Close the gap

Onsdag 16 maj 2012, 12:17

Några köriga veckor och bloggen levererar mindre än Helsingborgs anfall. Men i väntan på nästa vecka, på nya tider, slänger jag upp lite skåpmat från Inblickssidorna. Jag och kollega Söderlundh träffade Peo Jönsson förra veckan (och sedan dumpade jag allt skrivandet på henne), för en Inblicksintervju om allt från Östers nya flaggskepp till bortkastade flaggor. Det blev väl en och annan nyhet. Håll till godo:

Nästan 5 000 på senaste hemmamatchen. Inga förluster.Samtidigt: Chefen för den stora arenasatsningen är sjukskriven. Klubben har fått be om ytterligare lån från kommunen. Ekonomin är ansträngd i ”nya Öster”. Men klubbchefen Peo Jönsson är optimistisk.
– Jag ser bara möjligheter.

Öster har inlett starkt i superettan. Inga förluster och tre raka hemma­vinster. Hur viktigt är det för Öster ekonomiskt?
– Det är fantastiskt viktigt. Det blir extra hausse på sälj- och marknadssidan.
Hur ligger ni till med nya Myresjöhus arena som ska invigas i september?
– Allt följer tidsplan. Jag var där i går och kikade. Nu kommer dräneringsgruset på plats och stolar är uppsatta på kortsidan. Det händer grejer varje dag, det är fantastiskt att se.
Du är inte bara klubbchef, utan också vd i arenabolaget?
– Precis. Det är inte tillsatt till hundra procent, men det blir min roll i arenabolaget, ja. Sedan har vi en arenachef, Oskar Wijk, som kommer att vara event-ansvarig. Nu är han tyvärr sjukskriven sedan två och en halv vecka. Vi hoppas att han ska komma tillbaka den här sidan halvåret. Men vi har andra huvuden som gör de uppgifterna. Vi har ett inkonsultat bolag, icmedia.se, som hjälpt oss med marknadssidan och säljsidan. Ett av de huvudena går in i arenabolaget.
Det är inte klart vem det är?
– Nej, det är det inte.
Men det måste vara ett avbräck att arenachefen inte är på plats med mindre än fyra månader kvar tills den nya arenan invigs?
– Fast vi har gjort en oerhört bra uppdelning. Vi tappar inget tempo. Vi ska komma i?gång med biljettförsäljningen inom två till tre veckor.
Kommer ni att ha evenemang på planen förutom fotboll?
– Planen är byggd för fotboll, inte för 28 långtradare med scenupplägg, det håller den inte för. Det sliter oerhört på gräset när man har naturgräs. Så det blir andra evenemang runt omkring, till exempel på terrassen som är 600 meter runt arenan och x antal meter på djupet. Där finns saker man kan göra. Och vi har restaurangen Östergatan, som har sin helårskalender, med schlagerkvällar, Champions League-kvällar, massor med saker.
Ni har budgeterat med 3?000 besökare per match på Värendsvallen och 6?000 på Myresjöhus arena. I måndags var det 4?793, men på de andra två matcherna har det varit sämre.
– Där har vi haft lite otur faktiskt. Första hemmamatchen var en fredag 19.20, det är sådär, och den gick på tv. Den andra var det sjätte semifinalen i hockey samtidigt, och det var plus fyra grader och hade blåst hagel på eftermiddagen.
De förutsättningarna kommer ju alltid att dyka upp. Och går det bra kommer era matcher att visas mycket på tv.
– Men vi har ändå sålt mer företagsplatser än någonsin. Som individ går man kanske inte dit. 1200 är sålda företagsplatser.
Men det är ganska mycket optimism inblandat i de budgeterade publik­siffrorna?
– Det måste det vara med tanke på att vi bygger något för 204 miljoner.
Ert mål är att nå allsvenskan senast 2014. Men tänk om det inte blir så? Kan ni få Myresjöhus arena att gå runt ändå?
– Vi måste titta över vår kostnadsportfölj beroende på i vilken serie vi hamnar.
Ni har lånat 190 miljoner kronor av kommunen tidigare för bygget av Myresjöhus arena. Nu lånar ni ytterligare 14 miljoner. Kan du motivera för kommunmedborgarna varför ni ska få så stora lån?
– Det är viktigt att vi bygger den här nya stora arenan. I svensk idrott är det nybyggnation på allting. Se på Kristianstad, där gick 1?100 och såg på handboll innan, nu är det 5?000. Det blir en nyhet för åskådarna.
Kan det ge något mervärde även till dem som inte är väldigt idrottsintresserade?
– Ja, för kommande generationer, att de håller sig till idrott och inte förstör på stan. Man ska se att folket mår bra rent friskvårdsmässigt. Och vi ska göra saker även för dem som inte älskar fotboll, klart att de ska komma till Myresjöhus Arena. De ska få upplevelser, att det är något nytt i Växjö. Det kan bli oktoberfestival, till exempel. Vi har inte tak på arenan men det finns annat vi ska göra som ska generera.
Det finns ändå en oro för vad som händer om det går dåligt – då står kommunen där med lånet?
– Man ska bara se möjligheter. Fotboll är Sveriges nationalsport. Vi vill skola spelare och sälja så att vi får in intäkter, och vi ska betala tillbaka lånen till kommunen. Jag tycker att vi ska se möjligheter.
När Smålandsposten pratade med Claes Lövgren (Östers dåvarande ordförande) i mars förra året var han väldigt noga med att påpeka att nu har vi lånat 190 miljoner, och det ska inte kosta mer att bygga det.
– Det är bara att rannsaka sig själv. Så fort man gör en renovering och budgeterar för 50?000 kostar den 65 000.
Kommunalråd Bo Frank (M) har sagt att det är en hederssak att ni klarar er ekonomi och att det inte dyker upp mer saker nu. Kan du lova att det inte gör det?
– Målbilden är att vi ska lova att 204 miljoner är taket. Sedan kan förutsättningarna ändras. I dagsläget rullar allt enligt plan.
Bo Frank sa också att han är orolig för Östers ekonomi. Finns det anledning att vara det?
– Vi går in med ett underskott från 2011 och vi jobbar stenhårt på att kostnadsbespara. Vi tittar på varenda litet suddgummi nu.

• • •

Hur viktig är supporterklubben East Front för er?
– Det är ju vår tolfte spelare. Som är oerhört viktig.
Har du gjort något för att göra deras förutsättningar bättre?
– Jag satt med dem förra veckan i ett möte som kändes jättebra när vi gick därifrån. Det hade varit lite turbulent under sista veckorna.
Ja, någon från Östers IF har slängt deras supporterflaggor som stod i ett förråd hos er. Hur kunde det hända?
– Det frågar jag mig också. Det är helt otroligt. Men vi har lagt det i ryggsäcken och tittar framåt tillsammans. Det är en kommunikationsförklaring där tre–fyra personer är inblandade. Vi har rett ut det, vi har tagit i hand och de är jättenöjda. Vi hittade en bra lösning. Nu analyserar vi internt hur det kunde gå så fel.
Vid årsmötet slogs dam- och herrsektionen ihop. Hur påverkar det föreningen?
– Min känsla är att det var för långa beslutsvägar tidigare. Men vi har nog tappat några nyckelpersoner i och med att damstyrelsen försvann.
Ska damerna spela på Myresjöhus arena?
– De kommer att spela två matcher där till hösten. Sedan får man analysera de matcherna.

• • •

Arenachefen är sjukskriven. Är det tufft, pressat, att jobba med Öster i dag?
– Ja, det är det, det är det i all typ av försäljning. Jag kommer från Adidas där har man haft tyskar på sig som skriker close the gap, red alert, du måste sälja mer!
Hur gör man för att hantera pressen, den måste du ju också drabbas av?
– Man måste filtrera lite, lämna jobbet vissa tider på dygnet, vara med familjen, träna, koppla av och åka till sommarstugan och få havsluft.
Det talas mycket om ”nya Öster”. Vad står det för?
– Nya Öster är många nya ansikten i organisationen. Det är självklart Myresjöhus arena, jämfört med gamla Värendsvallen, som är jäkligt tråkig att gå på fotboll på.
Men Värendsvallen rymmer många minnen, och Östers själ finns där.
– Absolut. Själen sitter där. Men nu blir gräset lite grönare på Myresjö.
Finns själen kvar i det nya, lite flashigare Öster?
– Det är 2012, vi måste visa att vi har bra självförtroende, att vi vill lyckas. Sportsligt har vi inte lyckats, ekonomiskt har vi haft det tufft, det vet vi. Vi är unga människor, vi har ett driv, vi tycker inte att det är flashigt, vi tycker bara att vi är rätt på det. Vi måste få med oss den yngre generationen.
Men samtidigt inte tappa den äldre generationen?
– Ja, och där är det vissa saker som vi får ta till oss. Vi är också fyra-fem nya på jobbet, vi har gjort saker som man får ta med sig till 2013. Som att bildekalen om nästa hemmamatch togs bort, för många var den jätteviktig.
Är ni nöjda med den externa marknadsavdelningen, företaget icmedia.se?
– Absolut. Sedan, vissa saker skulle man ha kunnat göra ännu bättre. Deras uppdrag, som de har sajnat på papper, känner vi oss nöjda med.
Kommer avtalet att förlängas?
– Till viss del. Det blir inte lika många huvuden. Nu har vi gjort en egen anställning, Marcus Cedergren, som börjat som försäljare på hundra procent. Jag ska bygga honom som jag har byggt 14 säljare på Adidas.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Det svänger ju

Torsdag 26 apr 2012, 10:20

Det började den 28 juni i fjol. Med att luxemburgska Dudelange bortaslog andorrianska Santa Coloma, och att sanmarianska Tre Fiori hemmaföll mot maltesiska Valetta. Det var kval till en allt mer förutsägbar Champions League, där alla ju visste ungefär hur det skulle sluta.
Det slutar den 19 maj 2012. Vi vet inte hur. Det blir ingen clásico-final, men det blev två klassiska semifinaler. Som slutade som de där väldigt tidiga kvalmatcherna, med två sensena bortatriumfer. Dramatiska krönikörer hade talat om att 2011/12 skulle bli CL-säsongen när den spanska hegemonin cementerades för all överskådlig framtid. Precis som den engelska för några år sedan.

I stället för logiska, bokslutsbaserade resultat fick vi två galna semifinaler.
Barcelona körde slutligen in i den där återvändsgränden vi anat att de varit på väg mot i några år nu. De hittar säkert ut igen. Visst, de har inte vunnit sina tre senaste. Men vi ska komma ihåg att det krävts magnifika, magiska defensiv-matcher från två av världens hårdast satsande klubbar för att fixa det. Det var trots allt oligark-Romans Chelski som stod där i handbollsförsvar, inte någon fattig kusin från landet.
Real Madrid och Bayern München kändes jävulskt jämna på förhand, i efterhand vet vi att det blev ännu tajtare. En sprintstart som utvecklades till ett maratonlopp. En nerv- och målvaktsduell, där Manuel Neuer visade att det finns en ny herre på täppan. Samma utveckling i sommar?
Kanske inte. Vi har lärt oss det vi redan visste, att ingenting blir som det borde. Som historien eller framtidsanalyserna förutspår. Även Barcelona kommer att behöva generationsväxla någon gång, Mou-drid blir en dag åter Real Madrid och dess övermän från Bayern har inte vunnit Bundesliga på två år nu.

Inga luxemburgska (eller svenska) träd fick växa till himlen den här CL-säsongen, den här gången heller. Men en cypriotisk olivgren snuddade vid skyn. Vi vet mycket, men inte allt. Dudelange försvann mot Maribor, som försvann mot Maccabi Haifa, som försvann mot Genk som i gruppspelet åkte ut mot Chelsea. Logiken säger att ett ryggrads-amputerat Londonlag inte ska ha något att hämta i München.
Jag säger det nog också. Men jag kommer inte att vråla det högt. Däremot vill jag sjunga fotbollens lov. Trots all skit är vi inne i en guldålder, en fotbollens svar på musikens sena 60-tal. Fotbollen må vara cynisk och pengacentrerad, orättvis och oärlig. Men i går, i förrgår, var den vår. Den sport vi älskar. De matcher vi drömmer om att få se. Som får oss att gå till torsdagsjobbet med ett leende. För lagen vågar. Kanske var det här crescendot, finalen får svårt att leva upp till semi-sanslösheten och det riskerar att bli ett trött, och mycket mindre samspelt, EM. Vi får kanske nöja oss med det här. Jag gör det så gärna.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Låt stå

Måndag 23 apr 2012, 09:16

En lång vecka, en ännu längre fotbollshelg och så var det dags att gå på det igen.
Läxan från vecka 16?
Repetition av gammal skåpmat, gamla läxor vi fortfarande inte lärt oss.
Som att ingenting någonsin blir som vi trodde.

Just när Barcelona börjat balett-dansa bort mot rekordböckerna, när fotbolls-Europa verkade ha gett upp, kom en engelsk-kastiliansk höger-vänster-kombination och plötslig grinar Blaugrana illa. Det går ju att slå dem. Det krävs en kombination av perfekt, disciplinerat försvarsspel och ett Barça-anfall som tappat farten och precisionen. Det krävs en Pep som börjat experimentera lite väl vilt, en blåröd trupp där bredden kanske börjat ge slitningarna vissa varnade för. Det krävs lite tur. Men det går. Samtidigt har inte Chelski gått i mål ännu, och jag tror inte de blå når dit på tisdag. Real har vunnit ligan, men ska fortfarande krångla sig förbi Bayern för att ta sig till München. Det lutar fortfarande åt en klassisk Europafinal.

Just när du trodde att det oväntade inträffat i England – att ett profillöst United runnit ifrån, trots Citys oljemiljarder – vänder strömmen igen. Everton-triumfen skulle ju ge guldläge, seger mot City på Valborg skulle sedan säkra seriesegern. Nu blev 4–2 4–4 och vi fick se det där försvarsspelet som gör det ännu märkligare att United hänger med. Men det kan vända igen. Det har gjort det i Tyskland (där få väntat sig att Borussia skulle försvara sitt oväntade fjolårsguld) och i Italien (där Juventus jagat ikapp och förbi).

Och just när du börjat tänka att inte kan det väl hända igen, så gör det just det. I torsdags gjorde Öster det åter svårt för sig, hamnade i halvtidsunderläge mot en skånsk fotbollsförening. I halvtid var Ängelholms Marcus Lindberg vansinnig på domaren, för att tv-påbud kortat pausen med fem minuter. Roar Hansen såg roat på. Han anade nog att det skulle bli något till slut. Snart. Det blev ett välförtjänt Söderberg-mål, fler domardiskussioner, en dubiös straff och ett Öster som trots brister dundrade vidare mot söndagens småheta Smålandsderby. Ett Öster som dock måste sluta bjuda på billiga baklängesmål, det går inte att vända i all oändlighet. Ett Öster som ändå verkar tillhöra det mer stabila inslagen i en fotbollsvärld så galen att vissa kvällstidningskrönikörer faktiskt försvarar det som skedde i Genua i går eftermiddag.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Uppflyttningsuppföljning

Onsdag 18 apr 2012, 12:04

Vi i Europa (och rätt många i andra världsdelar) satt och såg Bayern–Real. Hade det inte handlat om Tyskland och Spanien hade jag nog skrivit att Gomez och grabbarna vann slaget men mycket väl kan förlora kriget på Özils mål. Men som sagt, det var fotboll. Riktigt bra fotboll. Inget annat.
De i England körde League Championship istället för Champions League. Egentligen påbjuder ju Uefa att inga matcher i de nationella första- och andraligorna får spelas samtidigt som Europamötena. Därför börjar Öster–Ängelholm halv sju i morgon (även om det varit tillåtet hade nog Fyran dock velat undvika en krock). Men England brukar ju gå sin egen väg, och struntar helt enkelt i förbudet. Därför Reading–Nottingham i går.
Jag skrev om Kaspars Gorkss för någon vecka sedan, och efter Mike Leigertwoods nio-minuter-kvar-nick är alltså The Royals klart för Premier League igen. Gorkssens andra raka uppflyttning. Som leder till hans första (?) rakade hjässa. Tydligen var det någon slags vad. Tydligen faller den långa lettiska hårmanen nu. Vi väntar på bildbevis. Gärna i Premier League framåt augusti.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Kameror och Teever

Tisdag 17 apr 2012, 16:09

Snöandet utanför fönstret har tagit paus, jag gör det samma i det intensiva inblickshamrandet och funderar en stund på veckans frågor.

Som vad vi kommer att prata om efter kvällens och morgondagens Champinjonligabataljer. Vi är i desperat behov av en ny vinkel, domarspåret känns uttjatat. Urspårat. Både i stora fotbolls-Europa och lilla Sverige. Den nye SvFF-basen Karl-Erik Nilsson talar sig i Sportbladet varm för femdomarsystemet, jag tycker det räcker med att titta på CL-kvartarna för att se att det är långt ifrån en fulländad lösning. Målkameror är ett stort steg för den konservativa fotbollen. Men ett nödvändigt sådant.
Som sagt, vi hoppas att de (befintliga) tv-kamerorna får fokuseras på något annat än bollar som dansar nära mållinjen. Eller långt ifrån den. Chelsea ska försöka fördriva vålnaderna från 2009, men även om de blå fortsätter sätta spökmål svävar Barcelona ganska obehindrat till München. Kanske är det en väl from förhoppning, men tänk om det det kunde få handla om spelet den här gången, på att alla stått på benen och vad som hänt då.
Frågan är vem som står på andra sidan där den 19 maj, mot hela-världen-minus-Sveriges lag. Det hade varit väldigt intressant med ett hemmalag i final, Tyskland mot Spanien, en försmak inför landslagens kraftmätning i Polen och Ukraina. Jag tror vi får nöja oss med ännu en clásico i München.

Vi dröjer oss kvar där i södra Tyskland.
Att Freddy Borg bombat in fem baljor för sitt Hansa Rostock, där nere i 2.Bundesliga-botten, har väl de flesta här koll på. Bland annat sänkte han ju lillebror 1860 München på Allianz-arenan. Men det finns faktiskt en anfallare med rödblått förflutet som gjort mål på självaste Bayern München den här säsongen.
Visserligen var det på Bayerns andralag (U23-orna).
Visserligen var det på en liten arena med stort namn: Städtisches Stadion an der Grünwalder Straße.
Visserligen var det på den fjärde serienivån, Regionalliga Süd.
Visserligen var det 1–4-målet.
Men det var ändå ett mål där i oktober för Ingemar Teever.
Ett normalt år skulle den 29-årige estens SC Pfullendorf ha slagits för livet i bottenstriden – SCP är trea från slutet. Men regionalligan ska expanderas, ingen åker ur. Teever gör sin andra säsong på Geberit-Arena, så här långt har det blivit sex mål på 25 framträdande. Så vitt jag kan se redan hans bästa säsongsfacit någonsin utanför Estland (på två Östersäsonger gjorde han till exempel sammanlagt fem mål). Och ändå började han på bänken senast. Vi håller en tumme för en startplats mot serieledande Stuttgart Kickers på fredag.

Sedan återgår vi till arbetet. Till torsdagens Roar-derby finns det anledning att återkomma senare.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Rosad repris

Lördag 14 apr 2012, 13:54

Vägen utifrån Vallen, förbi framtiden, var beckmörk. Men helt utan spöken från det förgångna. Ljuset skymtade.
Och framtiden ser lika ljus ut den här lördagen.
Internet kan, ska, vara snabbt som en huggande anfallare. Men kan också inbjuda till underbar sävlighet ibland. Inga trycktider att ta hänsyn till, i stället kan du värma dig, sova på saken, se om, spola det allt grynigare videobandet (…) fram och tillbaka – och komma till ungefär samma slutsatser.
Enligt TV4-Anders hade Velic sagt att Öster ville komma in i matchen snabbt. Det gick väl sådär. Det blev stirrigt, hafsigt och trögt mot ett tungt Trelleborg. En solklar (på tv) straff och väldigt mörka moln. Men också ett litet, litet lyft i slutet av första. Roar röt i paus (på tv), sa att hitte-på-spelet var "åt helvete". Himlen väntade runt hörnet. Upplyst av Magnus Alséns illröda kort. I vinden på Värendsvallen kändes den första utvisningen väldigt bister, efter sextioelva sedda repriser var det faktiskt helt rätt blåst (och jag tror inte att Freddy Söderberg var offside heller, om bara vaktmästarna klippt någorlunda rakt).

Trelleborgs säsong var väl i och för sig dödsdömd i samma stund som både Chefen och jag (och många andra) tippade dem i topp. Ändå var det anmärkningsvärt hur Palmernas stad-stoltheten sloknade. Hur allt rasade, samtidigt som Östers rosade kantspel kom igång, och man fick bra tag om innermitten. Två fina fotbollsmål. Tre fina hemmapremiärpoäng. En räcka riktigt bra spelarinsatser (som Bojent och en äntligen fullmogen Alex Henningsson), men där många faktiskt borde kunna ännu bättre. Någonstans var det också lite, lite synd att vi aldrig fick veta om Öster kunde ha spelat lika bra mot elva trelleborgare.
Vi har tjatat tillräckligt om hur annorlunda Hansen-Öster är. Vi vet nu att det här är något annat än pre-Roar-rödblått. Medan Fritz Persson står efter matchen och säger "spelmässigt är vi med", och jag tänker "nja" och "jag har hört det där förut, någonstans, några gånger" – då är kanske dags att börja fundera på hur långt den här upplagan kan nå. Vad den kan hitta på. Det är tidigt, men som sagt: TFF var ju faktiskt seriefavorit och Öster är redan fem pinnar före. Har sex av sex efter en förmodat tuff inledning. I en superjämn superetta kan sådana poäng bli avgörande i november. I aprildunklet anar vi att Öster är på allvar.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Vindar som inte vänt

Torsdag 12 apr 2012, 15:49

Det var en sanslös (och näst intill segerlös) fotbollsonsdag i soffan. Ett Krafth-löst Helsingborg var först segt, sedan oprecist i Örebro. United gjorde sitt för att rädda dramatiken i premiärligan. Borussia Dortmund tog ett stort steg mot att bli första icke-bayerska lag sedan 1996 att försvara det sanslöst fula tyska "salladsfatet".
Ett annat gulsvart lag med aningen blygsammare meriter – Union Sportive Quevillaise – skrev vidare på den senaste sannsagan från franska cupen. Kanske världens charmigaste cup. I inledningen innehåller den lag från franska områden i Västindien och Stilla havet, i år avslutas den med en final mellan Lyon och Quevilly.
Att 14:e-laget från den franska tredjedivisionen (National) slår Ligue 1-sexan med 2–1 i cupsemin är sanslöst nog. Att man gör det efter att ha legat under gör historien bättre. Att man gör segermålet när tre sekunder återstår av tilläggstiden är bara för mycket. Skulle Kim & Co sluta på Champions League-plats i ligan blir det Europa League för lilleputtarna från Le Petit-Quevilly. Oavsett hur det går på Stade de France den 28 april.

Men när även onsdagen har gått (när den redan blivit torsdag möttes de johanssonska favoriterna Flu och Boca i Rio, där kunde det i alla fall inte bli förlust) är det dags att tänka på fredagen.
Om Österpremiären i Ljungskile är redan det mesta sagt, utan att ha sett matchen känns det ändå som du vet ungefär hur det såg ut. Speciellt som Roar Hansen till slut valde minsta möjliga förändring, valde det väntade. Vilket verkar ha varit helt rätt.
Nu blir det lurigare, ovissare. Ett poängtappande, skadedrabbat Trelleborg (som tycks tro att Roar rör om nu, jag undrar det). I den sista hemmapremiären på Värendsvallen, fredagen den 13:e.

Den allra första hemmaseriepremiären där spelades den 16 april 1967.
Även då med skånskt motstånd, på en då väldigt modern Värendsvall.
En Östersäsong där det äntligen skulle ske (och faktiskt gjorde det) inleddes med en 3–0-seger mot Landskrona Bois. Smålandsposten rapporterade att Öster verkade starkt. Att Tommy Svensson, Sune Persson och Inge Ejderstedt gjorde målen. Att Stig Svensson tyckte att "pojkarna skött sig bra". Att Landskronalagledaren John Wikdahl "erkände" att Bois "gick faktiskt ut för att ta poäng". Att 4 031 sett på. Och att det tyvärr blåste även på den nya Värendsvallen.
45 år senare är vindarna i Växjö ungefär desamma.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Omöjligt när allt är möjligt

Fredag 06 apr 2012, 14:54

Det finns tuffa uppgifter.
Det finns riktigt svåra uppgifter.
Det finns omöjliga uppgifter.
Och så finns det den här:
Tippa superettan 2012.
Där valmöjligheterna är oändliga.
Ett nedflyttat, ganska intakt Trelleborg?
Ett ännu mer nedflyttat, nästan helt nytt Halmstad?
Ett ständigt övervärderat, numera USA-taggat Hammarby?
Ett ungt, smygande BP?
Ett fallit-på-mållinjen, orkar-de-ladda-om-osäkert Ängelholm?
Ett vi-vet-att-de-kan-mycket-mer-intressant Landskrona?
Ett pankt och välvärvande Ljungskile?
Något helt annat?

