M pressade av vikande opinionssiffror

Tomas Eneroth (S) ,
"Jag kan förstå att M nu är pressade av vikande opinionssiffror och märkliga partiledarutspel. Men det får inte innebära att felaktigheter står oemotsagda", skriver Tomas Eneroth (S).
Foto:FREDRIK PERSSON/TT
"Jag kan förstå att M nu är pressade av vikande opinionssiffror och märkliga partiledarutspel. Men det får inte innebära att felaktigheter står oemotsagda", skriver Tomas Eneroth (S).

När argumenten tryter höjs tonen – på annat sätt kan man inte beskriva Katarina Brännströms (M) märkliga artikel i Smålandsposten.

Jag kan förstå att M nu är pressade av vikande opinionssiffror och märkliga partiledarutspel. Men det får inte innebära att felaktigheter står oemotsagda.

För det första: Även om det finns utmaningar framöver, bör till och med Katarina Brännström kunna se att vi nu har högsta sysselsättningen någonsin i Sverige, att ungdomsarbetslösheten är den lägsta på 13 år och att bostadsbyggandet är rekordstort. Även Brännström bör ha noterat att statsfinanserna nu är goda, tillväxten stark och att det stora budgetunderskott som alliansregeringen lämnade efter sig är borta.

Vi använder den starka ekonomin till att möta de utmaningar vi ser – att öka resurserna till utbildning och sjukvård, att förbättra för pensionärerna, att minskade de regionala klyftorna och klara av klimatomställningen. Och att skapa ordning och reda i flyktingmottagandet och se till att de som flytt hit kan komma i arbete.

Vi ökar också tryggheten, såväl med en bred försvarsöverenskommelse, som med mer resurser till polis och rättsväsende. Men tryggheten stärks också när äldreomsorgen tillförs resurser, när sjukvården förbättras och när du får en utbildning som leder till arbete. Vi kallar detta samhällsbygget och är stolta över det vi hittills åstadkommit – men mycket återstår att göra för att skapa både trygghet och framtidstro. Moderaternas enda svar är, precis som vanligt, skattesänkningar med ökade klyftor och besparingar som följd. Som om det skulle lösa de utmaningar vi har framför oss.

När det gäller relationen till SD har Brännström fel. Vi får igenom vår politik i riksdagen eftersom oppositionen är splittrad. Vi förhandlar aldrig med SD, däremot gärna med övriga partier och det har fungerat förhållandevis väl. Vi har numera 17 blocköverskridande överenskommelser om bland annat försvar, energi och pensioner. Det är bra för Sverige. Budgeten går genom riksdagen eftersom det inte finns något samlat alternativ emot. För de flesta allianspartier har detta varit helt i sin ordning, men hos moderaterna har besvikelsen över valförlusten och uteblivet inflytande istället resulterat i en utsträckt hand till SD. Det är en sorglig utveckling.

Att normalisera ett rasistiskt parti med nazistiska rötter kan knappast vara lösningen på de politiska utmaningar Sverige står inför. Ett parti vars företrädare beväpnar sig med järnrör, vräker ut hat och hot på sociala medier och står för en politik som ensidigt pekar ut människor med annan bakgrund och religion som hot mot Sverige.

När Brännström dessutom avslutar artikeln med ”den som hävdar att moderaterna gör fel vägval stöder den rödgröna regeringen”, kan jag inte tolka det som något annat än det slutgiltiga sammanbrottet för Alliansen. Såväl Liberalerna som Centerpartiet delar vår uppfattning att Sveriges utmaningar inte möts med främlingsfientlighet och populism. Vi behöver mer sammanhållning, inte mindre.