Hade egentligen tänkt göra ett roligt inlägg här, baserat på några nyhetsrubriker jag läst, men jag är för sur för det. Vi är i husköpartagen och skulle ha gått på en visning nu i eftermiddag. Men mäklaren ringde och sa att visningen var inställd för att huset var sålt. Jag inser att det är löjligt att vara sur för det eftersom ju säljaren har rätt att sälja till vem fan han vill, men jag känner mig ändå lite snuvad. Detta motverkas dock i någon mån av att jag idag blev tillsvidareanställd på jobbet. Gott, det.
Jag har lite planer när det gäller jakten på ett hus och har tänkt ut en ganska fräck plan som det ska bli roligt att få prova. Det är dock inte helt klart än, planen hänger lite på en detalj som, om den inte går igenom, får hela planen att spricka. Jag återkommer om detta senare.
Har nu beslutat att denna blogg nedlägges. För er som vill följa med i mina tankar även fortsatt finns ju krönikan i papperstidningen var tredje måndag, mitt Facebook-konto, samt mitt Twitterkonto, där jag är ganska aktiv med små korta skämt.
Jag är usel på att blogga, jag vet och ber om ursäkt.
Just nu är det mycket jobb. Vi är nere i Karlskrona (guud sig förbarme vilken håla) sedan 2 veckor och bygger på ett stort hyreshus som heter Kungsmarken. Det är långa dagar, 07 till 20 måndag till torsdag, men å andra sidan vill man ju inte lägga ner vid 16 och sedan sätta sig och rulla tummarna på vandrarhemmet. Det går hyfsat bra och jag hoppas vi är färdiga till onsdag nästa vecka.
Frun har nu officiellt semester och har tagit barnen med sig och dragit till landet. På en lördag. Stort misstag av henne. Hoppas att personalen på Bishops Arms värmt upp ordentligt, eftersom det minskar skaderisken i all idrott. Jag ska bara duscha, så ses vi där sen!
Har just nedtecknat måndagens krönika. En sann historia ur verkliga livet, full av socialrealism och exempel på vad alkoholen kan ställa till med. ___________________________________
Innan dess har vi varit och käkat buffé nere på stan, enligt födelsedagssonens (12) önskemål. Vid ett tillfälle var han tvungen att avbryta tuggandet för ett besök på toa. Jag, hustrun och dottern satt kvar och diskuterade friskt något som jag glömt. Vid sonens återkoms utbrast han väsande:
- Alltså, man hör totalt allt därinne vad ni pratar om härute!
- Jaha, vad pratade vi om då?
- Hallå, man har ju så kort minne när man sitter på dass. ___________________________________
Har just suttit en halvtimme på balkongen och läst min bok, I bar överkropp. Jag ber om ursäkt till alla bilister som intet ont anande kommit körande på Kungsgatan för att plötsligt utsättas för min bländande lekamen. Det var inte undersidan på en gädda ni såg, det var mig.
Innan detta övergrepp på Växjös bilister skedde tog jag och dottern en tur ner till biblioteket. Vid elskåpet bakom minigolfbanan på Spetsamossen låg en ihopkurad mansperson på marken och grät högljutt. Han verkade inte vilja veta av mina frågor om hans allmäntillstånd. Sanningen att säga verkade han inte registrera att jag ens var där. Så jag ringde ordningsmakten som strax kom för att ta hand om den stackaren.
Ska strax iväg och handla. Ikväll tror jag att det, till sonens stora glädje, kommer att bli tacos.
...för vänliga mail angående dagens krönika i papperstidningen. Det värmer gött, ska ni veta. Och ja, den var lite överdriven, det fanns egentligen några personer kvar i publiken. Det var de som fortfarande satt och försökte få bort den röda karamellfärg som stänkt på dem under avrättningarna.
Vi blev en man kort vad gäller dagens besök på Whiskyfestivalen, och har således en biljett över till nu klockan 12. Alltså om en timme, drygt. Vill du hänga på så gå ner till parken och haffa mig när jag kommer.
Annars ser dagen för Polaren D och Polaren G och mig ut som följer:
Strax: Lunchdags för att se till att både jag och ungarna håller ihop kropp och själ.