Vem vet?
Varken du, jag eller Lisa Ekdahl i nuläget.
Men det är väl min plikt någonstans att försöka mig på ett tips. Det är hopplöst att på förhand förutspå hur en klubb hanterar att ha trillat ur allsvenskan, men jag tror någonstans att Trelleborg fixar det (TFF har gjort det förut) och att HBK (som inte varit här nere sedan Henrik Larsson var ung) får svårare. Att Hammarby höjer sig med Gregg Berhalter (och en backlinje). Och att nyss nämnde Larsson får ordning på ett Landskrona med stor potential.
Bökigast är att utvärdera laget du står närmast. Vi har ju avhandlat frågetecknen; målskyttet och osäkerheten kring startelvan (som kanske ändå är rätt säker). Vi har sett utropstecken, som måste fortsätta stå upp när det blåsare snålare utanför Tipshallen. När du lägger ihop plus och minus får du fram ett troligt topplag. Tror jag.
Kanske blir det klurigast att hantera pressen som kommit med fjolårets fjärdeplats, med arenabygget och med de många topptipsen. Kan Roar Hansen hålla spelarna – och bollen – på jorden borde det här laget kunna fortsätta växa. Det kan bli mer än en kvalplats, det kan mycket väl bli mycket mindre. Men jag tror att arenaöppningen i september blir den lilla X-faktorn, som ger Öster bronsplatsen i det trånga, 30 matcher långa (korta) loppet.
Så jag landar här, nu. Med det här tipset. Ta det för vad det är:

1. Trelleborg
2. Landskrona
-------------------
3. Öster
-------------------
4. Hammarby
5. Brommapojkarna
6. Ängelholm
7. Halmstad
8. Ljungskile
9. Assyriska
10. Jönköping
11. Degerfors
12. Falkenberg
-------------------
13. Varberg
14. Brage
-------------------
15. Värnamo
16. Umeå

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag

Onsdag 04 apr 2012, 11:28

Som Lynyrd Skynyrd sjöng en gång, Tuesday's gone, och Milan med den. Kvar i Champinjonligan är Barcelona. Och diskussionerna.
Konspirationsteoretikerna finns både här och där, det är vi mot dem. Efter Camp Nou-kampen kan vi neutrala konstatera att domarna inte har det lätt.
Antingen får de kritik för att de aldrig blåser för alla tröjdragningar och dylikt i straffområdet.
Eller så blåser de, och genast antar kritikstormen orkanstyrka. Samtidigt som det väl inte går att blåsa straff innan hörnan slagits?
Frustrerande – ja. Konspiration – knappast. Och det sa väl i ärlighetens namn inte ens Z. P satt för hans senaste CL-äventyr hur som helst, som alla anat. Några sista real-a försök någon annanstans?

Men från där till här. Till några som lämnat här för där.
Det var en bra helg/veckostart för gamla Österbackar. Emin Nouri kastade in Kalmar FF i det allsvenska målprotokollet. Markus Jonsson är vadskadad, men hans Brann brände av säsongens första trea (3–1 mot Sandnes Ulf). Emil Krafth fick visserligen sitta kvar på bänken, men med tanke på Helsingborgs Norrköpingsinsats gjorde det nog bara hans framtidsutsikter gott. I Malmö blev Gefle anklagat för mord på fotbollen, men lär överleva både den daterade diskussionen och allsvenskan 2012. Med Linus Malmborg i backlinjen.
24-åringen från Stockholm har tagit den långa vägen (finns det någon annan?) till Gävle. Med Öster skulle han till allsvenskan, men under krisåret i superettan 2007 fick han aldrig chansen. Trots att den nya ledningen ville ha kvar honom försvann Malmborg till Värnamo (jag vill minnas att dåvarande IFK-tränaren Kuno efterlyste just spelande mittbackar). I söderettan envisades Malmborg med att spela bra mot just Öster. 2010 följde Värnamo de rödblå upp i superettan, men då hade Malmborg redan gått till Vasalund i norrettan. I vintras testade han i Malmö, ratades, hamnade i Gävle och fick i Arbetarbladet följande omdöme efter MFF-insatsen:
"Utstrålade pondus rakt igenom. Han såg till att flera MFF-anfall slutade i ingenting."
Själv sa Linus, som lyckats hålla skyttekung Ranégie i schack:
– Det kändes som att jag fick kämpa mest mot honom. Men man hinner inte tänka så mycket där ute, utan det handlar mest om att freda sig till hundra procent.

Och på Green Street, på Upton Park i östra London, använde Kaspars Gorkss huvudet.
Om Linus Malmborgs väg till allsvenskan blev krokig är den ändå inget mot den 30-årige lettens labyrintlika resa. Kanske är han snart framme vid det största av mål.
Efter de två Österåren 2003–04 gjorde Gorkssen avstickare till Assyriska och Ventspils. Sedan blev det Blackpool – som gick upp i Premier League 2010. Men då hade vår lettiske vän redan fortsatt till Queens Park Rangers – som gick upp i Premier League 2011. Den här gången hade Gorkss tänkt hänga med. Klubben hade andra tankar och sålde honom för 900 000 pund till Reading. En klubb han antagligen kunde identifiera sig med – The Royals hade torskat vårens Premier League-playoff-final. En klubb där han blev vice-kapten första säsongen, och hittills spelat 35 av 40 Championship-matcher. En klubb som är på väg mot Premier League.
Inte minst efter 4–2 segern mot West Ham. En långhårig lett nickade in kvitteringsmålet precis före paus. Början på en viktig vändning. Med sex omgångar kvar har de kungliga fyra poängs marginal, ned till just The Hammers.
Inte för att Gorkss räknar.
– Den här serien är galen och att börja tänka på hur många matcher vi behöver vinna eller på hur många mål vi måste göra – det skulle göra dig tokig, sa han till getreading.co.uk redan i början av mars.
På tal om de många hållna nollorna sa Gorkss:
– Vinster talar för sig själv – jag är en av dem som inte bryr mig om hållna nollor. Det är likadant med mål av oss försvarare, det är en bonus, men allt handlar om att vinna.
Därför var det inte konstigt att Gorkss ställde sig positiv när den 29-årige, ryske mobil-miljonären Anton "Ziggy" Zingarevich la upp 25 miljoner pund, för att köpa 51 procent av fattiga Reading FC.
– Förhoppningsvis är det en förändring till det bättre. Om hans ambitioner är att ta sig till Premier League så är det bra.
Ännu bättre blir det om 30-årige Kaspars äntligen får följa med.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Från Växjö till Borås

Lördag 31 mar 2012, 10:11

Det har blivit en intressant diskussion efter den långa papperstexten om Öster och fotbollsstaden Växjö. Intressanta konspirationsteorier också. Men tyvärr. Några dolda agendor finns det inte, och ingen har ju ens egentligen kritiserat Öster. Torbjörn Andersson berättade bara om sin teori, om varför han tror att Öster haft svårt att verkligen bli Växjös lag. Och att inte hela staden älskar klubben betyder förstås inte att ingen gör det.
Tvärtom var Torbjörn full av beundran för East Front – tyckte att forumet var ovanligt välskrivet, till exempel. Däremot höll han fram Värendsvallens akustiska hopplöshet och avsaknaden av naturliga rivaler som orsaker till att EF haft svårt att bli riktigt stora. Jag håller med. Diskutera gärna vidare.

Själv tittar jag på klockan och inser att det är väldigt hög tid att leverera någon slags tips inför allsvenskan årgång 88. Att börja tänka vår, sommar – och glass.
88:an beskrivs på en glasshemsida som "en riktig gammal goding som har funnits med länge." Låter relevant. Allsvenskan är kanske inte krämigast, mest spännade eller dyrast där i boxen. Men den har alltid funnits där för dig. Vi förknippar den med sommar (och vår och höst). Den innehåller lite av varje, ljusa och mörka stunder. Och en del nötter. Däremot stämmer inte den sista sloganraden – "ger njutning vid alla tillfällen" .
Förutom i fjol, för vissa av oss. Logiken säger att det inte går lika bra i år, Jesper Jansson säger något annat. Jag tror han har en poäng – HIF är inte sämre i år, men konkurrenterna är bättre.
Bäst tror jag att Elfsborg är. Laget har haft ett guld i sig under många år, och kanske kan lite Jörgen Lennartsson-entusiasm (och -taktik) förlösa det. Som vanligt i allsvenskan handlar mycket om sommaren, vem som försvinner (och dyker upp). Men Elfsborg har få absoluta nyckelspelare, däremot mängder av alternativ. U2 på guldfesten i år, när Elfsborg till slut hittat vad man letat efter?
Dock: det blir jämnt. Helsingborg kommer att vara med (men även JJ får svårt att ersätta May Mahlangu någon dag), Malmö är på gång (men kanske inte ända framme). Göteborg kallas Real, men känns kanske mer Atlético – det kan ta lång tid innan alla dyra inköp är på rätt plats, fungerar ihop. Kalmar är Nanne-lurigt, spänannde på förhand. Och så vidare.

Min tabell:
1. Elfsborg
2. Helsingborg
3. Malmö FF
4. IFK Göteborg
5. Kalmar FF
6. AIK
7. Gais
8. Häcken
9. Djurgården
10. Gefle
11. Mjällby
12. Norrköping
13. Örebro
-----------------------
14. Åtvidaberg
-----------------------
15. Sundsvall
16. Syrianska

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Tillbaka i Barcelona

Fredag 30 mar 2012, 17:22

I morgon kväll är Öster tillbaka på Camp Nou. Ser Barcelona–Athletic. Och när truppen tittar ned från de hiskeligt höga läktarna, ser världens bäste och världens bästa lag, kanske den svindlande tanken kommer:
För 36 år sedan spelade Öster här.
Och om tanken inte dyker upp självmant kanske sportchefen eller assisterande tränaren påminner.

Medan Milan undvek att vattna planen, och födelsedagsbarnet Jonas Eriksson blåste ut tårtljusen (sedan orkade han inte blåsa mer), laddade jag inför onsdagens Champions League-godbit med en tur ner i tidningsarkivet. En annan text kom emellan, men nu går vi tillbaka. Till 1976.
• Vi börjar den 4 november det året. "Jag tror aldrig Öster spelat en bättre match i föreningens historia" sa Stig Svensson. Hans livsverk hade precis 4–1-slagit skotska Hibernians i Uefacupens andra runda (inför 1 715 på Värendsvallen …). Med en 17-årig Thomas Ravelli i mål.
• Dagen därpå funderade Östers tränare på nästa lottning.
– Tillåt mig att bygga luftslott. Jag hoppas att vi får hemmamatch den 8 december, och att motståndaren är Milan och att vi gjort hyfsat ifrån oss i första uppgörelsen på San Siro. I så fall kommer det 15 000 åskådare, sa Gunnar Nordahl.
– Jag skulle med stolthet visa upp (Öster) på San Siro inför min gamla hemmapublik.
• Tre dagar senare, i måndagstidningen, rapporterades dels att Öster slagit Landskrona med 4–0. Dels att Öster lottats mot Barcelona. Stig Svensson och Österledningen hade hunnit fundera på att flytta hemmamatchen till Göteborg. Men:
– Den här matchen måste väl locka folk till Värendsvallen. … Efter ett extra styrelsemöte på lördagen beslöt vi att spela hemma och ge publiken en chans till.
• Den 22 november landade så världens bäste spelare på Växjö flygplats. Johan Cruyff drog upp kragen när han steg av planet. Vad visste han Öster, undrade Smålandspostens utsända?
– Jag vet fem eller sex spelare i laget. Men jag kan inte dem till namn. Får jag se dem på planen kan jag känna igen dem. De spelade visst 4–4 i Göteborg senast, hälsade en holländare på härligt humör:
"Av den svårflirtade Johan Cruyff märktes intet. Han har av den europeiska pressen ofta framställts som en mycket svårintervjuad diva, men på Växjö Flygplats svarade han vänligt och utan brådska på alla frågor. Inte nog med det! Han skrev autografer också."
• Och så, en månad före julafton, drogs täcket undan på en hård Värendsvall. 14706 åskådare. Minusgrader. Och 0–3.
Peter Nilsson snappade visserligen upp en slarvig bakåtpassning efter en halvtimme, men sköt utanför. I stället satte Manuel Clares ledningsmålet, Johan Neeskens (förbundskapten Åby-Ericson och juryn utsåg honom till matchens bäste), nickade in tvåan direkt efter paus. Fyra minuter senare nickpassade Cruyff fram Clares till trean.
– Tänk om vi fått 1–0 på Peters chans, funderade tränare Nordahl efteråt.
Han fortsatte:
– Det är ju ganska skrattretande att ett lag ska göra tre mål när man uträttar så lite … Men visst brast det på ett par punkter i vårt lag den här kvällen. Det går inte att komma ifrån. Rädslan och respekten för motståndarna var väl för stor.
• Det fortsatte på samma spår den 8 december. På Camp Nou.
– Vi har nog aldrig mött ett bättre lag, konstaterade Stig Svensson efter 1–5-förlusten.
Smålandspostens utsände, en viss Sven Elofsson, skrev:
"FC Barcelona spelade ut hela sitt register i den första halvleken. Redan efter tre minuter kunde Clares nicka ett inlägg från Ramos förbi Göran Hagberg i Östermålet."
Det fortsatte på samma spår. Cruyff träffade krysset – 2–0. Österförsvaret strulade – 3–0 av Juan Manuel Asensi. Efter paus spelade Cruff fram Asensi – 4–0. Men så, i den 64:e minuten hittade Anders Linderoth Kalle Björklund. Som hittade Tommy Evesson.
– Jag stannade upp en aning för att inte bli offside. En sådan chans får man bara inte missa.
Inbytte Juan Carlos Heredia gjorde i och för sig 5–1, men Öster hade i alla fall gjort mål.
– Vi var ju bättre här än i Växjö, hur underligt det nu låter, funderade Stig Svensson.

