Böcker

Pierre Szalowski: Fiskar ändrar riktning i kallt vatten

Böcker

Vad har människan att sätta emot en naturkatastrof? Och varför uppstår de? Finns det verkligen ett växande klimathot? Eller är allt som sker framkallat av någons innersta önskningar?

Artikeln publicerades 26 februari 2013.

Vad har människan att sätta emot en naturkatastrof? Och varför uppstår de? Finns det verkligen ett växande klimathot? Eller är allt som sker framkallat av någons innersta önskningar?
Pierre Szalowskis nyöversatta debutroman Fiskar ändrar riktning i kallt vatten utspelar sig under några avgörande vinterveckor. Den 4 januari 1998 får en elvaårig pojke veta att hans föräldrar ska separera. Han kastar sig på sängen och ber mot himlen om hjälp. Dagen efter drar tidernas värsta isstorm in över Quebec. Det är en storm som bland annat kortsluter elsystemet och tvingar fram matransoner i affärerna, men den vaskar också fram helt nya sidor hos människorna i staden.
1998 drabbades Kanada av en riktig isstorm. Szalowski, som bland annat jobbat med reklam, arbetat med pedagogiska dataspel och varit chefredaktör för en boxningstidskrift, hade just då flyttat till Montreal. Hans roman om det stormhärjade Kanada släpptes ursprungligen 2007, och har sedan dess tilldelats Grand Prix de la Relève littérare Archambault och sålts till ett tiotal länder.
Nu tar den alltså plats i de svenska bokhyllorna med sitt stora persongalleri. Förutom pojken, som aldrig nämns vid namn, och hans föräldrar tar en hel grannskara utrymmet i anspråk. Här finns strippan Julie som kommer och går på tider som ingen annan gör. Här finns Boris, som en gång spelat hockey men nu ägnar all sin tid åt att forska på fiskars banor i 32-gradigt vatten. Här finns psykologen Simon, som har ett hemligt förhållande med sin före detta patient Michel. Och här finns bråkstaken Alex och hans pappa som är svag för spriten.
Grannarna turas om att föra ordet i den snabbt framrusande berättelsen. De är mycket olika sinsemellan, men slipade enligt ganska ytliga, stereotypa mönster. Innan stormen har de aldrig umgåtts, så när som de gånger barnen fångat Julies katt för att försöka få en glimt in i glipan på hennes morgonrock. Reflektionerna kring miljöns kalla utbrott är också begränsade till grannskarans kringskurenhet och barnets undrande tankar på sin bönekraft.
Szalowski spinner många trådar i sin roman, en del tunnare än andra. Stadigast av dem är pojkens, som i epilogen också ger en glimt av platsen nio år senare. Hela berättelsen om den storm han kanske har framkallat präglas av en humoristisk ton, men rymmer också en övergripande plädering för solidaritet och vidsynthet. Detta är finurligt förankrat i ryssens nerkylda fiskexperiment, vars resultat blir en spegling av människornas beteende: fiskar ändrar riktning i kallt vatten.

JONNA FRIES