12.00: Whiskyfestivalen.
17.00: Slut på Whiskyfestivalen för D, G och mig och hem till mig för att laga middag. Idag blir det en stark curry på kyckling.
19.00: En liten runda på stan för att få oss en pilsner eller två.
Hustrun är iväg på tjejhelg i vad jag tror är Helsingborg. 12-åriga sonen är och partajjar hos en kompis i natt. Återstår undertecknad och 14-åriga dottern. Snabbt som ögat fixade hon dock en kompis som kunde hänga på till bion, så pappa travade med ner till stan och smet sedan in på Bishops. Där har han suttit och förtärt några kalla Guinness. Underbara varelser som sticker sin hand i din och försäkrar dig om att allt kommer att bli bra. Polaren Rickard dök upp med sin väna hustru. Det är hans födelsedag idag, så det var utekväll som gällde. Vi gjorde upp om att försöka träffas efter whiskyorgien imorgon.
Annars är allt väl i den bästa av världar. Jag är hemkommen och ska avvakta dotterns hemkomst genom att fördriva tiden med lite seriöst dataspel. Civilization 5 tror jag står på schemat. Vi ses på whiskyfestivalen imorgon!
Just hemkommen efter en liten promenad i regnet. Har varit och plockat ut biljetterna till helgens Whisky-festival här i stan. Jag och tre andra gubbar tänkte oss en sväng dit för att avsmaka de gyllene dropparna som erbjuds där. Jag är inte en fanatisk whiskykännare, men jag kan en del och vet vad jag gillar. Favoriten heter Laphroaig och tillverkas på den berömda ön Islay utanför skotska kusten. Det är en riktigt rökig rackare, lite som att slicka insidan på en skorsten till ett krematorium. Förbannat god, är den. På ön tillverkas sju andra kända märken, av vilka Bowmore kanske är den mest kända. De andra är Ardbeg, Lagavulin, Bruichladdich, Bunnahabhain, Caol Ila samt en ny uppstickare vid namn Kilchoman som destillerade sin första sats i november 2005.
I vilkket fall ser jag fram emot en trevlig, informativ och välsmakande lördag i glada vänners lag. Men innan dess är det verkligheten som gäller, så jag tar och går ner i tvättstugan.
Nu ska jag inviga er i min ondskefulla plan vad gäller boende.
Vi vill ha ett hus på Hov här i Växjö. Vi springer på visningar över hela stället; Trumpetvägen, Bastövägen, Skogslyckevägen, you name it.
Problemet är bara ett de förbannade priserna sticker ju åt helsicke så fort det blir budgivning, och jag inte lust att harkla upp över 2 mille för ett hus att bo i. Skulle aldrig falla mig in. Så tanken är nu att eftersom vi sitter på en billig hyresrätt med fyra rum bara två fisar från stadskärnan så har vi ett förbannat bra förhandlingsläge. När vi hittar ett hus som vi är intresserade av stoppar vi bara ner en lapp i dess brevlåda. På denna lapp undrar vi lite klurigt om inte ägarna till huset är trötta på snöskottning och trädgårdsskötsel och reparationer, och vore det inte en bra idé att sälja huset till oss för en summa som en mäklare värderar huset till och sedan ta över vår fina och centrala lägenhet på förstahandskontrakt och bara femånio i månaden.
Coolt va? Jag har inte en aning om hur stora chanserna är att lyckas med detta, men jag är jävligt sugen på att testa.
Har gått förbi där flera gånger, men det var först häromdagen som det slog mig vad det egentligen står på skylten. Man kan bara anta att deltagarna i denna dagliga verksamhet är synnerligen avslappnade och tillfreds.
Alldeles nyss kom sonen hem för tidigt från sin scouthajk. Han mådde illa. Anledningen torde eventuellt stå att finna i det faktum att det var en godishajk han var ute på. Det, samt antagligen minimalt med sömn. Nu ligger han i soffan här hemma och luktar brandrök och säger saker som "Pappaaa, jag vet att jag är jobbig, men kan du hämta min dator?". Han har ingen feber, vilket stärker min misstanke om var orsaken står att finna. Och det är skönt, för vi väntar gäster i afton.
