God man – en behövd och nyttig samhällsinsats

Debatt Artikeln publicerades

Med näst intill skrämmande regelbundenhet får vi, via olika medier, ta del av hur någon god man eller förvaltare antingen förskingrar, eller på annat sätt missbrukar det förtroende han iklätt sig genom att vara en behövande medmänniska behjälplig.

Det är ofattbart, oacceptabelt och helt oförlåtligt, hur en person, som har åtagit sig uppdraget är beredd att, för egen vinning, stjälpa istället för att hjälpa.

Tingsrätten utser god man och förvaltare, oftast efter inrådan av en överförmyndarnämnd. De som har rätten att få denna hjälp är personer som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande, har svårigheter att själva hantera allt som erfordras för sitt uppehälle.

Oftast innehåller uppdraget tre områden:

• Sörja för person

• Förvalta egendom

• Bevaka rätt

Var en av punkterna innebär ett stort arbets- och ansvarsområde för den som ikläder sig uppgiften.

Enbart inom Växjö kommun finns i storleksordningen 450 personer som arbetar som god man och förvaltare, för sammanlagt cirka 670 personer med behov härav. Behovet av människor som är beredda att göra denna viktiga insats för en medmänniska är större än tillgången.

Varför missbrukar någon/några det förtroende de fått?

Ganska naturligt förekommer inom denna ”yrkesgrupp” felaktiga ”rekryteringar”, precis som det gör inom de flesta områden i vårt samhälle. Det förekommer personer som antingen helt saknar samvete, eller har ett alldeles för rymligt sådant. Det som är specifikt för gruppen gode män och förvaltare är att deras uppgift innehåller hantering av annan persons medel, vilket ingår i begreppet ”förvalta egendom”.

När någon då ”tubbar” på begreppet att arbeta för sin huvudmans bästa, och i stället tillförskansar sig orättmätiga förtjänster på huvudmannens bekostnad, ja då kan det få förödande konsekvenser för huvudmannen. En huvudmans självklara rätt är att han ska kunna lita fullt ut på sin gode man.

Den som missbrukat sitt erhållna förtroende, ställer ofta till stor skada för sin huvudman, men inte nog med det, han medverkar dessutom till att misskreditera och svartmåla alla de gode män som gör en lovvärd, behövlig och till delar ideell insats.

Vi gode män och förvaltare, nästintill samtliga men tydligen med något enstaka olyckligt undantag, som har ett stort engagemang för, och intresse av, att vara en annan medmänniska till hjälp, får sällan något utrymme härför i media. Vi eftersträvar ej heller detta. För oss är det tillräckligt att känna den tillfredsställelse som infinner sig, då vi märker att våra huvudmän får ett bättre liv genom vår insats.

Men visst kan vi tycka att det är tråkigt då även vi ”klassas som ohederliga” när något misskött ärende dyker upp i media. Visst kan vi dessutom ibland bli något irriterade då vi tycker att överförmyndarnämnden är allt för småkitslig i sin granskning av våra inlämnade rapporter. Men i grunden känner vi tacksamhet härför, då syftet från överförmyndarnämnden är att höja kvaliteten och tillse att allt hanteras på det professionella sätt som det ska utövas på. Överförmyndarnämndens uppgift är ju bland annat att i ett tidigt skede ”sålla bort” de, som i ett längre perspektiv kanske kan tänkas falla för frestelsen att missbruka sitt erhållna förtroende.

Enligt min personliga erfarenhet, god man och förvaltare i snart 20-talet år, har vi en bra och väl fungerande överförmyndarnämnd i Växjö, vilken fullgör sitt arbete med högt mått av integritet, genom att ge oss gode män den service vi är i behov av, samtidigt som de ska utgöra en kontrollfunktion på oss, så att vi utför våra uppdrag på avsett sätt och med våra huvudmäns bästa för ögonen.

Lennart Persson