Onsdag 10 dec 2008, 00:59
Vänner,
I och med detta inlägg tar jag farväl av smp.se och modebloggen.
Som ni säker märkt har min aktivitet här dalat likt en skadeskjuten lärka under älgjakt.
Sedan sist vi hördes av har jag flyttat till Stokholm och börjat som redaktionsassistent på Bon. Efter att ha gått in i Ann-Sofie Back, delat taxi med fnittriga moderedaktörer, blivit utskälld på franska av metropolitan models, provat klockor i 180 000 kronorsklassen och suttit front row börjar jag känna mig hemma.
Ingen, knappt ens jag, vet hur framtiden ser ut. Även om jag idag har mitt namn tryckt i magasinet som fick mig att öppna ögonen för resten av omvärlden finns det alltid nya val och beslut. Människor som varje dag öppnar upp oanade platser inom dig.
Jag vet att Växjö (mentalt eller fysiskt), för vissa, kan vara outhärdligt. Men det blir bättre. Och det är tack vare oss som vågar drömma och längta bort till annat som en stor del av kulturen utvecklas framåt. Fanns det inte människor som velat mer och velat veta mer vore världen en synnerligen fattig plats. Det är åtminstone min synpunkt. Fortsätt alltid att utgå ifrån världens viktigaste fråga - varför. Nöjd dig aldrig med att bara få svar på vad.
Det är dags att lämna utrymme för någon annan, med minst lika höga och många ambitioner. Förhoppningsvis kommer ni att uppleva smålandsposten som inspirerande även i fortsättningen. Min målsättning kommer alltid att vara att ifrågasätta och berätta, vart jag än är, i den mån jag kan.
Jag är ödmjuk och tacksam inför de få läsare jag haft sedan min start. Tack.
Om jag dyker upp på en annan plats här på internet lovar jag att höra av mig.
Till dess,
/Benjamin
Måndag 20 okt 2008, 14:48
För någon dag sedan lästa jag en subtil hyllan till den "nya mannen". En man som framställs som närmast fjollig i modemedia, en man som shoppar fler par skor än sin fru och tänker på milimeterlängden på skäggstubben.
Skribenten i fråga tyckte att förändringen var så himla bra ur en jämställdhetssynpunkt, tänk att män idag inte längre samlar snus under överläppen utan istället groomar sig.
Jag förstår inte grejen. Vi är fan heller inte mer jämställda för att killar fixar skägget, noppar ögonbrynen eller går på hudkonsultationer. Vad som hänt är att de stora killarna med pengar hittat en ny målgrupp, kan man få en mängd män att bli lika bekymrade över sina utseenden som kvinnor finns det pengar att tjäna. Istället för att bli jämlika har det gjort oss homogena på utseende planet. Mans- och kvinnorollerna förändras inte bara för att vi lägger mer pengar på hudkräm och Regain.
Och vilket lyckokast! Män är överlag mycket mer ängsliga än kvinnor (jag generaliserar, såklart). Det finns få tillfällen för en man att lufta åsikter om det egna utseendet, en kultur vi idag lever i som gjort att mannen är helt förvirrad vad gäller medial påverkan på självförtroendet. Läser Erik 22 år om groomingprodukterna som räddar hans liv finns det inget som kommer att hindra honom.
Missförstå mig inte, alla har rätt att vara ytliga och ängsliga. Det är myten om mannens fåfänga som jämlikhetsfaktor jag vill slå hål på.
En sak, som kanske för många ter sig en aning lustig, jag däremot uppskattade och verkligen tror på var kjolen Marc Jacobs visade sig efter senaste visningen för egna märket i slutet av sommaren. En sådan rebellisk handling mot världen! Mot klädkonventionerna! Dessutom i New York.
Likaså kanske Alexander McQueens så kallade Mankini (manlig bikini) var ganska ful och tramsig, däremot satte den på vissa hll igång en diskussion om mannens kläder och roll i kostymen. Bra. Sådant behöver vi, inte fler och mer avancerade rakhyvlar.
(Medveten om att kjolen på bilden egentligen är en kilt, men sedan är visningen också Marc by Marc Jacobs. Efter Marc Jacobs visningen hade han en riktig kjol för män. Ganska intressant att han utefter hur experimentellt märket är klär sig själv, mer eller mindre nyskapande och spännande. Han hade tillexempel en vanlig kostym efter Louis Vuitton, det mest nyskapande av de tre husen.)
