Lidandet lider inte mot sitt slut i Alvesta

Debatt

Sommaren har lidit mot sitt slut. Men med personalsvårigheter inom Alvestas äldreomsorg har vissa fått betala ett högt pris. För dem lider inte lidandet mot sitt slut.

Enligt ansvariga tjänstemän i våras var behovet av personal inom äldreomsorgen i Alvesta kommun tillgodosedd, dock inte fullt ut med utbildad personal.

Vi ställer oss frågan varför det är så svårt att rekrytera duglig personal till vissa av äldreboendena och varför så få semestervikarier kommer tillbaka. Arbete inom vård- och omsorg är ett meningsfullt och stimulerande arbete.

Frustration uppstår då man upptäcker att tiden och verksamheten inte medger detta. Exempel på aktuella situationer är: då de boende stundtals lämnas utan tillsyn, då utevistelser och social samvaro får utebli, där kontinuiteten är svår att åstadkomma och där rapporteringen kan vara svår att ta del av på grund av bland annat bristande språkkunskaper.

Reflektera över om vi som lyckligtvis fortfarande kan klara oss utan den kommunala omsorgen är benägna att under sommarhalvåret gå till en frisör som bara haft några dagars introduktion, lämna vår bil för reparation till någon som ”gått bredvid” några dagar, ja listan kan göras hur lång som helst. De äldre har rätt att få en kvalitativ god omsorg både på grund av att de betalar för den och för de samhälleliga insatser som dessa människor tidigare har gjort.

Omsorgschef Mats Hoppe summerar sommaren i Smålandsposten den 30 september. Han uttrycker sig vara nöjd med hur sommaren fungerat. Att ett 10-tal vikarier fått lämna sina tjänster på grund av olämplighet anser han sig vara positivt och att ”cheferna uppskattat att vi inte varit mesiga”. Enligt Mats Hoppe har inga omfattande missförhållanden drabbat omsorgstagare eller personal. Vi ställer oss frågan på vilket sätt de missförhållanden som inte var omfattande påverkat personal och boende? Här kan noteras att elva boende under sommaren blivit bestulna på sina kontanter.

Trots kostsamma konsultuppdrag under en tioårsperiod ligger sjukfrånvaron för närvarande på 31 dagar per anställd och år. I juli 2016 skriver Smålandsposten en artikel där biträdande förvaltningschef Annelie Hanegård uttrycker lycka över den nya inriktningen att anställa fler chefer inom omsorgsförvaltningen. Endast 50 av totalt 670 i personalen utfrågades och dessa gav högt betyg gällande nyanställning av fler chefer. Vad de övriga 620 ansåg framgår inte. Vi finner det svårt att tolka dessa siffror som signifikanta för ett gott betyg.

Avslutningsvis ställer vi oss undrande till huruvida de nyligen tillsatta enhetscheferna gör att personalen känner sig tryggare. Kommer kvalitetssäkringen att bli mer än ett vackert strävansmål? Kommer biståndsbesluten nu att verkställas fullt ut? Kommer lagstiftningens intentioner bli vägledande och inte bara statistikens så många gånger verklighetsfrämmande utsagor? Hur kan i dagsläget ett beslut om anställningsstopp av 20 årsarbetstagare försvaras och rättfärdigas?

Maj-Lis Lundberg och Christina Cin Wiberg, ledamöter i Kommunala pensionärsrådet inom SPF i Alvesta