Är Sverige fortfarande en humanitär stormakt?

Anita Lindstedt (S) tycker det ska införas ett moratorium för utvisningar till Afghanistan.
Foto:

Begreppet humanitär stormakt har använts av politiker av olika färg, och inte minst av nuvarande regering, för att beskriva Sveriges roll i världen. En beskrivning som jag tror att många svenskar tog till sig och var stolta över.

Tyvärr måste vi dock konstatera att de vackra orden under senare år devalverats i värde. En process som framför allt har kommit att kopplas till flyktingsituationen som i hög grad präglat bilden både av Sverige och Europa.

För många av oss var de åtgärder som infördes hösten 2015 i syfte att försvåra för flyktingar att komma till Sverige något som naggade bilden av den humanitära stormakten i kanten. Men, jag liksom de allra flesta av oss accepterade dessa förändringar som något nödvändigt i den situation som rådde.

Nu menar jag att vi nått den gräns där vi håller på att förändras från att vara en humanitär stormakt till att agera inhumant.

I första hand tänker jag på de ensamkommande barn som i stort antal kom till Sverige under senare delen av 2015, och som nu i stora antal är mitt i asylutredningar och som enligt Migrationsverket skall utvisas till Afghanistan varifrån de allra flesta härstammar. Ett land som inom parentes UD skarpt avråder alla svenskar att åka till.

Till bilden hör att många av dessa unga pojkar, för det handlar i mycket hög grad om pojkar, förvisso är afghaner men har vuxit upp i Iran tillsammans med sin familj. Som flyktingar i Iran har de levt som papperslösa och därmed i utkanten på samhället. Inte sällan har de varit utsatta för förföljelse av iranska myndigheter, vilket i hög grad har varit en anledning för många att fly till Europa och Sverige.

När vi nu skall utvisa kan vi dock inte utvisa dem till Iran, de skall utvisas till Afghanistan. Ett land som de flesta över huvud taget inte levt i sedan de var små barn. Ett land som präglas av våld, anarki och i flertalet provinser rent krigsliknande förhållanden. Ett land där de pojkar eller unga män vi nu skall utvisa saknar band och sociala nätverk, ett land där risken för deras liv och hälsa är extremt hög, ett land som med stor sannolikhet inte har något att erbjuda dessa unga människor än våld, krig och mänskligt lidande. Deras drömmar om ett bättre liv krossas brutalt när de tvingas lämna Sverige.

Detta utsätter den humanitära stormakten Sverige unga människor för med öppna ögon.

Nej, stopp och belägg. Jag uppmanar vår regering och dess myndigheter att återupprätta bilden av det humanitära Sverige. Inför ett moratorium för utvisningar till Afghanistan, och utred snarast möjligheten att ge dessa ensamkommande barn amnesti. Det skulle vara ett första steg på vägen att återta vår position som en humanitär stormakt i en värld som sannerligen behöver detta.