi och Andreas Anderssons gamla Milan – åker hit och spelar igelkott. Det gjorde de å andra sidan riktigt vasst.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Party of 32

Tisdag 13 sep 2011, 17:34

I går tvingades jag skippa fotbollsfesten i Värnamo för jobb med… fotboll. Och det var också riktigt festligt (och när jag kom hem kom Gais!) I Värnamo förstod jag att det var stabilt, lite sisådär – men ännu en sådan där Öster-anno-2011-seger, en Hansenmärkt kraftansträngning i 90 minuter. Bra lag har tur, är en uttjatad och ack så sann sanning.
Kanske vaknade även drömmar om något mer. Vi är några som misstänker att Ängelholm inte är i himmelriket ännu, att fem poängs marginal och i-praktiken-klart-prat lätt kan bli något annat (sju poäng går däremot aldrig att tappa). Jag tror inte det räcker för Öster, men att tankarna finns där så här års visar också något.
Hösten lär i stället handla mycket om Lakers, om en historisk elitseriestart. Att tillhöra det tolv i ishockey är ingen dussinprestation. Som jag skrivit tidigare tycker jag att fotbollen har en del att lära där, om att göra en ännu större produkt av högsta serien. Att göra steget uppåt ännu större. Bjuda in färre. Lakers har låtit det ta sin tid, verkar redo, är inget hockeyns svar på ÄFF.

Och så var det kvällen. Champinjonligan är här igen. På tal om strukturförändringar jag förordat tidigare – en titt på lottningen gör mig inte mindre benägen att tjata om färre lag här också. Fyra gånger sex istället. Nu är flera grupper redan avgjorda. Festen kan alltid bli lite festligare.
Så här tror jag att partajet förlöper nu:

• Grupp A
Stort A för den här lottningen. En digerdödlig grupp. Bayern München har Bundesligaflytet och Europarutin i drivor. Manchester City har cashen, men nyss nämnda erfarenhet är viktigare än somliga tror. Napoli är hyperintressant, alla kan trilla på lilla Villarreal. Tipset blir München-Manchester, med stor varningstriangel för napolitanernas gyllene Cavani-Lavezzi-Hamsik-trio.

• Grupp B
Lurigt här också. Imploderar inte Inter efter inledningsfiaskot på Sicilien tar man hem gruppen. Men CSKA och Lille lär pressa, lär slåss med näbbar och vantförsedda klor om andraplatsen. De rödblå avgör i näst sista omgången, i ett sen-november-kyligt hemmamöte? Vilda kortet Trabsonzspor lär inte räcka.

• Grupp C
Gäsp. Ett Portotrött, rött Benfica har något intressant på G, men tar knappast United igen (minns 2005). FC Basel lär få samma ranking som store supportern Roger Federer. Rumänska Otelul Galati har tappat sedan titeln, och riskerar att bli strykpojke.

• Grupp D
Källströms Lyon, Christian Eriksens Ajax, allas Real Madrid… Malmö FF hade fått en fin lottning. Om inte Dinamo från Zagreb hållt undan. Hemma på Maksimir kan man hota både holländare och fransmän, borta blir det besvärligare. Fyra. Tvåa? Min första smak av Europafotboll var Ajaxfansen på Malmös gator våren -87. Det vore härligt för Holland om de tog Lyon, men det känns lite för tunt. Det blir Europa League våren -12. Medan Real laddar för en allvarlig attack på tionde titeln.

• Grupp E
Om han nu sa det sa Fernando Torres det helt rätt: Chelsea känns gammalt och trött. Valencia och Leverkusen kan bli ett bryskt uppvaknande. Ska det skrälla någonstans kanske det är här. Kanske. Kanske. Genk blir definitivt fyra.

• Grupp F
Arsenal tokrenoverade till det sämre i elfte timmen, Borussia Dortmund halvkrisar i Tyskland och Olympique Marseille är helt vilse på velodromen. Olympiakos är obesegrat i Grekland, men har å andra sidan inte spelat ännu. Så vem tar sig ur krisgruppen? Arsenal, väl. Borussia bör göra det. Mellberg–Marseille blir bronsfajten.