Nio personer ska bänka sig runt vårt matsalsbord för att avnjuta/avlida min chili som jag snart ska åka och handla ingredienser till. Sedan ska det spelas spel, om jag fattat det hela rätt.
På tal om att spela, här kommer en riktigt rysare till er som är Spotify-ägare. Det är de gamla skottarna Nazareth som här drar på en riktigt god blues. Ja, de har gjort så mycket mer, och så mycket bättre än den tråkiga och smöriga "Love Hurts".
I en dramatisk vändning avslöjade den norska vinnaren av 2-milen i skidskytte vad som verkar vara hela norska skidlandslagets hemlighet bakom alla vinster i årets VM. I en intervju i SVT:s sportnytt lät vinnaren Tarjei Bö undslippa att han vunnit för att han innan loppet "bestämt sig för att åka fort och skjuta bra". Det är i skrivande stund inte känt vilka repressalier Bö kommer att drabbas av från norska Skidförbundet. Den svenska förbundskaptenen säger i ett uttalande att det svenska skidlandslaget i och med dagens avslöjande kommer att lägga om hela sin taktik inför nästa års säsong.
Vid frukosten på jobbet i morse fick vi besök av en representant för en gymnasieskola här i Växjö. Han jagade praktikplats åt sina elever. Efter lite småprat säger denne individ.
- Jag har en neger. Han är smal som en lian, så ni kan skicka ner honom var som helst.
Därpå följde lite mer småprat med fler uttalanden av samma art. Jag blev så chockad och förbannad att jag var tvungen att ta mitt kaffe och gå ut, annars hade jag slängt ut idioten. I samråd med en av cheferna ringde jag sedan rektorn för programmet på skolan och berättade vad som sig tilldragit hade, och avslutade med att säga att vi undanber oss besök av personen i fråga framgent. Det visade sig att rektorn redan var medveten om problemet, att han skulle ha ett samtal med vederbörande och tackade därpå för att jag hört av mig.
Det gick kanske en timme, och så ringde vederbörande själv upp mig. Han öppnade med att be om ursäkt för sina uttalanden och backade upp detta med det tvivelaktiga försvaret att eftersom han är jude så har han naturligtvis inga problem med invandrare, utan råkar bara ha en olycklig jargong. Direkt på detta kom följande rökare:
- Och när det gäller killen jag hade tänkt som praktikant hos er så är han svensk, så det är inga problem.
Vid det här laget tackade jag för visat intresse och la på. Och alldeles nyss ringde en representant för gymnasieförvaltningen upp mig. Jag vet inte om jag ska berätta vad hon sa, men klart är i alla fall att folk i beslutsposition rör om i eländet.
Jag är fullt beredd att tro att det hela handlar om olämplig jargong och missriktat skämtlynne, men om man är i daglig kontakt med skolungdomar i egenskap av auktoritär vuxen så hamnar saken på en annan nivå. Att dessutom stövla in på en främmande arbetsplats och prata på det viset med människor man aldrig träffat förut vittnar om sällsynt dåligt omdöme.
De enda människor man kan dra över en kam är rasister.
Välkommen till bloggen med de avslappnade nyheterna; Relaxinews med Jenza.
Dagens topp handlar om det litauiska företaget Olialias planer på att skapa en lyxsemesterort på en konstgjord ö i Maldiverna. Ön är tänkt att byggas så att den ser ut som en högklackad sko och alla, ALLA anställda på stället ska vara blonda kvinnor.
Nu är dock problemet att Maldiviska lagar stipulerar att minst 50 procent av utländska företags anställda måste bestå av lokal befolkning, och medan blonda kvinnor finns i överflöd i Litauen så är de enormt sällsynta bland lokalbefolkningen på atollerna i Indiska Oceanen. Men PR-chefen på Olialia, Lauryna Anuseviciut, har funnit på råd: för de anställda infödingarna kommer uniformen även att bestå av en blond peruk.
Egentligen är det ju inte så farligt. Jag menar, de behöver ju i alla fall inte bära en namnskylt med sin BH-storlek som de anställda på en underklädesbutik i landet Sverige.