Lördag 18 okt 2008, 02:04
Jag har verkligen gjort ett antal förvirrande saker den senaste tiden. Vad gäller kläder alltså. Till att börja med. En för stor grå kavaj förlorade sina armar en natt på mitt rum. Först tyckte jag att det blev fint. Nu känns det en aning lumberjack.
Två billiga thsirts föll offer under min obarmhärtiga sax. Nu tvekar jag innan jag ens rör dem. En beige rock *fick nytt liv* med säkerhetsnålar. Läs: ett försök till hobby-dekonstruktion.
Vad håller jag liksom på med? Är jag så totalt förvirrade och borta? Jag har bevisligen undvikit kära bloggen ett tag nu. Förlåt, ska bättra mig. Börja ett kreativt, spännande och fint stil/klädes/mode-liv. Allt för allmän beskådan.
()
Lördag 18 okt 2008, 01:55
Jag har en längre tid tänkt på det här med utseenden. Och klädsel.
Från och till, mest till, tycker jag att det är jobbigt att klä på mig. Hitta en klädsel som passar till utseendet för dagen. Jag tilltalas av tanken på ett anonymt ansikte. Ett ansikte som varken förmedlar eller säger något. Alls.
Tony har varit inne på en vit mask. Men att det då mest handlat om en frihet; med en vit mask kan man känna sig helt fri och obedömd. Själv tänke jag mig någon intrikat drapering. Invecklade veck som döljer mitt ansikte. Något annat som är vackert. Utan ansträngning. Kanske något nätaktigt, gärna i olika lager, likt det Victor och Rolf hittade på för ett antal år sedan.
Är det ändå inte lustigt; en liknande mask skulle jag bära för att på något vis göra en markering om hur lite jag bryr mig om mitt utseende och för att visa hur sjuk hetsen kring andras är. Dock skulle ett skynke för anletet tolkas som mycket fåfängt.
Viktigast av allt vid eventuell marknadsföring är att inte på något vis, inte ens skämtsamt, hänvisa till diverse etniska grupper eller folkdrökter. Inte typ "här är den, den nya burkan!!".
Visst är vi lite trötta på etnicitetreferenser? I och med Vogues fotografering bland något indiskt folkslag (tror jag?) dog mitt intresse (förmodligen innan det, ville bara hänga upp det på något) för sådant. Jag vill inte höra om indianer, samer, eller vad det nu må vara. Trist tråkigt. Lite kul och kreativt som vita tjugotalspojkar i Brideshead.
Nej. Något som faktiskt var lite insirerande, det var Chalayan-visningen.
Kanske är det inbillning men jag har för mig att han kallade sin senaste presentation för Crash eller något liknande. Jag har tidigare visat bilder från den här i bloggen. Kläder som såg ut att ha frusit i en häftig framåtrörelse. Som liksom drogs bakåt, från kroppen.
Hans förklaring baserades på grundtanken om att vi idag fördas så snabbt inom alla områden att det någon gång kommer att ta stopp. Världen kommer att stanna upp i en gigantisk bilcrash (i akutsituation behöver man inte tänka på appearence, nice). Fint illustrerat i en kollektion. Fin man.
Söndag 05 okt 2008, 17:29
Torsdag 02 okt 2008, 15:51
Torsdag 02 okt 2008, 15:50
Torsdag 02 okt 2008, 11:42
Är det inte en underbar tanke att vingarna på höstens skor från Prada flugit upp till armhöjd inför nästa säsong? (Proenza Schouler , Gianfranco Ferré , Christopher Kane .)
Torsdag 02 okt 2008, 11:21
Just nu går det att se Viktor och Rolf S/S 2009 på deras hemsida. Vad jag vet blir det ingen fysisk visning, utan bara den här digitala.
1. Förmodligen är det här ett steg i riktning bort från säsongsstyrt mode. V&R har tidigare gett systemet kritik för att inte kännas modernt eller passande. Personligen tycker jag att greppet att förlägga visningen till internet mest känns som ett smart och billigt pr-trick, men samtidigit demokratiskt. Jag i växjö lär se den samtidigt och på samma sätt som Anna Wintour i New York. Men ändå. För att förändra hur världen ser på kläder och trender krävs förmodligen något större än en digital, förfilmad visning.
2. Trots föregående punkt - jag älsker det! Axlarna hänger på som hos Balmain, Balenciaga och till viss del Nina Ricci. Ja, och Cristopher Kane och Givenchy också! (Margiela startade verkligen något där, för några säsonger sedan). Istället för gigantiska påsar till väskor är det små förglada pjäser som bärs runt. Praktiskt i stunder då det bara gör bra att inte få plats med kreditkortet i väskan och glömma det hemma.
På catwalken visas också några slags strumpskor, likt de från YSL i våras och något som Balenciaga gjorde nu till nästa vår. Lite fint men samtidig tänker jag hemska tantskor från typ Wedins. Men jag är en ett bigfan av fugly gone high fashion så hit me.
Något att kritisera är kanske de få utgångarna, har för mig att det bara visades runt 20 outfits. En aning tunt. Det spexiga arrangemanget känns ibland större än själva kollektionen.
Torsdag 02 okt 2008, 10:52
Jag är inte först att säga det, likväl vill jag få det ur mig - Victoria Beckham växer. Nyligen kom hon till någon fancy schpancy tillställning i lårhöga lackstövlar utan klack. I latex. Vem annan skulle helt utan att ifrågasätta sig själv, ta på sig dem? I stort sett bara Victoria Beckham.
Intressant blir väl att se hur skvallerpressen rubricerar stövlarna.
P.S. är det inte komiskt att både börsen och Pradamodeller faller i kapp just nu?
Torsdag 25 sep 2008, 16:14
Någon gång under lördagens natt kom jag och Helena in på Haute Couture. Det är en svindlande tanke att det faktiskt, fortfarande, finns människor som är beredda att betala 150 000 euro för något då dessutom måste vänta på. Någon sa, någon gång, i något sammanhang att det uppskattningsvis finns cirka 3000 kunder av den sorten kvar i världen.
Helenas avslutande kommentar:
- Ja det är väl de där Monaco-barnen.
Något annat vi behandlade var prissättning - hur priser inom couture, nästan på grund av tradition varierar. Couture från YSL (okej, finns ju inte längre men ändå) är billigare än den klassiskt dyra från Dior.
Men sen finns det också nykomlingar, designers som till exempel Ann-Valerie Hash som med eget couture-hus kämpar. Och bara gjort så några säsonger. Hon själv tror inte ens att den excentriska och mycket speciella formen att göra kläder kommer att finnas kvar så länge till.
Alber Elbaz, Creativ Director på Lanvin, sa i en intervju (vad trovärdig jag låter när jag aldrig källhänvisar) att många av hans sömmerskor startade inom Couturen och att deras kunskaper och metoder inspirerar och påverkar Lanvins design. Hans replik i hela diskussionen kring skröddarsytt och jättedyrt var alltså att genom gammal kunskap förs Haute Couturen vidare.
Förmodligen är det så även jag tror att det blir; kunskap om skärningar, material och extravagns förs vidare till ett format mer passande vår tid. Alltså kommer inte den unika genren att dö ut helt. Däremot måste jag säga att det känns en aning vemodigt och sorgligt. Bara namnet Haute Couture har alltid påmint mig om något väldigt speciellt, avskilt och nästan förbjudet.
Bild från Alexis Mabille S/S 08
Torsdag 25 sep 2008, 15:50
Eftersom jag föt tillfället inte kan länka vill jag inte inleda någon längre kommentar kring de pågående och avslutade visningarna inför våren 2009. Däremot kan jag tipsa er alla om att gå in på style.com eller vogue.co.uk och titta runt. Upptäck egna favoriter, välj att se visningar där designern är helt okänd för dig. En personlig favorit, som dock sysslar med couture är Ann- Valerie Hash. Helt fenomenal.
Torsdag 25 sep 2008, 15:44
Kul att jämföra klackhöjden, http://www.youtube.com/watch?v=j4ExFMYrNiM och (nu senast) http://www.youtube.com/watch?v=tFaVzHFc_CM. Förlåt förresten för äckliga länkar, men bloggklienten funar, grande surprise, inte helt som den ska.
