Comeback, kub och Kobe
Torsdag 14 aug 2008, 20:14
Jo, det var lite av en mellandag. I alla fall för mig.
Missade (valde bort) brottarna. Vilket ju kanske var en miss med facit i hand.
Missade (valde bort) skyttet. Och det var ju skeet samma.
Istället hängde jag på pingisarenen ett tag. Vår före detta praoelev drev några hjärnspöken på flykten när han vände 0–2 underläget mot Brasilien.
Sedan var jag på simstadion en sväng. Vattenkuben var mäktig, det blev två olympiska rekord på några minuter och Stefan Nystrand såg taggad ut. Fast starten var dålig.
Ett snabbt infall senare var jag på väg mot Wukesong, basketarenan. Det tog sin tid – tydligen är det 40 minuter med buss dit. Men en halvlek USA-Grekland var mödan värd. Kobe spelade inte så mycket, men gjorde det han skulle när han var på plan. Och så satt Shaquille O'Neal på läktaren. Bara en sån sak.
Söndag 24 aug 2008, 13:05
Det blev aldrig någon isländsk nationalsång (vad den nu kan heta). Istället blev det världens bästa nationalhymn, Marseljäsen, och det var väl nästan lika trevligt det.
Nu är de sista texterna faktiskt skickade. OS är över för min del. Och för att citera Jerry Garcia: "What a long, strange trip it's been".
Jag har suttit inklämd på trånga bussäten med laptopen i knäet och författat, och skrivit blogginlägg i en hiss. Jag har irrat omkring i Peking på jakt efter det gigantiska OS-området. Jag har tjatat om Gustav Larsson – och sedan fått se honom ta OS-silver. Jag har trängts i mixade zoner (den på cykelstadion var klart värst, med pingisarenan som god tvåa). Jag har intervjuat taekwondokillar från Marshallöarna, kinesiska volontärer och världens snabbaste man – men inte Kobe Bryant…
Jag har ätit hundra grillspett, men ingen jiaozi (det ska snart bli ändring på det) och inga kräftor. Jag har inte druckit en öl på evigheter (det ska snart bli ändring på det också). Jag har druckit ändlösa flaskor vatten och knaprat på cashewnötter. Jag har stressat, svettats och svurit, men inte sovit så mycket. Jag har slitit ut några par flipflops och slarvat bort en mobilladdare. Jag har haft fantastiskt roligt.
Men nu är det slut. Finito, som Carro sa. Och OS-bloggen släcker ner. Är det någon som vill mig något är jag på semester. I Kina. Någonstans.
Zai jian!
Söndag 24 aug 2008, 09:19
Sitter i det luftkonditionerade presscentret ännu en gång (det är så svårt att ta farväl…) och tittar på basketfinalen. Skippade att se den live, för att istället bevittna Islands första OS-guld någonsin. Hoppas jag. Kobe och grabbarna tycks klara sig rätt bra ändå.
De sista texterna är (nästan) färdigskrivna och en ordentlig hot pot-middag inplanerad i kväll. Har beslutat mig för att bojkotta avslutningsceremonin, eftersom "Whole Lotta Love" inte får spelas. Vilket säkert gläder vissa kollegor, som brukar gnälla så fort min mobil (med nyss nämnda Zeppelinklassiker som ringsignal) börjar låta på jobbet.
Annars var det en märklig känsla att vakna i morse. Inget irriterande mobilalarm, och ingenstans jag måste vara. Slötittade på maraton, och gick sedan och åt en frukost med alldeles för mycket bacon, lite bröd och en bit morotskaka.
Nu blir det snart till att vänja sig vid livet utanför OS-bubblan. Inga gratisbussar och ingen kille i källaren som bara står och väntar på få tvätta dina kläder. Å andra sidan inga lämningar klockan tre på natten heller, och inga fler plastburgare från mediematsalen heller. Å tredje sidan ingen fotboll, basket, handboll, friidrott, cykel, simning, simhopp, tyngdlyftning, tennis, pingis, baseboll, segling eller taekwondo heller (jag tror det var alla sporterna jag sett live här).
Nu ska jag gå och köpa ännu en mugg kaffe och dra mig bortåt handbollshallen. Heja Island!
Lördag 23 aug 2008, 19:14
Tydligen fick ni inte se pingisfinalen på SVT1. Och jag måste tyvärr meddela att ni missade något.
Tänk Wimbledonfinalen i juli mellan Nadal och Federer, så förstår ni vilken klass Ma Lin–Wang Hao höll. Wang (som ju alla heter i Kina…) är världsetta, men har alltid svårt i mästerskapsfinalerna. Den här lördagskvällen blev inget undantag.
De flesta svenska journalister drog också efter den förlorade bronsmatchen. Vi som var kvar var lite besvikna på publiktrycket. Visst, det var gott om folk och bra tryck, men inte riktigt så grymt som vi hade förväntat oss.
Volontärerna jag pratade med berättade att bronsmedaljören Wang Liqin är den populäraste pingisspelaren, eftersom han är en så vänlig människa. Ma Lin är näst mest popis, medan många har svårt för 25-årige, rödhårige Wang Hao. Fast några höll på honom i finalen. Företrädesvis unga.
• • •
När jag satt på fotbollsfinalen tidigare i dag (Maradona satt en halv läktare bort) slog det mig att jag inte sett en fotbollsmatch sedan Kina–Sverige den sjätte. Och jag har inte ens hunnit sakna det. Rödblå fotbollslag som inte börjar på "Ö" har gjort bort sig, utan att jag brytt mig nämnvärt. Premier League har dragit igång utan att jag läst en enda förhandsartikel. Sverige har tydligen gått över till 3–5–2.
