Ledningsrätt - är det verkligen rätt?

Insändare Artikeln publicerades

Som markägare vänder jag mig emot att alla vi, som med pengar vi ofta och nästan alltid lånat för att uppfylla vår dröm om att få sköta och bruka en bit mark, inte får någon som helst ekonomisk ersättning för det intrång i skog och mark som ledningar och ledningsgator utgör.

”Jag saknar helt förståelse för hur så många enskilda markägare kan acceptera intrången i sina fastigheter”, skriver Mikael Söderling.
Foto: Fredrik Sandberg / TT
”Jag saknar helt förståelse för hur så många enskilda markägare kan acceptera intrången i sina fastigheter”, skriver Mikael Söderling.

Den mark som tas i anspråk är ofta en betydande del av den totala mark som den enskilde markägaren vill värna och vårda och bruka på bästa vis.

Det är alla vi elkonsumenter som via vår elräkning betalar ersättning till de som tillverkar vår el. Vi elkonsumenter betalar även till de som ser till att vi får elen levererad till våra bostäder – däribland ledningsägarna.

De som på olika vis ser till att vi får el levererad måste naturligtvis ha ersättning för de insatser i form av tid, arbete och material och annat som behövs.

På min fastighet finns en ledningsgata, som tar i anspråk mark som skulle ha använts till att producera skog. Skog som tjänat både som kolbindare och syreproducent åt oss alla. Skogen hade fått växa och med rätt skötsel hade den efter kanske 60 år avverkats, av den som vid tillfället äger marken. Kretsloppet hade kunnat fullbordas och de pengar skogen avkastat hade kunnat användas till att återinvestera i ny skog och mark tillgänglig för alla.

Men, verkligheten ser inte så ut. I verkligheten finns en ledningsägare, som betalar en liten engångssumma till den som äger marken då ledningen ska anläggas. Vid tillfället accepteras oftast denna lilla summa av markägaren, som inte alltid har full insikt i att ledningen kommer att belasta fastigheten så länge den existerar. Kanske över flera ägargenerationer.

Då det gått en tid söker ledningsägaren rättighet hos länsstyrelsen att få ha sin ledning under överskådlig framtid där den dragits fram, utan att den enskilde markägaren ska ha några rättigheter som kan verka menliga för ledningsägaren. Denna rättighet, som oftast beviljas av respektive länsstyrelse, kallas ledningsrätt. Ledningsrätten innebär att så länge ledningsägaren önskar bruka sin ledning så har ledningsägaren rätt att ha den kvar, oavsett vad markägaren tycker. Dessutom utan att någon som helst ersättning utgår till den enskilde markägaren.

Sammanfattningsvis kan konstateras att elen ska fram. Full förståelse finns för att ledningsägarna behöver ersättning från elkonsumenterna för att kunna driva och sköta sina ledningar så att elen verkligen når fram.

Men, jag saknar helt förståelse för hur så många enskilda markägare kan acceptera intrången i sina fastigheter, med allt det ekonomiska bortfall som det innebär över tid, utan att från ledningsägarna få en skälig och kontinuerlig ersättning som förslagsvis skulle utgöra en del av den peng som ledningsägarna tjänar på sina ledningar.

Mikael Söderling