Det är ingen naturlag att bygga så tråkigt

Fredrik Kjällbring ,
World Trade Center i Växjö är en av fyra som är nominerade till 2017 års byggnadspris i Växjö. De övriga tre är nybyggda Per Lagerkvistskolan, höghuset Hackan 23 på Kungsvägen och kvarteret Strandsnäckan<b> </b>vid Växjösjön.
Foto:Johan Christensen
World Trade Center i Växjö är en av fyra som är nominerade till 2017 års byggnadspris i Växjö. De övriga tre är nybyggda Per Lagerkvistskolan, höghuset Hackan 23 på Kungsvägen och kvarteret Strandsnäckan<b> </b>vid Växjösjön.

Till byggherrar, arkitekter och politiker vill jag säga; det som var nytt och fräscht på 1930-talet är det inte längre. Tänk längre och långsiktigt både framåt och bakåt i tiden, skriver Fredrik Kjällbring, Arkitekturupproret.

Ofta har jag det stressigt på morgonen, lämna barn på skola och dagis innan det bär av till arbetet. Men jag kan ändå känna en lycka på morgonen när jag cyklar, eftersom det är genom den vackra stadsdelen Öster jag cyklar. Det är inga rader av likadana hus, det är omväxlande stilar och färger på husen, stora trädgårdar och parker som skapar en härlig atmosfär med mycket växter.

Skådar man dock ner över staden blir man nedstämd. Överallt syns den vedervärdiga fallossymbolen Ikon-centralen. WTC kastar sin mörka skugga. Solbergstornet växer högre och tillför inte heller det till stadens skönhet. Hotet om ett gigantiskt växthus som skall härbärgera kommunens funktioner och järnvägsstationen. Skövlingen av Folkets park. Listan kan göras lång.

Visserligen är Växjö en växande stad som behöver nya bostäder och arbetsplatser, men det är ingen naturlag att man måste bygga så tråkigt som man gör. Inte undra på att folk mår dåligt – det finns samband mellan ful arkitektur och psykisk ohälsa.

Nu offentliggörs fyra kandidater till 2017 års byggnadspris i Växjö. Ett av kandidathusen, WTC, var förra året nominerad till Kasper Kalkon-priset, ett pris för den fulaste nybyggnationen i Sverige (delas ut av nätverket Arkitekturupproret).

Man tittar förgäves i almanackan, men inte står det 1 april där. Hur kan det överhuvudtaget vara möjligt att nominera någon av dessa fyra byggnader till ett pris som ”delas ut för att belöna och uppmuntra bidrag inom området god bebyggd miljö”. Läser man motiveringarna haglar flosklerna. ”Byggnaden har en stark identitet som kontrasterar mot sin omgivning och berikar med sin solida och robusta prägel… Ett formspråk som ger en lekfull helhetsupplevelse… en parafras på omgivningen”. Det känns som ett hån. Måtte byggnadsnämnden på sitt oktobermöte säga ”vi utser ingen vinnare av 2017 års pris, eftersom alla nominerade förslag är vedervärdigt fula bortom all beskrivning”.

Tyvärr hoppas man nog förgäves. Det behövs en öppning för pluralism i stället för likriktning, att man släpper tanken om att funktionen står över formen och att tanken om att människan skall anpassa sig till byggnaderna snarare än tvärtom försvinner.

Till byggherrar, arkitekter och politiker vill jag säga; det som var nytt och fräscht på 1930-talet är det inte längre. Tänk längre och långsiktigt både framåt och bakåt i tiden. Kanske är en byggnad som inspireras av renässansen mer modern än en som inspireras av Stockholmsutställningen 1930? Troligtvis kommer den mer klassiskt inspirerade byggnaden att finnas till under längre tid och blir dessutom då mer miljövänlig.