Det är kanske dags att släppa det här OS:et och återgå till att vara en vanlig fotbollsnörd. En fotbollsnörd på semester.
I morgon blir det handbollsfinal och rejäl middag. Plus en sammanfattning av det här spektaklet innan jag försvinner från radarn.
Nu ska jag bara genomlida en sista kväll här i presscentret. Det gröna isteet kostar bara fem yuan, tack och lov.
• • •
På bussen hem fick jag och HD-Rooth stå mitt i bussen. Längst bak, mitt i gången, satt ingen mindre än Staffan Lindeboj.
Plötsligt, när vi var några hundra meter från vårt mål, fick han ett ryck och skyndade genom bussen. "Excuse me" sa han och tog sig förbi oss.
Sedan stod han med bestämd min längst framme vid chauffören och inväntade ankomsten till presscentret.
Lördag 23 aug 2008, 08:36
Var förstås sen i vanlig ordning, men hann i alla fall se Jörgen Persson förlora mot Wang Hao. Ingen skräll, ändå kändes det lite halvsurt. Chanserna fanns.
Sprang på seglaren Anton Dahlberg, som numera tar det lugnt i OS-byn, utanför pingisarenan. Han var också lite besviken, men hoppades på brons i kväll. Medan jag stod och snackade med Dahlberg gick för övrigt HD-Rooth till kramattack mot en av de stackars oskyldiga seglartjejerna. Han påstod efteråt att de gått i samma klass hemma i Ängelholm, men jag vet inte...
När vi kom tillbaka till presscentret (saknaden kommer att bli enorm på måndag...) gick jag in och köpte två burgare, sedan promenerade jag bort till Fågelboet och nu sitter jag och ser Messi, Riquelme och Aguero försöka vinna ett OS-guld i fotboll. Hittills går det rätt bra...
...och bara för att jag skrev det höll Nigeria på att göra mål.
Snart ska jag gå hem och powernappa någon timme. Sedan blir det Persson–Wang Liqin. Och den helkinesiska herrsingelfinalen.
En sådan lördag får duga som substitut för kräftskivan i Klavreström. Hoppas bara att någon stoppar in en kräfta eller två i frysen...
• • •
Häromdagen skrev jag om Sverige och Ungerns kamp om att vara bästa guldlösa nation. Nu ser jag i China Daily att ungrarna inte alls fattat reglerna, utan gått och tagit ett guld! Vi vann.
Fredag 22 aug 2008, 16:21
Folk knoppade av efter att Klüft pratat ut i den mixade zonen, men jag dröjde mig kvar i Fågelboet.
Och det ångrar jag inte, nu när Usain Bolt med en makalös kurva varit med och slagit sitt tredje (!!!) världsrekord. 37,10. Helt sanslöst. Kanske dags att diverse svenskar börja tugga i sig lite yams från Jamaica.
Dessutom var det ju roligt att Trinidad and Tobago tog silvret. Snöade ju in på Seinfeld i dagens tidning, och så fort T&T kommer på tal kommer jag att tänka på ett Seinfeldavsnitt...
Det är maratonlöparen Jean Paul, han som satte väckarklockan på snooze under OS, som kommer till New Yorks maraton.
George: So he's from Trinidad and Tobago?
Elaine: Yes, he's trindadian and tobagian...
Själv sätter jag väckarklockan på 8:30 i morgon. För att se Jörgen Persson mot Wang Hao. Inte klokt. Och ingen snooze.
Stavhoppsfinalen är också ett riktigt drama kan jag hälsa Brown Village.
Fredag 22 aug 2008, 13:15
Ingång 211 på Fågelboet – då kan inget gå fel.
Eller, det har det väl gjort för vissa. För Kallur till exempel. Men jag är i alla fall på plats nu vid min gamla vanliga plats, för att följa Carro Klüfts kamp om OS-medaljerna. Längdtjejerna har precis börjat värma upp – om det nu behövs i det härligt heta Peking. I min av HD-Rooth så dissade kikare ser Klüftan taggad ut där hon testar ansatsen.
Dagens dråpslag var dock att biffchipsen var slut i kiosken här bakom.
Dagens höjdare var Jörgen Perssons pingiskvart. Vilken "ping pang"! Och Jörgen P är en genomtrevlig kille, han bjöd gärna på sin tid när den samlade svenska presskåren ville vet allt efteråt.
I ett hörn stod Pär Gerell. När 16 år äldre Persson fick frågan om hur laget fördriver tiden i OS-byn berättade han om frågesporter – och en hel del Nilecity. Tydligen är Gerell expert på Nilecityimitationerna. Men något smakprov fick vi inte. Trots Jörgens uppmaningar.
Fredag 22 aug 2008, 08:44
Efter lite taekwondo och en sjysst revbenslunch är jag och Mr Brown Village nu på plats i pingishallen på Pekinguniversitetet. Popcornen (med blåbärssmak) är inhandlade, en hyfsad plats på pressläktaren tagen och världsettan Wang Hao har precis vunnit enkelt. Så nu väntar vi bara på "Jorgen Person".
