Böcker

Kim Thúy: Mãn

Böcker
Foto:

Thúy, som tidigare utkommit på svenska med den utsökta romanen Ru (2011), skriver fram hennes liv i koncentrerade cirklar. Prosan är mättad, poetisk och uppbyggd av små fragment av historia.

Artikeln publicerades 29 oktober 2013.

Betydelsen av fyrkantiga månkakor, hur man lagar ångkokta röda snapperfiskar, traditionen av att utvinna kokosmjölk genom att krama bollar av flingor i varmt vatten, i vilken riktning man bäst skalar en mango, och hur man tillreder en läkande kyckling med lotusfrön, ginkonötter och torkade gojibär. I Kim Thúys ny­översatta roman Mãn silas allting genom maten.
På vietnamesiska betyder Mãn ”den som fått allt hon ber om”, ”det finns inget mer att begära” eller ”alla önskningar har gått i uppfyllelse”. Det namnet har Thúy givit sin huvudperson. Hon är lång och ljushyad, inte alls som sin mor. Den hon kallar mamma är egentligen hennes tredje mor. Den som födde henne var väldigt ung. Hennes andra mor var en nunna som dragit sig undan i en bambuhydda. Den mor Mãn växte upp hos började om på nytt med henne i en storstad, ständigt påverkad av en diktande soldatpojke, vars namnbricka hon fortfarande bär.
Thúy, som tidigare utkommit på svenska med den utsökta romanen Ru (2011), skriver fram hennes liv i koncentrerade cirklar. Prosan är mättad, poetisk och uppbyggd av små fragment av historia. Och hur korta bitarna än är, är de förankrade i det föregående och efterkommande stycket genom antydan av en rörelse, en smak, en känsla, eller ett förbjudet stycke litteratur. Det är en avancerad och riskabel metod, men Thúy hanterar den briljant.
Sida efter sida fördjupar hon inte bara porträttet av Mãn, utan också bilden av Vietnams historia och dubbelheten hos en människa i ett nytt hemland. Huvudpersonen här har hamnat i Montreal, i ett äktenskap präglat av plikt och tystnad. Hennes arbete på restaurangen är intensivt och innerligt beskrivet, samtidigt som kollisionen mellan modersmålet och franskan bänder upp hjärtskärande betydelser i varje stoppad glosa. Och därtill slår plötsligt passionen till med detaljerad blick.
Påminnelsen om det förflutna finns också hela tiden, lika omsorgsfullt som brutalt utformad. Thúy lägger orden i huvudpersonens mun, låter henne berätta: ”Mamma fick uppleva hur hennes liv vändes upp och ner till ljudet av den första skottsalvan i ett bakhåll mellan två flodstränder, mellan Öst och Väst, mellan motståndsrörelsen som krävde självständighet och den sittande regimen som lärde snedögda skolbarn att säga ’våra förfäder gallerna’ utan att se något märkligt i det”.
Det är en skickligt konstruerad roman, som med hjälp av några få människoöden skälvande sveper genom tid och rum. Lättheten imponerar, samtidigt som kökets färger och dofter fascinerande fördjupar varje scen.