Min dagliga promenad runt Växjösjön brukar i regel vara händelselös, och eftersom jag brukar vara så inne i den talbok jag lyssnar till när jag knallar på, så brukar jag missa de flesta tillfällen till intressanta bilder. Men idag hittade jag två saker som jag knäppte. Någonstans efter simhallen stod dessa skor fint uppställda på en liten snövall. Hur fan tog ägaren sig därifrån?
Och utanför lasarettet, där de håller på att bygga, passerade jag denna glada gatubrunn:
Strax därpå hann jag ifatt en kvinna som i andra änden av kopplet hon höll förde en ganska stor sån där skum hund med floppiga öron. Jag tror de kallas bassett. I alla fall var denna vovve så förbannat krumbent att hans bakben sparkade honom själv på ballarna varje gång han tog ett steg. Jag började skratta som en hyena och kvinnan vände sig om och kastade en misstänksam blick på mig. Jag tordes inte ta någon bild.
Därpå kom jag hem och fann ett mail från polaren Robbie jag pratade om igår, där han bad mig ringa och att saker inte är så illa som de kunde vara. Jag andas en lättnadens suck och harklar nu upp mig och förbereder mig på att habbla engelska i en telefon.
Efter den riktigt schyssta dagen jag hade igår som kom jag ner på jorden igen med ett brak framåt kvällningen. Jag prenumererar på en tjänst från Google, och den tjänsten skickade mig igår en länk till en fil av filmen Liftarens Guide Till Galaxen som man olagligen kunde ladda ner. Jag är kanske ingen paragrafryttare när det gäller fildelning, men jag känner producenten så jag kontaktade honom. Han tackade och skickade länken vidare till Disney för åtgärd, och berättade sedan att han just befinner sig i vad han kallade en "hälsokris", och att han skulle till läkaren imorgon (idag torsdag alltså) och få sin diagnos. Om det var som de misstänker så ser det ganska kört ut för Robbie, som är ung (född 60) och gift och har två goa barn.
Som en ödets ironi (om det värsta skulle visa sig vara sant), så får han sin diagnos samma dag som hans goda väns Douglas Adams födelsedag. Douglas är författare till Liftarens Guide Till Galaxen och avled av en hjärtinfarkt 49 år gammal år 2001, och skulle alltså fyllt 58 år idag.
Den här dagen går helt åt till att hålla tummarna för Robbie.
Nyss hemkommen från mötet med förut nämnda arbetsgivare. Vi är mycket löst bekanta sedan innan, på det glada sena 80-talet och tidiga 90-talet. Han bjöd på kaffe och frågade lite om hur det gått för de andra killarna och sedan lite om hur det går för honom själv. Jag drog min historia och sedan det förslag som jag hade kommit för att presentera. Det verkade faktiskt som att han blev intresserad, så det känns vädligt bra nu. Jag har skickat iväg förslaget även till arbetsförmedlingen, eftersom det ju är de som ska godkänna praktikplatsen. Jag hoppas de kan ge ett positivt svar inom ett par dagar, då jag tänkte kontakta arbetsgivaren igen. Jag ger honom ett par dagar att läsa igenom förslaget i lugn och ro.
Jag lär ju återkomma till detta. Nu är det dags för en låtjävel till, tror jag.
En bra dag avslutas nu även bra. En god middag (fish & chips) och sedan iväg till gymmet. Trampade på en hoj i en timme och höll på att smacka i backen när jag klev av den. Benen bara darrade. Träffade en del gamla polare där. Polaren S var där med C och trampade, det är många år sedan vi sågs. Bestämde med S, som också är arbetslös, att det blir en fika någon dag snart.
Därpå ramlade gamle kollegan Storröve från Volvo in. Och det ska jag säga, att det är knappast passande att kalla honom det längre. Verkar som om en tredjedel av karln försvunnit. Även sonen Lillröve, som för övrigt fyller år idag, har reducerat sin kropp ordentligt.
Slutligen tyckte jag mig känna igen en lirare som slet i maskinen jämte min, och mycket riktigt. Det var konstnären HPJ som gick svetskurs på AMU samtidigt som jag 1987. Vi har inte setts sedan dess och vi gick kort och snabbt igenom vad som hänt i våra liv. Han rekommenderade mig att besöka hans ex-hustrus atelje och utställning ute i Risinge, vilket jag kommer att göra. Kan även intressera hustrun, som också var med på gymmet och slet tappert med sin rehab-träning efter knäoperationen.
Promenixen runt sjön var händelselös. Otroligt vad det är gott att vara ute och knata med en talbok i örat. Man bara pluggar in, drar igång och sedan kan man knalla i timmar. Just nu lyssnar jag på "Jingo" av Terry Pratchett.
Hos jobbcoachen gick det också bra. Jag fick även tag i arbetsgivaren jag pratade om innan, och jag fick tid att komma upp och prata med honom imorgon klockan 13.30. Jag har en idé jag vill presentera för honom som gör mig så exalterad att jag är nära att pinka i brallorna. Återstår bara att övertyga honom om förträffligheten i det hela. Sitter just nu och skriver ner en presentation av konceptet; jag får mycket hjälp av coachen, så jag hoppas att det ska gå vägen. Gör det inte det så har jag i alla fall försökt.
Nu tror jag ta mig tusan att pappa är värd en kopp kaffe! Och en bra låt!
Natten har förflutit utan grövre misstag. Barnen är precis skickade till skolan, hustrun till jobbet och själv passar jag på att förpesta er morgon med detta blogginlägg innan jag ger mig ut på min promenad runt sjön. Den börjar lite senare idag, eftersom jag ska vara hos min jobbcoach klockan 10, så jag tänkte tajma promenaden med det. Jag går vid 08.45, är det någon som ska med?
Efter besöket hos coachen ska jag gå och försöka få tag i den där arbetsgivaren jag nämnde i förra inlägget och visa hur mycket han behöver mig som praktikant.
Hörde ni att Efterlyst-redaktionen utsatts för inbrott? Klockrent! Fan, jag bara älskar ironi.
Jag funderar på om det är läge att börja med en ny hobby. Efter promenaden runt sjön idag verkade det som att plocka piller man hittar på gatan och äta dem vore en bra och framför allt billig hobby, men läkaren som magpumpat mig hela dagen sa att billigt inte alltid är bäst.
Feminism är en bra sak, men vore inte sexinism ett strå vassare? ____________________________________________________
Hjärtevärmande att läsa insändarsidorna i dagens SMP, och då syftar jag framförallt på den individ som ropade på Burger King. Jag håller helhjärtat med. Att BK inte etablerat sig här i Växjö ännu är inget annat än en skandal och man måste fråga sig om regeringen kan sitta kvar.
I en orgie av verksamhetslusta har jag idag spårat och sökt två jobb, båda i stockholmsområdet. Det är klockrena jobb som jag skulle passa utmärkt för. Jag återkommer när jag hört något från arbetsgivarna. Jag har heller inte givit upp hopppet om en praktikplats på ett visst ställe här i Växjö. Har dock inte lyckats få tag i arbetsgivaren ännu, så att jag kunnat övertyga honom om hur mycket nytta jag skulle kunna göra. Ska gå och försöka få tag i honom imorgon, tänkte jag.
På tidningarnas hemsidor dominerar idag kvinnodagen och Oscarsgalan. Lite roligheter kan man dock finna om man skrapar lite. Laila Bagge försäkrar att hon och Nicklas Wahlgren bara sov efter bröllopet, vilket jag antar anses vara en lättnad för många. Om man som jag skiter fullständigt i dessa två och vad de har för sig på hotell, så kan man istället ägna sig åt ett test för att se om man är smartare än Dolph Lundgren. Själv skiter jag även i detta, eftersom jag anser att alla som inte döper om sig från sitt riktiga namn till Dolph per automatik är smartare än de som gör det.
Eftersom vi dragit fram det roligaste från dagens löp så stänger vi nu ner de sidorna och tar lunch, tror jag. Har lite curry över från igår kväll som kommer att sitta som en blockering i artärerna. Underbart.
Jag och hustrun drog till gymmet i eftermiddags, och jag stötte där på en bekant från Lammhult som jag inte sett på säkert 15-16 år. Vi umgicks aldrig egentligen i vår ungdom, men vi stötte på varandra på diverse fester och jag minns honom som en av de roligaste personer jag träffat. Hans familj drev även macken BP i Lammhult, och det var dit man gick för att hyra film tråkiga helger. Riktiga livräddare alltså. Han är bilförsäljare nuförtiden, och det verkar gå bra. Kul!
Annras är det lugnt här. Ny vecka på gång och jag tänker ha en orgie i jobbsökeri imorgon och på tisdag. Jag vill verkligen ha ett jobb nu, det känns olustigt när tiden bara går och går.
Just nu är det dock dags att jaga ungarna i säng, sedan blir det förhoppningsvis en timme i soffan.