Som jag har skrivit tidigare är att vara på OS att vara på fel ställe hela tiden. I går kväll var jag på friidrott för att se en klassisk 400-metersfinal och kanske ett världsrekord på 110 häck. Men 400-finalen blev ganska avslagen, och Dayron Robles missade rekordet med sex hundradelar. Samtidigt spelade Jörgen Persson vad som skulle visa sig bli en fantastisk match mot Samsonov i en annan del av Peking... Och då var dessutom damernas fotbollsfinal också i gång.
I kväll lovar jag dock att försöka svänga förbi Carolina Klüfts längdfinal. Kanske.
Torsdag 21 aug 2008, 08:24
Blött i boet
Allt är blött.
Nu har jag suttit på fågelboet i nästan fyra timmar och det regnar fortfarande. Inte lika mycket som när jag kom hit, men ändå. Ska vada tillbaka till presscentret och äta nu. Och försöka hitta något att titta på i eftermiddag. För nu tror jag till slut att jag hittat en lämpligt semesterhotell i Qingdao...
Spjutkvalet blev ett drama, men nu finns det något att se fram emot på lördag kväll också. Fast han måste skärpa sig ordentligt då, Magnus Arvidsson.
Torsdag 21 aug 2008, 06:30
Helt sjukt, helt otroligt. 19,30!
Och jag var inte där… Förstås.
Var så nöjd med min basketutflyt, och så kom jag tillbaka till presscentret och fick se. 19,30!
Å andra sidan är det helt enligt traditionen. När Michael Johnson satte det gamla rekordet, i Atlanta -96, var jag inte heller med. Jag följde hela OS nätterna igenom, men just den kvällen råkade jag somna i soffan.
Onsdag 20 aug 2008, 09:49
Gjorde ett, i ärlighetens namn, ganska halvhjärtat försök att komma iväg på en presskonferens i morse. Alltihop var ganska långsökt, och dessutom väldigt tidigt på morgonen... Till slut lyckades jag hitta en taxi. Taxichauffören tittade på adresslappen och nickade, vi åkte iväg. I cirka fem minuter – sedan visste han plötsligt inte var han skulle längre och viftade ut mig. För övrigt såg chauffören ut precis som Nordkoreas diktator Kim Jong-Il – samma hår, samma glasögon. Och samma trevliga sätt.
Jag gick hem och la mig igen. Nu sitter jag på presscentret med en latte och ska snart iväg på ett ordentligt basketpass. Jag klagar inte.
• • •
Guldläge i Qingdao. Kom igen nu Chefen, en flygbiljett är allt jag begär. Peking är ordentligt smoggigt igen.
• • •
När HD-Roth och jag satt och skrev för brinnande livet här i presscentret i går kväll satte sig en argentinare (visade det sig) mitt emot oss. Det visade sig också att han skulle spela in ett radioinslag, om sitt möte med Maradona... För säkerhets skull blev han tvungen att göra det två gånger. Lika högt båda gångerna.
När jag sedan, i mitt zombielika tillstånd, skulle ta bussen till mediebyn framåt halv tre hade jag hittat en bra plats, där det gick att sträcka ut benen ordentligt, så länge ingen satte sig på platsen mitt emot. Vem tror ni kom och satte sig där?
När samme argentinare kom in i hotellhissen – och också skulle till våning 15 – reagerade jag inte ens. Märkligt nog hängde han inte med mig in på rummet.
Tisdag 19 aug 2008, 10:51
Jag måste erkänna att jag var orolig inför Klüfts längdkval. Okej att tresteg är en ny gren, men borde inte tävlingsmänniskan Carro i alla fall ha gjort årets bästa tävling i OS?
Jag hade inte behövt förlora någon nattsömn. (Det gjorde jag i och för sig inte på grund av Carro, utan för att jag satt och stavade fel långt in på småtimmarna.)
Chefen (som också måste ha förlorat en hel del nattsömn) trodde på medalj direkt efter. Jag är beredd att hålla med.
• • •
Finska journalister fortsätter att trakasera oss svenskar. En av dem berättade om deras (enda) guldmedaljör, trap-skytten Satu Makela-Nummela.
– Det är en 39-årig tjej, som sköt i jeans. Finska idrottsmuseet frågade om hon vill donera jeansen, men hon sa att hon hade köpt dem så nyligen…
• • •
Ett evigt jagande i dag. Efter Klüft drog jag på handboll. Halvsprang från Fågelboet till världens största bussparkeringsplats, utanför presscentret. Solen gasade, bussen dröjde. När jag till slut kom fram till handbollshallen hade andra halvlek precis börjat. Den blev inte jättespännande.
• • •
Och nu, på väg in i presscentret, blev jag haffad av ett engelskt tv-team.
– Vet du vem som är trea i medaljligan, frågade reportern.
– Tyskland? försökte jag.
– Storbritannien!
– Good for you...
• • •
Men i kväll (om två och en halv timme, herregud) är det Holm. Då.
Måndag 18 aug 2008, 15:31
Hon försökte, men lyckades inte hålla tårarna borta.
Sanna Kallur var fruktansvärt ledsen, men förhoppningsvis inte helt knäckt, där hon stod nere i den mixade zonen för en stund sedan. Hon sa att hon inte fattat vad som hänt förrän hon låg där på marken. Det gjorde inte vi heller.
• • •
Som vanligt blev det en strid på kniven att ta sig hit i tid (mitt fel). Men med middagen i högsta hugg rusade jag in här fem minuter innan Kallurs lopp. Hade hunnit äta tio pommes innan det var dags att rusa ner i mixade zonen igen...
• • •
Annars var det som sagt en långsam dag rent idrottsligt. Valde bort triatlonen, och det gjorde jag nog rätt i. Spankulerade istället omkring i ett sommarvarmt Peking och utnyttjade OS-brickan för att komma in i Förbjudna Staden. Gick min favoritrunda här i stan (skönt att ha en sådan), från palatsområdets norra port över kullen bakom (spektakulär utsikt den här klara dagen) och genom hutongerna bort till Beihai Park där näckrosorna blommade för fullt.
• • •
På bussen hit träffade vi en finsk journalist som hade skrivit en text i går om den svenska "succén". Han undrade om vi hade några fler guldhopp. "Kallur" sa vi. Han ler nog.
• • •
Chefen tycker att jag åker extremt mycket taxi. Han har aldrig varit i Kina.
• • •
I den mixade zonen undrade en norsk journalist om vi tar några guld. "Damhandboll" sa vi.
• • •
Fotboll är för övrigt en väldigt fånig sport. Diverse fåniga resultat i går.
• • •
... och där gick Musse också i mål. Inga guld nu heller.
Söndag 17 aug 2008, 15:49
Tre saker till:
• Kinesiska biffchips är inte alls tokiga.
• Bildbevis på utflykten kan ni se på http://www.barometern.se/blogg/roster_fran_oster/6400-km-mur(798856).gm
• Och Michael Johnson gick precis förbi oss här på pressläktaren.
Söndag 17 aug 2008, 15:33
Vi har precis satt oss ner igen efter den slovenska nationalsången. När kommer den svenska?
OT-Brunby och jag har hittat tillbaka till Fågelboet efter utflykten till Muren. Som avlöpte ganska odramatiskt, förutom trafikstockningen på vägen hem. Tydligen hade det rasat lite på den (före detta) olympiska cykelvägen. Men inget farligt.
Brunby, Foto-Daniel, HD-Daniel och jag stuvade in oss i en taxi och knölade till slut även in oss på muren. Vi var inte ensamma, men Muren är Muren. Även med några tusen kinesiska turister.
Är lite avundsjuk på nyss nämnda murveltrio. Samtliga bor nämligen på ett hotell utanför OS-området som ligger mitt i ett restaurangkvarter. Var och käkade en sen lunch där, en mycket välsmakande sådan. Snart får vi gå tillbaka och ha en hotpot-kväll.
(Nu rev Klostergårdens stolthet. Håller en lundensisk tumme för att Linus grejar det till slut. En dag kommer han att slå till en stor final. Frågan är bara när.)
Skulle vi behöva gå ner i den mixade zonen framåt kvällen lär vi inte behöva trängas med några andra journalister. Vräkte i mig min kinesiska favoritförätt – gurka i vitlök och vinäger – till lunchen.
Söndag 17 aug 2008, 08:18
Häromdagen var jag på tyngdlyftning med den norske kungen (som inte fick se någon medalj bärgas).
I kväll var jag på tennis med Carl "Kära Örebroare" Gustaf själv. I alla fall i två set. Kanske hade kungen – och Thomas Gustafsson som satt bredvid – också velat ta bussen till Fågelboet efter två set. Vi gjorde bedömningen att 1) det var kört för svenskarna, och 2) 100-metersfinalen skulle bli minnesvärd.
Jag och OT-Brunby hade inte fel.
Tyvärr blir det väl inte fler besök på tennisarenan, som är så fruktansvärt läcker. Suverän sikt och bra tryck i grytan. Speciellt när det är kinesiskt på banan, även om alla motståndare inte verkar uppskatta att publiken tokjublar vid en missad förstaserve.
• • •
Var hos TT vid halv tio i morse och tiggde. Men någon simbiljett blev det inte (Sverige har av någon anledning väldigt få pressbiljetter till finalpassen). När svenskarna gjorde bort sig i parti och minut kändes det ändå rätt skönt att sitta i presscentret med en kopp kaffe, och följa eländet på tv.
• • •
Brunby och jag smet förresten i väg och såg systrarna Williams spela dubbel i ett halvt set. Så på en kväll avverkade vi Bolt, Powell, Federer, Serena och Venus. Jag är rätt nöjd nu. I morgon ska jag se en annan höjdare.
Fredag 15 aug 2008, 14:40
Eventuellt oroliga chefer kan lugna ner sig. Smålandspostens utsände är nu på plats i "Fågelboet". Uppkopplingen fungerar och det är över en timme till Carro Klüft börjar hoppa...
Boet är ännu större än jag mindes från förra fredagen. Fruktansvärt imponerande. Fruktansvärt mycket folk. Och väldigt vackert utifrån, men sitt röda ljus.
Enda negativa hittills är att vi sitter några kilometer från trestegsgropen, och att här verkar finnas mygg. Den medhavda kikaren (en av alla gåvor vi journalister överösts med sedan ankomsten) avhjälper det första problemet. Hur vi fixar det andra återstår att se.
• • •
Gick (åkte buss i en halv evighet) på baseboll tidigare i dag. Hoppas ni förstår varför av morgondagens tidning. Även om texten i nuläget inte är någon homerun.
Trodde att jag skulle vara ensam svensk på USA–Kuba. Men vem stiger av bussen om inte Mats Olsson själv. Han hade trott samma sak. Kanske var det i besvikelse som han gick någonstans runt den sjätte inningen.
Torsdag 14 aug 2008, 20:14
Jo, det var lite av en mellandag. I alla fall för mig.