Assist av dagens assisterande, alltså. Dagens sportchef byttes ut efter 64 minuter i returen. Kanske var han sliten.
– Planen var verkligen väldigt stor på Camp Nou, mer än maxmåtten på den tiden, säger Peter Kuno Johansson i dag.
– Det jag minns framförallt var att vi mötte världens bäste spelare, Johan Cruyff. Han var ju en idol när man började spela fotboll.
Efter bortamatchen lyckades Kuno fixa en Barcelonatröja.
– Jag lyckades ordna en utanför deras omklädningsrum. Men jag vet inte vems tröja det är jag har hemma. Det är en bomullströja av den äldre modellen, utan reklam och med bara ett nummer på ryggen. De hade ju bara 1 till 11 i Spanien på den tiden, så Cruyff fick inte ha sin nummer 14. Jag har för mig att det är nummer 9 jag har.
Tröjan Cruyff bar under Barcelona-tiden ...
Däremot minns Kuno exakt vilket mottagande tränaren Gunnar Nordahl fick i syd-Europa.
– Året innan hade vi mött Roma, som tränades av Nils Liedholm. Hela Olympiastadion hyllade Nordahl i flera minuter. Det måste känts bra för Gunnar, som var en fantastisk människa. Även i Barcelona blev han igenkänd överallt. Vi kan nog inte förstå digniteten, hur stor han var. Det är ett jätteminne.

Även för oss som inte ens var födda då.
Ibland var det faktiskt bättre förr.
Barcelona försvann förresten i nästa Uefacupomgång – mot Athletic från Bilbao.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Jakten på Oulu

Tisdag 27 mar 2012, 13:13

Europas 676:e bästa lag är på väg hem till lag nummer ett. Med ett lån från det 71:a.

Nördarna på European Football Statistics rankar en gång i veckan Europas klubblag. En 776 lag lång lista. Exakt varför de drar gränsen där vet jag inte, hemsidan ger inget svar. Inte heller vet jag exakt hur rankingen går till. Men statistiken ljuger ju aldrig. Speciellt inte när Helsingborg hamnar två platser framför Newcastle. Hur lustig ordningen än är.
Öster är alltså nummer 676 (på förra veckans lista, i väntan på en uppdatering). Precis efter finska Oulu. Precis före maltesiska Hamrun Spartans – och Ängelholms FF.
Men det är förstås bara superettantabellen 2012 som räknas. Inga gamla meriter, inga galna rankingar kan rädda dig. Tack och lov är det fortfarande för tidigt för tips. Än så länge tror jag bara att det blir jämnt. Att du måste vara med i starten.

Öster inleder med ett relativt tufft program – lerkamp i Ljungskile, hemmamatcher mot (förmodat) starka Skåneduon TFF/ÄFF och ett derby i Jönköping. Man åker på Barcelonaläger med många alternativ, men utan en given startuppställning. Det var likadant i fjol. Det hade varit önskvärt med mer klarhet i år.
De fem första namnen i laguppställningen känns helt givna (även om det finns små frågetecken kvar för målvaks-Nadjs luftspel). Framåt är det helt uppe i luften. Hansen laborerade med en mittfältsdiamant, men den exploderade i ansiktet på honom när Vidarsson Trollhättan-passade efter en minut. Den eländiga starten kanske grumlade utfallet av experimentet något, men islänningen är ändå ingen kantspelare. Han ska vara i centrum, bredvid Johan Persson. (I alla fall här, två av deras föregångare som Östermittfältsankare huserade på högerbacken den gångna helgen – Atiba Hutchinson i PSV och Helgi Danielsson i AIK).

Trots att han själv sa sig vara en 4–4–2-tränare valde Hansen (till slut) 4–2–3–1 i fjol, och slutsatsen borde bli densamma nu. Även om han verkar tveka igen.
På kanterna bör Andreas Wihlborg (vänster) och Alexander Henningsson (höger) aspirera i första hand. Denis Velic ska vara förste kandidat på den offensiva mittfältspositionen, men har inte övertygat helt på försäsongen. Det ska ändå väldigt mycket till för att lagkaptenen ska petas. Kanske en Jonas Hellgren. Kanske passar han bättre en påskdag i Bohuslän? Kanske är det för vågat för Östertränarna.
Dessutom finns då Helsingborgs-lånet Lucas Ohlander med i bilden, i alla fall fram till sommaren. En anfallare som i HIF blivit högermittfältare. Intressant. Öster behövde ännu fler alternativ framåt. Inte ens en grovarbetande Freddy Söderberg kan göra allt själv.

Och när vi hade diskuterat färdigt i går, när jag suckat färdigt över en alldeles för ofärdig premiärrelaterad maratontext, var det seriepremiär. I U 21-serien.
Svensk fotboll har fortfarande inte hittat något som helst svar på sin reservlagsfråga. Helsingborg fimpade sitt B-lag i år (en anledning till att Ohlander hamnade här). Personligen har jag alltid trott det bästa vore att pytsa in elitklubbsbilagorna i division 2 och 3.
Hursomhelst, Öster–Falkenberg i går. En halvlek för mig. En intensiv sol sjönk bakom träden, Darijan Bojanic överglänste den. I A-laget har han mest fått chansen på kanten. Han har Hansen-hyllats den här vintervåren och kanske, kanske kan han konkurrera redan till premiären. Varför inte i den där Velic-rollen? I alla fall på sikt.
Vi får se. Utan att se Öster något mer före premiären. Truppen har tjatat in en resa till Barcelona. Den ser Barça–Athletic på lördag. Nästa söndag måste det vara färdigstuderat. Färdiglaborerat. Då ska det rankas på riktigt.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Forward thinking

Fredag 23 mar 2012, 19:09

Se här, ett blogginlägg när du minst anar det.
I ett ryckigt schema är det numera luckorna som är bäst lämpade för något slags bloggbidragande tankeutrymme. Som att sitta på balkongen med en kopp svart vietnamesiskt och se solen sänka sig över Växjö. Med den första allsvenska bilagan i handen.
Långt, långt där bak avhandlas superettan. Tränarna talar ut, i Öster är det intressant att Hansen lyfter fram Bojanic som en av säsongens potentiella plusvarianter.
Ännu intressantare är kanske de andra tränarnas svar. Från Borlänge till Trelleborg – via Bromma, Ljungskile och Falkenberg – tror man på Öster som ett topptrelag.

Vid ett första försök att värdera årets superettantrupper känns det jämnare än Messis formkurva. Som vanligt. Som vanligt är de allsvenska avstigarna svårbedömda. Som vanligt är Hammarby ännu mer svårbedömt. För ovanlighetens skull känns Öster relativt solitt. Förutom den vanliga frågan: vem ska göra målen?
I fjol fixade Freddy och Freddys fabrikation fjärdeplatsen. En topp-20-position som kanske kunde varit mer om det blivit fler än fötti mål framåt (negativ-kvalande Värnamo gjorde till exempel 43). Nu bombar Borg i 2.Bundesliga-botten, samtidigt som Öster fyllt på flitigt framåt. Jonas Hellgren bankar hårt på dörren till startelvan (målofarligheten kanske ändå talar emot?). Andreas Birgersson har varit pigg, Andreas Wihlborg skjuter vilt från vänsterkanten och någonstans ganska långt ner i bakfickan finns ett fyr-Thurn. Kvar från förra säsongsavslutningen finns tiomålsskytten Söderberg, det vilda kortet Kevin Amuneke (vilse mot både Falkenberg och Kristianstad, ändå tre mål) och en allt mer revanschlysten MBZ.
Och ändå hör vi ofta "vi saknar någon som kan göra 15 mål".
Och det är helt riktigt. Och jag har svårt att se någon i den här anfallsuppsättningen sätta 15. Så topp-tre är helt kört då?

Vi tar en titt i tabeller från förr. Studerar superettan 2011, -10, -09 och -08 (första året med 16 lag i allsvenskan). Kommer fram till ...
• … att av de tolv topptrelagen under den perioden har fyra lag haft en (eller flera) spelare som gjort minst 15 mål.
• … att nio av de tolv haft en (eller flera) spelare som gjort minst tio mål. Av lagen som gått direkt till allsvenskan har bara ett (Åtvidaberg 2009) saknat en tiomålsskytt.
• … att seriesegraren som mest gjort 60 mål, som minst 46. Att lag två som mest gjort 61, som minst 51. Att lag tre som mest gjort 56, som minst 45.

Slutsatser av den här väldigt ytliga analysen?
Att den mytiske 15-målsmannen är en lyx ett hårdarbetande topplag inte behöver.
Att en tiomålsskytt oftast behövs, men går att undvara.
Att man behöver göra mer än 40 fullträffar om hösten ska sluta i dur.
Och att ett 4–2–3–1-offensivt Öster, där många följer med in i straffområdet, kan bli att räkna med. Precis som många andra.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Koma-tecken (och något utropstecken)

Lördag 10 mar 2012, 00:16

– Komafotboll.
Tyckte en lagom road Roar Han Sen.

Det är lätt att skrämmas av kraven som den här Österårgången har på sig. En arena ska fyllas, en ekonomi ska styras upp. Det är lätt att tro att truppen har en väldig extern press på sig.
Men reaktionerna efter Falkenbergsfajten skvallrade om att den största pressen lägger spelare och tränare på sig själva. De interna kraven är högre än takbjälkarna i Tipshallen. Fjolårets självförtroendefyllda fotbollssäsong gav mersmak, mycket ville ha väldigt mycket mer. Öster har vaknat. Det var koma-kommentaren ett tecken på.
Och för att inte vara vid medvetande klarade sig Öster bra. För att vara Öster var det sådär. Det tidigare så hyllade försvarsspelet föll ibland ihop, mittfältet tappades i början, Anton Henningsson tog inte sin chans, Andreas Wihlborg slog bort väldigt mycket (innan han slog in 2–1), Alexander Nadj boxade lite vilt och Freddy Söderberg förvaltade inte när Velic bjöd på en straff.

Men oavsett hur mycket Stidsvigssonen baissade den här matchen fanns det ju ändå tecken på liv.
Som Patrik Bojents passning, den som borrade sig igenom hela Falkenberg. Den som gav Kevin Amuneke möjlighet att visa kyla (sedan visade han inte alls mycket mer).
Som Jonas Hellgrens fina jobb (inte ens Hansen kunde baissa honom) som offensiv mittfältare.
Som Denis Velics vilja, hans lyft efter en mindre lyckad start.
Som Stefan Karlssons självförtroende.
Som tre (snygga) mål.
Och som besvikelsen som dröjde sig kvar på konstgräset, medan folk vankade hemåt nöjda med en seger mot en seriekonkurrent. Det är en månad kvar. Det ska inte se för bra ut. Nu.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Yoga och en låga som inte slocknat

Torsdag 08 mar 2012, 16:23

De sevärda Champinjonliga-matcherna har poppat upp som svampar i tv-tablån de senaste dagarna, men nu är det torsdag och Uefa C… Europa League-kväll. Och som alla vet är det ju i Europaligan den riktiga fotbollen spelas. Där det verkligen gäller. Typ.
Efter 16 och ett halvt år insåg Manchester United det, och återvände till turneringen man senast hedrade med sin närvaro hösten -95. Den gången blev det respass i första omgången, mot Rotor Volgograd. Efter 2–2 på Drömmarnas teater. Vi ska inte älta det eländet, men Uniteds sista mål var i alla fall minnesvärt.
Och det leder oss osökt in på just den där nickande dansken.
Han fick ju EM-tippa i förra veckan, men eftersom det skulle vara just en EM-text fick jag sortera bort alla väsentligheter. Det vill säga hans prat om United.
Då det redan skrivits bra och bra om kvällens Bilbao-batalj fokuserar vi på Schmeichel nu. På att …

… han behövde precis noll sekunders betänketid när han fick frågan om favoritlaget. United. Inget annat (han spelade ju även i Gladsaxe, Hvidovre, Sporting, Aston Villa och Manchester City).

… han fick frågan om den största stunden i karriären (det var inte första gången). EM-guldet -92? Champions League-final-comebacken -99?
– Då glömmer du fem ligatitlar, svarade Schmeichel.
– För mig är jämnt mellan -92 och -99, och den första ligatiteln 1993. Alla som var med om det tyckte att det var otroligt, det var första gången på 26 år som United vann. Dessutom var det den första upplagan av Premier League, när du vann den fick du en speciell trofé, en liten kopia av Premier League-bucklan. Vi är 16 stycken som har den, ingen annan kommer att få en sådan.