• Grupp G
Ett getingbo det ryggradsreflexmässigt fnyses åt på många håll. Själv ser jag fram emot mästarmötet mellan Zenit och Sjaktar Donetsk. Ett brandskattat Porto är inte garanterat avancemang. Men fixar det i sista rundan, hemma mot Sankt Petersburgs bästa. Tror att Sjaktar hänger med till åttodelen. Och att Apoel Nicosia tar sina ströpoäng.

• Grupp H
Se C-gruppen. Barcelona och Milan går vidare åtta dagar i veckan – katalanerna blir etta en sex, sju av dem. Ett käckt tjeckiskt Viktoria Plzen gav Köpenhamn en läxa i kvalet, och kan i allla fall få stopp på traktorpojkarna BATE Borisov.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Dags att slå på lilla trumman

Tisdag 13 sep 2011, 15:32

Just när du trodde att målfirandet inte kunde bli fånigare... Eller roligare.
I väntan på den stora premiären (kvart i nio smäller det...) kan vi väl skratta åt det här. Söndag, argentinska ligan, ett rasande vackert Racing-straffmål. Tre poäng. Och två varningar för firandet. Det kunde det vara värt.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Virr, Weiron, varför?

Torsdag 08 sep 2011, 16:35

…och där kom vatten på mitt kuvert. Adam Johansson stängs av i tre matcher för att ha skällt ut en linjeman. Förbundet virrar vidare. Vad Andreas Augustsson fick för sin armbågsattack i samma Elfsborg–Blåvitt-match? Nada.

• • •

Fick, som sist i världen, sett Fotbollens sista proletärer. Tyckte väl som många tyckare. Lite väl mycket Weiron i Ottan-aktig nostalgi, en väldigt krystad Olof Palme-koppling (Uefacupguldet -87 fick tigas ner). En annan tid, när journalister väckte spelare på morgonen, och Barcelona var en exotisk resa ut i den farliga, smutsiga, mörka fotbollsvärldens mest avlägsna hörn. Men också fantastiska bilder. Fantastiska mål. Fantastiska historier.
En annan observation: då var svenskarna proletärerna, de hederliga arbetarna. IFK-spelarna blir intervjuade om hur det var att bli intervjuad av spansk tv om sitt heltidsjobb. När Sverige mötte San Marino i tisdags hånades hemmaspelarna för sina dagjobb. Av de svenska journalister.

• • •

Serie A kommer igång till slut, i morgon. Två veckor efter förhandstexten. Z verkar inte hålla med om att Inter vinner. Och är ärlig om strejken.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Åter till Ankeborg

Torsdag 08 sep 2011, 14:02

Minisemestern är över, sorgen har bara börjat. Livet måste rulla vidare. Åter till världsliga problemen.
Till fotbollsallsvenskan.

Säsongen 2010 blev ett fiasko, fastnade i gyttjan redan från start. 2011 skulle det bli annorlunda. Det blev värre.
Mycket är egentligen positivt. Spelet är, rent subjektiv, bättre. Europaresultaten är bättre (om än inte riktigt bra). Publiken är större (ökningen är 15 procent, snittet har ökat med 1000 personer). Spelarna försvinner i vanlig ordning under sommaren, men det kommer i alla fall ersättare.
Och ändå är det knallskottskaoset som dominerar. Som satt krisstämpel på hela serien. Som fortsätter att skapar rubriker månader efter smällarna har lagt sig.
För det är så fantastiskt dåligt skött. Av alla. Alla pekar finger på alla, alla rasar, alla vill ha åtgärder, allt drar ut på tiden. Nu verkar till och med allsvenskan att göra det.
Det är september, men vi vet fortfarande inte vilken helg i oktober som serien ska slutspelas. Det kommer snart ett datum, som säkert överklagas. Och vad händer om det kommer nya knallskott? Blir vi klara före jul? Kalle Anka är det redan nu.

Stora supporterskaror står och vrålar "fotbollsmördare" åt förbundet. Intressant var hur sittplatsläktaren svarade med burop, när MFF:s ståplatsläktare satte igång under träningsmatchen Malmö–Milan (!). Ståplatspubliken skapar stämningen, inramningen, lockar de blyga sittplatsarna till arenorna. Samtidigt är självinsikten inte stor. Det är bekvämt att inte behöva ta ansvar. Hur förbundet mördat fotbollen vet jag inte.
Däremot missköter SvFF den just nu. Precis som alla andra. Tidigare under säsongen var det smädningsdebatten, den plötsligt nolltoleransen mot domarhån. Som försvann lika plötsligt igen. Nu är det otydliga beslut, otydliga krav. Som bara väcker nya frågor.