Missade (valde bort) brottarna. Vilket ju kanske var en miss med facit i hand.
Missade (valde bort) skyttet. Och det var ju skeet samma.
Istället hängde jag på pingisarenen ett tag. Vår före detta praoelev drev några hjärnspöken på flykten när han vände 0–2 underläget mot Brasilien.
Sedan var jag på simstadion en sväng. Vattenkuben var mäktig, det blev två olympiska rekord på några minuter och Stefan Nystrand såg taggad ut. Fast starten var dålig.
Ett snabbt infall senare var jag på väg mot Wukesong, basketarenan. Det tog sin tid – tydligen är det 40 minuter med buss dit. Men en halvlek USA-Grekland var mödan värd. Kobe spelade inte så mycket, men gjorde det han skulle när han var på plan. Och så satt Shaquille O'Neal på läktaren. Bara en sån sak.
Torsdag 14 aug 2008, 06:44
Jag ser tillbaka på den lite som i en dimma.
En tidig morgon, (till slut) en taxi till Sas Radisson, där Carolina Klüft hade presskonferens. Inte mer än tio minuter sen – och plötsligt satt Percy Nilsson (av alla människor) i lobbyn. En Klüft som vallades mellan oss journalister av SOK-Folin – och en Agne Bergvall som var på gott humör. Det är väl å andra sidan inte så ovanligt.
Sedan en taxi tillbaka till OS-området. Och tvärstopp. Avsläppt på någon väg långt ifrån allt. Evigt tacksamhet till Sofie, en engelskastudent som helt plötsligt dök upp. Trots att hon var på väg till banken hade hon inget emot en ordentlig omväg för att visa mig rätt.
– China has twelve gold medals. How many do you have? undrade hon.
En burgare och så en skumpig bussfärd mot Muren och cykeln. En dag man inte glömmer i första taget (även om jag hade svårt att hålla ögonen öppna i början av loppet). Jag reste mig upp på pressläktaren för att vakna till, och satte mig inte ner igen.
Den långa väntan på Larsson. Den långa färden tillbaka. Frenetiskt hamrande på tangentbordet, intryckt på ett trångt bussäte.
En snabbt ryck mot pingisarenan. Lite flyt, och på plats lagom till Pär Gerells avgörande match. En bedrövad Gerell efteråt. Man tyckte så synd om honom.
Ett sista samtal med en vid det här laget oerhört pratglad Gustav Larsson. Tillbaka till presscentret, en ny burgare. Fyra texter till att skriva.
Äntligen en buss hemåt vid fyra. Och så, när jag bara skulle gå igenom säkerhetskontrollen i mediebyn, slog det mig. Min ackrediteringsbricka var kvar på presscentret, jag hade lämnat den som säkerhet för att få låna en nätverkssladd. Två nya bussar...
Den sista bussen gick vid fem. Det är allt jag vet
Tisdag 12 aug 2008, 19:58
Här har man laddat i flera månader, dragit med sig ett halvt bibliotek med material om Håkan Dahlby, och så skjuter skåpet bort sig redan i kvalet. Pinsamt.
När Askeröds stolthet missade finalen fick jag plötsligt en massa ledig tid. Gjorde en kort utflykt till tennisarenan, och såg dagens OS-profil vinna en riktig rysare (mer om det senare). Sedan drog jag till – tyngdlyftningsarenan. Som faktiskt var riktigt skoj. Fick se en grymt spännande uppgörelse i tjejernas 63-kilosklass.
Damfotbollen på Arbetarstadion hann jag aldrig till. Hoppas ingen tar illa upp. Tyvärr var det väl sista chansen att se Sverige, för Norge slår de aldrig. Då ska jag äta upp min hatt. Vilket säkert är en delikatess i någon kinesisk provins.
• • •
Du vet att du har skrivit en del när tangenterna börjar trilla av datorn...Men det var ingen jätteviktig. Ni får väl se vilken bokstav som saknas i framtida texter...
• • •
Jag bönade och bad Chefen om att få stanna i soliga Qingdao. Men helt hjärtlöst tvingade han mig tillbaka till Peking. Anton Dahlberg svarade med att göra sitt livs segling. Jag är alltid på fel ställe.
• • •
Men inte i morgon förhoppningsvis. Då ska jag åter ut i Pekingtrafiken, och försöka hitta till Carro Klüfts presskonferens på ett hotell i stan. Håll tummarna.
Måndag 11 aug 2008, 20:27
– Is this you? frågade tjejen i incheckningsdisken och höll upp ett boardingkort.
Tyvärr var det inte jag. Mister Permuller skulle sitta i första klass. Inte för att det spelade någon roll. Det var gott om plats ändå, på planet tillbaka till Peking. Och det var tur, för vi blev sittande i planeländet i två timmar, trots att själva flygningen tog mindre än en timme. Å andra sidan sov jag gott.
När jag kom tillbaka till North Star Media Village ringde Pär Gerell lydigt upp och lät sig intervjuas halv tolv på kvällen. Annars var kvällens höjdare 1) taxiresan till flygplatsen i Qingdao, som tog hälften av tiden den tog i söndags kväll, 2) wonton-soppan på flygplatsen och 3) taxiresan från flygplatsen i Peking. Jag trodde det skulle vara lättare för chaffisen att hitta till OS-presscentret, så jag visade honom det namnet på kinesiska (tror jag). Det slutade med att han släppte av mig utanför hotelldörren. Hur det gick till fattar jag fortfarande inte.