… frågan om David De Gea förstås kom. I början av säsongen sades det att Sir Alex gett Schmeichel order om att inte uttala sig om spanjoren. Nu sa dansken:
– Jag tycker att han är en bra målvakt.
– Nästa legend i Manchester? frågade en spanska.
– Dit har han en liten bit kvar, ha ha. Men han har behandlats orättvist av brittisk media. Den senaste månaden har han börjat övertyga även den tuffa brittiska pressen om att han är en bra målvakt, och det trodde jag från början.

… Schmeichel också fick frågan om han inte slutat för tidigt (35 år gammal), med tanke på gamla lagkamraterna Giggs och Scholes framfart på sistone?
– Ha ha. De är otroliga, eller hur? Jag är inte överraskad över Ryan, han är väldigt klok. När han var yngre brukade han ha fruktansvärda knäseneproblem, som han löste. Med yoga. I dag är yoga en stor del av Manchester Uniteds träning. Ryan tar hand om sig själv, äter bra, gör allting rätt. Jag vet att det har gått historier om honom, men han är inte en kille som går ut tre gånger i veckan.
– När det gäller Paul Scholes hade han definitivt lagt av. Han hade kommit till den där punkten; där du varje dag kör samma väg till träningen, gör samma sak på träningen, om och om igen. Och med antalet matcher som en klubb som Manchester United spelar är det många resor, många hotell, mycket bortkastad tid. Men när han hade slutat insåg han att det var inte det livet han ville leva. Han hade tagit sin B-licens som tränare, men kom fram till att han inte var redo för det. Så han började träna igen. Nu tror jag att Paul Scholes kommer att spela i några år till. Han har haft den där pausen, den är värdefull.

Om Apoel–Lyon (intervjun var ju förra veckan) sa han förresten också en del. Att trycket på GSP-stadion i Nicosia var bland det värsta han upplevt i Europa, och att "Lyon inte visste hur svårt det skulle bli".
Ungefär detsamma tror jag man kan säga om United–Bilbao (och framförallt Bilbao–United). Eftersom detta är skamlöst United-positiv blogg hoppas vi att ingen fuskat med yogan. Att Scholesy inte blir för nedslagen på hotellrummet. Att David De Gea grejar huvudspelet.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Intressant inne, intressant i Indien

Måndag 05 mar 2012, 15:47

Jag har haft två dagar på mig, men ändå inte fått ur mig något vettigt om lördagens Tipshallsdrama. Någonstans kändes det som en tävlingsmatch (tack och lov var det inte det), med publiken och prestigen. I så fall var det ingen tvekan om vem den store segraren var.
För Östers del är det väldigt frestande att (åter) dra väldigt stora växlar på insatsen. Men Tipshallen och yada yada – vi nöjer oss med att konstatera att försvaret var fabulöst, att Mario Vasilj var magnifik, att Stefan Karlssons insats får Emil Krafth-affären att framstå som extra briljant. Att David Vidarsson snart går vidare om han fortsätter skarvpassa så här. Att Denis Velic måste upp ett snäpp. Och att det finns många alternativ men ingen målgaranti framåt.
Å andra sidan, anfallsproblemen i Helsingborg är inte att leka med just nu. Är bäst att inte tänka på, om du är lagd åt det hållet.

I stället ägnar vi lite tankeverksamhet åt en Öster-fåvad av gammal modell. Som har en avundsvärd förmåga att alltid hitta något nytt. Något helt nytt.
Häromveckan rapporterade vi att Teitur Thordarson åter hade fått jobb efter den knepiga Whitecaps-kickningen i Kanada förra året.
Sedan dess har islänningen hängt "hemma" i Norge, berättar han för Vancouver Sun. Avfärdat erbjudande från första- och andradivisionsklubbar i Sverige, Norge och Finland.
Och till slut nappat på något lite mer oväntat.
– När du tittar på min karriär ser du att det inte bara har handlat om fotboll. Det har handlat om att ta sig an nya och annorlunda utmaningar och livserfarenheter, säger 60-åringen till Vancouver Sun.
Nu blir det alltså Barasat Euro Musketeers (!) i Indian Premier League.
En aning annorlunda Premiärliga.

Den indiska varianten består av sex lag och skulle avgöras i Kolkata-trakten mellan 25 februari och 8 april. Men när projektet skulle sparka igång saknades tillräckliga arenor (och ett tv-avtal). Det senaste beskedet är premiär i slutet av mars.
Då är det tänkt att TT ska coacha ett Barasat där Hernán Crespo är "ikon-spelaren". Lagen fick välja vars en sådan vid den stora "auktionen" i februari. Man fick även välja en coach – Barasat gick på det isländska spåret. Tyckte det var värt att betala 1,4 miljoner svenska kronor (till ligan) för honom på auktionen.
– Jag gillar allting med det. Utmaningen att gå in i något nytt och annorlunda var en stor anledning till att jag sa ja, säger TT.
Bolivias (tilltänkte) VM-94-hjälte Marco Etcheverry hamnade i Siliguri (där Fabio Cannavaro är ikonspelaren). Kolkata tog Peter Reid och Robbie Fowler (som ändå sägs vara Blackpool-aktuell). I Howrah ska det gamla klassiska portugisiska råskinnet Fernando Couto hålla ordning (bland annat på Robert Pirès). Och slutligen ska passande nog Haldia Heroes ledas av 80-talshjälten John Barnes. Varje lag får bestå av max fyra utlänningar och ska innehålla minst sex indiska U21-spelare. Det låter … intressant.

Indien är förstås en outnyttjad jättemarknad, försök har gjorts förrut, de kommer att göras igen för att få 1,2 miljarder att släppa landhockeyklubban/cricketspaden. En sport där det förresten redan finns en lukrativ Indian Premier League.
Nu är det något som kallas Celebrity Managment Group som skrivit ett 30-årsavtal med det indiska fotbollsförbundet. Enligt CMG-direktören Bhaswar Goswami finns redan intresse att utöka bortom Västbengalen (där det alltså är svårt att hitta planer).
Robert Pirès säger att han får runt fyra miljoner för de sju veckornas spel.
– Eftersom jag ändå inte har någonting i Europa, varför inte testa något helt okänt? Jag har aldrig varit där. Jag är stolt över att bli den förste fransmannen som åker dit och spelar. Och åtta veckor är ingenting.
Teitur Thordarson har också skrivit ett ettårskontrakt med ligan. Han säger i intervjun med Vancouver Sun att Indienäventyret påminner om ett annat av hans gamla projekt. Det i Estland.
– När jag tog (förbundskaptensjobbet) där var det ingen som förstod vad jag gjorde där, eftersom Estland var ett helt blankt blad i europeisk fotboll.
Den gången slutade det med ett 70-placeringarshopp på världsrankingen, och Terra Meriana-korset från den estniske presidenten. Bara så att det vet i Barasat.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

På sin vakt

Fredag 02 mar 2012, 16:00

Fredagen var dagen då målvakterna hamnade i fokus.

• I sin väldigt vilda keeperjakt testar Öster både Boden-burväktare och amerikanen Chris Blais mot (fanfar) svenska mästarna Helsingborg i morgon.
Vilket får en att minnas en annan jänkare, stackars Delvin Junior Countess. Den amerikanske målvaktstalangen som spelat landslagsfotboll mot Andrea Pirlo som ungdom, sedan fastnat bakom Tim Howard på New Yorks MLS-bänk och hösten 2006 dök upp i Växjö. Där blev det diverse strul med icke-EU-spelarkvoter. Och en kul intervju.
Sedan fortsatte han ut i världen. Senaste spåret är en sejour i argentinska Tigre 2007. Efter den verkar DJ Countess ha dragit sig tillbaka från fotbollen, 26 år ung. Fast det går rätt bra ändå.

• I Helsingborgsmålet i Tipshallen (eller vad det nu heter) står Pär Hansson (som står i landslaget om några år). På hd.se pratar han om Roar Han Sens betydelse för karriären (de möttes i Ängelholm 2008):
– En av de bästa tränarna har haft. Jag har Roar att tacka för väldigt mycket. Tiden i Ängelholm betydde sjukt mycket för mig, och gjorde att jag har kunnat ha de här framgångarna efteråt. Det är jag väldigt tacksam för.
De (fanfar) svenska mästarna ställer upp enligt följande (enligt hd.se):
Pär Hansson – Christoffer Andersson, Walid Atta, Erlend Hanstveit, Jere Uronen – Daniel Nordmark, Loret Sadiku, Marcus Bergholtz, Rachid Bouaouzan – Thomas Sörum, Alvaro Santos.
På bänken: Daniel Andersson, Emil Krafth, Joseph Baffo, Erik Wahlstedt, May Mahlangu, Lucas Ohlander och Emil Åberg.
Ett spännande test för Öster, speciellt spännande att Kevin Amuneke är tillbaka i truppen. En joker till att spela ut.

• Själv sysselsätter jag mig med en helt annan målvakt, av en helt annan kaliber. Några bonuscitat från honom så småningom.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Stark Z i Zagreb - då kan det bli O-K i Kiev

Torsdag 01 mar 2012, 08:48

Testet är avklarat, pennorna är nedlagda (nåja). Och alla hade alla rätt. Även när de hade helt olika svar.

• De som ville flytta på Z, flytta ned honom några steg i planen, kan peka på tre assist (en till ett mål han själv gjorde), MVG och guldstjärna i kanten.
• De som tyckte att han fortfarande gjorde sig bäst längst där framme kunde peka på ett katastrofalt Kroatien, säga att det var ett test utan värde.
• De (få) som trodde på Andreas Granqvist som högerbacksbackup kan peka på en trygg insats.
• De (många) som sågade Granens nya position kan peka på ett passningsspel som lämnade en del att önska, och hävda att det kan bli bökigare mot bättre motstånd.
• De (alla) som var spända på glödhete (i Holland) Guidetti fick se honom. Han gjorde alls inte bort sig, han sprang, han pekade, men det är en liten bit kvar till han peakar i landslaget. Det kommer.

Och på tal om alla rätt var Rasmus Elm väldigt mycket Rasmus Elm (även om han tog med handen, är det hans första regelbrott?). Till det här EM:et lär han bli förvisad ut på en kant, och han kommer att klara det galant. Sedan är det dags att sätta honom centralt. Ge honom (och Z) dirigentpinnen.
Men just nu står vi här och hummar nöjt, med någon slags EM-självförtroende. Det är som med Öster–Halmstad förra veckan, du ska aldrig överskatta en träningsmatch och motståndet var minst sagt mediokert och och och – och det var en riktigt bra match.
Viktigast var att Z äntligen hittade rätt, att han och den älgande Elmander äntligen var på samma våglängd (tummar upp, stod upp för varandra). I Zagreb var Z tydligt spel- och revanschsugen efter avstängningen och kritiken, Elmander är evigt underskattad (och i väldigt bra form).
Det finns fortfarande hål här och där (tre fjärdedelar av backlinjen är ännu osäker), det är fortfarande februari (eller inte), vi har fortfarande Ukraina, England och Frankrike i gruppen. Det blir inte lätt, det blir inte alla rätt i juni. Men ett Z-vaket, klurigt och klokt kollektiv kan ha en del att hämta i Kiev.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Självförtroende charmade 779

Torsdag 23 feb 2012, 18:10

Det skulle förstås ha bloggats first thing this morning, men en AIK:are (eller djurgårdare?) hann före. Därför har fokus legat på en helt annan text hela dagen. Men nu åter till väsentligheterna.
Till gårdagens styrkebesked.
Ett anslag på sidan av tipshallsläktaren förbjuder i och för sig både fordon och katter. Ändå körde Öster över Halmstad. Det var kattens lek med råttan. I alla fall så länge katten ville leka.
Självklart var det februari, det var Tipshallen, det var ett icke-ordinarie Halmstad – men det var också ett väldigt rörligt, självklart spelande Öster. Med ett innermittfält som kommer att regera de flesta superettanmatcher. Och ute till höger var Andreas Wihlborg en pigg bekantskap. Till vänster hade Patrik Bojent blivit ett år yngre.
Där framme är det en fantastisk skillnad på Freddy Söderberg i februari 2011 och februari 2012. Fjolårsvinterns vilsenhet har förbytts till ett charmant självförtroende. Halmstad kom med 25 A-landskamper i backlinjen, i Mikael Svenssons stabila gestalt. Öster hade Andreas Birgersson, närmast från tvåan. Han hängde två, som kunde varit tre.
Nu är Öster trots allt inte superbrett på anfallssidan, men i fjol sa sig Roar Han Sen vara en 4–4–2-tränare, och samspelet mellan två forwards skapar en ytterligare anfallsdimension. Men var ska i så fall Velic in?
Något att fundera på, i brist på bryderier just nu. I väntan på nästa lördags tuffare test. Just nu är konstgräset riktigt grönt. 779 åskådare på en träningsmatch är också en siffra som ger hopp. I jämförelse såg 704 personer Elfsborg–Gais.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Vinterväntan

Tisdag 21 feb 2012, 11:48

Det börjar kanske bli dags att blogga igång fotbollsåret 2012. Efter en vietnamesisk vintervila (Hanoi TT har tagit täten i det som numera heter Super League) är bloggaren tillbaka i vintriga Växjö.
Jetlaggen jäklas fortfarande, när du inte ens kan hålla dig vaken under ett mästerlig messisk massaker av Valencia är det illa. Nya försök i kväll. Wernbloom mot Real, hela staden Neapel mot världens ensammaste Villas-Boas.