Till nästa år måsta alla – förbund, klubbar och supportrar – sätta sig ner. Röka fredspipa. Åtminstone försöka komma fram till en gemensam lösning. Hur får vi bort läktarproblemen? Vad är en lämplig åtgärd när något ändå händer? Ska vi verkligen fortsätta att stoppa matcher? Pipstunden lär inte bli av. Men måste bli det. Annars blir det så här igen. Blir ännu värre.
Den här säsongen får vi bara hålla tummarna för att inget mer händer. Att det inte blir några fler affärer. Antagligen förgäves. Bäst att hålla julafton öppen.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Under en strålkastare i Pest

Lördag 03 sep 2011, 10:58

Tunnelbanevagnen tillbaka, på den röda linjen, studsade nästan av glädje. Ett frustrerat fotbollsfolk sjöng, sjöng, sjöng. Magyarerna hade fått sitt mirakel. Lite hopp. Lite värdighet.
Och kvar stod vi.
En gulblått havet flöt upp längs med Donau, och svängde österut mot Puskás Ferenc-stadion. För en fotbollsnörd, för en klubblagskille, var det en aningen ovan omgivning (det var bara Kjell Ström som var ett bekant ansikte i myllret). Turisterna. Förfriskat företagsfolk. Ni vet de där som skriker "men spring då!" när Elmander tar sin åttioelfte idiotlöpning. Som i halvtid undrar vem det egentligen är som spelar på topp (det var väl i och för sig en befogad fråga). Som skriker så fort backlinjen spelar tillbaka en boll.
Det fantastiskt momunentala öststatsschabraket, den gamla Nepstadion, levde äntligen upp igen. Blev en galet kokande grönvitröd gulaschgryta. Sverige hade bortastödet, tröjorna. Ungrarna hade hoppet. Passionen. Flaggorna.
Och Sverige hade matchen. Den följde ju manus. Från vår position i kurvan, bakom ett slitet stängsel, såg vi en usel förstahalvlek, bättre i andra. 1–1 tjusigt. The return of Rasmus, en pigg Källström, en lurig (men missande) Zlatan, en Elmander som sprang för åttiotolfte gången, en färdigdippad Chip. Det skulle ju lösa sig. Ju.
Ungrarna hade inte läst manus. Hade tröttnat. Egentligen var det något rätt charmigt. Ett kuvat fotbollsland, med allsköns inhemska problem, som springer ner en nonchalant favorit som inte ens bemödat sig med att ta med en riktig vänsterback.
Men det charmiga var svårt att upptäcka när jag framåt halvelvatiden stirrade upp i den becksvarta Budapesthimlen. När Rudolf raserat allt dansade insekterna vidare högt där uppe, under en av Puskáspalatsets gigantiska strålkastare. En hel del svenska fotbollsturister ryckte på axlarna, reste sig och gick mot tunnelbanan. Vi andra, vi stod kvar och såg de sista skälvande minuterna. Sedan började han den rakade killen bredvid, han som svurit sig hes, att gråta.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Höstens första

Onsdag 31 aug 2011, 11:52

Jo. Det var något mer. Öster. Öster som på något sätt redan börjat hamna lite i skymundan, som för en gångs skull går mot en lugn höst (väl?). Annars hade det nog blivit mer liv om den utdragna Amuneke-affären.
Och om ett bortafacit som lämnar mycket mer att önska. Under fjolårets nästanjättefiasko-säsong tog till exempel Öster 15 poäng (fem segrar, tio torskar). På elva bortamatcher hittills i år har di rödblå elva poäng (två segrar, fem kryss, fyra förluster). Tio av de 14 bortamålen har kommit i tre matcher. Lite fler poäng och – Öster hade nog ändå legat ungefär där de är. Men haft bättre marginaler.
Hemma är man fjärde bäst. Men når ändå inte det så omdebatterade budget-publiksnittet. Inte blir det bättre av allt kyligare matcher mot Falkenberg, Ljungskile och Qviding (plus ett derby mot J-Södra då). I förra veckan presenterades en paketlösning, för 400 kronor får två personer se det återstående fyra matcherna. Fast då har redan en av dem fri entré...

• PERMALÄNK
• DISKUTERA