Sara Danius och Hanns Zischler: Näsa för nyheter. Essä om James Joyce

Den moderna romanen skapades av en engelsklärare som år 1904 hade hamnat i Pola, för att det inte funnits jobb för honom i Trieste. James Joyce läste själv om sin ankomst i tidningen. Notisen finns ordagrant återgiven i Sara Danius och Hanns Zischlers Näsa för nyheter. Essä om James Joyce.

Boken handlar om den moderna tidningens och fait divers betydelse för Ulysses. Fait divers är en informationstät notis om en märkvärdig händelse. James Joyce var och Leopold Bloom, huvudperson i Ulysses, är ivriga tidningsläsare. Båda har sicksackat sig fram genom ett textuniversum som består av ett högljutt virrvarr av annonser, nyheter och bilder för att låna ord från den utmärkta karakteristiken i Näsa för nyheter. Att fait divers är ett viktigt element i Ulysses vet alla som har läst romanen, och sedan den i fjol utkom i Erik Anderssons magnifika översättning finns få skäl att inte unna sig den glädjen.

Fait divers är en form som fann sin plats i de tomrum som blev över när blytunga artiklar hade satt sig på sidorna. Den är ett slags journalistiskt impediment, som när det väl fann sig tillrätta på sidorna blev en oumbärlig del av den moderna tidningen. I sina bästa stunder är fait divers en aforistisk konstform om märkvärdigheter. Om tidningarnas kultursidor förstått vad fait divers förmår och odlat genren till fulländning hade tusentals läsare jublat.

Både den grafiska utformningen och illustrationerna i Näsa för nyheter är lyckade. De många exemplen på fait divers skapar förståelse för hur genren en gång fungerade. Det inledande kapitlet om Joyce ankomst till Pola är en höjdare. Sedan följer tre kapitel habila sidospår. Dessa fyra kapitel, som bildar bokens första avdelning, är författade av Hanns Zischler. I den andra avdelningen har Sara Danius suttit vid tangentbordet. Det märks. Hon skriver friskare och frejdigare än Zischler och hon har på ett befriande sätt frigjort sig från den akademiska stil som utmärker hennes tidigare bok The Senses of Modernism.

Danius tycker, förenklar och argumenterar så mycket att det inte går att läsa många rader utan att fundera om det hon påstår är riktigt. Ofta tycker jag inte det och tvingas därför oavbrutet formulera mina invändningar. Det gör läsningen livfull och levande. ”En författare bör aldrig skriva om det extraordinära. Det är journalistens uppgift", sade Joyce till Djuna Barnes när de 1920 träffades i Paris, två år innan Ulysses utkom. Det är ett spännande påstående. Danius köper det rakt av, men det stämmer inte, inte heller påståendet att Joyce var "vanlighetens konnässör" passar. Det finns massor av ovanliga formuleringar och ovanliga händelser i Ulysses.

Retoriskt frågar Danius om Ulysses inte är "ett monument över konsten att knyta skor". Som en markering av den vardaglighet som utmärker romanen är det relevant, men karakteristiken är inte så lyckad. Boken är proppfull av upprepningar. Danius envisas med att förklara vad fait divers är så många gånger att det är uppenbart att Näsa för nyheter saknat en redaktör. Ofta avbryter Danius ett spår som kunde ha blivit en spännande analys för att istället följa litteraturhistoriska infall i alla möjliga riktningar.

När Sara Danius inte flippar ut blir det riktigt bra, tydligast i det åttonde kapitlet. Där fördjupas analysen av hur Joyce använde fait divers i sitt skrivande. Jag gillar skarpt de korta sammanfattningar som blir eftertänksamma oaser i analysen: "Han [Joyce] förde inget krig mot medelmåttan. Han hängav sig åt den. Världen var inte till för att uthärdas, heller inte för att förlöjligas. Världen var till för att älskas, tyst och metodiskt, och det var därför han hade saxen redo." Sant eller falskt? Ibland är det lättare att bara njuta av snygga formuleringar! Och det finns mycket att njuta av i Näsa för nyheter. Njutningen underlättas om man har läst 1900-talets kanske främsta roman.

Tomas Polvall