Välkommen till bloggen med de avslappnade nyheterna; Relaxinews med Jenza.
Dagens topp handlar om en handläggare på brittiska invandrarmyndigheterna som blev så trött på sin fru att han satte upp henne på nationella terroristlistan så att hon inte kunde komma hem efter sitt besök i Pakistan.
När hon efter besöket åkte till flygplatsen för att köpa sin returbiljett möttes hon av det enkla beskedet att hon inte fick gå på planet. Hon ringde då sin make som lovade att kika på fallet, men istället lade händerna i kors och lät henne försmäkta i Pakistan i tre år medan han partajjade hemma som om det inte fanns någon morgondag.
Hela den smutsiga affären uppdagades när mannen kom ifråga för en högre tjänst som kräver en högre säkerhetsklassificering. När man frågade honom varför hans fru fanns på listan över potentiella terrorhot fann mannen för gott att lägga korten på bordet, varpå han genast fick sparken.
Man kan bara anta att det ännu en gång är den fördömda språkförbistringen som ligger bakom parets uppenbart bristande kommunikation, vi får hoppas att han trodde att han gjorde henne en tjänst. Hon sa förmodligen till honom att hon skulle till Pakistan, men i hans öron lät det troligen som "Hawaii".
Här kommer en liten plugg för en polare till mig som gått och gjort en film. Det är en svensk psykologisk skräckis som utspelar sig i en håla någonstans i Sverige. Filmen heter Marianne och det finns en liten trailer till den här:http://www.mariannemovie.com
Välkommen till bloggen med de avslappnade nyheterna; Relaxinews med Jenza.
Dagens topp handlar om ett av dessa sällsynta tillfällen då verkligheten imiterar dikten, eller i alla fall närapå. Den skotska kustbevakningen fick nämligen rycka ut till den avlägset belägen ön Crammond Island för att rädda en strandsatt man och hans flickvän.
Han lyckades ringa efter hjälp via mobiltelefonen och kustbevakningen ryckte alert ut till räddning. Det var först när man anlände till ön och frågade efter mannens namn som denne visade lite motvilja. Efter att ha vridit sig och slingrat sig ett tag kom det fram att mannens namn var - just det - Daniel Defoe
De av er som undrar vad i helvete det var med det då kan finna lustighet i det faktum att Daniel Defoe var namnet på den man som skrev en ganska berömd historia vid namn Robinson Crusoe.
Just när man trodde att nu kan det väl ändå inte bli konstigare här i landet så kan man läsa följande i dagens Expressen.se:
"X:s make avled den 26 december förra året. Han hade under en tid varit inskriven som halvt arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Dagen efter hans bortgång skickade Arbetsförmedlingen i Strängnäs ett brev adresserat till maken. I brevet står att han har "avaktualiserats som arbetssökande". Som orsak står det: "Avlidit". Och längre ner i brevet: "Om du åter vill bli aktuell som arbetssökande hos oss, måste du personligen besöka oss på nytt".
Vad har man för framtidsutsikter på arbetsmarknaden som avliden? Vad passar en zombie? Känns lite som att fältet kommer att vara lite säsongsbetonat, Halloween är bara en kväll om året.
Välkommen till bloggen med de avslappnade nyheterna; relaxinews med Jenza.
Dagens topp handlar om den 57-årige kanadensaren Dave Hockey. Fatta att vara kanadensare med ett sånt efternamn. Bara det sänker denna historias trovärdighet. Men det är inte hans namn det handlar om, utan det faktum att denne gifte tvåbarnsfar har tagit sig för att då och då lämna fru (med hennes samtycke, märk väl) och barn för att fara iväg och turista i olika länder tillsammans med sju stycken upplåsbara dockor av synnerligen sexuell natur.
Dave och hans elastiska flickvänner har redan hunnit besöka Stonehenge, Oxford, Wiltshire och Abergavenny i Storbritannien. Han har även filmat en resa mellan Nova Scotia och San Diego i hemlandet, där han och tjejjerna även mötte män med samma hobby. Under denna resa kände sig Dave för övrigt lite generös och överraskade Bianca, en 2000-dollars silikondocka som varit med i filmen Lars And The Real Doll, med ett fallskärmshopp, en ridtur och en runda på en HD. Man kan ana att denna Bianca är lite av en favorit och man undrar hur de andra flickorna, Jessica, Gabrielle, Jocelyn, Ruby, Lilly och Jenny tar det.
