Äganderätt med ansvar

Mycket skogsmark ägs av kapitalstarka svenskar och personer från andra länder. Dessa har förstått att satsat kapital växer bättre i skogen än på ett bankkonto. Jag ser en stor fara i detta ägande och det finns allt för många exempel på hur gårdar och byggnader förfaller utan underhåll.

Inägor och ängar växer igen eller planteras med ekonomiskt viktiga trädslag. Dessa ägare har ofta inte kunskap om skogsbruk och överlåtit förvaltningen åt olika skogsbolag som alla sätter ökad produktion och vinstintresse i allra första hand.

Sågverkens kapacitet ökar hela tiden och kräver ständigt mer råvara och rapporter finns redan om brist på virke. Då förstår man att skogsnäringen är oroliga för att de inte kan fortsätta öka uttaget med hänsyn till att produktionsmål och miljömål ska vara lika viktiga. Skogsbolagens sätt att sköta våra skogar är inte på något sätt i fas med naturen.

Avverkningar och andra arbeten pågår under hela året och efter stora kalhyggen tas all biomassa bort, inget lämnas kvar som näring tillbaka. Därefter markbereds marken och allt vänds upp och ner, därefter planteras det i de flesta fall bara ekonomiskt viktiga träslag utan hänsyn till markförhållande eller miljö.

Efter något år vid röjning tas alla andra träslag som kommit upp bort. Detta skapar trädplantager och monokulturer långt från naturens kretslopp.

Att det blivit så beror inte på den enskilde skogsbrukaren, de är utlämnade åt de olika skogsbolagens krav. Skogsstyrelsen som är landets tillsynsmyndighet har ingen lätt uppgift, men ibland upplever jag att de går bolagens ärenden och inte bevakar det allmänna intresset angående miljö och biotopskydd starkt nog. De borde upplysa alla att sköta sina marker så att mångfalden gynnas i kombination med produktivt brukande. Man borde kunna ta tillvara skogens råvara effektivare och bättre, men att öka produktionen i skogen låter inte rimligt.

Lennart Turesson