Daniel Enestubbe

Dokument: Historien bakom Växjö Lakers skuld på 256 miljoner kronor

Daniel Enestubbe Artikeln publicerades

För info: Det här är ett väldigt långt dokument som ger en bakgrund till hur det kom sig att Växjö kommun till slut kände sig tvingade att låna upp en halv miljard kronor till fyra föreningar. Den tar en stund att läsa, men förhoppningsvis finner du den intressant.

Tror du att Växjö kommun bara gödslat pengar över stadens idrottsföreningar bara för att man tycker det är skoj?
Anser du det vara ekonomisk dopning att kommunen är medfinansiär till de fyra arenor som i dag utgör Arenastaden?
Anar du att Janne Josefssonskulle hitta nedgrävda lik om Uppdrag Granskning skulle göra som många vill och ”granska Växjö Lakers ekonomi”?
Då tycker jag att du ska fortsätta läsa ett tag till.

Den 1 mars 2001 flyttade jag från Älmhult till Växjö. Det dröjde inte många dagar innan jag bekantade mig med ett helt nytt begrepp.
Vision Värendsvallen.
Just vision är ett negativt laddat ord för mig. Visioner är flummiga luftåtgärder som den som inte orkar kan ta till för att verka seriös. Att skriva ner en vision är lite som att drömma om att få en sån där lampa som Aladdin hade: det kostar ingenting att drömma, men drömmen blir aldrig verklighet. Lite som när IFK Arboga visionerade om en elitserieplats inför samma säsong som de framåt våren drog sig ur kvalet för att stanna kvar i allsvenskan.

Visioner alltså.
Kort efter att jag flyttat till Växjö blev jag utskickad på ett jobb som handlade om den storslagna Vision Värendsvallen. Jag har glömt var mötet hölls, men det var ett stormöte där man bjudit in företrädare för alla politiska partier såväl som från ett tiotal av de största idrottsföreningarna.

Alla var eniga om två saker:

1. Värendsvallens idrottsområde står och förfaller.
2. Åtgärder måste vidtas snarast.
Politikerna var även noga med att tillfoga ytterligare en punkt.
3. Vi har inga pengar. Finansieringslösning oklar.

Status så långt: Växjö är en småstad mitt ute i skogen. Den drömmer om nya arenor men kommunen vill inte vara med. Vem ska då vara villig att satsa slantar, om inte ens kommunen vill?

Tiden går.Medan Öster sakta men säkert tar sikte på en återkomst till fotbollsallsvenskan lyckas Växjö Lakers våren 2003 enkelt kvalificera sig för spel i södra allsvenskan. Det är två lag som drar bra med publik men två lag som tvingas spela på arenor som snart ska visa sig vara inte bara DDR-liknande utan även direkt livsfarliga.
Folk drar sig för att gå till Öststatsvallen, Betongvallen eller annat som Värendsvallen gärna kallas i elak folkmun. I den intilliggande Växjö ishall, hastigt uppförd 1970, finns åtskilligt som inte bytts ut sedan invigningen drygt 30 år tidigare. Plankor på tre meters höjd ger vika för publiktrycket och det är ett under att ingen människa skadas. Det låga plexit gör att minst en handfull puckar per match flyger ut i publiken. En gång minns jag att jag räknade till tvåsiffrigt. Under en kvalmatch mellan Växjö och Skellefteå våren 2004 är en liten pojke nära att mista synen på ena ögat när en stenhård rensning från Steve Potvinträffar honom med full kraft. Pojken klarar sig, som genom ett mirakel, utan allvarliga skador och jag och en fotograf var med och besökte honom på Växjö Centrallasarett dagen efter olyckan när han fick blommor, godis och ett hockeyspel av klubben.

Så här fortsätter det. Plåtlådan Växjö ishall är som en elakt rostangripen Lada, omöjlig att få snygg och fungerande. Kommunen gör inte mycket, ens för att restaurera arenorna man äger. Det är ofta först när vi i media lyfter upp problemen till ytan som det lappas och lagas lite i hallen. Jämförande undersökningar visar dessutom att de hyror Växjö Lakers betalar är oskäligt höga, medan Östers hyror ligger kvar på miniminivåer efter ett politiskt beslut som hängt med sedan krisåren.
Växjö Lakers och Öster gillar inte varandra, de har snabbt blivit bittra konkurrenter om delvis samma sponsorkaka. Men de bär på samma dröm: varsin ny arena. Växjö kommun är emellertid lindrigt uttryckt kallsinnigt inställd till att ens rusta upp de ruckel man hyr ut till klubbarna. Att få kommunen med på banan verkar dödfött, men Vision Värendsvallen lever vidare. Det är som sagt helt gratis att visionera och en helt annan sak att agera.