Kvällens bottennapp var colan till nyss nämnda soppa. 45 quai! Och Kina går på i ullstrumporna. Såg Zhang någonting ta guld i tyngdlyftning på flygplatsen, och kineserna applåderade framför tv-skärmen.
Måndag 11 aug 2008, 09:51
Solen skiner, vinden vågar vattnet och inne i en stor konferenssal sitter jag och försöker följa Anton Dahlberg via datorn...
Och Jonas Björkman torskade borta i Peking. Utan att jag var där. Känns lite surt. Bättre lycka i kväll?
Annars består det goda intrycket av Qingdao. Mycket folk som följer seglingen också – publiken står på strandpromenaden och tittar på windsurfing. Dahlberg och de andra 470-seglarna är någonstans långt, långt ute på Gula havet. Men förhoppningsvis på väg in mot land så småningom.
Lunchbuffén var för övrigt grym. Fast jag hann bara med tio minuter av dem, innan seglingen började.
Måndag 11 aug 2008, 06:07
Hade jag inte ställt klockan hade jag nog sovit till i eftermiddag. Men nu "måste" jag ut och göra Qingdao, innan seglingstävlingarna sätter igång. Vilket öde.
Var runt lite på det olympiska området i går. Hittade en storbildsskärm där man visade OS. Gick och åt lite heta, men goda, smårätter från södern och tänkte komma tillbaka till skärmen när basketen USA-Kina började vid tio. Då var hela parken stängd...
Fick se matchen på en bar i närheten istället. Med betoning på se - samtidigt spelade ett kinesiskt band någon slags modern jazz. Sedan kom en tjej och sjöng Britney Spears-covers.
Men hotellet var riktigt fint. Nu är det som sagt morgon och solen skiner. Dags att fånga dagen. Och Anton Dahlberg.
Söndag 10 aug 2008, 13:51
Jag lämnade ett regnigt Peking (tillfälligt) för ett soligt Qingdao.
Och nu när jag kommer fram till lyxhotellet (som det verkar vara) har Sverige tagit sin första medalj. Så kan det gå. Men härligt att den kom i cykel – sporten kan behöva det.
Annars är första intrycket av Qingdao väldigt gott. Ska skriva ordentligt utförligt om det i morgon.
Lika imponerande är fortfarande nya terminal 3 på Pekings flygplats. Vilket bygge!
• • •
När det var färdigcyklat i går var jag också ganska färdig. Men kände att jag behövde göra något icke-OS-relaterat. Så jag tog en taxi ner till Wangfujing Daije, den stora affärsgatan mitt i Peking. Men mitt egentliga mål var faktiskt kvarteren bredvid. När jag har varit i Peking tidigare har jag alltid bott på Donghua-hotellet, som ligger på en sidogata till Wangfujing.
Och där, tio meter från jättevaruhusen och klockaffärerna, börjar det vanliga Peking igen. I går kväll var gränderna beckmörka, hela vägen bort till vallgraven där Förbjudna staden börjar. Folk satt utanför husen, och försökte svalka sig i värmen. En del hade dragit ut madrasserna, och lagt sig att sova på gatan.
Det jag gillar med Kina är att ingen bryr sig om att en västerlänning dyker upp på din gata mitt i natten. Visst, man kanske tittar lite, men ingen springer efter dig eller stör dig på något sätt.
För den som kommer till Peking och ändå drar sig för att traska omkring i mörka gränder en lördagkväll kan en taxiresa ändå rekommenderas. Att bara åka omkring och titta på folklivet är en (billig) upplevelse.
• • •
Fast du vet att du har varit i Kina ett tag när du blir sur över att behöva betala 68 quai (cirka 60 kronor) för en taxiresa på 30 minuter.
• • •
Kina är billigt. Men inte mediebyn där jag (normalt) bor. Fick betala 45 quai för en flaska duschtvål i förmiddags. En flaska som numera tillhör säkerhetspersonalen på Pekings internationella flygplats...
Lördag 09 aug 2008, 14:30
Så var jag tillbaka i det stora presscentret ännu en gång...
Får be om ursäkt för uteblivit bloggande, men jag har haft (numera lösta) Internetproblem, och dessutom ganska fullt upp.
I dag blev det en ordentlig utflykt, till cykelstadion uppe i bergen norr om Peking. Riktigt läcker, omringad av berg, dis – och den kinesiska muren.
Där satt jag och Newsweeks reporter och följde loppet via tv-skärm. Sex gånger svischade cyklisterna förbi.
Precis innan starten inne i Peking var jag framme vid de aktiva. Fick plötsligt syn på Gustav Larsson. Frågade honom hur läget var.
– Jo, det är bra, sa han – och i samma ögonblick gick startskottet.
Annars fortsätter han att inte prata.
Och schemat fortsätter att jäklas, de flesta av de lokala atleternas tävlingar krockar. Men i morgon bär det av till Qingdao. Tror jag.
Där Anton Dahlberg väntar på att få segla iväg ordentligt. Fick äntligen tag på honom i går, tio minuter innan en annan liten tillställning skulle börja.
– Det låter som du är där? Jag blir avundsjuk! sa Anton.
Alltid något – en OS-idrottare som är sotis på mig.
Torsdag 07 aug 2008, 21:00
Precis när pressmiddagen med SOK skulle starta på riktigt ringde telefonen.
Chefredaktören var i luren.
"Nu är det klippt," tänkte jag.
Men det var det inte. Tvärtom.