Ber först och främst om ursäkt för den oursäktligt irregulära bloggningsfrekvensen som för tillfället råder. Det går upp och ner med det här.
Sen sist har jag sökt två jobb. Ett här och ett i Stockholmsregionen. Har inte hört ett muck ifrån dem, men när tiderna är som de är blir det ju en ganska saftig anhopning ansökningar. Jag har full förståelse att det tar tid att plöja igenom högarna.
Annars går livet sin gilla gång. Idag är det den 1 mars, årets första vårdag, i alla fall enligt kalendern. Vet i fan vad man ska tänka när man tittar ut genom fönstret. Det enda positiva med den syn som möter en är ju att den nya snön som nu faller täcker över den gamla begagnade snön som blivit brun och muggig.
Nyss hemkommen från ett besök hos tandläkaren. Jag var hos Folktandvården på Norr i deras nya lokaler på Sommarvägen. Det är säkert två år sedan senast och det har hänt saker sedan dess. Visste ni att det finns ett bolag som producerar TV som bara visas hos tandläkare? Jag hade inte en aning och höll på att garva läppen av mig när jag slog mig ner i väntrummet och fann mig stirrande in i en TV som visade naturbilder, med avbrott för reklam för det här jävla tuggummit som 9 av 10 tandläkare rekommenderar. Sändningen kom ett från ett företag med det fantastiskt spirituella och humoristiska namnet DenTVision. Du död, var är din udd...
Sov jävligt illa natten som gick, och vid 4-rycket pallade jag inte längre utan klev upp. Scannade nyhetssajterna på jakt efter antingen något roligt som kunde pigga upp mig, eller, vilket är vanligare, något patetiskt och fånigt som gör mig så uppgiven att jag vill gå och lägga mig. Hittade dock varken eller. Bryggde mig en kopp kaffe och hade sällskap av de pigga katterna som undrade vad fan jag gjorde uppe i mörkret och om det eventuellt kunde innebära någon godsak åt dem. Det gjorde det inte. Kom i säng igen vid 6 och fick mig en timme till innan klockan ringde. Känner mig änna lite seg nu. Har dock hittat mig ett jobb att söka, och tänker ta hjälp av min jobbcoach med ansökningen för att det ska bli så bra som möjligt.
I Aktuellt nyss var det debatt mellan kommunalrådet i Sollentuna, moderaten Maria Stockhaus och ordföranden för Lärarnas Riksförbund, Mette Fjelkner. Anledningen var kommunens beslut att låta eleverna i Sollentunas skolor betygsätta sina lärare. Betygen kommer sedan att ligga till grund för bland annat lärarnas lönebildning.
Kanske en bra idé, men bara om Stockhaus själv är villig att låta sig betygsättas av medborgarna i Sollentuna kommun och låta det ligga till grund för hennes lön. Sedan ska hon, liksom lärarna kommer att få göra, ta konsekvenserna av dessa betyg. Och om betygssättning av politiker ska ske i Sollentuna, så borde det ske i hela landet, på alla nivåer. Låt medborgarna betygssätta sina politiker, det är det yttersta formen av personval, och ska vi ha det så ska vi ha det fullt ut.
Vi har alla våra problem att brottas med. Elisabeth Höglund verkar få nån sorts abstinens om hon inte förekommer i TV eller på löp varenda jävla dag. Norsk polis jagar en bil och har släppt en fantombild på den. Här hemma river kattjävlarna ner blomkrukor stup i kvarten och om allt hade varit rätt och riktigt skulle ungarna och jag vara på väg till Alvesta badhus nu för att löga oss lite.
Men Elisabeth Höglund verkar nu få sitt program omformat efter sina villkor, den norska polisen kan säkert hitta en bättre tecknare och snart har vi slut på blomkrukor här hemma. Dock har sonen med sig en kompis hem och dottern verkar bli sen från skolan och båda verkar således ha glömt att vi skulle iväg och bada. Och precis när jag skrivit det så kommer dottern hem och meddelar att hon går hem till en kompis. Inget bade idag, således.
Själv har jag idag sökt ett jobb, vilket jag tror kommer att glädja familjen till en början. När jag sedan berättar att jobbet är på 11 månader och ska utföras i Dublin på Irland misstänker jag att tonen blir en annan. Vi får väl se. Jag har inte stora förhoppningar om att få det, men det var ett jobb jag skulle klara galant och alltså måste söka.
