Böcker

Ny deckare om personal på internatskola

Böcker Artikeln publicerades

Bokrecension av Björn Hellbergs nya deckare inspirerad av Lundsberg och Sigtuna.

Björn Hellberg tillhör nestorerna på den svenska deckarscenen. Sedan debuten 1981 har han publicerat snart ett trettiotal deckare. Liksom många av sina kollegor har Hellberg framförallt skrivit polisromaner i småstadsmiljö, utan att tassa i Sjöwall och Wahlöös samhällskritiska fotspår. Gemensamt med många av deckarförfattarkollegorna – exempelvis Camilla Läckberg och Mari Jungstedt – är också att Hellberg varit framgångsrik när det gäller att få mediernas uppmärksamhet, så väl för författarskapet som för den egna personen.
Genom författarskapet har Hellberg huvudsakligen ägnat sig åt att skapa två deckarserier. Mest känd – och kvantitativt dominerande med sina tjugotvå volymer– är serien som kretsar kring polisen Sten Vall och hans kollegor i den (fiktiva) halländska Staden. Den nya romanen, De tysta, utgör dock femte delen i Hellbergs Loviken–serie, som inleddes med Paria 2003. Loviken är också en fiktiv ort, belägen på svenska östkusten, söder om Stockholm. I centrum står poliserna Carina Keller och Stig-Allan Jönsson, som under ledning av kommissarie Rune Remmare i De tysta tar sig an ett fall som involverar flera dödsfall där de döda har det gemensamt att de arbetat på traktens famösa internatskola. Inspirationen från det senare års incidenter på Lundsberg och Sigtuna är uppenbar. Romanen tillhör dock inte Hellbergs bästa. Intrigen haltar och polisernas antaganden och slutledningar ofta känns krystade och betydligt mer långtgående än vad situationerna och bevisläget motiverar.
Hellberg är en erfaren författare, men det finns ändå något lite omständligt och ibland förnumstigt över hans stil, som ibland kan kännas lite styltig. En av de saker jag alltid gillat med Hellbergs deckare är dock att jag varje gång lär mig något nytt ord. Så också i De tysta, där även huvudpersonerna gör en poäng av det. Och kanske är lite oblomoveri ändå inte helt fel så här i sommartider för att på allvar komma ifrån jobb och stress.

Utdrag från boken:

”Investerad studieflit på skolan ger bevisligen gott resultat, om man inte missköter sig eller ägnar sig åt oblomoveri. Men det är det dessbättre inte många som gör. Jag är medveten om att många ungdomar kommer från burgna familjer och har det väl förspänt. Varför då inte dra nytta av privilegiet och göra det bästa av ynnesten? Rena vansinnet att slösa bort gynnsamma förutsättningar.”

Läs istället: Arne Dahls Sista paret ut, som språkligt och stilistiskt överglänser det mesta i dagens svenska deckarflora och som utgör en ypperlig avslutning på författarens Opcop-serie.

KERSTIN BERGMAN