Att dig för gungan

Insändare Artikeln publicerades

En gunga är ett farligt lekredskap och omfattas därför av avancerade säkerhetskrav, i varje fall om den inte skall stå i en privat trädgård.

Sockenrådet i Vederslöv/Dänningelanda gav upp planerna på en gunga.
Foto: Michael Probst
Sockenrådet i Vederslöv/Dänningelanda gav upp planerna på en gunga.

Det är en komplicerad sak att rätt montera en gunga. Dessutom måste gungan dagligen/återkommande kontrolleras så att man kan vara säker på att den kan svänga fram och tillbaka och inte råkar dunka i huvudet på någon som kan komma förbi.

Barnfamiljer som besöker badplatsen vid Madsjön framförde önskemål om att en gunga kunde vara en tillgång i idyllen varför sockenrådet i Vederslöv/Dänningelanda beslöt att införskaffa en sådan. Vi kontaktade markägaren och fick lov att sätta upp gungan. Vi noterade också att det krävdes ett så kallat inspringningsskydd. Vi ansåg att det borde vara en lätt match att ordna sådan extrautrustning.

Det var emellertid ingen lätt match. Efter hand förstod vi att gungan måste sättas upp i en omfattande sandhög och inte vilken sandhög som helst. Det måste vara specialsand som är så preparerad att man inte kan bygga sandslott. Sådan sand finns inte lokalt utan måste rekvireras långt bort ifrån. Eftersom sandhögen skall ha ett djup av cirka 60 cm och omfatta ett betydande område krävs minst ett par tre lastbilslass. Den jord som skall tas bort för att sanden skall komma ner i backen måste också transporteras. Tala inte om gungans negativa klimateffekter.

Vidare lärde vi oss att gungan kräver återkommande tillsyn. Helst varje dag, men i ömmande fall kunde det räcka med en gång i veckan (oklart om det skall ske året om). Den måste inspekteras av för gungor specialutbildad besiktningsman innan den får tas i bruk och dessutom måste en gungningsutbildad person funktionskontrollera gungan tre gånger om året. (De flesta tycker nog att en femåring kunde klara detta med funktionen.)

När sockenrådet begrundat allt detta beslöt vi att inte sätta upp en gunga.

Låter det här som en fars, en rolig historia lämplig för nyårsrevyn?

Men tänker man efter är det kanske inte så roligt. Det är ett uttryck för byråkratiskt övernit grundat på det som psykiatern David Eberhard redan 2006 beskrev som trygghetsnarkomanin, en ambition att i alla lägen skydda våra barn för alla tänkbara och otänkbara faror. Till slut blir den fysiska leken i sig själv en fara.

Senare tids forskning har visat att barn som överbeskyddas blir ängsliga och ångestfyllda ibland också som vuxna. Barn som inte får röra på sig utvecklas inte bara fysiskt sämre utan tappar också mental förmåga. Att springa, hoppa och gunga genererar ny energi. Att pröva sin förmåga och testa gränser är utvecklande. Överbeskyddade barn förnekas lärdomar för livet. Min brorson tyckte en vanlig gunga var tarvlig. Han klättrade åtta meter upp i ett träd, hittade en lämplig gren där han band fast ett stadigt rep och fäste en träplatta i andra ändan på repet. En sådan gunga får en betydande svängradie. Man kunde med litet teknik hoppa ganska långt om man släppte repet i rätt ögonblick. Utan sandhög.

Anders Thelin, ordf i sockenrådet Vederslöv-Dänningelanda