För övrigt noterar vi idag att ärkebiskopen anser det starkt av biskop Thidevall att avgå. Dock hade ärkebiskopen ingenting att säga om den kvinna som på grund av Thidevalls sätt att bedriva ledarskap varit sjukskriven men nu kommer tillbaka till jobbet. Thidevalls avgång innebär också att biskopsstolen nu är tom, vilket kanske skulle kunna vara en öppning för prästen Dag Sandahl, som ju hotat med att flytta hit efter att ha gjort sig omöjlig med sina rövknullningar på Öland.
Källström spelar konstigt i dagens match. Mycket sulor med sig in i närkamperna och sedan okaraktäristiska utbrott när han får domsluten mot sig. Lutar åt att han blir utbytt i halvtid, tycker jag. I alla fall fortfarande 0-0 mot Lens.
Melodifestivalhelvetet över för denna lördag. Jag har lyssnat med ett halvt öra. Kronobergs stolthet Pauline gjorde väl hyfsat ifrån sig, men det var en tråkig låtjävel med mycket Duffy-komplex. Skitsamma.
Har bryggt en termos kaffe och ska strax bege mig ner på stan och gå och hälsa på gamle Volvo-kollegan Heinmets som ikväll jobbar i dörren på Grace. Tänkte bjuda den gamle vildgalten på en mugg, det kan han säkert behöva. Kanske går jag in och tager mig en pilsner, men bara om det inte är för många skitungar där. Sedan hem igen och bänka mig i soffan för OS-koman.
Då kan vi alla välkomna hustrun tillbaka till de levandes skara. Den stackaren har lidit alla helvetets kval med sin onda hals, och det är inte helt över ännu men hon är i alla fall uppe och rör sig.
Aftonen förstörs av den förbannade melodifestivalen. Således kommer jag att bädda ner mig i sonens säng och istället njuta av matchen Lyon-Lens i franska ligan. Icke att förglömma sänds även ikväll idiotfilmen "Dum & Dummare", vilket jag tror ungarna kommer att uppskatta.
Pizza ikväll, jag har redan bakat degen som ska jäsa minst två timmar. Nu tror jag min själ att jag ska öppna mig en pilsner och spela lite Fifa 10 med pojken. Han kommer visserligen att spöa mig till skum, men det kvittar.
Lider med hustrun som spenderat en sömnlös natt med smärtan i halsen. När jag var uppe och tittade till henne sa hon att det gjorde så jävla ont att hon inte ens kunde gråta. Jag hade en liknande sjukdom för några veckor sedan, men som den riktiga man jag är gav jag blanka fan i smärtan och grät i alla fall... Men allvarligt talat så började det bli lite oroligt, så jag ringde sjukvårdsrådgivningen som ordnade en tid åt stackaren på vårdcentralen idag. Troligen är det väl en halsfluss.
Stackars lilla hustrun ligger hemma och håller mig sällskap från och med idag. Tvärsjuk; ont i halsen och febrig. Hade jag haft en bjällra hade hon kunnat ha den där hon ligger i soffan och när hon ville ha något kunde hon pingla med den så hade jag kunnat skratta rått och gå till gymmet. Eller nej, det hade jag ju inte gjort.
Har dock varit nere på stan och införskaffat sjuklingproviant, i form av glass och halstabletter.
Annars är det lugnt här, bissniss ass juschuall. Det vill säga, ingen bissniss alls.
Jordbävningskatastrofen i Haiti som dödade 150 000 människor var enligt Carola Häggqvist inte oväntad för en troende.
– Min tro naggas inte i kanten, men jag ser tidens tecken, att det går mot en ny himmel och en ny jord. Det står i Bibeln att det här ska ske i sluttiden, säger hon.
Det står dock inte på förrän biskop Lennart Koskinen (ni vet, han med "polarn Cornelis") ger Carola svar på tal och visar på sanningen.
- Hon har inget teologiskt stöd för det. Jag förstår att hon har en frikyrklig bakgrund och är van vid att tolka bokstavligt.
Det är som att bråka om vad som egentligen stod på sidan 42 i Bröderna Lejonhjärta. Vi vanliga människor ger blanka fan i det, eftersom det är en saga, inte har hänt på riktigt och därmed inte har någon som helst reell betydelse för världen. Jag önskar att världens kyrkor kunde hålla truten och fortsätta med sin välgörenhet utan att blanda in en massa sagor och gudar och hokus pokus. På så vis kan man isolera tokreligösa människor som Carola och Ulf Ekman och visa dem som de mestadels hycklande och självrättfärdigande människor de ofta är.