Känns det förresten inte sorgligt att allting blir så uttjatat nu för tiden. Lite old news, men jag kom att tänka på det efter att ha plöjt igenom bloggmeter med kritik mot Miuccia Pradas senaste. Visst, modellerna är jätte smala, skorna ganska fula och kollektionen må inte vara så att säga "top notch". Men vart tog all magi vägen? All hänföring och förundran? Då och då kan jag störa mig på den allmäna viljan bland bloggare (gud, förlåt, jag är själv en syndare) till att dissekera, kritisera och blottlägga allt allt allt.
Fredag 12 sep 2008, 17:20
Jag tittar på Americas next top Model. Circle 11. Tyra just made fierce happen liksom. Verkligen den mest värda säsongen att titta på. Jag lär följa. Favortien är självklart fransyskan Marjorie, eller-vad-det-nu-var-hon-hette. Eller transan. Så mycket bättre än alla andra tramstjejer som bara har attityd. Hey mama liksom.
Är det förövrigt någon annan som ser likheterna mellan kostymerna de blev tilldelade på Top-Model institute och den där miu miu-visningen som gjorde att halva modevärlden did: "no Miuccia, you just didn't!"
Mein gott. Ms Banks förstör mitt språk.
Fredag 12 sep 2008, 12:26
Jag har två funderingar när det gäller reklam, just nu Ser inte kvinnan i H&M-reklamen en aning svettig ut? Dessutom är kläderna en aning bleka och tråkiga. Det där med färgade skuggor vet jag inte heller om jag lockades av precis.
Men! Är inte Dolce&Gabbanas kampanj nu i höst helt underbar? Den får mig att vilja flytta typ till bortre Canada eller typ Österrike och bara kramas med hjortar och gå runt i mönstrade byxor. DG är verkligen på väg upp!
Fredag 12 sep 2008, 12:26
Jag har två funderingar när det gäller reklam, just nu Ser inte kvinnan i H&M-reklamen en aning svettig ut? Dessutom är kläderna en aning bleka och tråkiga. Det där med färgade skuggor vet jag inte heller om jag lockades av precis.
Men! Är inte Dolce&Gabbanas kampanj nu i höst helt underbar? Den får mig att vilja flytta typ till bortre Canada eller typ Österrike och bara kramas med hjortar och gå runt i mönstrade byxor. DG är verkligen på väg upp!
Onsdag 10 sep 2008, 16:06
Det här är fan det sjukaste jag sett på länge. Kan han inte bara gå och dö?
(Jag älskar fortfarande Jessica Stam och det faktum att modellerna från New York verkar ha lite mer hull, om än bara lite).
Söndag 07 sep 2008, 14:22
Valerie Steele föreläser om Gothic Glamour på Stockholms Universitet och allt är bara svart svart svart och höst. Känns det inte underbart? Dessutom gör Haider Ackermann finfina kläder (den här från höst/vinter 2007/2008).
Söndag 07 sep 2008, 14:01
Någon gång skrev den där Elsa en lista med 12 så kallade commandments för dåtidens kvinnor. Listan har några år på nacken men den kan ändå vara värd några minuter.
1. Since most women do not know themselves they should try to do so
2. A woman who buys an expensive dress and changes it, often with disastrous result, is extravagant and foolish
3. Most women (and men) are colour blind. They should ask for suggestions
4. Remember twenty percent of women have inferiority complexes. Seventy percent have illusions
5. Ninety percent are afraid of being conspicuous, and of what people will say. So they buy a grey suit. They should dare to be different
6. Women should listen and ask for competent criticism and advice
7. They should choose their clothes alone or in the company of a man
8. They should never shop with another woman, who sometimes consciously or unconsciously is apt to be jealous
9. She should buy little and only of the best or cheapest
10. Never fit a dress to the body, but train the body to fit the dress
11. A woman should buy mostly in one place where she is known and respected, and not rush around trying every new fad
12. And she should pay her bills.
Söndag 07 sep 2008, 13:57
När jag skrev föregående inlägg kom jag att tänka på en annan sak - hur nästan allting har en motsats. Dualiteter så att säga. Ni vet; Yin Yang, svart och vitt, materia vs. antimateria, ond- och god energi. Och så vidare.