Och middagen – Pekinganka, med massor av förrätter – smakade bra. Riktigt bra. Den blev dessutom matnyttig på andra vis också. Även för Pekings taxichaufförer, som gjorde sig en bra hacka när x antal förvirrade svenska sportjournalister skulle ta sig hem i den mörka natten.
Överhuvudtaget var det en bra dag när jag tänker på det. Kanske dags att sluta gnälla, nu när till och med högste chefen är avundsjuk.
Och förresten Magnus, Aussie Matt berättade om en historia vi kanske kunde dra nytta av. När en kinesisk dagstidning ville höja prenumerationsupplagan erbjöd de alla nya prenumeranter – fyra liter matolja.
Torsdag 07 aug 2008, 09:49
Puuuhhhh....
Resan från Tianjin gick grymt bra. Halv tolv rullade det splitternya Bullet-tåget (det kommer ibland upp i 350 kilometer i timmen) in på Pekings södra station.
Två och en halv timme till presskonferensen med Jonas Björkman – inte ens i Kina går det ju och missa.
Tre timmar och 20 minuter kom jag inrusande till PK-zonen. Jonas Björkman tittade lite roat på mig.
Vad som hände mellan halv tolv och tio i tre lägger vi till handlingarna. Låt oss bara säga att det involverade en ännu inte byggd tunnelbanelinje, många taxiresor, lika många förvirrade taxichaufförer, massor av folk, många poliser och många skakande huvuden. Plus en resa Olympiacentret–presscentret–OS-byn–presscentret–OS-byn.
Men jag fixade det. Björkman är positiv. Trots den negativa lottningen.
Dagens frukosttips kommer från Hollie. En Tianjinspecialitet, med stekt (kryddigt) fläsk mellan ett mjukt, nybakad bröd. Mums.
Onsdag 06 aug 2008, 20:36
– Så vad tycker du egentligen om Kina? frågade Hollie när vi satt och åt.
– Jag gillar det verkligen. Så intressant. Så mycket folk. Så annorlunda, sa jag.
Hon tittade förundrat på mig (hon är själv kinesiska).
Hennes pojkvän, Aussie Matt, är dagens hjälte. Först dök han upp på den gigantiska järnvägsstationen när jag till slut kommit till Tianjin. Det tog tid, det var svårt att hitta någon som ville sälja en tågbiljett till en utlänning. Och när jag väl gjorde det gick det inget tåg på en och en halv timme. Jag ringde Matt för att berätta det – och fick höra att numret inte fungerade. Hittade i panik ett internetcafé, och fick tag på honom precis innan han skulle gå till jobbet.
Tyvärr hade jag också hittat tidernas långsammaste tåg till Tianjin. Å andra sidan ska jag inte klaga, jag satt i den luftkonditionerade sovavdelningen, i hard seat-klassen såg det fruktansvärt trångt (och varmt) ut.
Men resan var fin. Kinesisk landsbygd, fattiga bondbyar, halvfärdiga hus och övergivna industrilokaler. The real deal.
Jag avhandlar Tianjin i morgondagens "På plats i Tianjin" (notera det tillfälliga namnbytet...). Tyvärr drog kvällen på fotbollsarenan (som ger intrycket av att någon George Lucas-skapelse landat mitt i stan) ut på tiden, så det blev inget besök på Ali Babas (eftersom bara två, tre personer läste bloggen innan OS hänvisar jag till gamla inlägg). Nytt försök efter spelen.
Tvyärr var TJ som OS-arrangör en besvikelse. Ingen visste någonting, alla pekade i olika riktningar. Internet gick inte att få (trots alla yuan jag betalade i går) på läktaren. Fast till slut, när jag förgäves försökt komma in på presskonferensen, blev jag hänvisad till pressrummet. Där det helt plötsligt fanns uppkoppling.
Kvällen avslutades för säkerhets skull med att det inte gick att hitta ut från rymdskeppet. Till slut var det ett gäng volontärer och jag som trevade oss fram i det inhägnade mörkret. Och hittade ut till slut. Jag vinkade in en taxi (som tvärbromsade mitt framför en annan bil, på väg framåt i 150) och Aussie Matt gav honom en vägvisning via telefon.
Så, som vanligt i Kina, löste sig allt så småningom. Det blev till och med en första Tsing Tao-öl så småningom.
För övrigt är det 35 grader varmt här. Minst.
Tisdag 05 aug 2008, 18:52
Det började så bra, allt gick så smidigt. Fast Björkman såg ganska sliten ut vid bagageutlämningen. Hittade hotellet i den norra mediebyn (riktigt läckert rum på 15:e våningen, föreslog för chefen att jag skulle följa spelen från sängen via digital-tv:n, men han nappade inte). Jag hittade mediecentret – och då förstod jag att det kostade skjortan att koppla upp sig... Nytt samtal till Chefen, men så var det också klart.
Sedan blev det en lång dags promenerande på OS-området. Fick skrivet en text väl tillbaka på rummet och framåt tiotiden någonting skulle jag kila ner till det "lokala" mediecentret för att skicka den och få i mig en sen middag. Men där fanns ju inga uppkopplingar ännu... Och restaurangen var stängd. Så det blev en ny färd tillbaka till det stora mediecentret - ett segt, tidskrävande projekt. Och nu måste jag tillbaka igen, mitt i natten. Ätit har jag fortfarande inte gjort.
Men i morgon är en annan dag. En dag då jag sätter mig på tåget till Tianjin.