Jag hastar att påpeka att jag gillar mycket av det arbete vissa religiösa samfund utför. Många av dem är världsbäst på välgörenhet. Det är bara när de blandar in själva religionen som jag tycker det blir obehagligt. Det kryper i mig när jag hör tokreligiösa puckon som har den dåliga smaken att stå och dividera jämförande teologi praktiskt taget ovanpå dödsoffren från en katastrof, och även när snusktidningar har den dåliga smaken att göra förstasidesstoff av det.
Fin morgon, och så satans kall att lungorna klirrar till is om man så bara öppnar fönstret. Man lider lite med ungarna som båda är scouter och i eftermiddag ska stå i museiparken och visa besökare vad man sysslar med. Jag ska koka en termos choklad till dem och göra lite pinnbrödsdeg som de kan grilla där.
Jag och hustrun gick bet på dagens melodikryss, inte ens Google kunde hjälpa oss den här gången. Illa. Men det betyder ju att det var ett bra kryss.
I afton ska jag på ölprovning. Vi är några gubbar som samlas var eller varannan månad för att äta gott och testa en massa ölsorter. Det är otroligt vad man kan hitta om man bara letar lite, en del goda som tusan och en del som verkar vara dikesvatten från Bogotá.
I mitten av 90-talet träffade jag å yrkets vägnar Göran Lindberg, som då, om jag minns rätt, var rektor för Polishögskolan. Han var en stor jämställdhetsivrare och föreläste mycket i ämnet. Han sa till mig att i Sverige är en kvinna värd en femtedel av mannen, och jag frågade hur i helskotta han kommit fram till det. Han tog då fram sin plånbok och tog ut en tjuga och en hundring och höll upp dem. Jag blev djupt imponerad av den retoriken. Nu sitter han anhållen för våldtäkt och förberedelse till våldtäkt. På barn, dessutom. Det är en jävla konstig värld.
NCC har nu fått rivningstillstånd när det gäller vattentornet här på Kungsgatan, och naturligtvis blir det den mest kommenterade artikeln just nu på smp.se. Alla har åsikter om skitsaker, så även jag. Men det kostar pengar att riva saker, så vi ska nog vara medvetna om att NCC näppeligen sätter igång med att knuffa omkull tornet innan det blir klart att de får bygga något i dess ställe. Och det lär nog dröja ett tag innan ett definitivt beslut tas när det gäller det.
En kall dag igen, så jag gav blanka fan i min promenix runt sjön. Tar igen det genom att åka till gymmet med hustrun under lunchen. Till dess roar jag mig med Mafia Wars på Facebook.
Blev lite extra motion runt sjön i morse, eftersom delar av vägen inte var plogade. Pulsade på tappert tills jag såg blåa blixtar för ögonen och såg morfar vinka åt mig i slutet av en ljustunnel. Då fick jag sakta in lite tills jag fick luft igen och synerna bleknade.
Väl hemma igen möttes jag av ett uppbåd av två kattungar som välkomnade mig varmt med sina skumma pip. Det låter som när man putsar fönster, lite gnissligt. Vi har spenderat en halvtimme på vardagsrumsgolvet nu, där jag hjälpt dem att massakrera en pingisboll och ett snöre. Snart är det lunchdags, vilket betyder att jag kommer att sitta på en stol och mumsa glatt, medan de där två idioterna, särskilt den ene, sitter jämte och stirrar trånande på min gaffel.
Jag vet att ni oroat er särskilt för hur det går för George Clooney som ju är i Östersund och jag kan glädja er med de stora nyheterna idag att han ätit sushi och sedan deltagit i ett snöbollskrig. Jag har även från säkra källor erfarit att han "förälskat sig" i Sverige! Undrar om ens ett kungligt bröllop kan knäcka den lycka vi erfar vid dessa ord.
För övrigt hörde jag igår att det finns rökdetektorer så känsliga att de börjar tuta bara man går förbi dem med ett glas whisky i handen.
UPPDATERING: Lunchen bestod av makaroner och överbliven falukorv som avåts tillsammans med denna sötstarka himmelska senap som tillverkas i Västervik. Den mest matfixerade av de två katterna; Abraham, hoppade upp i mitt knä medan jag åt, och innan jag hann reagera tog han sig en sjuhelvetes slick på min tallrik, i hopp om att fånga en eller ett par makaroner. Vad han fick var en rejäl klick av nämnda senap, och det säger jag bara; dö inte förrän ni har sett en katt äta senap.