Men först en landslagsuttagning klockan två, till det första (och sista) testet innan den slutgiltiga EM-truppen ska namnges. John Guidetti är hetare än en solig söndag i Singapore, och kommer förstås med. Nu.
Hysterin i Kroatien nästa vecka får oss till åren komna att minnas en vårlandskamp i Schweiz 2001. Då gjorde Z sin första halvlek i det riktiga landslaget. Det hände inte så mycket, ens för honom, i debuten. Vi ska ta det lugnt med förväntningarna.

Det är 108 EM-lösa dagar kvar, 111 dygn till den svenska premiären i Kiev. Ukraina tog för övrigt ut sin trupp till nästa veckas möte med Israel i går (alla utom tre från den inhemska ligan, men Sjeva är hälskadad). England goes Psycho mot Holland på onsdag, i väntan på att frågetecknen kring Good Old Bent Harry ska rätas ut. Ett annat frågetecken (som mycket, mycket väl kan bli ett utropstecken), Frankrike, testar mot Tyskland.
Och vi, vi åker till Kroatien med en i stort sett spikad trupp. Men utan en given startelva. Hur kul blir Lustigs Celtic-vår? Vågar vi verkligen spela EM med Martin Olsson på vänsterbacken? Var ska Elm in? Är det vettigt att slänga in Guidetti i startelvan? Var ska Z vara?
Svaren saknas i dag. Gissningarna? Att högerbacken lär fortsätta oroa, att vi bör försöka hålla koll på Adam Johansson i Seattle. Att Olsson knappast håller bakåt, att vi får hoppas (med betoning på hoppas) på en säkrare Safari. Att Elm får förvisas till vänsterkanten. Och att Guidetti knappast rusar rakt in i elvan. I så fall blir det på Elmanders bekostnad, och trots vissa brister behöver vi hans löpningar. Å andra sidan har han och Zlatan aldrig klickat. Det är dags att testa att byta plats på dem. Annars får vi pröva något helt nytt.
Men kanske en EM-elva enligt följande, just nu:
Isakssson – Lustig, Mellberg, Olsson, Safari – Svensson, Källström – Larsson, Ibrahimovic, Elm – Elmander.

Sedan vinterväntar vi vidare. På truppen, på kvällen – och på Öster–HBK i morgon. Det är inte alls fel.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

 Lars-Göran RydqvistÖster rullade igång bra 2011. Och fortsatte i samma stil.

Årsbloggkrönika: Bokslut 2011

Torsdag 29 dec 2011, 14:42

Till sist är det ändå siffrorna som står kvar.
Vi stänger lite motvilligt boken, gör bokslut för ännu ett fotbollsår. Försöker få igång författandet av årssammanfattningen. För den behövs förstås. Det var mycket att ta in, mycket att summera nu. Jag famlar. Fastnar i Fifas (något är de bra till, trots allt) lista över årets fotbollssiffror. Brasiliens segersvit i beachsoccer nådde tydligen 30, innan det gick sand i maskineriet (8–12 mot Ryssland). Boca Juniors blev det första argentinska laget på 26 mästerskap att undvika förlust en hel (halv) säsong. Babyface Solskjaer visade sig vara en brådmogen manager, och ändade Moldes 100-åriga väntan på en norsk Tippeligatitel. Och den 2 april satte Real Sporting de Gijón punkt för José Mourinhos mycket speciella svit – 150 hemmamatcher, under nio år och en månad, utan förlust.

Uppenbarligen var april en bra månad att bryta nästan tio år långa sviter. För veckan därpå smällde det på Värendsvallen.
Det var nystart för Öster. På nytt. En ny tränare. Igen. Åter dags att resa sig. Åter premiär. Åter fanns frågorna där.
Efter 90 minuter fanns bara ett stort utropstecken. Öster vann en premiär för första gången på nio år, elva månader och 25 dagar. Då, 2001, var det mot Motala – fotbollshistoriens sämsta superettanlag. Nu var det mot ett Sundsvall som siktade på allsvenskan (och till slut tog sig dit).
Öster slutade fyra, hade en liten chans på ännu mer, men överpresteterade ändå. (Damerna däremot var chanslösa i sin premiär mot Sofie Anderssons Vittsjö, sedan var den allsvenska jakten över). Herrarnas mål var, trots tränarinvändningar, att bli ett stabilt mittenlag. Öster blev mycket mer. Ångesten var borta. För en gångs skull.
Redan till premiären hade solen gått upp. Öster bjöd upp, spelade ut. Satte tonen för hela säsongen. När väl Matteo Blomqvist-Zampi språngnickat bort premiärspöket vågade Öster.

Många fortsatte på den inslagna vägen. Roar Hansen – som Öster fått bända loss ur Ängelholms envisa grepp – gav 16-årige Emil Krafth chansen på högerbacken i premiären. Han blev kvar hela året, vi får se om han är det nästa. Olivier Karekezi hade kommit i form, men försvann plötsligt hem till Rwanda. David Vidarsson var en annan 2010-värvning som växte.
Andra bytte spår efter starten mot Sundsvall. Joakim Wulff dabbade sig där, men till sommaren hade han vunnit keeperkampen och blev den klippa Öster saknat. Freddy Borg flög fram mot Giffarna, men föll igen och blev sitt vanliga ojämna jag. Efter sju år insåg båda parter att det var dags för något nytt. Inte heller den andre Sundsvallssänkaren, MBZ, lyckades bli ordinarie.
Trots att han inför säsongen pratat 4–4–2 fastnade Roar Hansen till slut för det 4–2–3–1 den här truppen var som gjord för. Månz Karlsson tog ett kliv framåt där bak, och så småningom blev Patrik Bojent bofast på vänsterkanten med sin charmerande känsliga inläggsfot. Sommarköpet Johan Persson blev exakt den mittfälts-sheriff som efterlysts. En annan ex-Boisare, Kevin Amuneke, hade av flera anledningar svårare att komma in i laget, men när han väl gjorde det lovade det mycket inför 2012. Efter visst velande fick hemvändaren Denis Velic sin offensiva mittfältsroll. Där ska han vara kvar.
Av de där frågetecknen inför säsongen var våra tveksamheter störst i anfallsfrågan. Supportrarna hade i vanlig ordning önskat en rejäl "fåvad". Och fått Freddy Söderberg. Allmänt suck och stön (inte minst i den här bloggen). Men Söderberg visade sig ha utvecklats rejält, till just en sådan fåvad sedan den senaste Östersejouren. Bors bäste sprang och sprang, blev en Växjövariant av Johan Elmander. Trots en lite trögare höst blev det tio Söderberg-mål.

Öster går in i 2012 med allt det här på pluskontot. Med tre miljoner kronor på minuskontot. Med den där känslan av att Öster kan, att det åter finns ett grundspel att lita på, att 0–0 i halvtid inte automatiskt innebär ett onödigt baklängesmål i andra. Vi (bland annat den här bloggen) kan tjata oss röda och blå om att ett bra 2011 inte automatiskt ger ett bra 2012 – lex Landskrona. Samtidigt tror jag att Roar Hansen kan bygga vidare på det här. Tillsammans med en numera något avlastad Kuno Johansson har tränarduon budgetvärvat vidare. Det behöver inte alls vara fel. Krafth kanske försvinner, men Öster överlever det. Viktigast är att man har ro och råd att tacka nej om/när allsvenska klubbar lockropar på Roar Hansen.
Den stabiliteten behövs, i ett fotbolls-Växjö i förändring. Där Gamla Vallen nyss låg byggs nya Myresjöhus Arena, till synes i Teafore Bennett-fart. I augusti ska man vara i mål. Viktigast 2012 blir ändå att ta till vara den tio matcher långa Värendsvallsvardagen i en på förhand oviss superetta. Den sista premiären på den gamla scenen spelas för övrigt fredagen den 13 april. Utan spöken.

Borta i Budapest finns liknande planer. Den väldiga Värendsvallskusinen Ferenc Puskás-stadion ska ersättas av något nyare. En het septemberkväll kom vi – och nya Sverige – dit. Erik Hamrén hade dansat in som en virvelvind 2010, men fått en bugg i sitt nya system mot Holland. Sverige fortsatte att ta ett steg framåt, ett steg bakåt, ett steg framåt 2011. En Zlatan-stor seger hemma mot Finland, bud på seger i Pest men ingenting alls till slut. En Finlandsmatch bedrövlig som Zlatan. Och så bragdmatchen mot ett redan klart Holland. På något sätt hade Sverige ändå gått till EM.
Tvärtemot Rödblått-Hansen ville Blågult-Hamrén spela 4–2–3–1 från början – det blev (åtminstone i praktiken) ett lagerbäckskt 4–4–2 till slut. Ett sådant som en annan ifrågasatt förbunskapten, Thomas Dennerby, gjorde succé med i dam-VM. På förhand undrade vi om det ens skulle bli kvartsfinal. Det blev ett brons med mersmak.
Inför nästa sommar pratas det om en bra EM-lottning, själv tycker jag att det är diskutabelt. Mot ett ultrataggat Ukraina, ett England som lärt sig slå oss och ett pånyttfött Frankrike krävs det att alla svenska fötter sätts exakt rätt. Att Zlatan Ibrahimovic är med. Med i huvudet, med med fötterna, med i spelet. Diskussionen om hans vara-eller-icke-vara i landslaget blev sned, men var helt naturlig. Erik Hamrén måste komma på något nytt om det inte ska bli samma tråkiga premiärresa till ett mästerskap som Söderberg/Lagerbäck fick år 2000.

Vilket också var året då Helsingborgs Nicklas Persson gjorde det senaste svenska Champions League-målet. Malmö FF var ack så nära i år, Dinamo Zagreb drog dock längsta strået (och kom sedan till korta på ett pinsamt sätt i gruppspelet). Hemma i allsvenskan smällde det på, men att ett Jesper Jansson-gediget HIF till slut stod som fullständigt överlägsna mästare var ingen knall. Förutom i Knalleland kanske. Där ska Växjö Norra-fostrade Jörgen Lennartsson försöka göra Elfsborg till vinnare 2012. I år hade han en hopplös uppgift i krisens Stabaek, i ett Norge där Rade Prica slutade delad tvåa i skytteligan (16 mål).
Längre ut i Europa var våren en clásico-orgie utan like. Hur mycket Mourinho än skällde och ställde om slutade det med att Barcelona vann. CL-finalen mot Englands bästa, Manchester United, blev en formsak. I Italien bröt Milan Milanogrannen Inters dominans – inte heller överraskande när Zlatan anslutit. Hans 2011, jubileumsåret, blev sådär minnesvärt, men gav det vanliga guldet. Och en gyllene bok, som däremot var en fullträff. Att året slutade med att jag köpte den i (önskad) present till världens minst fotbollsintresserade mor var en skräll i paritet med den brasilianska beachboll-bedrövelsen.

Så okej, det är inte bara siffrorna som blir kvar. Orden också. Känslan får vi försöka bära med oss så länge det går, när vi rusar vidare. Framåt. Förhoppningsvis.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Julklapp utan facit

Tisdag 27 dec 2011, 17:56

Det är ju bara jul en gång om året. Det blir bara Öster någon gång om året på våra Inblickssidor. Så jag tänkte tänja på vår pappersexklusivitet för inblicksmaterialet, och helt enkelt slänga ut fredagstidningstexten om Hanna Berkesi.
Många undrar hur det här ska gå, går det att vända försäljningstrenden? Svaret är förstås att ingen vet, att det är precis som med alla inför-säsongen-texter: det finns inget facit. Hur rätt allt än låter.
Här är i alla fall en 10 000 tecken pappers-och-blogg-exklusiv Östertext (som ju är skriven för att även icke-fotbollsnördar ska kunna läsa den).
Nu tillbaka till julfotbollen, till Elm-undrande (mycket osäkra Uniteduppgifter hittills) och att göra en tumme upp för Adam Johanssons Sounders-val (kul liga, bra fotbollsstad, hemska tröjor).

Planen var att plugga och arbeta som aupair. I stället fick Hanna Berkesi hand om en 81-åring med skakig ekonomi.
Nu ska hon hjälpa Östers IF framåt. Genom att hitta tillbaka.

I prisskåpet bakom henne står fyra små kopior av von Rosens pokal. Bevis på fornstora dar, på en kvartett SM-guld mellan 1968 och -81. Så sent som 2009 spelade dock Öster i Sveriges tredje högsta serie, mot lag som Lindome och Torslanda.
Ovanpå glasskåpet står ett modellfartyg. Besökaren får göra sina egna associationer. Öster – en klubb med vind i seglen? Eller ett sjunkande skepp, frånseglat av idrotts-Växjös nya flaggskepp Lakers (som hittills håller sig flytande i ishockeyns elitserie)?
Hanna Berkesi har inte tid att grubbla. Hon vet varför hon sitter på Östers kansli. Det är hon som ska vända på skutan.

• • •

Egentligen var 2011 ett ganska lyckat år för Östers Idrottsförening. Herrlaget slutade fyra i superettan, med en efterlängtat småländsk stomme. Publiksnittet hamnade på hyfsade 2 637 (”bara” 163 åskådare under budget). Damerna kom trea i söderettan. Och samtidigt som nya lag byggdes – lag som så småningom ska upp i allsvenskan – började ett ännu viktigare bygge. Myresjöhus Arena ska stå klar i augusti 2012. Helt nya möjligheter. Helt nya krav.
På en klubb som redan har problem. För 2011 var också ett väldigt misslyckat Österår. Ekonomiskt. I oktober berättade Smålandsposten att föreningen skulle gå tre miljoner kronor back. Enligt ordförande Claes Lövgren berodde det inte på minskade marknadsintäkter. De har legat på sju, åtta miljoner kronor 2011 – precis som 2010. Men när kostnaderna ökade, ökade även kraven på säljsidan. I november beslutade Österledningen att säga upp de marknadsansvariga, Tommy Nilsson och Tommy Berggren (båda har avböjt att kommentera avskedet).
– Vi kände att med den nya arenan var vi tvungna att ha en helt annan organisation, säger Claes Lövgren.
En organisation som Lars Håkansson och Fredrick Göthberg föreslagit. Båda har ett förflutet i Växjö Lakers. Nu fick deras företag icmedia.se AB uppdraget att sälja Öster. En extern marknadsavdelning är en ovanlig lösning för en svensk idrottsklubb. Claes Lövgren tror att den är helt rätt:
– Det kändes spännande och samtidigt tryggt. Skulle det inte funka säger man bara upp avtalet och hittar någon annan lösning. Det finns givetvis en möjlighet att bryta avtalet under året om någon av parterna inte är nöjda. Men i min värld borde det här samarbetet löpa under många år framåt.
Icmedia.se gav uppdraget att sälja Öster till Hanna Berkesi. Vem? undrade många fotbollsintresserade. Hon hade aldrig gjort något avtryck på fotbollsplanen, bara två träningar som nioåring. De Österintresserade googlade kanske Hanna Berkesis namn, hittade en 20-årings blogg. Som handlade om allt från shopping till modelljobb till morotskakor. Och om Östers IF. Hennes nya heltidsuppdrag.

• • •

En av de första dagarna i december håller Öster medlemsmöte. Den genomsnittlige besökaren är en medelålders man. Hanna Berkesi sticker ut, där hon sitter längst fram med klubbledningen och sina chefer Lars Håkansson och Fredrick Göthberg. Den nye klubbchefen Peo Jönsson kan inte vara där. Veckan därpå ska en ny arenachef, Oskar Wijk, presenteras.
Claes Lövgren inleder medlemsmötet med att berätta om förändringarna på marknadssidan:
– De närmsta tre åren måste vi dubbla försäljningen ett antal gånger för att kunna vara ett elitlag i Sverige. Ska vi vara ett elitlag i Europa bör den tredubblas ett antal gånger. Vi måste upp på elitnivå även här.
Styrelseledamoten Sven Johannesson fortsätter, bekräftar de tre minusmiljonerna. Han följs av den nya marknadssidan. Frälsarna. Fredrick Göthberg förklarar att sponsring är ett förlegat begrepp, nu gäller samarbete mellan klubb och företag. Öster behöver många samarbetspartner, inför 2012 finns bara ett 70-tal gällande avtal. När den nya grafiska profilen – som utarbetas tillsammans med reklambyrån Giv Akt – är klar börjar det riktiga säljarbetet. Någon gång efter årsskiftet.
– Vi måste jobba med ett extremt fotarbete, säger Fredrick Göthberg.
Hanna Berkesi säger:
– Vi ser ett behov av att koppla nya värden till varumärket, att boosta upp det igen.
Hon berättar om marknadsundersökningen som precis har genomförts.
– Det positiva är att vi är ett lokalt, jordnära varumärke. Vi har varit bra, tycker marknaden, och vi borde kunna komma igen.
– Det negativa är att marknaden ändå uppfattar oss som att vi inte har varit vinnare på ett tag. Vi har inga stjärnor, det är ingen upplevelse att gå på fotboll, det är tråkigt. Det är vad marknaden har sagt. Men – det ska vi givetvis vända. Det är inte bara idrott, publik och sponsorer som ska skapa intresse och engagemang. Östers IF ska utstråla det också.

• • •

Några dagar senare, i Hanna Berkesis nya arbetsrum (egentligen är det Östers sammanträdesrum), frågar jag om hon alltid har varit en säljare.
– Ja, det är nog medfött.
Pappa Tommi är vd för ett IT-företag, mamma Jeanette lärare. Dottern har alltid tyckt om att stå på scen. Att stå inför folk. Som när hon var 14 och sjöng på talangjakten i Ljungby. Som när hennes presentation i Stockholm gav henne titeln Sveriges bästa Ung Företagsamhet-säljare 2009. Som när hon frilansar som modell.
Efter studenten i juni 2010 stannade hon kvar på Procivitas gymnasieskola, för att som projektledare jobba med marknadsföringen. I somras åkte hon till USA. Främst för att deltidsplugga kriminalpsykologi på prestige-universitetet Harvard. Samtidigt tänkte hon jobba som aupair. Men det varade bara i två månader.
– Jag hamnade tyvärr i en familj som utgav sig för att vara något som de inte var.
På sin blogg beskriver hon ingående intrycken från USA, och kampen för upprättelse från företaget som ordnat jobbet (”jag tycker inte om att när folk inte står upp för det som hänt”). Samtidigt kom Hanna hem till ett nytt jobb. På icmedia.se.
– Jag känner folk som har jobbat med Hanna, och hade fått berättat för mig vad hon kunde, säger Lars Håkansson.
Han tvekade inte att ge jobbet till en 20-åring.
– Min erfarenhet är att yngre människor är hungrigare, och kan betydligt mer än de själva och andra tror. Det där sitter nog mest i folks huvuden. Ungdomlig entusiasm är något fantastiskt bra. Jag fick själv mitt första chefsjobb när jag var 23 år.
– Sedan är ju inte Hanna ensam. Fredrick och jag finns med, plus att Öster har anställt en klubbchef. Det måste till ett teamwork.

Hanna Berkesi visste att många skulle undra.
– Det är klart att det har varit en uppgång i hur många som läser bloggen. ”Varför ska hon göra det här?” Men för de flesta tar det två minuter, sedan har de förtroende för mig, säger hon.
– Visst, snacket går på stan om att de plockar in en blond tjej. Men ju mer man pratar, desto bättre är det. Det blir ett intresse. Så det ser jag bara som positivt.
Det är inte jobbigt?
– Nä.
På bloggen fortsätter hon att skriva om det mesta i sitt liv.
– Jag väljer själv att vara mer offentlig än jag behöver. Jag ser det som en bra möjlighet att marknadsföra både mig själv och Öster. Jag har alltid varit ganska strategisk i mitt tänkande. Just bloggen började som en jag-är-i-USA-och-mamma-och-pappa-vill-veta-vad-jag-gör-blogg, sedan märkte jag att det fanns ett intresse och fortsatte. Nu märker jag att inläggen om Öster läses mer än de andra. Man levererar det som marknaden vill ha.
– Tjejer kan läsa att jag jobbar med det här, men att jag fortfarande är tjej och tycker om killar och kläder. Jag tror att jag kan bli en intressant förebild, för att locka fler tjejer.
För i fotbollskorridorerna dominerar fortfarande männen. Österkansliet är inget undantag.
– Det är till min fördel, om jag gör det till min fördel. Tyvärr är det så hemskt att det ställs lägre krav på tjejer i dag. Därför har jag större chans än en kille att överraska och imponera, säger Hanna Berkesi.

• • •

Pressen på icmedia.se är stor.
– De behöver dra in tre, fyra miljoner kronor mer än tidigare, säger Claes Lövgren.
Det vill säga runt tolv miljoner kronor under 2012 (2010 hade superettanklubbarna i snitt 6,2 miljoner kronor i reklam- och sponsorintäkter). Claes Lövgren säger att det var ett nödvändigt beslut att förändra marknadssidan. Samtidigt är han självkritisk.
– Vi i styrelsen hade nog kunnat göra mycket mer. Vi, och många andra, trodde att bara vi kom tillbaka till superettan skulle det lösa sig. Det var väl inte så enkelt.
Frågan är hur den nya organisationen ska lyckas där den gamla bet i gräset.
– Vi vill hitta tillbaka, säger Hanna Berkesi.
Öster ska vara samma lokala (och regionala) angelägenhet som under glansdagarna. Spela en attraktiv fotboll. Mönstra många egna talanger. Av säsongen 2011 att döma är man redan en liten bit på vägen. Hanna Berkesi poängterar att inte heller på marknadssidan var allt fel tidigare.

– Vi har ett starkt varumärke, vi har tradition, vi har många med Österhjärta. Vi vill få tillbaka glädjen i att komma och titta på Öster. Få den där känslan av att inte vilja missa det. Att företag ser en stor vinning i att vara med.
Men är inte Växjöpubliken rätt svårflörtad?
– Nej, i Vida Arena är det ju fullt. Det handlar om att skapa ett forum där många intresserade kan träffas. Självklart ska man komma för fotbollen, men det också så mycket runt omkring. Där tror jag inte att vi i Växjö är mer kräsna. Det är en mänsklig grundinställning – vi vill vara där det händer. Och på Öster ska det hända.
Även för företagen.
– De pengar företagen investerar i plats och exponering på arenan, kan man få igen i nya affärer. Vi är måna om att hjälpa till att förmedla kontakterna. Sedan måste vi se till varje företag, därför låser vi oss inte vid att ha till exempel sex eller åtta abonnemang i ett guldabonnemang. Visma behöver fler biljetter än Sven Arnes Bygg. Men båda kan ha nytta av att vara med i vårt nätverk.
Är Växjö Lakers en svår konkurrent?
– Visst finns det en begränsad summa pengar på marknaden. Men jag tror ändå inte att man ser Lakers som en konkurrent. Det är många företag som i dag inte syns i Vida Arena. Och det finns de som har råd att synas på båda arenorna. Men vi måste själva utstråla att det inte är någon konkurrens. Vi är två olika sporter, men vi representerar båda Växjö. Som Växjöbo vet du vilka lag du ska hålla på, det ska inte vara något snack. Du ska inte behöva välja mellan Öster och Lakers. Det är inte samma bransch. Det skulle vara som att du behövde välja mellan att gilla Lady Gaga och … George Bush.

• • •

Pressen på Hanna Berkesi är stor.
Tvivlar hon någon gång på sig själv?
– Nej, det tjänar jag inget på. Jag har så pass stor tillit till mina chefer, de som har satt mig på den här positionen. Och till mig själv, till min förmåga att klara av det. Men man ska vara ödmjuk. Det är ett stort uppdrag. Vi kommer inte att vända allting över en natt. Men vi kommer att vända det.
Du är helt övertygad om det?
– Ja. Den dagen jag börjar tvivla kan jag gå hem i stället.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

En rödblå tråd, trådlöst och helt avklätt

Måndag 19 dec 2011, 15:14

Öster fortsätter att satsa ungt och spännande. Och billigt, förmodligen. Om den här truppen startar säsongen 2012 blir det utan någon som helst favoritstämpel. Men med en tanke. Med bredd. Det ger credd.

• • •

Det var inte mycket till VM-final i går, vi var nog många som tröttnade, någon tyckte det var tragiskt att se statusen på den brasilianska fotbollen och drömde sig tillbaka till 60-tals-Santos.
Så här:
• Större lag än Santos har blivit löjligt utrullade av Barcelona.
• Santos är ur slag, efter en högproduktiv vår.
• Brasiliansk – och sydamerikansk – klubbfotboll har ungefär samma problem (plus några till) som vi i Sverige: det är för jämnt. Det är en ny mästare varje år (i bland två). Trupperna är för tunna, ska du satsa på kontinenten hamnar du lätt efter på hemmaplan. Och då blir det inget utlandsäventyr nästa år. Gör du en bra säsong börjar europeiska klubbar rycka i spelarna så fort slutsignalen gått. Det blir svårt att bygga något på sikt.
Sedan är det förstås också så att hur hajpad Neymar (och några lagkamrater) än är, ska de fortfarande visa det på de största scenerna. Det glimtades rejält under sommarens Copa America, men det är klart att det krävs en Europa-anpassningsperiod när flytten blir av. Om den nu blir det. I så fall sätter jag min peng på Real Madrid. Neymars tuppkam är för hög för Barcelona. Bokstavligt och bildligt.

