Eftertanke är kanske vägen till lösning

Insändare Artikeln publicerades

Det skrivs en hel del om önskan att få kalla muslimer i Växjö till fredagsbön med användande av högtalare. Några tycker att det är en naturlig rättighet medan andra säger stopp.

Foto: Marcus Ericsson/TT

Vad är det som gör att debatten blivit så polariserad? Vad vill imamen med sin ansökan att få använda högtalare? Att underlätta integrationen, har det sagts. Debatten visar att så skulle det inte fungera. Tvärtom.

Behöver man högtalare för att påminna den troende muslimen att nu är det tid för bön? Nej, i dagens samhälle har alla en mobil och den är lätt inställd för att med ett pling kalla till bön, hemma eller i moskén. Annat var det i gamla tider när de troende kallades till bön fem gånger per dygn. Då fanns inga klockor i klädselns fickor. Böneutropare från minaretens balkong var den naturliga lösningen.

Imamens önskan torde ligga på ett annat plan: det rent symboliska. Att på gammalt sätt få kalla till bön måste för imamen kännas väldigt bra: att vörda en gammal sed, en tradition. Därtill stärka sin position.

Men varför detta motstånd från så många? Inte för att hindra muslimen att förrätta sin bön. Den rätten skall han och hon ha. Men många förknippar islam med en förtryckarreligion och med krigiska inslag. Alla har sett IS och deras hemska framfart som har drabbat både kristna och muslimer.

Hoten om terrorbrott ligger över många länder. I Stockholm pågår nu rättegången efter attacken på Drottninggatan. Andra exempel är våld kopplade till det som kallas hedersförtryck.

Allt detta gör att många ställer sig frågan vad islam står för. Ja, inte är det en allmän förstörelseförkunnelse. Islam predikar mycket av kärlek, rättvisa och omvårdnad. Men som ofta i religioner är förkunnelsen invävd i snåriga ordvändningar. Vi vet heller inte vad som framförs under fredagsbönen. Är det enbart kärlekens budskap eller förekommer inslag i mera extremistisk riktning?

Så vad göra nu? Här i Växjö?

Kämpa vidare för att få ansökan om högtalarutrop beviljad, och kanske vinna eller förlora på formella grunder - men med många dolda protester hängande i luften - eller återkalla ansökan, se tiden an och så småningom kanske kunna visa att just böneutropen för gruppen troende muslimer här som helhet skulle vara av avgörande betydelse för att känna sig hemma i sin tro och kunna fungera som en sann medborgare i det nya landet med dess arv från gången tid?

Ibland är lugn, eftertanke och enkla klarläggande samtal kanske vägen till lösning.

Ivar Duvhök