Detta är visserligen en nordamerikansk historia och kan därför innehålla en lägre sanningshalt än vad vi är vana vid, men vi karlar är ena lustiga jävla typer oavsett var vi kommer ifrån, så jag suckar och stönar och skakar uppgivet på huvudet i alla fall.
Det var allt från Relaxinews för i afton, läs oss gärna ganska snart igen.
Hade egentligen tänkt göra ett roligt inlägg här, baserat på några nyhetsrubriker jag läst, men jag är för sur för det. Vi är i husköpartagen och skulle ha gått på en visning nu i eftermiddag. Men mäklaren ringde och sa att visningen var inställd för att huset var sålt. Jag inser att det är löjligt att vara sur för det eftersom ju säljaren har rätt att sälja till vem fan han vill, men jag känner mig ändå lite snuvad. Detta motverkas dock i någon mån av att jag idag blev tillsvidareanställd på jobbet. Gott, det.
Jag har lite planer när det gäller jakten på ett hus och har tänkt ut en ganska fräck plan som det ska bli roligt att få prova. Det är dock inte helt klart än, planen hänger lite på en detalj som, om den inte går igenom, får hela planen att spricka. Jag återkommer om detta senare.
I afton vankas det gåbortmiddag, men inte helt och fullt. Jag föreslog en grillafton för polaren D, eftersom grillat smakar lika gott året runt, tro det eller ej. Han lät fan så skeptisk i början, men jag övertalade honom. Jag står för mina tre specialiteter; aioli, tsatziki och guacamole. Detta är tre såser jag fått mycket erkännande för, och jag skulle gärna avslöja recepten men då skulle jag vara tvungen att ha ihjäl er.
I affären Clas i Sjön nere på stan idag stötte jag ihop med en bekant från min högstadietid i Lammhult. Han var någon form av lärare där, möjligen till och med yrkesvägledare. Har inte sett honom sen dess, det handlar alltså om runt 26 år. Det här med åldrande är ju fullt naturligt, men när man lastar på 26 år på någon i ett huj så blir resultatet ganska tvärt. Men han var sedan 13 år tillbaka en pigg och glad pensionär tillsammans med sin fru. Man kan bara hoppas att man själv är lika rask när man kommer dithän. Eller OM man kommer dithän.
Nästa gång ska vi prata om manlig och kvinnlig humor, ifall jag kommer ihåg det. Annars blir det nåt annat.
Jag hoppas att er jul har varit bra, må den sen ha varit kristen, muslimsk (ja, jag veeeeet) eller ateistisk. Här är allt väl. Jag befinner mig i goda vänners lag, och vi har just spelat en omgång av ett enormt komplicerat Fia Med Knuff-liknande spel som kallas Repello (ett spel jag själv spelat med kvinnor hela mitt liv). Otroligt kul lir, och man måste tänka i flera led, vilket inte är min starka sida. Kan knappt tänka i ett.
Jag saluterar er nu genom att höja mitt glas med soda-streamat vatten, lägga in en ny pris snus och även genom att skratta som en hyena åt min katt Abraham (som för övrigt finns på Facebook under namnet, just det, Katten Abraham), som för första gången i sitt liv stött på ett 250-liters akvarium fullt med fisk. Jag råder er: dö inte förrän ni sett något liknande!
Lade just ut receptet på mina smarriga julrevben på Facebook, men eftersom det bara är mina vänner där som kan läsa det så tänkte jag att vaffan, jag lägger ut det här på bloggen också. Så här kommer det:
Smaska ner så mycket tunna revben du har i en stor gryta eller nåt. Häll över julmust så att det täcker revbenen helt. Låt stå och dra kallt som fan i en dag eller två. Förkoka sedan revbenen i julmusten, som du först kryddar med kryddpeppar, salt och en skivad lök. Koka dem så att de bara precis blir färdiga.