Men. Vad är då motsatsen till design? Jo, jag skulle nog svara att design står på ena sidan och natur på den andra. Naturen är något helt skapat, utan annan påverkan, av sig självt. Givetvis anpassar sig naturen efter andra element men låter sig inte påverkas eller tas över, Inga människor inblandade (från början). Däremot är design något som genomsyrar alltid vi befattar oss med. Allting är ju de facto designat, förutbestämt hur det ska eller kommer att se ut. Utom naturen då. Naturen utvecklas på egen hand, utan vår hjälp. (Här får man ha överseende och blunda för vissa undantag som när en bonde odlar potatis typ).
Hade det således inte intressat och spännande med en kombinaion, en fusion mellan design och natur. Kanske ett klädesplagg som förändras med naturens hjälp - en klänning blir i vinden en tjockare tröja, ett par byxor blir tunnare och kortare med hjälp av solen. Självklart enbart lösa tanker, än så länge.
Hussein Chalayan står förmodligen för något som kan liknas vid mina tankar, i alla fall det närmaste vi kommit idag när han inför vår/sommar 2007 (spola fram till 00:40). Verkligen breathtaking. Om man nu kan slänga sig med sådana uttryck och ändå behålla hedern.
Söndag 07 sep 2008, 13:42
Hej. Bloggen.
Idag tänkte jag att vi skulle prata om Elsa. Schiaparelli. Hon levde för längesedan (föddes 1890 i Rom) och var en av de första klädskapare vars skapande svävade någonstans mellan konst och skrädderi. Kopplingarna till den samtida konstnärseliten var många, bland annat var hon vän med Man Ray och Salvador Dali. Den senare samarbetade hon med, till exempel gjorde han trycket till en berömd Lobster dress . En annan sak hon skapade var en skohatt.
Varför känns då Elsa het just nu?
Modecirkusen snurrar som sagt allt snabbare och snabbare, alla refernser och inspirationskällor har använts både en, två och hundra gånger. Särskilt vad gäller att skapa något nytt av tidigare årtal. Gemensamt är att man gärna hänger upp inspirationen på en person, en film eller en företeelse. Som 20/30-talet och Brideshead Revisited fick agera inspiration för förra och även demma sommaren, indie- och grungevågen som inspirerades av otaliga suspekta rockstjärnor och Kate Moss på 90-talet, 1960-talet för någon säsong sedan med Edie och Andy i spetsen samtidigt som Factory Girl hade premiär. Hur många gånger har det inte refereats till 80-talet eller som nu senast 90-talet?
Det är förmodligen fler än jag som väntar på att nästa "inspirationsrunda" ska kicka igång, de gamla referenserna känns en aning slitna och det är här Elsa med vänner kommer in. Även om avantgardismen inte är ett årtioende, en folkrörelse (okej, kanske) eller en genre av något slag tror jag på ökad förståelse och uppskattning av den stora massan. När källor till inspiration tryter letar man efter nytt och outforskat, något man får tillskriva avantgardismen. Det blir även intressant då avantgardisterna står för dekonstruktion - det blir nästan symboliskt att man undersöker själva klädernas uppbyggnad, vara eller icke vara, när man inte längre vet hur man ska närm sig dem inför nästa säsong.
Ungefär här får ni ursäkta mig om jag är rörig, begreppen är fortfarande en aning oklara. Jag påstår inte att inspirationen just skulle slå mot större modeskapare, snarare modebloggare och andra -profiler. För när man tröttnat på linnen, ankelboots och mary kates stil börjar de flesta vända sig till dr martens känger (okej, gammalt, men ändå), storrutigt, annorlunda skärningar och former men även en individualism och självständighet som länge grott under ytan. Inom några månader kommer många (diverse modebloggare och deras wannabes), fler än idag, uppge bland annat Elsa, Margiela, Yamamoto och Kawakubo som förebilder.
Hm. En aning utdraget. Skrik om ni inte förstår hur jag tänker.
Onsdag 03 sep 2008, 20:59
Hej bloggen.