Den 15 januari 2004sker något nytt under Växjösolen. Kommunen kallar till presskonferens kring Vision Värendsvallen. Politikerna är lyriska. Växjö kommun har tecknat ett avtal med företaget Allsportsbiz, som ska rusta upp området för över en miljard kronor, vilket inkluderar fotbollsarena för 20 000 åskådare, hockeyarena för 7 000 och en friidrottsarena med 5 000 publikplatser. Dessutom ska det byggas 500 nya bostäder i området.
Det fina i det hela: projektet kostar knappt kommunen ett öre. Allsportsbiz ska via ett danskt fåmansföretag, Mesibo Holding Aps, slussa massvis med cash in i Värendsvallsprojekten genom den amerikanska pensionsfonden CQZ Holding Corporation.

Trots frågetecknen i denmärkliga ekvationen jublar Växjös politiker. Någon annan ska göra jobbet. Föreningarna ska få sina arenor. Kommunen behöver inte göra någonting.
På Smålandsposten är vi, till skillnad mot politikerna, skeptiska till projektets förmodade upplägg. Dåvarande sportchefen Johan Perssonbeskriver det i en krönika som att tro på jultomten och får mycket skit för denna åsikt.
Tre reportrar på Smålandsposten ( Bosse Vikingson, Robert Owenoch Annica Jönsson) väljer att gå ännu längre. De känner stanken av död kennel och bestämmer sig för att syna projektet ingående. Efter ett par månaders storstilat grävjobb avslöjas luftslottet. Den tänkta kassakon, den mystiska fonden CQZ, visar sig ha sitt säte i en bar på Manhattan och pengarna i bolaget visar sig vara tjuvgods från Paraguays centralbank.

Avslöjandet får stort genomslag. Medan Växjös politiker står med brallorna nere belönas Smp-reportrarna med varsin Guldspade för årets bästa gräv. Allt faller som ett korthus. Mesibo och Allsportsbiz går i konkurs. Pengarna i mystiska fonden CQZ (120 miljoner kronor) spärras på ett konto i New York.
Totalfiasko.
Hur kunde ni gå på det? tänker man om de lättlurade politikerna i Växjö.
Eftersom alla sätt är bra utom de dåliga är det bara för de inblandade att sätta sig på hästen igen. De söndervittrande arenorna gör föreningarna fortsatt besvikna och bekymrade och efter Allsportsbizfiaskot känner politikerna nog viss press.

Mot slutet av 2005skrivs nästa kapitel: Norgebaserade köpcentrumbolaget Steen & Ström blir huvudfinansiär till det nya projekt som får namnet Arenastaden. Steen & Ström klargör att man satsar på ett totalkoncept som, förutom fotbolls- friidrotts- och hockeyarenor, ska inrymma 60 000 kvadratmeter kommersiella ytor och närmare 800 bostäder uppe på Värendsvallsområdet. Steen & Ström har nämligen för avsikt att investera totalt 285 miljoner kronor i arenor: 132 miljoner på en ny fotbollsarena, 116 miljoner på en ombyggd hockeyarena samt låta uppföra en friidrottshall för 27 millar.

Det låter litesom ett Globen City i lightversion och ännu en gång ser det ut som om Växjö kommun som medfinansiär kommer att göra en affär som låter för bra för att vara sann. 100 miljoner kronor ska ticka in på kommunkontot i köpeskilling för marken kring Värendsvallen som Steen & Ström ska förvärva. Kommunen avsäger sig i samma andetag allt engagemang när det gäller den framtida driften av arenorna.

Kort sammanfattat: kommunen ska sälja mark för dyra pengar. Steen & Ström ska uppföra och äga arenor, bostäder och köpcentrum. Växjö Lakers, Öster och IFK Växjö ska hyra in sig i arenorna och kommunpolitikerna bränna mer kraft på vård, skola, omsorg och andra viktiga frågor än att mala idrottsarenor i långbänk. Vinn-vinn-vinn.

