Lydia Davis: Samarbete med fluga

”Jag skrev det där ordet på papperet, / men han lade dit apostrofen”. Så skriver Lydia Davis i titelnovellen i sin nya bok, Samarbete med fluga. Faktum är att de två raderna utgör hela novellen, och att det i boken finns noveller som sträcker sig över bara en rad, men också de som fläker ut sig i långa experimentella sjok.

Davis är ute efter att tänja på gränserna, inte bara när det gäller novellens form, utan också när det gäller människans agerande. Är vi medvetna om vad perspektiven gör med skeendet? Vad säger våra repliker och rörelser om oss? Och vad gör våra fantasier och krav med oss?

Texterna i boken famnar om vitt skilda frågor och sammanhang. Hennes minutiösa satsanalys av några fjärdeklassares krya-på-dig-brev är en intressant iakttagelse av kön och formulerandets konst. Den långa novellen om Mrs D och hennes hembiträden visar upp en utdragen krock mellan bortskämdhet och nödtorft. Och Davis dokumentärfilmsidé, om livsmedelstillverkare som försöker öppna sina egna förpackningar, säger med sina få rader mycket om tidens köp-och-sälj-hysteri.

Samarbete med fluga är Davis fjärde novellsamling, men den första som översätts till svenska. Det som fängslar med boken är den lekfullt kameleontartade formen, språkets humoristiska udd och det envetna prövandet av människan mot omvärlden. Det är oavbrutet tankeväckande och underhållande texter som ålar genom samtiden med sällsynt glans.

JONNA FRIES