Nu ska jag torka dreggel från golv och mattor i hela lägenheten.
Först och främst ett stort grattis till alla SAAB-anställda i Trollhättan och deras underleverantörer. Den värsta krisen är väl antagligen över nu, men än är det nog inte riktigt klart. Bra att ni inte gav upp och att ni inte följde Maud Olofssons råd och började "ägna er åt något annat än bilbyggande".
Hann precis runt sjön i morse innan det började rasa ner mer av den här förbannade snön. Jag föredrar visserligen snö framför barmark på vintern, särskilt nu när jag bor i hyresrätt, men nu kan det fan räcka tror jag. Tidningarna som varnar för "snökaos" och "köldchock" hela tiden har sina huvudredaktioner i Stockholm, vilket förklarar allt.
En del av huvudstadens charm är nämligen att man blir helt ställd där när det kommer lite snö och blir under 5 grader kallt. Då upphör pendeltåg och tunnelbana att funka, bilar kör i diket överallt, folk bryter av sina fötter som de klätt i pumps och lågskor, och upploppsstämning råder på insändarsidorna. Tidningarna är då inte sena att underblåsa stämningen med domedagsrapporter. Och mycket riktigt kommer det lite snö och blir det lite kallare. Redaktionerna gratulerar sig själva och ger sig ut för att leta reda på någon östermalmskärring som kan klaga i rätt ton över hur snön förfular murgrönorna på husen längs Strandvägen, medan övriga landet rycker på axlarna, drar på sig långkallingarna och låter livet gå vidare som om inget hänt. För det har det ju inte heller.
Jag saknar den stan lite grann. Det är kul att vara åskådare där...
Igår fick sonen uppföljaren till den första grisasnuvasprutan, och följdaktligen ligger han idag nerbäddad i soffan med feber. Vi tittar på Vänner.
En snabb titt på nyhetssidorna gör en inte förvånad; riktiga nyheter får fortfarande stå tillbaka för rubriker som "TV: Norsk tjej attackeras - av upphetsad ren", "Magdalena Graaf: Jag är kär i en vanlig kille" och "Listan som ger total äckelchock". Däremellan klämmer man in reklam, och jag kommer aldrig att begripa hur kvinnor kan gå med på att fördummas så enormt av reklam från dessa kosmetika- och parfymföretag.
Jaja, då har vi retat upp oss lite och fått upp lite värme. Och det behövs; 15 minus ute. Mina kottar sprang och gömde sig bakom naveln när jag klev ut genom dörrn i morse för att kliva ner till dotterns kompis och återlämna deras bortsprungna katt. Det var så jävla kallt att jag kunde använda bröstvårtorna för att knacka på deras dörr. Ingen var dock hemma, så jag släppte kattstackarn vid garaget.
Dags att ta itu med arbetsmarknaden. Men först ska pappa ha kaffe. Vi hörs.
Veckan började med att jag körde upp bilen till verstan. Dags för 21000-milaservice. Dessutom blinkar oljelampan och ett bromsljus har gått sönder. Gott att få göra av med alla pengar som ligger och skvalpar så irriterande på kontot hos oss arbetslösa. Å andra sidan får jag ju skylla mig själv som envisas med att ha en bil.
De nya katterna verkar trivas bra, men en av dem är skeptisk till skitlådan och fördrar att uträtta sina mer geggiga behov på mattor och i barnens sängar. Jag kommer alltså med idag att ha avverkat tre tvätttider i stugan sen i torsdags. Han är väl stressad fortfarande, den lille idioten, och kommer nog in i rutinen snart.
För övrigt...
...anser brittiska astronomer att FN ska diskutera huruvuda utomjordingar är snälla eller busiga .
...är det Kalla Kriget inte över. Expressen varnar för Rysskylan som snart inavderar Sverige .
Jag, hustrun och sonen är just hemkomna efter en afton hos polaren G och hans fru. Det blev sjömansbiff och en massa öl och whisky. Mycket gott. Det blev dessutom en orgie i wii, och närmare bestämt ett sorts fiskespel för detsamma. Jag torskade...
Lite läggdags, känns det som. Om vi får, vill säga. Har jag inte berättat det? Det finns två nya medlemmar i familjen: Höj glasen för Abraham och Saga, de två nya Kjellbergska katterna. Herregud vilka jävla idioter. Länge sen jag hade så roligt!