Måndag 04 aug 2008, 21:43
Precis när jag skulle stiga på det (försenade) tåget från Växjö slutade det regna.
Men vi hann ikapp skyfallet, som lydigt följde med till Stockholm. Hoppas det har slutat till september i alla fall.
Tog en liten öl med Den före detta Älmhultsredaktörn, och avancerade sedan snabbt mot Arlanda. Förbannade min tunga väska och böckerna jag släpat med mig, men berömde samtidigt mig själv för att ha lämnat tegelstenen till Mao-biografi hemma.
Efter en promenad lång som ett av syskonen Svenssons träningspass hittade jag gaten, och stannade för att slänga av mig väskan. Höll på att slänga den på killen bakom mig, trots att terminalen annars var nästintill folktom. Men bakom mig stod – Jonas Björkman.
Han checkade in, jag checkade in, och precis när jag skulle vända mig om och presentera mig (jag hade aldrig tidigare mött honom öga mot öga) sa damen bakom disken:
– Det är en spricka i ditt pass. Jag vet inte om du kan åka med det…
Hon sprang för att kolla med sin "supervisor", jag svettades. Björkman fick sina tennisracket incheckade, jag svettades vidare. Men till slut kom damen tillbaka och gav grönt ljus.
Eftersom jag bevisligen inte hade böcker nog med mig (väskorna gick ju fortfarande att lyfta) stannade jag i bokaffären på vägen till gaten. Robin Söderling stod redan där och handlade, medan Björkman och Thomas Johansson hördes i parfymaffären. Själv köpte jag Nick Hornbys senaste (riktigt bra enligt tjejen i affären, mycket bättre än de senaste).
Och nu, när jag kom fram till gaten sprang jag på Lars-Åke Lagrell. Som var mycket nöjd med Öster–Skövde i går, och trodde på en riktigt häftig öppningsmatch.
Men till den är det fortfarande nästan två dagar.
En timme till planet lyfter.
Ni hao Beijing.
Måndag 04 aug 2008, 00:41
Sista Amnestyrapporten utskriven, sista hämtburgaren uppglufsad, sista sidan skickad. Dags att packa?
Klüft och Bergvall landade i dag, pingiskillarna skulle väl åka i dag, seglarna var tydligen redan på plats och Larsson skulle åka i morgon. De behöver bevakas.
• • •
Tror det kan vara oooerhört psykologiskt viktigt för Larsson att faktiskt ha vunnit ett lopp nu. Ett riktigt medaljhopp. TT gjorde en intervju med – Thomas Lövkvist.
• • •
Det är inte dags att någon fixar den där textningsmaskinen på SVT?
När den äntligen hackade igång sa en kines äntligen en mening jag faktiskt förstod, i Jonas Karlssons dokumentär.
"De bu qi". Ursäkta. Oerhört användbart.
Daniel Enestubbe
Daniel Enestubbe, 39 år, sportreporter och krönikör.
Jag tycker om att tycka.
Jag tycker till om allmänt i allmänhet och om sport i synnerhet.
Vissa tycker det jag tycker är lysande medan andra tycker det jag tycker är fetuselt.
Det tycker jag är bra.
daniel.enestubbe@smp.se
Telefon: 0470-770 664
Fotbollsbloggen
En blogg om fotboll (faktiskt). Från Öster till väster, från Champinjonligan till de svenska fotbollsåkrarna.
Vid tangentbordet finns Per Johansson, specialreporter och sportredigerare på Smålandsposten. Blev aldrig särskilt ordinarie i Torna Hällestads P76-lag i början av 90-talet, men fick i alla fall en fast plats i Smp:s laguppställning 2007. Trivs både på Värendsvallen och på La Bombonera i Buenos Aires, och försöker se fotbollen som något mer än bara ett spel. Samtidigt som den ju är just det.
Finns även på Twitter.
per.johansson@smp.se
Lokalfotbollsbloggen
Den egna karriären i Vislanda IF tog slut när sju spelare skulle bli elva. Något proffs blev jag aldrig men fotbollen följer jag med stort intresse ändå. Jag heter Daniel Rydström, 29 år, sport- och Älmhultsreporter på Smålandsposten. I denna blogg följer ni vad som händer på Torparängen, Älmekulla och Hultavallen. Häng med till vår sida på Facebook. Klicka på länken, klicka på "gilla" och du får lokala fotbollsnyheter på din sida.
daniel.rydstrom@smp.se
Telefon: 0476-487 51
Mammabloggen
Jag heter Marie, jobbar här på Smålandsposten. Men jag är även mamma. Tvåbarnsmamma numera. Vem kunde tro det? Leiah kom den 17 februari 2007 och den 27 maj 2010 föddes hennes lillasyster. Jag började blogga hösten 2006 och det här handlar om föräldraskap. Vardagen och livet i smått och stort med barn helt enkelt.
marie.magnusson@smp.se
Telefon: 0472-473 40
Moas blogg
Hej jag heter Moa, är 16 år går numer på katedralskolan i Växjö. Jag bloggar om livet i Bråt och studierna i Växjö och så allt där mellan så klart.
huvudnyheter just nu
SMP-live med lokal partiledardebatt
[Uppdaterad i dag 20:32]
Det är halvtid mellan två val. Då passade Smålandsposten på att samla de styrande politikerna i Växjö för en debatt. Samtliga partier i kommunfullmäktige kom till SMP-live för att diskutera bostads- och skolfrågor samt flyktingmottagande. Se strax debatten i repris.
LÄS MER