• • •
Och där borta i öster är Kim Jong-Il borta (mer borta?). En av tidernas stora fotbollstänkare. Som allt annat Jong-Il-relaterat är det svårt att veta som verkligen har sagts och gjorts, men historien säger att när Nordkorea överraskande nått VM 2010 förklarade förbundskaptenen Kim Jong-Hun föga överraskande att en annan Kim Jong låg bakom. Inte nog med att han delgav sin visdom inför matcherna – även under spelets gång la den store ledaren upp taktiken. Som förmedlades via telefon. Och då pratar vi inte någon fergusonsk bakelitlur, utan förbundskapten Kim berättade om en mobiltelefon "osynlig för det mänskliga ögat". Vem som hade hittat på den? Inte var det IT-avdelningen.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

I Roalds spår, i väntan på Roar

Tisdag 13 dec 2011, 19:04

I morse kom ett TT-telegram, som berättade att den norska expeditionen till Sydpolen avbrutits (det var inte så överraskande, fotbollslandslaget tog sig inte ens till Polen/Ukraina...). Deltagarna ska dock ändå finnas med på 100-årsjubileet av Roald Amundsens prestation.
– Efter sex veckors sanslöst slit är det en oviktig detalj att vi flygs in de sista åtta milen, säger Jan-Gunnar Winther från Norsk Polarinstitutt.
Och det är väl ungefär så det känns här också. Att man önskar sig lite norsk assistans. Att man önskar att någon från framtiden, från april 2012 (eller kanske ännu hellre september 2012), kunde landa med en businessclass-inredd tidsmaskin och fråga om man ville ha skjuts i Northug-fart. Till våren. Till nästa säsong. Låta en fuska lite. Så man slapp grådasket och Antarktis-kylan och hundvädret. Jag har redan fått nog. En Clásico eller Chelski–City i stugvärmen är alltid trevligt, men inget slår trots allt att frysa fingrarna av sig på svensk pressläktare.
Nu finns det i alla fall ett spelprogram att spekulera kring. Titta ut datum. En premiär mot ett pankt ex-Panos. Två darriga (?) ex-allsvenskar hemma tidigt. En 67-tribute-avslutning mot Brage på Vallen? En Myresjöhus-invigning mot Thern- och stjärnlösa Värnamo? En nervig avslutning mot Bajen (som tar ett kul, men djärvt, grepp med "Groggen" Berhalter)?
En Östertrupp är på väg att växa fram, det sajnas rejält med fåvards. Så många att det blir 4–4–2? (Som var spelsystemet Roar Han Sen sa sig föredra redan i fjol) Fast hur placerar du då ut de tre innermittfältskuggarna? Velic på en kant låter riktigt kantigt.
Vi får se. Går du in på Fotbollförbundets hemsida är i alla fall 2011 års tabell utbytt. Nu är Öster sist igen. Precis som det ska vara. Så här års.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Rödknäpp om rödnäsans näsknäpp

Fredag 09 dec 2011, 16:17

Du vet att något galet har hänt när Harry Redknapp är vettigast.
Jag har inte orkat närmare analysera den svarta onsdagen – det mesta har väl ändå redan sagts. Men. City fick de Europaproblem jag anat att de skulle få – minns det korta Europa League-äventyret i våras. Uniteds uttåg såg jag däremot aldrig komma. Hörde inga signaler. Hur urspårad hösten än varit.
Anledningen till att rödjävlarna – trots de senaste somrarnas blygsamma affärer (allt är relativt) – ändå kunnat hänga med i den absoluta Europatoppen kommer från Liverpool, från Croxteth. Laget är helt enkelt extremt beroende av Wayne Rooney, och är inte han i form (och nej, det är han inte just nu) blir det ofta Basel-uselt framåt. Speciellt när alla andra anfallsvapen är skadade. Ungefär samma sak gäller Nemanja-aj-aj Vidic bakåt. SAF har hyllats hela hösten, men hans sommar framstår med vinterns kranka blekhet som mindre lyckad. Han har bevisligen valt fel målvakt många gånger tidigare, och någon ny kreativitet på mittfältet skapade han aldrig. Förhoppningsvis blir bottenappet i Basel en nödvändig näsbränna för rödnäsan.

Och då är vi osökt inne på Tottenham-Redknapp. Till Sky Sports säger han:
– Jag måste vara ärlig, jag vet inte hur du går från Champions League till Europa League. Gör du verkligen det? Om du blir utslagen är du väl ute. Om du går in i en tävling och blir besegrad, då är du ute ur den. Hur kan du då komma in i en annan tävling? Om vi åker ur FA-cupen kommer vi tillbaka in ligacupens semifinaler eller någonting. Det är otroligt. Jag förstår bara inte det.
Inte jag heller. Men jag förstår förstås att det handlar om de där papperslapparna Redknapp brukar ha en fäbless för. Det gör det alls inte rätt att City och United spelar sextondelsfinal framåt februari. Det är en sak att lag som missar i Champions League-kvalet får spela i Europa League – kvalar du inte in i till division 1 får du spela i tvåan, typ. Men när du redan gjort ett gruppspel? Det sänker bara Europaligans trovärdighet. Och den behöver all trovärdighet, all värdighet den kan få. Den behöver inte de redan besegrade. Även om de kommer från Manchester.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

 Lars-Göran RydqvistMFF? Nja... Får jag spela centralt?
(Thern Senior och Junior på Södracupen i december 2002.)

Värnamo calling

Onsdag 07 dec 2011, 15:38

Kommer tillbaka från Värendsvallen och möts av beskedet att Värnamosonen Thern Junior skrivit på för Malmö FF (enligt HD). Gudarna måste ha blivit tokiga. Jesper Jansson har nog inte blivit det, en talangfull men ojämn 19-åring som kräver en plats på Sveriges bästa innermittfält klarar han sig nog utan (du måste leverera mer, oavsett vad du heter). Frågan är hur det påverkar förhandlingarna om Thern Seniors flytt? Fördel Växjö nu? Eller kommer MFF in i bilden?
Hursomhelst, jag ville mest få en anledning att lyfta upp bilden ovan.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

Plus i minusgraderna

Tisdag 06 dec 2011, 09:33

På allmän (nåja) begäran masade sig Fotbollsbloggen ut ur vinteridet – just som det faktiskt börjat snöa. Ett ide där den tänkt gömma sig så länge termometern visade minussiffror. I stället hamnade jag på Östers medlemsmöte. Minus där också.

Mest talades det dock plus. Plus en tjusig arena, byggd av litauisk betong, kinesiska stolar och med skånskt gräs (gräset blir alltid grönare på andra sidan länsgränsen). Plus en ny marknadsavdelning (mer om den så småningom). Plus en klubbchef (som inte hade tid att komma). Plus nya biljettpriser. Plus flera intressanta träninsmatcher (88 dagar kvar till den 3 mars nu…). Plus lösa (?) planer på att hotta upp Tipshallen (som tydligen inte heter så längre). Plus framtidstro.
Men hur många gånger klubbledningen än påpekade att herrlaget var bland de 20 bästa i Sverige 2011 fanns de tre minusmiljonerna lik förbannat kvar. Hur stort förtroendekapitalet än är för den livliga ledningen visar det egna kapitalet lik förbannat 1,25 miljoner minus. Det är illa alla år. Det är speciellt ovälkommet inför ett år när pressen på spelare och ledare redan var skrämmande stor. Nu ställs ännu högre krav på att laget verkligen tillhör superettantoppen när Myresjöhus Arena öppnar i sommar, på att publiken kommer, på att marknadsavdelningen levererar. Nästa vinter måste minus ha blivit plus. Öster har hopp om att lösa ekvationen. Men, som Claes Lövgren sa i mars "det avgörs ju tyvärr på planen".

Där fortsätter Öster att gå försiktigt fram. De tre Mr X-nammen som läckt ut nu är alla intressanta, om aningen oerfarna. Enligt Kuno rycks det inte i befintliga spelare, en extra mittback ska däremot säkra situationen till 2013, när kontraktsituationen där bak bli lurigare. Det blir en budgetsatsning även 2012. Med 2011 i minnet verkar det vettigt. Samtidigt som sådant kan ändras på några superettanomgångar. Kuno förkunnade under sitt anförande "vi är inte chanslösa nästa år". Båda fötterna på jorden. Och huvudet högt. Även i vinterkylan, i väntan på ett väldigt spännade fotbollsår, i väntan på en vår som bara blir en enda lång väntan på sommaren när det ska smälla. Och Öster inte har tid med någon baksmälla. Men vi väntar med oron.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

2011, 2012

Måndag 07 nov 2011, 17:04

Det finns inga titlar kvar att vinna för Helsingborg, så den svenska fotbollssäsongen är definitivt slut. Snart dags för Fotbollsgala. Guldbollen är redan avhandlad av mig, vinnare i övriga kategorier finns det många förslag på. Som vanligt blir det lite märkligt när allsvenska spelare mixas med de ute i Europa. Som i den första kategorin – årets målvakt. Pär Hansson gjorde en guldsäsong i allsvenskan – men slår han ut Isakssons imponerande landslagsinsatser? Bäst hade varit separata klasser kan tyckas. Fast med tanke på kvaliteten som brukar hållas är det kanske bäst om galan inte falsksjunger för länge.
Hursomhelst, mina vinnare:

• Årets målvakt: Andreas Isaksson (bör inte få Guldbollen, bör vinna något).
• Årets back: Olof Mellberg (se ovan).
• Årets mittfältare: Kim Källström (se ovan gånger två).
• Årets forward: Johan Elmander (se.., ja, ni fattar).
• Årets allsvenske spelare: Pär Hansson (i extremt hård konkurrens med lagkamraten May Mahlangu).
• Årets nykomling: Alexander Milosevic (väldigt stabil AIK-debutant).
• Årets tränare: Conny Karlsson (även om hans roll förblir omdiskuterad).

Om damvinnarna skulle jag väldigt gärna vilja uttala mig lika tvärsäkert, men jag har helt enkelt sett alldeles för lite av allsvenskan i år. Konstateras kan väl att Charlotte Rohlin var bäste back i VM, att Lisa Dahlkvist var detsamma på mittfältet och att Lotta Schelin var i en klass för sig bland anfallarna. Och att Sofia Jakobsson borde ligga bra till för årets genombrott. Precis som Martin Sjögren i tränarklassen. Och förstås, Diamantbollen till Schelin.

• • •

Nu är 9 513 långt ifrån en katastrofsiffra historiskt sett, men visst borde en cupfinal (där hemmalaget precis blivit svenska mästare) locka mer? Typ 25 032 (siffran när Ålesund 2–1-slog Brann i söndagens norska final). Förbundet har testat 111 olika lösningar, men fortfarande inte fastnat för fasta (i övrigt tomma) speldagar. Hela vägen. Helst med en final på, säg, sensommaren.

• • •

När Hammarby dansade på kvalstreckslinan fick kvällstidningarna det till att division 1 var nära. I slutändan klarade sig Bajen – och superettans 13:e och 14:e lag överlevde ödesmatcherna utan några större bekymmer. Inte många trodde på IFK Värnamo inför elitdebuten, men det blev ju ett fint slutfacit på Finnvedsvallen. Kanske en knepigare andra, Victor Claesson-lös säsong, dock.
Och på tal om superettan 2012: Trelleborgs FF satsar nytt och vilt med Alf Westerberg. Å andra sidan sa jag något liknande när Helsingborg anställde Conny Karlsson vintern 2009.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA

I Öster-riket

Onsdag 02 nov 2011, 16:22

Champions League-kvällen i går peakade tidigt, med Z:s kamp mot traktorerna från Borisov. Sedan blev det inte så spännande, andra raka Messi-hattricket undantaget.
Hetare i kväll – i München, i Manchester (usch) och i Lyon. Och kanske i Neulengbach.
Där nere i Niederösterreich, tre mil väster om Wien, spelar svenska mästarna LdB FC Malmö åttondelsfinal i UEFA Women's Champions League. Och även i Österrike är Öster-inslagen i centrum. Avgående succétränaren Martin Sjögren nominerades till årets damtränare till måndagens fotbollsgala (det var ungefär lika sensationellt som Erik Hamréns landslagstrupp). Frida Nordin är också nomierad – till årets mål, alla kategorier, för den här baljan (bortse från reklamen). Nu vickar hon som vänsterback. Med Emma Wilhelmsson innanför sig. En Emma som hade det lite svårt i våras, men är tillbaka nu och blir kvar.

• • •

För övrigt: ni känner kanske ingen sympati, men kvällens viktiga (faktiskt) Unitedmatch är förvisad till någon Viasat Extra-kanal. Medan City huserar i Viasat Sport. Ett tidens tecken?

• • •

Ett stort krya-på-dig till Fantonio Cassano förstås. För x antal år sedan kallade jag honom "Italiens störste talang sedan da Vinci", sedan blev det väl mindre kärleksfullt när han bråkade sig bort från Sampdoria (som hamnade i Serie B, där de blå nu faktiskt är på kvalplats efter 2–0 på Crotone). Men som sagt, bli bättre. Det gäller för övrig "Good old bent Harry" Redknapp också.

• PERMALÄNK
• DISKUTERA