Känns inte trovärdig

Samma huvudperson, Ludwig Licht, möter vi även i uppföljaren, Söder om helvetet. Denna gång prövar Engström dock en helt annan miljö, nämligen de mer lantliga delarna av Pennsylvania, USA.

En av Lichts gamla kontakter från Berlin arbetar nu på en amerikansk säkerhetsfirma. Firman anlitas av en av Pennsylvanias toppkandidater i det nära förestående valet till kongressen.

Politikern hotas av en skandal som involverar en tonårig pojkes självmord, och Licht kallas till USA för att hjälpa till att reda ut det hela – allt medan dagarna fram till kongressvalet tickar allt snabbare.

Licht inser snabbt att det hela involverar en lokal högerextremistisk grupp och infiltrerar gruppen för att ta reda på vad som hänt.

Liksom Engströms förra bok är Söder om helvetet en väldigt osvensk deckare. Varken miljöer, karaktärer eller problem är svenska – vi befinner oss långt ifrån magsårslidande Wallander-typer och kvinnor som kämpar med att förena karriär och familjeliv, långt från kritik av bristande polisresurser och gnäll över mediernas sensationslystnad.

Söder om helvetet handlar om amerikansk politik och amerikanska extremistgrupper, och Licht beter sig snarast som en skrupellös militär, som även om han står i det godas tjänst inte drar sig för de grövsta lagövertramp.

Engström har producerat ännu en välskriven och spännande thriller och Licht är intressant och komplex, en ovanlig huvudperson i den svenska deckarfloran. Samtidigt lyckas Söder om helvetet inte engagera lika väl som debuten.

Det helgjutet amerikanska perspektivet känns inte riktigt äkta och trovärdigt. Skildringen av den extremistiska sekten ger en närmast parodisk bild av dagens rasistiska diskurs, men där denna samtidigt hålls på tryggt avstånd genom att den görs till renodlat amerikansk i kontrast mot den europeiske Lichts mer humanistiska värderingar.

Som skildring av sekteristisk besatthet fungerar romanen emellertid. Och som thrillerunderhållning är Söder om helvetet ett utmärkt val.

Utdrag ur boken:

”Det kanske var en konsekvens av att omge sig med dessa monster, dessa vandrande krutdurkar av oförlöst hat. Hela deras väsen syftade till kamp, till krig, till slakt. De var som en rabiessjuk del av samhällsflocken; till slut greps man av en obetvinglig lust att göra sig kvitt sjukan. Fast var det inte så de kände inför sina "rasfiender" när de vaknade om morgnarna?”

KERSTIN BERGMAN

Läs också: Engströms prisade debut, Väster om friheten, som kommer närmare och övertygar mer.