Nu tycker jag att det officiellt är höst. Välkomnar mer än gärna höststormar, vackra höstplagg och diverse höstdepressioner. För mig har det alltid varit väldigt viktigt att känna att jag på rikitgt verkligen går in för en säsong så fort de första tecknen visas. Redan för någon vecka sedan tog jag mer än gärna på mig halsdukar och ullkavajer. Inte bara för att vädret då och då har krävt utan också för att det är betryggande.
I dag var jag förövrigt på stan i Växjö för första gången på hur länge som helst. Knasigt nog kom jag hem med fem kavajer (vågar inte räkna efter hur många jag har, men det är helt klart ett tvåsiffrigt antal), två par byxor och en rock.
Tisdag 26 aug 2008, 17:52
Jag ber inte om mycket men är det något jag hjärtinnerligt önskar är att vad som säkert, i höst, kommer att kallas för "Givenchy-looken" inte blir uttjatad. Allt är så vackert. Det skulle göra mig totalt suicidal om halsbanden dog modebloggs-döden på grund av lite hype i typ sofis mode. Låt bli!!
Tisdag 26 aug 2008, 17:39
Runt elva vaknade jag och kände behovet att klä på mig något höstigt. Efter en grundlig titt i garderoben (kan bäst liknas vid ett obeskrivligt kaos, i klädväg har jag oändligt många lik i min garderob) hittar jag ett par vida, bruna byxor i någon ullblandning. Jag vet inte riktigt hur de hamnade där eller hur gamla de är. Modellen skvallrar om 70-tal och högst troligtvis impulsköptes dem en deppig dag i någon second hand-affär. Men! Vad klimatsmart tänkte jag. Att slippa köpa kläder utan att bara hitta. Organisk bomull kan slänga sig i väggen, jag behöver inte ens handla för att klä mig i "nya" kläder.
Men, jag tänkte efter. Att jag hittar kläder jag inte visste att jag ägde måste tyda på att jag överkonsumerar (om än begagnat) så mycket att jag glömmer bort kläder. Vilket förmodligen är ännu värre än någonting annat.
Förresten slog det mig, strax efter att jag själv hittat byxorna, hur lockande "upphittat"-lådorna/säckarna/kartongerna var under skoltiden. Bara tanken på att kunna hitta något alldeles speciellt. helt gratis vara otroligt breath takin'. Kilovis med kläder som bara stod och samlade dam. Sen var plaggen självklart dammiga, slitna och fulla bakterier med bakterier. Men vem har sagt att barn är logiska varelser.
Nu ska jag anta den seriösa approachen och skriva en krönika om barnkläder. Känns en aning förvirrande att som 19-åring skriva om något så långt bort ifrån mig. Dock kan det vara väldigt intressant. Har hört att det ska vara en djungel där ute.
Måndag 25 aug 2008, 16:20
Jag har länge tänkt på att ta in några av mina små skyddslingar som gästbloggare här för att de ska få känna på den riktiga världen. Vi kommer att få läsa Helena Anderssons funderingar kring kvinnoideal, allmänt skvaller från Ines Micanovic och en och annan åsikt kring Stockholms klubbliv av Tony Carlsson. Men självklart kommer jag att rycka upp mig och blogga mer än någonsin tidigare.
Först ut är Ines:
Benjamins blogg är vemodig och vacker och Benjamin bär alltid kavaj. Nu har han bjudit in mig för att ta ner nivån ett antal steg, för att genera mer läsare. Jag bjuder på allt ni saknar: ett simpel språk, dålig modekoll och extremt festliga inlägg. Ines blir den lilla extra blåorangelila färgklicken i Benjamins annars svartröda fashionblogg.
Fashion är inte alltid my passion (förvänta er inte för mycket), men häromdagen köpte jag en dalahästväska, så alla har ju sina stunder så att säga. Min passion är snarare kändissverige, balkanfester och fransk ost. Min passion är mina läsare.
Love/ i
Måndag 25 aug 2008, 16:03
När jag letade bilder på det våfflade håret slog det mig hur tråkiga kläder Chanel gör för män. Jag menar det borde ju verkligen finnas kreativa resurser och inspiration från gamla tider så det räcker.
Måndag 25 aug 2008, 15:59
(Bild från facehunter.)
Måndag 25 aug 2008, 15:58
Jag vet inte riktigt varför, men helt plötsligt känns våfflat hår fint igen. Det blev lite mycket ett tag efter Chanel-visningen men nu. Nu jävlar.
