Ett starkt försvar är det enda trovärdiga för Sverige

Georg Frisk ,

Jag kan inte låta kommunisten Jan-Åke Karlssons inlägg på Opinion den 3 juni stå oemotsagt. Han menar att synen på Ryssland som ett hot mot Sveriges fred och säkerhet är en rakt igenom förvrängd världsbild.

Men hallå! Vi som inte ser världen genom rödfärgade glasögon inser att det enda hotet mot vårt land för närvarande är just Ryssland. Jan-Åke Karlsson kallar Nato för ”krigsalliansen” men undviker nogsamt att nämna Rysslands eller dåvarande Sovjetunionens krigföring mot Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968 och de senare årens angrepp på Georgien och Ukraina. Vi ska heller aldrig glömma överfallen på Finland under andra världskriget.

Jag är visserligen mindre bekymrad över Jan-Åke Karlssons inlägg än över situationen inom det svenska försvaret. Kinas store ledare Mao yttrade en gång de tänkvärda orden: ”Varje land har en armé – sin egen eller någon annans!”

Tyvärr drog Sverige alltför stora växlar på den avspänning som syntes råda under 1990-talet och en tid framöver. Raskt avvecklades materiel och personal på ett helt oförsvarligt sätt. När jag gjorde min sista krigsförbandsövning i mitten av 1980-talet utgjorde Sveriges försvarsmakt drygt 800 000 man en vecka efter mobilisering. I dag lär vi ha 40 hemvärnsbataljoner samt runt 30 000 fast anställda soldater, varav (enligt uppgift i fjol) en fjärdedel slutar sin anställning under det första tjänstgöringsåret. Detta är en utveckling som i mina ögon är högst oroväckande.

Jag är personligen för ett svenskt medlemskap i Nato men har förståelse för att ett sådant inte låter sig ingås i nuläget, främst med hänsyn till Finlands situation. Vi skall dock under inga omständigheter låta oss skrämmas av president Putins hot nyligen om att Ryssland måste vidta åtgärder om Sverige går med i Nato. Ett eventuellt medlemskap avgör vi själva, vilket utrikesminister Margot Wallström med tydlighet har klargjort.