Google Maps har en funktion som kallas Street View, eller gatuvy på svenska. En kompis tipsade mig om att det nu finns massor med adressbilder på Växjö, och jag var inte långsam att knappa in min egen adress. Och hast du mir gesehen, bilden är tagen rätt in i vårt kök! Man ser till och med morsans gamla gjutjärnsspiral för värmeljus som vi har på väggen!
Kan jag stämma knäskålarna av Google för intrång i privatlivet nu?
Gör så här: gå till http://maps.google.com/ , knappa in adressen du vill se, exempelvis Kungsgatan 1, Växjö. Klicka på "sök på kartan". I det vänstra menyfönstret klickar du sedan på den blå länken "mer" och som har en liten pil bredvid sig. Klicka därefter på "Gatuvy" i undermenyn som dyker upp.
Tips: Man kan klicka i bilden, hålla in knappen och "dra" runt bilden så att man kan se åt alla håll.
Gustaf Skarsgård står i TV klädd som en hiphopare med mössa och munkjacka, och läser en dikt på rim ur en lapp som han blåstirrar på. Sedan får han applåder. Jag kommer aldrig att begripa mig på vare sig poesi, de som reciterar smörjan eller de som sitter och lyssnar. Jag känner flera som berörs djupt av poesi och lyrik, men jag har inte den ådran. Det bara kryper i mig, precis lika obehagligt som när någon ser ut att få orgasm när gud och jesus och annan religion förs på tal. Det blir plötsligt äckligt på nåt sätt.
Partiledardebatt på TV just nu. Jag finner det svårt att uppbåda något vidare intresse när man skyller ifrån sig, anklagar varandra, inte svarar på frågor och ställer frågor som man vet inte kommer att få något svar eftersom de ställs i stil med "har du slutat slå din fru"-retorik. Göran Hägglund slöt nyss ögonen och verkade vara på gränsen till tungomålstalande när han staplade upp allt som kommer att gå åt helvete om de rödgröna tar makten vid nästa val. Måhända mår jag som radikal ateist särskilt illa när jag ser och hör denne man rapa ur sig sin predikstolssvada i en svensk riksdag.
Ja, ja.
Jobb sökt. Denna gång ett jobb som pressekreterare/skribent. Jag känner tydligt att det skulle passa mig perfekt, men eftersom jag inte förut formellt innehaft en sådan position så kan jag tänka mig att min ansökan väger ganska lite i vågskålen.
Jag har också fortsatt att fundera på en strategi när det gäller att söka en praktikplats. Jag har ett förflutet som kock och på sistone känt att det vore roligt att ge sig in i den branschen igen. Inte kanske som just kock men i alla fall inom branschen. Eftersom jag är übersocial och faktiskt (även om motsatt uppfattning säkert går att finna hos någon) en ganska trevlig skit skulle jag kanske få utlopp för detta där. Hittade faktiskt en plats på en av stadens krogar som jag sökte. Det gällde garderobiär/diskare/servitör.
Var i söndags morse tvungen att låta avliva hushållets sista katt, som skulle fyllt 18 år i år. Njursvikt. Jag är alltså kattlös för första gången sedan 1991. Detta duger inte, så klockan 18 i afton har vi tid för ett besök i ett av Växjös katthem. Vi får se ifall det blir något av det.
Helvete vad trött jag blir. Ni kanske vet att jag skriver krönikor varannan måndag i tidningsupplagan av Smålandsposten. För två månader sedan begärde a-kassan in arbetsgivarintyg från SMP för att ha koll på vad jag gör. Inget fel i det. Problemet uppstod när vi försökte förklara att något egentligt arbetsgivarintyg inte kan skrivas ut, eftersom jag skriver på uppdrag och är arvoderad och således inte har något anställningsförhållande till SMP. Efter en del turer och två veckors innehållen a-kasseersättning så verkade det hela ha löst sig, med god hjälp av Gun-Britt på SMP.
När jag nu kollar utbetalningsspecifikationen för de pengar jag ska få på torsdag visar det sig att jag bara kommer att få 498 spänn för den tvåveckorsperioden. Jag blev alldeles kall när jag såg det. Försökte få tag i min handläggare som inte var på plats, utan jag fick tala med hennes kollega. Denna meddelade mig att det verkar vara arbetsgivarintyget som spökar igen, men att hon måste kolla med min ordinarie handläggare.
Om nu nåt strular så att jag inte kan få mina pengar, vore det då inte på sin plats att meddela mig det? Inte ett jävla ljud har jag hört från dem om detta. Vem fan tror de att jag är, nån sorts smusslare som sitter och lurar på obegränsade tillgångar? Som dessutom kan läsa deras tankar så att de inte behöver kommunicera med mig om sina beslut?
Jag blir så jävla förbannad.
Jag tycker det är skitroligt att skriva krönikorna och jag har hört talas om en eller två som uppskattat dem. Men just nu undrar jag om det är värt allt det här strulet.
UPPDATERING: Fick just ett meddelande från min handläggare som säger att hon måste "omvandla" mitt intyg om arbete till ett arbetsgivarintyg så att det passar in i systemet, vilket hon skulle göra på studs. Således verkar denna fråga ha löst sig för denna gång, och jag kan låta ilskan svalna. Gott det!
Daniel Enestubbe, 37 år, sportreporter, Smålandsposten trogen sedan 1996 med undantag för en två månaders affär med numera nedlagda Hockeynews.
Jag tycker om att tycka.
Jag tycker till om allmänt i allmänhet och om sport i synnerhet.
Vissa tycker det jag tycker är lysande medan andra tycker det jag tycker är fetuselt.
Det tycker jag är bra.
En blogg om fotboll, om allt från Öster till den österrikiska ligan (hur ska det det egentligen gå för Kapfenberg SV i år?).
Fotbollsidioten vid tangentbordet är Per Johansson. 31 år gammal och reporter/redigerare på Smålandspostens sportredaktion. Hade en lagom lyckad karriär i Torna Hällestads IF:s P76-lag i början av 90-talet. Tycker annars att 1999 var det största året i fotbollshistorien, och saknar fortfarande Zinedine Zidane.
Jenz Kjellberg är en av alla de som från den 1 april 2009 är arbetslösa efter uppsägningarna från Volvo i Braås. Med ibland svart humor och distans beskriver bloggen hans vardag som arbetslös med allt vad det innebär i form av arbetssökeri och A-kassa. Räkna också med andra vardagsbetraktelser, ett och annat recept och även då och då lite musik.
Bloggar om jobbet, Växjös kulturliv, böckerna som väller in på redaktionen och om vårt snabba, härliga och vidriga medielandskap. Väntar ivrigt på digitalbio i Växjö. Finns oftare på twitter (www.twitter.com/camillacarnmo) än här på bloggen.
Här är den enda blogg du behöver. Ungbloggen.
Vi på ungredaktionen bloggar högt och vi bloggar lågt. Det kommer handla om allt från journalistiskt arbete till vilket fika vi har på våra möten och vad vi gjort under helgen. Och givetvis en och annan bild från photobooth.
Välkommen in!
Jag heter Marie, jobbar här på Smålandsposten men är även mamma till Leiah, född 17 februari 2007. Började blogga som gravid, gjorde ett uppehåll hösten -08. Nu är det dags igen. Det är dagis, oro, lycka, glädje, pust, roligt, tidsbrist, stress, pendlande, jobb, mysigt...
Linda, 36 år och trädgårdsdrömmare. Har tillsammans med min familj ett hus med trädgård i växtzon 4 några mil ifrån småländska höglandet. Jag har en ganska avslappnad inställning till trädgård och ser det som en plats för inspiration och rekreation. Idéerna och drömmarna är många. Några blir verklighet, andra inte. Följ mina trädgårdstankar i bloggen och döm själv. Trädgårdsnörd eller livsnjutare?
Från Växjö universitets campus, där ord förvandlas till kunskap, ägnar jag, Marta Edebol, mig åt heltidsstudier av studentlivet. I ett virrvarr av personliga reflektioner skildrar jag min nördiga överentusiasm, obligatoriska tentaångest och eufori i mitt organiserade kaos med dubbla kalendrar.
Världsproblem och barer töms på innehåll, möten fascinerar och efterfestens filosof hallicunerar. Och med en genuin strävan efter utveckling på ett Campus, med dess ständiga, mindre pretentiösa, baksmälla, får obotliga optimister aldrig nog."
En trafikolycka vid halv sjutiden på tisdagsmorgonen där flera fordon är inblandade har inträffat på väg 25 strax öster om Hovmantorp. Två personer är förda till Växjö lasarett. Det blev stopp i trafiken med långa köer som följd.
Sökaren
Jenz Kjellberg är en av alla de som från den 1 april 2009 är arbetslösa efter uppsägningarna från Volvo i Braås. Med ibland svart humor och distans beskriver bloggen hans vardag som arbetslös med allt vad det innebär i form av arbetssökeri och A-kassa. Räkna också med andra vardagsbetraktelser, ett och annat recept och även då och då lite musik.
LÄS MER