Men även här malkvarnarna oerhört långsamt. År läggs åter till år och både Växjö Lakers och Öster hamnar i oroväckande ekonomiska kriser, som dock reds ut genom stora kraftsamlingar, bolagsbildningar och anonyma mångmiljongåvor (som i Östers fall).
Den viktigaste framtidsfrågan för Lakers och Öster förblir obesvarad:
När byggs våra nya arenor?
Projektet drar ut på tiden. Skepsisen är stor i hela Växjö och politikerna lyckas inte göra Arenastaden till folkets sak. Tvärtom. Gemene man intar en negativ hållning till detta mastodontprojekt och farhågorna är många. Hela Arenastaden får dessutom ett knivhugg från oväntat håll i maj 2007 när Curt Persson, den mäktige före detta ordföranden i Öster, går ut på debattplats i Smålandsposten och skriver en lång text där han sågar hela projektet och inte längre förordar dess tillkomst. Tidigare har Persson klart och tydligt klargjort att Växjö kommun agerar naivt och måste vara beredda på betydligt större ekonomiska insatser än vad kommunen själv verkar tro.
Den 1 juli 2007 säger Curt Persson i en intervju med Smålandsposten:
– Jag har tappat tron på projektet och känner inte längre engagemang och entusiasm för Arenastaden.

Trots dessa bistra teckeni skyn drivs Arenastadsprojektet vidare, men de positiva tongångarna hörs med allt glesare mellanrum. Under 2008 är det många som tvivlar när Steen & Ström plötsligt säljs för 25 miljarder kronor till en nederländsk pensionsfond och ett franskt fastighetsbolag. Politikerna har fullt upp med att försvara Arenastaden och försäkrar att ingenting har förändrats.
Men hur ställer sig en fransk-nederländsk ägarduo till att toksatsa miljardtals kronor mitt i en liten stad omgiven av en massa sjöar och massor av skog nånstans långt upp det svenska landskapet Småland?
Säkert letar de efter en ursäkt att dra sig ur och ursäkten låter inte vänta på sig. Kort efter den världsomspännande finanskrisens utbrott kallar Växjö Kommun åter till presskonferens.
Till skillnad från presskonferensen fyra år tidigare – då det varit Maranatastämning – tvingas man nu blott och bart konstatera att Steen & Ström valt att kasta in handduken.

Fiasko nummer två underloppet av fyra år är fullbordat. Och nu handlar det lite om att upprätta hedern för Växjö kommun. Sedan Vision Värendsvallens tillkomst har det runnit otroliga mängder vatten under broarna i Madison County. Den boll som först var en skänk från jultomten och sedan togs över av tokoffensiva norrmän har missat målet två gånger om och är nu tillbaka där allt började vid det där mötet om Vision Värendsvallen. Hos kommunen.
Den här gången skyller kommunen inte på att det inte finns pengar. Den här gången ageras det. Och det ageras ganska fort. Kommunen och berörda föreningar (även innebandyklubben Växjö Vipers har tillkommit) för konstruktiva täta samtal om hur man bäst utformar Arenastaden: inget köpcentrum (ett nytt sådant ska redan byggas vid Samarkand), inga bostäder, bara fyra nya idrottsarenor. Eftersom kommunen fortfarande inte är särskilt intresserad av att vare sig äga eller driva arenorna finns det bara en sak kvar, eftersom ingen privatfinansiär finns som är villig att investera sådana summor: att låna ut pengar till föreningarna och bidra med pengar till delar av driften.

Där är vi nu ochhistorien ger oss förklaringen till att hockeyarenan kostade Växjö Lakers 256 miljoner kommunlånade kronor. Det blev till slut en svindyr upplåningsnota för Växjö kommun. Det är också helt korrekt att de sitter på Svarte Petter om allt går åt smålandsskogen till slut.
Men det jag inte kan sluta att fundera på är:
Varför tänkte politikerna inte utanför boxen redan 2001? Varför inte se att arenorna redan då var utdömda och dra igång en liknande satsning? Prislappen, om man valt ett bygga om för tio år sedan, hade hamnat på en bråkdel av dagens men skapat goda förutsättningar för ett fungerande föreningsliv. Både Öster och Lakers – de publikdragande stora elefanterna – hade garanterat varit nöjda med det lilla eftersom de huserat i elitsveriges hemskaste arenor tidigare.
Om verkligheten ersatt visionen hade det kunnat bli en väldigt billig affär för Växjö kommun.