Förresten tycker min kära kollega Ines att det har blivit lite för mycket "svart" i den här bloggen. Hon saknar typiska modebloggarelement som fräscha smoothies eller recept på en god fruktsallad. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Lördag 23 aug 2008, 22:13
Söndag 17 aug 2008, 23:13
Läste i Svenskadgbladets mycket eminenta kulturbilaga om hur ett antal designers uppmärksammas för att genom bland annat just kollektioner tagit avstånd mot hur snabbt allting snurrar idag. Man vill slå ännu hårdare slag för hållbart mode, rubba säsongstänkandet där du måste köpa nytt och framför allt förebygga massproduktion och överkonsumtion.
Ett exempel de tog var designerduon Viktor & Rolf (bilden ovan) som i en kollektion visat kläder med fasthäftade (inte sydda) budskap som "dream" eller "no". En del av modellerna hade även budskapet "no" sminkat i ansiktet. Bra så.
Men. Någon dag efter det bläddrade jag i magasinet Dansk. Just det numret hade var på temat "NO". Det fick mig att dra en djup suck. Ett oerhört viktigt och djupt budskap förminskades till en trend, ett tema för en tidskrift som satsar på kortvariga trender och omväxling. För just i tidningar som Dansk älskar hållbarhet och medvetenhet ena dagen för att föraktas nästa. Det är ungefär lika fel (stilistiskt) som att se en uttalad moderat i palestinasjal.
Nej, nej, nej.
Daniel Enestubbe
Daniel Enestubbe, 39 år, sportreporter och krönikör.
Jag tycker om att tycka.
Jag tycker till om allmänt i allmänhet och om sport i synnerhet.
Vissa tycker det jag tycker är lysande medan andra tycker det jag tycker är fetuselt.
Det tycker jag är bra.
daniel.enestubbe@smp.se
Telefon: 0470-770 664
Fotbollsbloggen
En blogg om fotboll (faktiskt). Från Öster till väster, från Champinjonligan till de svenska fotbollsåkrarna.
Vid tangentbordet finns Per Johansson, specialreporter och sportredigerare på Smålandsposten. Blev aldrig särskilt ordinarie i Torna Hällestads P76-lag i början av 90-talet, men fick i alla fall en fast plats i Smp:s laguppställning 2007. Trivs både på Värendsvallen och på La Bombonera i Buenos Aires, och försöker se fotbollen som något mer än bara ett spel. Samtidigt som den ju är just det.
Finns även på Twitter.
per.johansson@smp.se
Lokalfotbollsbloggen
Den egna karriären i Vislanda IF tog slut när sju spelare skulle bli elva. Något proffs blev jag aldrig men fotbollen följer jag med stort intresse ändå. Jag heter Daniel Rydström, 29 år, sport- och Älmhultsreporter på Smålandsposten. I denna blogg följer ni vad som händer på Torparängen, Älmekulla och Hultavallen. Häng med till vår sida på Facebook. Klicka på länken, klicka på "gilla" och du får lokala fotbollsnyheter på din sida.
daniel.rydstrom@smp.se
Telefon: 0476-487 51
Mammabloggen
Jag heter Marie, jobbar här på Smålandsposten. Men jag är även mamma. Tvåbarnsmamma numera. Vem kunde tro det? Leiah kom den 17 februari 2007 och den 27 maj 2010 föddes hennes lillasyster. Jag började blogga hösten 2006 och det här handlar om föräldraskap. Vardagen och livet i smått och stort med barn helt enkelt.
marie.magnusson@smp.se
Telefon: 0472-473 40
Moas blogg
Hej jag heter Moa, är 16 år går numer på katedralskolan i Växjö. Jag bloggar om livet i Bråt och studierna i Växjö och så allt där mellan så klart.
huvudnyheter just nu
SMP-live med lokal partiledardebatt
[Uppdaterad i dag 20:32]
Det är halvtid mellan två val. Då passade Smålandsposten på att samla de styrande politikerna i Växjö för en debatt. Samtliga partier i kommunfullmäktige kom till SMP-live för att diskutera bostads- och skolfrågor samt flyktingmottagande. Se strax debatten i repris.
LÄS MER