Vispa ihop marinaden under tiden. Till 2 kg revben behöver du:
1 dl råsocker
1 ½ dl flytande honung
¾ dl balsamvinäger
5 vitlöksklyftor
5 msk worcestershiresås
1 msk salt
2 till 3 tsk tabasco
5 cm ingefära (riven)
4 msk dijonsenap eller ännu hellre Västervikssenap. Man kan även byta ut honungen mot mörk sirap, men ta då lite mindre råsocker.
Pensla på smörjan på de kokta revbenen och låt stå och dra kallt över natten. Griljera sedan revbenen i ugnen eller på grill tills de fått schysst färg. Svingott.
Nästa år tänkte jag testa att byta ut julmusten mot glögg. Det kan bli gott det också.
Anledningen till att det inte blivit så mycket bloggat nu är jobb. Jobb, jobb och jobb. Jag klagar dock inte; jag har ju ett. Vi har en massa projekt som måste stökas undan innan jul, ifall vi ska kunna ha ledigt i mellandagarna. Men imorgon är det i alla fall julfest! Cheferna står för käket och står nu hemma och rullar köttbullar för fulla muggar. Kodac moment.
På jobbet får man de kläder man behöver för att kunna göra sitt jobb. Dock gäller det bara själva kostymen, inte underkläderna.
Ber om ursäkt för denna våg av inlägg, men jag kan inte undanhålla er en godbit från Aftonbladet. För en radikal ateist som jag är denna artikel otroligt rolig. Jag ska summera den snabbt och nämna de roligaste bitarna ur artikeln.
Carina Forsell i Umeå pajade sin lilla prydnadstomte och slängde den i papperskorgen. När hon skulle tömma papperskorgen upptäckte hon att något stack ut ur kvarlevorna av den lilla tomten. Vid närmare påseende visade det sig att tomten hade innehållit en ännu mindre Jesus-staty.
Så långt allt väl. Nu ska vi njuta av de roligaste meningarna ur denna artikel:
"Vad 17 är det här, tänkte jag. Nåt mystiskt är det... Jag tänkte inte på Jesus i första hand."
"Ett tecken från Ovan Där? Inte fan vet jag."
En chef för ett företag som sysslar med småtomtar säger:
"Vi har haft såna där ryska dockor som får allt mindre kläder när man plockar isär dom – tills den där lilla sista är helt naken. Men det är förstås inte riktigt samma sak... "
Sista ordet i ärendet får predikanten Pop-Målle(!) Månsson, 81:
"En sensationell, helt enorm, hälsning Hemifrån. Det är ingen tvekan om att det är Guds jublande röst från himlen som talar till henne."
Det här piggade upp mig nästan lika mycket som den koppen kaffe jag nu tänker sörpla.
Jag antar att ni inte har tid att läsa bloggen just nu, eftersom ni alla garanterat sitter som klistrade vid era TV-apparater och storögt beskådar ett gäng gamla gubbar och tanter som sitter och käkar i två timmar. Fantastisk underhållning som jag inte känner att jag vill störa er i. Så därför sitter jag här så länge och lyssnar på denna rökare med halvgudarna Joe Satriani, Steve Vai, John Petrucci och Billy Sheehan. Vi kan väl höras sen och se vem som haft roligast?
Ännu en stilla hemmakväll för mig och hustrun. Det är väl bara att erkänna att ungarna blivit stora. Dottern ska på teatern och spana in Dion Juan med några kompisar och sonen ska på disco. Han är visserligen inte större än att han ska på disco på Leos Lekland, men ändå... Jag har i alla fall fått order på att inte åka och hämta honom före halv elva.
Så nu puttrar currygrytan somn jag förberedde igår, men uppenbarligen är det bara jag och hustrun som ska avnjuta den. Till tre stora tjejor och en lite mindre kille tillagas istället makaroner, köttbullar och broccoli. Och på tal om makaroner, här kommer dagens i-landsproblem: Är det någon som någonsin köpt en kartong med något livsmedel med en sån där "Riv här"-funktion som faktiskt fungerat, och inte gått sönder när man de facto "river här"?
Jaja.
