Debatt: Alla har samma rätt att utöva sin religion

Replik Artikeln publicerades

Sett ur den positiva religionsfrihetens synvinkel är det viktigt att andra har samma rätt att utöva sin religion som vi kristna svenskar haft sedan generationer. För mig som kristen är det inte att kompromissa med det kristna budskapet, skriver biskop Fredrik Modéus.

Under den gångna veckan har frågan om böneutrop i Växjö debatterats. Själv framförde jag åsikten att det finns skäl att bejaka den ansökan som inkommit från Stiftelsen Växjös muslimer. Många har tagit kontakt med mig, för att ge stöd eller bjuda motstånd, och jag har svarat i princip alla. Av innehållet i mail och brev är det lätt att se att frågan är brännhet.

Några skriver att böneutrop är störande, en åsikt jag naturligtvis har respekt för. Boende i grannskapet skulle kunna uppleva utropen negativt, även om det inte gäller alla. Andra skriver att böneutrop överträder gränsen för skyddet av den så kallade negativa religionsfriheten. Enklare uttryckt: böneutropen skulle komma för nära, den religiösa integriteten skulle hotas, och eftersom religion förstås som något privat så ska den inte ta utrymme i offentligheten.

Men bakom invändningar som att böneutrop stör eller att religion är en privatsak finns frågan om kristendomens kulturella särställning i det offentliga rummet. Som biskop menar jag att det ska väga tungt att Sverige varit ett kristet land i tusen år. Det är kyrkans uppgift att förmedla den kristna tron, det är viktigt med tydlig kristen identitet och det är förkunnelsen av evangelium som ska stå i centrum.

Samtidigt lever vi i en föränderlig tid. Det svenska samhället är mångkulturellt, något jag ser som berikande och inspirerande. Med olika kulturer följer olika religiösa uttryck. Sett ur den positiva religionsfrihetens synvinkel är det viktigt att andra har samma rätt att utöva sin religion som vi kristna svenskar haft sedan generationer. För mig som kristen är det inte att kompromissa med det kristna budskapet.

Tvärtom, i evangeliet om Jesus Kristus finner jag grund för att visa generositet och gästfrihet mot människor av annan tro och att behandla andra som jag själv vill bli behandlad. När Aron Emilsson (SD) med flera i måndagens tidning menar att detta är att göra avkall på kyrkans identitet och tro är det en kritik som helt enkelt missar målet.

Några som hört av sig skriver att islam är en mördarreligion. I skarpa formuleringar framhålls att muslimer är terrorister och att islam alltid för med sig antidemokrati och kvinnoförtryck. Jag är väl medveten om de illdåd som begås i religionens namn, både nära och långt borta. Men precis som exempelvis KKK inte ger en rättvisande bild av kristendom så ska vi akta oss för att låta militanta extremister definiera islam. Vi är många som känner bekännande muslimer som är både kulturöppna, toleranta och demokratiskt lagda.

Glöden i debatten visar att frågan handlar om mer än själva böneutropet. Efter den gångna veckans maildialog ser jag med förnyat allvar på polariseringen av vårt samhälle. Bilden av islam är skrämmande svartvit. Nyanserna saknas ofta helt i det som sägs om människor från andra kulturer. Vi står mot dem.

För mig blir slutsatsen att vi behöver mötas. Vi behöver se varandra i ögonen. Vi behöver träna oss i konsten att nyansera. Vi behöver lyssna till varandras berättelser. Och vi behöver ta hjälp av varandra för att kunna navigera klokt i en svår tid. Och som vanligt: när jag är trygg i min egen identitet kan jag öppet möta den som är annorlunda än jag.

Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift