De svenska reglerna omöjliggör arbete

Funkibator vill ta tillfället i akt att berätta hur dåligt en del av verkligheten fungerar. En stor grupp bestående av personer med funktionsnedsättning, unga med ofullständiga studier och utrikesfödda har väldigt mycket svårare än alla andra att få arbete. Dessa utgör en resurs som funnits länge och som ni makthavare nu måste se till kommer till sin rätt.

I dagens samhälle finns det mer att göra än någonsin där skola, vård, barnomsorg, äldreomsorg skriker efter hjälp. De är överbelastade och ironiskt nog gör situationen befintlig personal sjuka och utbrända. Vi är inne i en dålig spiral och det här behöver brytas.

Problemet är att vi har en arbetsnorm skapad under 1900-talet som fullständigt utestänger alla med olikheter. Alla ska jobba heltid. Alla ska gå upp tidigt på morgonen. Alla ska jobba på plats. Alla ska vara sociala, utåtriktade, flexibla och förändringsbenägna. Alla ska helst också vara programmerare, läkare, behöriga lärare eller hantverkare. Oj, vad denna norm går stick i stäv med vad den nuvarande gruppen av arbetssökande kan leverera. Något behöver ändras, de arbetssökande eller normen. Vi skulle satsa på det sistnämnda.

På något sätt behöver vi ”hitta tillbaka” och skapa lösningar för arbeten som kan passa många av de arbetssökande, för alla kan inte vara specialister. Teknikens intåg med automatisering, robotisering och effektivisering har minskat antalet arbeten som tidigare funnits och de fortsätter försvinna.

Om vi vill att fler ska arbeta och bidra till samhället och om vi samtidigt accepterar att vi alla är olika, kan olika och tål olika, ja då måste dessa arbeten finnas och kanske till och med återskapas. Lätta arbeten, rutinartade arbeten, assisterande och servande arbeten behövs.

Några saker som i dag hindrar är uppdelningen i 25,50,75 eller 100 procent arbetstid. Låt alla jobba så mycket de kan oavsett om det är 7 eller 36 timmar i veckan.

Vidare behöver samtliga offentliga myndigheter släppa in och anställa personer i utanförskap i mycket större omfattning. Så många gånger vi hört ”men vi har inga jobb som passar”. Sluta. Sådan uppfattning beror bara på oansvar och okunnighet. Var lite kreativa på HR- och utvecklingsavdelningarna.

Vidare behöver antalet stödformer minskas. Det konstant eftersläpande schablonbeloppet behöver också korrigeras så det stämmer med dagens lönenivåer, inte de som fanns för tio år sedan. Alla på Arbetsförmedlingen vet precis vad vi pratar om. Och till Försäkringskassan - möjliggör för alla med aktivitetsersättning och sjukersättning att kunna arbeta.

Vi vet inte hur många gånger personer backat ur våra jobberbjudande för att de är livrädda för att regelverket ska sabotera deras liv. Och vet ni vad? De har ofta rätt. Reglerna gör det ibland omöjligt för en som vill, att ta ett arbete.

Vi behöver fler enkla jobb, flexiblare regler, färre ekonomiska stödformer och ett rejält reformarbete så att alla människor med olikheter får komma med. Vi har kanske en jämlik arbetsmarknad, men det fungerar inte med lika för alla, för alla är olika. Vi behöver däremot en rättvis arbetsmarknad med individuella arbetslösningar.

Stefan Johansson, Funkibator förening