Fredag kväll och svinkallt och mysigt ute. Blir nog en brasa framför TV:n. SJ meddelar förresten att På Spåret är inställt i afton...
Imorgon är det stora pizzadagen på jobbet. Varje fredag blir det nämligen en sådan till lunch. Och på tal om käk; jag har just förberett morgondagens middag och ställt in den i kylen. Om ni är nyfikna så kan jag berätta att jag gjorde så här:
Jag tog fram cirka 900 g grytbitar av lamm och hällde ner i en bunke. Sedan blandade jag ihop 4 msk currypulver, 1 tsk timjan, 2 lagerblad, 1 tsk mald kryddpeppar, 1 tsk kanel och 1 tsk spiskummin. Över det hällde jag 2 msk olivolja och geggade ihop det, och slog det sedan över köttet. Över det skickade jag på en hackad gul lök och 3 pressade vitlöksklyftor. Sedan rörde jag runt alltihop i bunken, satte på ett lock och ställde som redan nämnts in det i kylen. Där får det stå tills imorgon kväll.
Då tar jag fram smörjan, häver ner det i en kastrull och fräser skiten ur det på medelvärme i ungefär 10 minuter medan jag rör hela tiden. När det svettats färdigt häller jag i en knapp liter köttbuljong och en stor hackad stark chili och låter skiten koka under lock i minst 1,5 timmar. Jag serverar därpå hela rasket med ris och försöker stänga ute ungarnas tjut om hur förbannat starkt det är.
Ja herre du söte vad gott, kan knappt bärga mig. Jag kommer att drömma om det i natt!
Daniel Enestubbe, 39 år, sportreporter och krönikör.
Jag tycker om att tycka.
Jag tycker till om allmänt i allmänhet och om sport i synnerhet.
Vissa tycker det jag tycker är lysande medan andra tycker det jag tycker är fetuselt.
Det tycker jag är bra.
En blogg om fotboll (faktiskt). Från Öster till väster, från Champinjonligan till de svenska fotbollsåkrarna.
Vid tangentbordet finns Per Johansson, specialreporter och sportredigerare på Smålandsposten. Blev aldrig särskilt ordinarie i Torna Hällestads P76-lag i början av 90-talet, men fick i alla fall en fast plats i Smp:s laguppställning 2007. Trivs både på Värendsvallen och på La Bombonera i Buenos Aires, och försöker se fotbollen som något mer än bara ett spel. Samtidigt som den ju är just det.
Finns även på Twitter.
Den egna karriären i Vislanda IF tog slut när sju spelare skulle bli elva. Något proffs blev jag aldrig men fotbollen följer jag med stort intresse ändå. Jag heter Daniel Rydström, 29 år, sport- och Älmhultsreporter på Smålandsposten. I denna blogg följer ni vad som händer på Torparängen, Älmekulla och Hultavallen. Häng med till vår sida på Facebook. Klicka på länken, klicka på "gilla" och du får lokala fotbollsnyheter på din sida.
Jag heter Marie, jobbar här på Smålandsposten. Men jag är även mamma. Tvåbarnsmamma numera. Vem kunde tro det? Leiah kom den 17 februari 2007 och den 27 maj 2010 föddes hennes lillasyster. Jag började blogga hösten 2006 och det här handlar om föräldraskap. Vardagen och livet i smått och stort med barn helt enkelt.
Det är halvtid mellan två val. Då passade Smålandsposten på att samla de styrande politikerna i Växjö för en debatt. Samtliga partier i kommunfullmäktige kom till SMP-live för att diskutera bostads- och skolfrågor samt flyktingmottagande. Se debatten i repris.
I Smålandsposten i dag: Växjö: Linnéuniversitetet - Kritik mot disciplinnämnden • Växjö:Svenska kyrkan - antalet dop minskar • Alvesta: Erik fick både jobb och kärlek • Privatekonomi: Kundkort ger guldkant • Personligt: Livliga barn • Älmhult: OK Älme en pigg 65-åring
Klicka på länken nedan för att skicka in ett referat från föreningsmötet till oss. Vi är intresserade av att få del av dessa möten och en del av texterna kommer vi publicera i tidningen.
LÄS MER
